Fördomar, förutfattade meningar och rent skitsnack….

Att sprida skräp omkring sig, är inget vidare trevligt. Särskilt inte om man inte plockar upp det efter sig och slänger det på rätt ställe, dvs sopsorterar…. 😉

Det borde gälla samma sak när man slänger ut dumma, förhastade kommentarer eller rent ljug omkring sig. Sådant som man har hört nån kompis säga, som i sin tur har läst något på Facebook, som någon hade hört något om på nyheterna eller läst i en rubrik i Expressen. Den ”nyhet” som kanske var till hälften sann men med lite vinkling och vridning har blivit en omgjord sanning som genom ”viskleken” ytterligare har förvanskats. Många människor har ju redan förutfattade meningar om det mesta, så om man snappar upp något som bekräftar ens uppfattning tar man nog gärna denna ”nyhet” för att vara en sanning…. Och sprider den vidare….
Det är ju som om någon slängde ett ruttet äpple på marken och någon annan tar upp det och slänger på en tredje person… Inte vidare trevligt eller genomtänkt, eller hur? Men så går det till praktiskt taget varje dag, varje minut i olika kommentarsfält på internet, i sociala medier. Både den som får det ruttna äpplet i nyllet och alla som ser på blir mer eller mindre illamående av fenomenet. Ibland orkar man hjälpa till med att trösta och/eller ge svar på tal. Ibland inte. Då ligger alla dessa ruttna frukter och stinker i vårt undermedvetna tills vi till slut lyckas anamma ny ork att bemöta andra sjuka uttalanden vi möter. Sällan ger det positiv utdelning men man kan själv känna att man har rensat luften åtminstone tillfälligt.

En person som ständigt blir beskylld för olika saker som egentligen aldrig är med sanningen överensstämmande, är ju Greta Thunberg. Jag läste en gång en mycket ilsken kvinnas kränkande kommentar om Greta och hennes familj, på Facebook, där jag beskrev hur jag uppfattade kommentaren – som skitsnack byggd på fördomar och falska rykten, och liksom allt skvaller byggde hennes på fördomar utan någon sanningshalt. Därför bad jag henne att sluta skriva saker om folk hon inte känner och om sånt hon inte har någon aning om. Hennes svar var att hon minsann inte trodde att jag visste mer än hon, och därför hade hon rätt att uttala sig som hon gjorde….? ”VAD VET DU?” skrek hon med stora bokstäver, och där tog min ork slut… Stanken från de ruttna kommentarerna tog över. Men så här i efterhand kom jag på vad jag skulle ha svarat….

”Jag vet kanske inte mer än de flesta i just detta fall, men en sak vet jag – jag vet att jag har vett att inte sprida skvaller, skitsnack och förutfattade meningar om människor jag inte känner. Om jag verkligen visste mer skulle jag heller inte sprida det vidare. Varför skulle jag? Fråga dig själv varje gång du vill kommentera något, om det bidrar till något positivt för mänskligheten, och du kanske kommer att ändra ditt beteende.”

Men för att återkoppla till Greta… Jag, som nybliven pensionär, och som har jobbat med det uppväxande släktet hela mitt liv, har nu på ålderns höst fått en en ny förebild. För vem har bemött allt skitsnack, alla fördomar och alla elaka kommentarer med bara fakta och en väldigt cool attityd, om inte Greta? Hon säger bara: -”Jag tror inga människor är onda – de har bara inte tillräckligt mycket kunskap. Om man inte vet något om klimatet förstår jag att det verkar konstigt att jag skolstrejkar för klimatet”…

Det känns som en ny insikt för mig, att inte ta kränkningar och elakheter personligt, utan att bara helt nyktert konstatera att människor inte vet tillräckligt. Att heller inte skambelägga någon och heller inte sätta sig själv på höga hästar. Det är anmärkningsvärt att en 16-åring kan lära oss äldre något så fundamentalt. Men så brinner ju denna unga människa för det mest fundamentala man kan tänka sig – vår planet och dess överlevnad. Vi kan inte göra annat än att ta till oss hennes budskap, eller……

… Eller vadå? Förtvina i vår egna ruttna föreställningar och förvridna människosyn?