Rapport – #2Bloggboken

Det verkar fungera att vara lite småsträng mot sig själv….

Idag har jag hittills bara hängt på Facebook och Instagram ungefär 20 minuter, sammanlagt. I övrigt har jag hunnit göra mitt danspass à 20 minuter och en promenad – den vanliga – på 35 + ett rejält arbetspass med mitt material till projektet och har fixat med en ganska nystartad hemsida. Sammanlagt har jag nog jobbat med mitt matte-dansprojekt 3 timmar, tror jag. Det som jag gör utöver det den här veckan är ju bara bonus. 😉

Jag minns när jag koreograferade de 9 danserna, samt spelade in musik och skrev texterna. Det var 5 år sedan, och det hade skitit sig på jobbet på olika sätt. Jag sökte ett annat jobb, som jag inte fick och fick tjänstledigt från mitt vanliga jobb. Jag hade ju inga pengar då, men min kära sambo, som för tillfället var stadd vid kassa, sa till mig att, ”nu har du chansen att göra klart det där projektet man har hört så mycket talas om”, och sponsrade mig… 😉

Sagt och gjort!

På den terminen hann jag med mycket, och även om det kändes lite ensamt i början – jag hade ju inga arbetskamrater – känns det såhär i efterhand som en av de bästa perioderna i hela livet.

Jag visste precis vad som krävdes av mig. Jag visste vad jag måste göra och det var bara att kavla upp ärmarna och agera. Det som var lätt då var ju att jag hade redan spelat in alla musikbakgrunder och ramberättelsen var klar. Allt jag behövde för att genomföra det hela var i princip på plats. Tänk att få jobba så koncentrerat med något man själv vill och har hittat på. Att lägga upp en tidsplan och hålla den. Och att sen få möjlighet att pröva danser och olika varianter av presentationer och instuderingssätt på många klasser när jag väl kom tillbaka till jobbet på hösten. Allt det som blev gjort var roligt och spännande.

Det var bara några grejer kvar att färdigställa – slutet på Ramberättelsen, instruktions-filmer till varje dans, en bok med berättelse och lärarhandledning, och som ett litet paket – all musik och videofilmer på ett USB-minne……

De 25 % av projektet som skulle göras klart innan jag gick pension, tänkte jag, är fortfarande inte klart. Det är det jag nu har gett mig själv i uppdrag att färdigställa under våren. Det kan gå….

Men jag ska bara….. 😉

Det var ju ingen konst då, för fem år sedan. Jag visste precis i vilken ordning allt skulle göras. Men nu ploppar tankarna upp hipp som happ. Jag hade tänkt börja med bokprojektet idag. Avsluta berättelsen med tillhörande bilder…. Och förresten… Borde jag inte göra som en instrukrionsbild till varje dans med bilder på olika moment?…Men först ska jag bara lägga in lite text och bilder på hemsidan, och sen….

Vips gick det några timmar. Men en bra start är i alla fall en god början… 😉

Nästa gång jag tar mig an det här evighetsprojektet, måste jag nog lägga upp en detaljplan för det också, med tidsangivelser för minsta moment…. Puh! Annars sticker lätt tankar och idéer iväg på olika håll. Det där med att knyta ihop säcken är allt lättare sagt än gjort.

Ni som eventuellt har följt mitt projekt i snart 12 år här på bloggen, från ax till limpa – jag lovar att ni blir bjudna på release-party när det väl är dags…. Kanske nån gång i maj…. 2020? 😉

Haha! Misströsta ej! Ert tålamod ska inte vara förgäves.

Dagens brygga att vila ögonen på, så länge…. 😉