Ja, vi står alltid upp för vår svenska natur, beredda att ”beväpna oss” med alla fredliga, till buds stående medel. Vi vill försvara vår demokratiska rätt att demonstrera för vår natur, vår svenska ”flora och fauna”, våra skogar, ängar, sjöar, stränder, fjäll och skärgårdar, våra naturreservat, våra levande arter och de utdöende, och vår allemansrätt.
Vi vill försvara våra mänskliga rättigheter och våra svenska värderingar som innebär att visa solidaritet med dem som förföljs och fördrivs, terroriseras och fängslas för sina åsikter. Vi vill försvara dem som flyr från krig och klimatkatastrofer och social utsatthet. Vi vill också försvara alla dem som bär upp vårt samhälle – som tar hand om oss när vi blir sjuka, och de som tar hand om våra barn och våra äldre, och de som städar våra toaletter och allmänna utrymmen, de som kör våra bussar och tåg, och de som ger oss mening med livet – alla som sjunger våra älsklingssånger, dansar, spelar upp minnesvärda skådespel och de som skriver berättelser som ger stora upplevelser, och som skapar gemenskap i samhället.
Vi vill absolut försvara alla dem med mycket kunskap, som förklarar och ger oss förståelse om hur naturen på hela planeten fungerar, så att vi vet och förstår vad som är viktigt att försvara, och varför. Framför allt vill vi försvara alla barn, som vill ha en framtid att se fram emot, utan skräck och förtvivlan över vuxnas misslyckanden med att skapa en bättre värld i fred och frihet.
Allt detta som vi vill försvara, måste finnas kvar, för att vår vilja att försvara vårt land, ska bestå. Det måste ni förstå – ni som pläderar för att vi ska vara beredda på beväpnad strid – att det är det som krävs för att vi ska vara beredda att dö för vårt land.
Vi är beredda, om vårt land präglas av kärlek till naturen – och allt levande liv på jorden – gemenskap, rättvisa, åsiktsfrihet och medmänsklighet. Värt att dö för. Och vi är beredda att försvara den regeringen som visar samma vilja – att tala samma klarspråk om klimatnödläget, som om kriget – då är vi ”med på tåget” (om tåget nu går..😏🙄🤔).
Igår kände jag mig lite skamsen efter att ha grottat ner mig i ”mina hår som gått”. Det kändes ju väldigt självupptaget och egoistiskt att prata om ”mina” frisörer – eller brist på – och mina frisyrer – eller brist på – genom alla decennier jag levt. Och till på köpet lägga ut en massa bilder från alla decennier jag har levt. 🙄😏🙄
Men idag hämtar jag mod och styrka från sonen till en god vän. När sonen tillfrågades om han skämdes över sin fars tal på ett stort kalas, sa sonen helt vänligt, att ”var och en skäms för sig”. Och jag inser, att jag inte har så värst mycket att skämmas över, trots allt. Visst borde jag skriva om klimatförändringarna och det katastrofala världsläget varje dag i veckan, men å andra sidan skriver jag ju om det betydligt fler gånger i veckan än många andra. Jag borde göra betydligt mer än jag gör, överhuvudtaget. Men vem borde inte det?
På sätt och vis är jag trots allt lite nöjd med att jag fortfarande orkar bry mig alls. Att jag inte har låtit mig avtrubbas helt, efter ständigt nya rapporter från regeringen om nya naturvidriga beslut varje dag, eller förslag på nya människofientliga lagar som ständigt riktar sig mot samhällets mest utsatta. Eller besked om indragna bidrag till kulturinstititioner och folkbildning. För det är det de vill – regeringen med dess underlag – att vi ska avtrubbas. Inte bry oss. Inte vara aktiva samhällsmedborgare som inhämtar kunskap om världsläget. De vill ha avtrubbade och okunniga samhällsmedborgare som inte orkar bry sig eller hinner ta ställning till det ena befängda förslaget efter det andra, så att de ska kunna lura i oss att de gör allt detta för vår skull.
