”Jag har inte tid”, sa statsministern när han skyndade förbi våra klimatdemonstrerande vänner, som försökte räcka honom den lilla ”informations-flyern” utanför Sagerska idag, på väg till ett möte.

Nej, herr statsminister, vi har märkt att du inte har tid. Och vi har inte tid att vänta på att du har tid! Vi har väntat länge nog på dig och alla föregående statsministrars och regeringars senfärdighet vad gäller klimatpolitik. Just idag passerade även några av höjdarna från förra regeringen – Ygeman, Damberg och Hallengren, bla – som liksom statsministern hejade vänligt, men inte gjorde någon ansats till att stanna och prata.

Frågan är vad som ska sätta sprätt på politikerna. Vad ska få dem att reagera och agera?

Just nu tycks ingenting hjälpa…
Varken laglydiga demonstrationer med polistillstånd eller fastlimmade aktivister på motorvägar, tycks väcka dem ur ”buisness-as-usual-slummern”.

Ej heller Klimatforskarnas alltmer enträgna varningar om klimatnödläge. Kanske måste vi vänta tills det redan är försent att vända trenden. Kanske är det så som Fria Pro-teatern sjöng i pjäsen om Norrbottens Järnverk, en gång i tiden: ” Först när skiten från fabriken slår ner på chefens hatt – då får vi en miljödebatt”… Ja, enligt ”lagen om alltings jävlighet”, ser det inte bättre ut. Inte förrän man själv är drabbad, agerar man som om man befann sig i kris. Synd bara att så många oskyldiga hinner drabbas innan de som har makt att förändra, gör det.