Det nya svarta? #20

Nu har det gått 20 dagar på det nya året, och sen jag gjorde upp min storstilade plan om att leva mycket mer ”nät-fritt”, eller i alla fall fritt från sociala medier, för att vinna tid för andra mer kreativa och hälsosamma ting. Jag tyckte det gick över förväntan de första 10 – 12 dagarna men den senaste veckan har jag fallit i fällan igen. Det finns några tydliga orsaker. Dels har jag känt en stigande oro inför min lillfinger-operation i onsdags, och dels har jag varit spänd inför den stundande regeringsbildningen. Det gick ju bra med fingret, och även med regeringen, efter förhållandena. Inte direkt någon önskepolitik, men framförallt ingen katastrof. Men däremot märker jag hur jag väldigt snabbt fastnar i mitt gamla Facebook – beteende. Jag börjar kommentera och svara andra, som jag tycker, idiotiska eller elaka kommentarer. Det kan handla om regeringsfrågan eller klimatet eller unga ensamkommande eller Greta Thunberg. Min puls går upp och jag gör mig beredd på strid, märker jag, efter ett tag. Men då kan det redan vara för sent. Sinnesfriden är bruten. Jag är ju med i nätverksgrupppen #jagärhär, som går ut på att försvara och peppa särskilt utsatta på nätet, och det är ju bra. Men när jag märker att det går ut över mitt eget mående, så att jag sover sämre och känner olust och illamående känner jag ju att jag måste bromsa igen.

Nåväl. Idag läste jag en artikel om Tuva Nuvotny, som ju är aktuell med två nya filmer, där hon har varit såväl regissör som manus-skrivare. Hon berättar att hon inte är på sociala medier alls. Hon skulle inte kunna tänka sig att lägga upp något på några sociala medier. Och jag tänker att, detta kan bli det ”nya svarta”.

Det coolaste som finns att vara ”Facebook – fri”? Eller fri från Twitter, eller Instagram, eller ”what ever”?

Ja, varför inte?

Jag är definitivt inte fri. Men jag jobbar på att bli mer fri att kunna välja bort. Att bestämma själv, och inte låta något diffust socialt behov bestämma åt mig.

Men det är ju så enkelt med sociala kontakter på Facebook…. Och det är ju så svårt att sluta hänga där när man väl börjat. För mig har de senaste åren också handlat om att hitta och läsa intressanta artiklar som likasinnade skickar och delar och sen vill man kanske reflektera och kommunicera om detta och så har det gått några timmar. Sen kommer det upp någon som har gillat eller kommenterat något jag har delat, precis när jag tänkte stänga ner, och så är det igång igen… Marx sa ju att religionen var ett opium för folket. Ett sätt att förvilla och lugna människor. Men nu tror jag nog att de sociala medierna har intagit religionens plats. Efter en kväll med Facebook har vi varken tid eller ork över för annat engagemang. Vi kan ju läsa att saker och ting är galna och fel, men vi tappar all ork och lust att resa oss ur soffan och organisera ett motstånd. Men i den bästa av världar skulle ju dessa plattformar kunna användas som en anslagstavla och informationsplats för oss som vill agera och organisera oss. Det händer ju också, men dessvärre tjänar ju Sociala medier lika ofta som en ”desinformationsplats”. Lika mycket fake som sakliga nyheter. Alla kan tycka och säga vad som helst, faktiskt. Det gör i sin tur att våra hjärnor tröttas ut. Massor med input. Alla tåg kommer in på perrongen, men inget kan avgå. Det är fullt. Och vi känner oss maktlösa.

Det måste finnas en gyllene medelväg, men om man har svårt att vara ”nykter nätverkare” är antagligen absolut avhållsamhet det mest hälsosamma.

Men jag har ännu inte gett upp min plan.

”Nej, till nätverk? Ja, men med förnuft!”

Och om jag bara ser till att fylla resten av tiden med andra väsentligheter, som också kan ge ”abstinens”, så kan det gå.

Vi fortsätter i alla fall att skolstrejka för klimatet på fredagarna, vilket också blir ett eget socialt nätverk IRL, och snart är det dags för terminsstart med orkestern, och när fingret är Ok kan jag börja spela piano igen. Annars kan det också vara väldigt välgörande för själ och kropp att göra som Tuva Nuvotny – ”att göra ingenting”.

Det kanske är just det som blir ”det nya svarta”?