Det känns faktiskt lite revolutionärt att fortfarande hävda att man vill ha fred på jorden, och vill ha klimaträttvisa, och att man vill känna solidaritet med dem som har det sämre. Man får snart akta sig för att inte bli kallad kommunist….eller ännu värre…terrorist, om man vågar framföra sådana åsikter.
”Love, peace and understanding” är inte precis mainstream, nuförtiden. Eller ”politiskt korrekt”.
Men det är faktiskt det enda som kan rädda världen. Förståelse för andra människor, kulturer, och förståelse för naturen, växterna och djuren.
Jag läste i dagens DN, ett reportage om en israelisk jude och en palestinier, som hade öppnat en restaurang tillsammans i Berlin. Där har man haft matlagningskurser i såväl israelisk som palestinsk matlagning. Där får man förståelse för varandra, helt enkelt genom att träffas och samtala. Det finns ingen annan väg. Men det är en svår väg. Och det blir inte lättare av att samhällen agerar precis tvärtom. Sätter upp stängsel, bygger murar och misstänkliggör varandras sätt att vara och tänka.
I den bästa av världar, borde det ju förhålla sig så, att de som förhindrar fred och medmänsklighet, borde skämmas ihjäl. De har aldrig hört uttrycket ”var och en skäms för sig”. De vet bara att skuldbelägga andra, som inget ont gjort. De har helt enkelt ingen skam i kroppen. Men kanske beror det på att de inte vet bättre? De har inte haft några goda förebilder som har lärt dem goda vanor och lite hyfs. Nej, jag tar dem inte i försvar. Men det kan finnas förklaringar till nästan allt. Om alla människor hade blivit sedda och förstådda från barnsben, hade nog världen sett mycket bättre ut.
Så vi börjar helt enkelt om från början. Med barnen och med deras rättigheter till trygghet, skolgång och en framtid att hoppas på. Om vi bygger samhällen utifrån barnens perspektiv, kanske vi har lättare att få och ge förståelse.
Många människor är nog egentligen bara missförstådda och oälskade barn, som inte har fått rätt förutsättningar här i livet. Kanske reagerar de med aggressioner, depressioner eller med att bli sjuka. De blir symptom på ett samhälle som har visat för lite förståelse för sina medmänniskor.
Några av oss som har levt ett gott liv, och som nu vill ge något gott vidare till nästa generation, behöver väl inte skämmas nämnvärt. Vi har gjort så gott vi har kunnat. Felet är att vi inte har kunnat tillräckligt om vad som är rätt. Ännu mer fel är, om vi har kunnat, men ändå inte velat göra vårt bästa för barnen, deras framtid och för framtida samhällen. Men alla borde få en chans att bättra sig. Om de inte tar den chansen – det är då de får skämmas.
Men i grunden tror jag att människor som har förmågan att skämmas över något dumt de har gjort, också har förmågan att bättra sig. Vet man om att man har varit dum mot en medmänniska, och skäms för det, har man alla chanser att bli en bättre människa!
Så skäms inte för att du skäms, utan be om ursäkt, och lova bättring! Då kan vi gå vidare tillsammans …
Idag fick vi tillskott av gamla, goda vänner sen decennier tillbaka, som nu vill ansluta till vår kamp för klimatet.
Så roligt med nya, friska tag! Det är aldrig försent att engagera sig. De hann också delta en stund i XR-körens uppträdande innan de gick vidare till oss utanför Sagerska… 😍
Statsministern syntes inte till idag heller, men av förklarliga skäl. Han tar ju emot EU uppe i Kiruna. Där har LKAB och näringslivsministern just deklarerat att vi har en stor mängd jordartsmetaller att utvinna, som skulle kunna göra oss oberoende av Kinas gruvfyndigheter. Naturligtvis är det bra att inte vara beroende av diktaturstater, men vi har på vår planet gjort oss alltför beroende av överexploatering av jordens resurser, på naturens bekostnad….
