Skatta eller inte skratta…

Nu har jag grubblat ett tag på detta fenomen med skatt. Jag har ju vuxit upp i ett samhälle där människors skattepengar ska gå till välfärden och det gemensamma som gör ett samhälle till ett gott samhälle. Pengar ska räcka till vård, omsorg, skola, bostäder, vägbyggen, järnvägar, miljö, kultur, och till dem som är utsatta, sjuka, och göra livet drägligt för pensionärer och andra mindre bemedlade personer.

Inget konstigt! Jag har alltid betalat min skatt utan knot så länge som jag har arbetat, vilket jag har gjort i hela mitt liv utom när jag har studerat eller varit sjukskriven under något år.

När jag nu är nybliven pensionär, ser jag till min förtret att mina skattepengar kommer att gå till människor som tjänar minst dubbelt så mycket som jag någonsin har tjänat. De kommer att få en skattelättnad på 500 och tjänar man tre gånger så mycket får man flera tusen kronor medan min ”lättnad” sägs bli 63 kronor i månaden.

Jag har hittills kunnat betala min skatt med ett ganska lätt hjärta, men om pengarna ska gå till allt utom det som jag anser vara grunden för ett samhälle, är jag mycket skeptisk. Varför ska jag sponsra rutbidrag som jag aldrig har haft möjlighet att utnyttja, till rika människors ombyggnader av lyx-kök eller värmeslingor i marmorgolv, med min lilla pension?

För mig skulle det däremot kännas meningsfullt om mina skattepengar gick till dem som behöver dem mest och till satsningar på de områden som gör livet lättare att leva för många. Till exempel till Kulturskolan, Naturvårdsverket, Jämställdhetsmyndigheten, klimatsatsningar, skola, vård och omsorg, till nyanlända och psykiskt sjuka.

Idag läser jag att Ebba Bush säger att vi inte längre ska dela ut pengar till bara roliga saker utan också det som är viktigt?

Hon och jag måste ha helt olika föreställningar om vad som är viktigt och vad som är roligt…. 😉

Framförallt tror jag hon har misstagit sig på en sak…. Hon lever nog i en värld där man tror att allt som är allvarligt är viktigt, medan roligheterna är oviktiga. Sån’t som kultur och natur och jämlikhet och skapande och kreativa verksamheter som syftar till gemenskap och integration och gemensam värdegrund. Inte kan väl sådana mänskliga aktiviteter skapa ett bättre och mänskligare samhälle, tänker hon nog. Det är samma sak med estetiska ämnen på gymnasiet… Inte kan väl barn och ungdomar lära sig något om de har roligt? Att ha roligt – verkar inte det väldigt flummigt och barnsligt?

-”Vi i Alliansen gillar ju inget flum eller onödiga kunskaper som att sticka en mössa eller laga kläder, kunna spela ett instrument och leda allsång vid lägerelden, eller måla en tavla som beskriver vår samtid eller kunna förvalta vårt kulturarv på allehanda sätt. Om människor vill ha så roligt får de betala själva. Det verkar ju närmast syndigt att ha så roligt. Och har man ett roligt men onyttigt jobb behöver man ingen sänkt skatt….Då kan man skratta sig lycklig i stället…. annat är det med oss tråkmånsar som försöker vara vuxna i rummet! Vi behöver all positiv förstärkning vi kan få, för att inte förstöra den goda stämningen för alla andra tramspellar, miljömuppar, och batikhäxor, som verkar ha så roligt tillsammans när de demonstrerar mot alla orättvisor vi hittar på åt dem. De borde helt enkelt vara glada och tacksamma att de får tillfälle att träffas under enkla förhållanden. Vi skickar ju inte ens polisen på dem när de demonstrerar för några simpla hundralappar. De vet inte hur bra de har det… Annat är det i Ungern! Pensionärerna ska vi inte tala om, som latar sig hela dagarna. De kan gott få se att det lönar sig att arbeta tills man stupar och inte ge upp innan de går in i kaklet! Nej, skratta bäst som skrattar sist. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Kanske kan förresten nån liten pensionär komma hem och laga en kakelvägg som en partiledare har spräckt gång på gång under hösten. Vi kan sänka skatten med 25 kronor till då? Det kan väl vara roligt för en stackars fattigpensionär att se hur fint folk har ordnat det för sig tack vare hög arbetsmoral och ett obefintligt sinne för humor? ”