Bort allt vad oro gör! #42

”Bort allt vad oro gör, Bort med fossila bränslen, Låt oss bli raska, ta bort kol och aska – Nu, inte sen!

Granne, gör du just som jag gör / ”Fetbort” går oljan när du kör / hållbart, förnybart / Hur kör vi? Klimatsmart! / sjung med i kör!
Granne, gör du just som jag gör / ”Fetbort” går oljan när du kör / hållbart, förnybart / Hur kör vi? Klimatsmart! / Innan vi dör… ”

Så skulle man kunna sjunga för klimatet, varhelst och närhelst man bildar en kör…. Exempelvis vid några av de #choirsforfuture – tillfällen som kommer att uppstå under våren när vi ”skolstrejkar för klimatet”. ( I så fall rekommenderar jag understämmorna att sjunga på da-da när texten är ny och svår att placera in.) 😉

Den här Bellman-låten hör ju till standardrepertoaren när det gäller körlåtar som sjungs vid festliga tillfällen, som bordsvisa, och vid andra tillfällen också, när körer stämmer upp utan noter och utan större förberedelser vid informella sammankomster. Det finns flera sådana låtar som de flesta kan, men den här är trestämmig, och passar bra för körer med få herrar.

Det är ganska häftigt när man kommer på någon fest med körmänniskor man inte känner så väl, så säger nån, ”nu tar vi Bort” och så går den igång som på autopilot. Eller så säger de ”jungfrun”, eller ”rosen” (och menar inte Arne Quicks gamla slagdänga), eller Tourdion, och de flesta som har levt sitt liv i körsångens tecken, vet att man menar, ”jungfrun går i ringen”, ”I seralliets have” eller den gamla medeltida franska dryckesvisan Tourdion.

De här låtarna är ju exempel på en lite äldre körtradition, men vi ska inte glömma att det inte var jättelänge sen som körsång var Sveriges största folkrörelse och att väldigt många har lärt sig väldigt många låtar under lång tid och väldigt många körledare och kantorer i kyrkokörer och studieförbund har studerat in ungefär samma körrepertoar i väldigt många körer. Men glädjande nog finns det föryngring bland såväl körledare som repertoar, vilket bådar gott för vårt lands framtida kör-kulturliv. Jag läste i dagens DN att det har bildats ett antal KENT-körer i Sverige, sedan det berömda bandet slutade spela för några år sedan. I Stockholm rymmer kören som sjunger KENT-låtar 100 personer. Och följden har blivit att ett ganska stort antal av dessa har börjat gå en kurs i musikteori parallellt, för att kunna hänga med i notläsningen på repetitionerna. Det kallar jag motivation!

Jag har ju alltid hävdat att körsång gör sig bäst för den som själv deltar. Dels ingår man i ett socialt sammanhang, och dels gör man något tillsammans med andra som ger resultat, och som dessutom kan glädja andra.

Visst är musiken i sig viktig, men när det gäller körsång eller ensemble-spel på amatörnivå, är den sociala betydelsen lika viktig, för när man som grupp gör något som man älskar, blir resultatet alltid så mycket bättre än när man sitter och spelar eller sjunger på egen hand. Dessutom lyfter man sig i håret om man känner att man förkovrar sig samtidigt. Då bidrar man ju till ett ännu bättre resultat, som blir till glädje och njutning för alla.

Tänk om kampen för ett bättre – eller i alla fall inte sämre – klimat, kunde kännas lika angeläget, lustfyllt och roligt som att ta upp en gemensam körsång eller musicera tillsammans på andra sätt. När alla strävar åt samma håll, i samma takt och ton, med ett gemensamt mål – att det ska låta och kännas så bra som möjligt för alla och inte bara för några få utvalda….