Jag bävar …
Regeringen har ju skrotat miljödepartementet och infogat det under näringslivsdepartementet. Tanken är rätt, att departementen hör ihop – och om de hade gjort tvärtom – och vänt upp och ner på det hela och låtit Miljödepartementet bestämma över näringslivet, hade jag varit med på noterna. Nu är jag inte det.
I Tyskland har klimataktivister hindrat gruvbolag att öppna ny kolgruva, under ett längre tag, men nu i dagarna har man försökt avlägsna de ockuperade klimataktivisterna, vilket FridaysForFuture har demonstrerat mot idag, både i Tyskland på plats, och här hemma på Mynttorget. Vi träffade några av dem, när vi passerade idag, på väg till Sagerska. 💚
Tyvärr är det så att de styrande – i Sverige och i världen – har inte insett att vi kan inte både ”äta upp kakan och ha den kvar”, samtidigt. Vi måste välja naturen, för annars har vi inget kvar i slutändan.
”Om högerpartierna får makten har vi inte en chans”, skrev jag för en vecka sen. Då hade vi fortfarande en chans, om än minimal, att klara klimatmålen för att kunna följa Paris-avtatalet.
Men människan är ett märkligt djur. Hur mörk omvärlden än ter sig, försöker vi alltid finna en strimma av ljus i mörkret. Den värld som väntar när vi inte gör något är så obegripligt svår att förstå sig på, att vi helt enkelt väljer att famla i mörkret efter det vi trots allt begriper. Jag gläds alltså åt att Rebecka LeMoine, som jag kryssade för i riksdagsvalet, kom in igen. Hon skriver klokt om biologisk mångfald och om det omöjliga i att alltid ha evig ekonomisk tillväxt.
Jag gläder mig åt att Miljöpartiet inte åkte ur riksdagen, trots att de kommer få mycket lite att säga till om. Och även om det rödgröna regeringsalternativet hade vunnit, hade Mp förmodligen fått alltför lite att säga till om. Och även om de hade fått bestämma hela klimatpolitiken efter sin klimatplan, hade det förmodligen ändå inte ”räddat klimatet”. För det som måste göras, måste göras så häftigt och omvälvande och hastigt, att inget parti i världen kommer att få med sig en majoritet för att kunna fatta sådana omvälvande beslut, så hastigt. Och det värsta är att ju längre vi väntar med att fatta sådana beslut, desto snabbare behöver förändringen ske.
I Sverige är vi definitivt inte beredda på någon förändring alls. Åtminstone inte våra politiker, och särskilt inte våra högerpolitiker.
Vad ska vi göra? Ska vi organisera oss i partipolitik eller miljöorganisationer? Ska vi delta i skolstrejker för klimatet? Inget alternativ tycks vara särskilt vägvinnande. I det mediebrus som råder, når inte kloka ord från 17-årig klimataktivist ut, utan hånas och förlöjligas av en moderat riksdagsledamot.
Vad ska vi göra? Och hur?
Ska vi klä oss i svart och sörja i 4 år, eller ska vi sätta på oss färgstarka kläder, slå oss för bröstet och stå upp för livet på vår planet? …😏
Fyra år har gått sedan Greta Thunberg började skolstrejka för klimatet, då hon startade ungdomsrörelsen Fridaysforfuture och under dessa fyra år har det hänt mycket. Rörelsen har vuxit över hela världen och nådde väl en topp hösten 2019, då vi var 50-60000 som demonstrerade här i Stockholm. Men efter en pandemi och ett krig i Ukraina har fokus flyttats ganska rejält bort från vår tids ödesfråga – klimatkrisen. Trots bränder, torka och översvämningar i Kina, Indien, Europa, Pakistan…. Och smältande isar…
Men våra politiker i Sverige har startat en tävling om vem som agerar minst för klimatet. Och om de partier som vinner den tävlingen vinner valet nästa söndag, är det godnatt för allt vad klimatpolitik heter. Så rösta på rätt block, och helst på det parti som enligt Naturskyddsföreningen och WWF har bäst klimatpolitik för att stoppa de allra sämsta.
Men det räcker inte att rösta rätt! Vi måste också visa våra politiker att vi bryr oss alla andra dagar på året också….annars kan de ju lätt tro att vi nöjer oss med den icke godkända klimatpolitik politik som har förts under den här mandatperioden och tidigare år med ökade utsläpp, istället för tvärtom. För politiker är mycket trendkänsliga och osäkra, har det visat sig. Har de inte opinionen med sig, törs de inte säga till sina väljare att de ska släcka en lampa ens en gång. Det är tydligt att vi måste gjuta mod i våra (överlag) fega och omogna politiker, så att de förstår att vi förstår allvaret.
Idag var det en uppstart med Fridays for future på Mynttorget med många fina talare, inför nästa veckas stora demonstration med samling på Sergels torg kl 13.00.
Det är bara om vi blir riktigt många som trögtänkta politiker bryr sig om att lyssna!
Annars kommer de att fortsätta tillbe konsumtionssamhället, bilindustrin och kärnkraften, i evighet… Amen… 🙄
Annars fortsätter de med buisness as usual. 😱…
…Om inte du och jag säger ifrån NU och alla dagar.
Vi ses på fredag 9/9! Kom då! Och ge klimatet din röst. En röst för klimaträttvisa på vår planet.
Katten Hanna har tröttnat på att vara mitt foto-objekt, när jag ska skriva mina veckobrev, och vänder mig ryggen. ”Ni människor gör ju ändå ingenting åt klimatet. Bara en massa bla-bla-bla medan utsläppen ökar och värmen stiger i världen. Upp till bevis, matte! Jag orkar inte med fler tropiska nätter nu”, tycks hon tänka.
Det som djur och växter känner av (och inte bara tamdjuren, förstås), har vi människor väldigt svårt att ta in, om vi inte själva direkt drabbas. Inte ens om vi får fakta på bordet från all världens forskare, vill vi se sanningen i vitögat. Tvärtom! Vårt förnuft kan förstå faror som kan komma på sikt, men vår reptilhjärna bryr sig föga. Den reagerar bara på akut fara.
Den fria forskningen är i fara om Sverigedemokraterna får bestämma, om det skulle bli en högernationalistisk regering efter valet, skriver Anna Ekström, som är utbildningsminister för högskolorna. SD kommer motarbeta sådan forskning som handlar om klimat, brottslighet, jämställdhet, genus och rasism, och har lagt fram förslag om att stoppa finansiering i dessa ämnen.
”Lyssna på forskarna”, säger miljö- och klimatrörelsen med Greta Thunberg i spetsen. Högerns svar på detta är fullkomligt tondövt. Inget parti till höger om Centerpartiet hänvisar någonsin till någon forskning när de vill rädda klimatet med kärnkraft eller språktesta 2-åringar, eller ADHD-testa 5-åringar, eftersom det inte finns någon forskning som styrker deras teser. Så klart de vill strypa anslag till forskning som avslöjar deras brist på kunskap.
De är rädda för sanningen!
Rösta inte på fega politiker i valet, är ni snälla. Lyssna på forskarna istället, och rösta sen!
Jag är en vän av lyckliga slut. Banalt kanske, men ändå det enda tänkbara för att människan ska vilja fortsätta leva. Om vi inte tillåts att tro på en fortsättning och att det goda en dag ska segra, har vi väl egentligen ingenting att leva för. Astrid Lindgren var överens med mig om det. Om man berättar sagor för barn om andra barn som har haft det svårt på olika sätt, måste man också ge dem något att hoppas på.
Vi vuxna som – mer eller mindre – har ställt till det för kommande generationer måste också ge dem åtminstone en strimma av hopp, att vi tänker ställa saker till rätta efter bästa förmåga. Men då räcker det inte att vi berättar sagor med lyckliga slut. Vi måste också visa att vi tror på det vi berättar. Vi kan inte skönmåla verkligheten, för att sedan gömma undan våra misstag och skicka våra giftiga sopor till fattiga länder i andra världsdelar, eller kanske ut i rymden någonstans dit (förhoppningsvis) ingen nås av förödelsen. En del livsfarligt avfall gräver vi så djupt ner som möjligt i hopp om att det ska falla i glömska. ”Jorden vi ärvde och lunden den gröna…”, sjöng Evert Taube.
Vad gör vi med jorden vi ärvde? Har ni hört uttrycket ”ärva, värva, fördärva”? Vi tycks höra till den generation som går in för att fördärva vår jord för våra efterkommande. Vi utvinner allt vad vi kan av vad jorden ger, men vad ger vi tillbaka? Ett berg av skrot, och fossila utsläpp. Jordarna utarmas, torkar ut och ger allt mindre skördar. Det är fattiga och utsatta människor som drabbas först. Och barn och gamla. Allt detta för att vi andra ska få ”ha lite trevligt” under vår korta tid på jorden.
Jag skulle vilja att vi ”gör om och gör bättre”. Annars kan ju barn och barnbarn lika gärna gräva ner sig direkt, tillsammans med det radioaktiva avfall vi har ”donerat” i jordens inre till framtida generationer att ta hand om.
”Alla ska med när Sverige ställer om” säger Miljöpartiet. Men de är just de enda i Sveriges riksdag som tycker att alla ska med. I övrigt råder tystnad och ”locket på” när det gäller att mobilisera folket för att klara av den klimatkris ”som inget annat parti ser komma”.
Men varför kan vi inte få göra det här tillsammans – som ett projekt för allas bästa? För att vi, liksom allt levande på jorden ska få en dräglig tillvaro, inte bara idag, utan även imorgon?
Jag är uppvuxen i en körsjungande familj, och har kanske av den anledningen alltid upplevt glädjen i att sjunga tillsammans med andra, och i hela mitt liv har jag sjungit i olika körer och ensembler – ibland med proffsorkestrar och fina världsberömda solister (i konserthuskören), men det fina i kråksången är att i sådana sammanhang är min röst lika viktig som sopransolistens, och de andra koristernas röster. För att konserten ska bli så bra som möjligt måste alla öva och lära sig. Alla måste våga ta språnget och göra viktiga insatser och när alla gör det, bidrar alla till den ”goda stämningen.” Nej, alla kan inte sjunga i kör, kanske ni invänder. Nej, men alla kan bidra på olika sätt. Och även som en lyssnande och peppande publik, kan man delta och uppleva den fantastiska känslan när ”allting stämmer”. Och det är inte alls tråkigt…😏
Det finns förstås alltid människor som vill göra egna konserter med en annan slags musik, men det går ju också bra, så länge man jobbar för samma mål. Att göra något bra för sig själva och andra och inte sabotera för andra. Som när många konserter ordnades efter att Ryssland anfallit Ukraina, och konsertintäkterna gick till Ukrainas folk. Så borde vi kunna samarbeta även inom miljörörelsen. Delad glädje är dubbel glädje! Låt oss rädda planeten tillsammans – i Sverige och tillsammans med andra länder. Det blir roligare så.
Jag vet inte om ni har sett ett inlägg från Socialdemokraterna, där Magdalena Andersson sitter på huk i ett blåbärssnår med några blåbär i handen och hon säger att hon älskar den svenska naturen och skogen. Man skulle kunna drömma om att hon på det sättet vill markera att hon vill rädda de skyddsvärda skogarna och den biologiska mångfalden. Men det är inte riktigt så hon uttrycker sig. Däremot säger hon lite milt tillrättavisande att ” det finns folk som säger att man inte kan förena ekonomisk tillväxt med att samtidigt rädda vårt klimat, men det visar vi i Sverige att vi kan göra med hjälp av den gröna industrin i norr, där vi kan producera fossilfritt stål, och industrin och gruvnäring genererar mycket jobb…som vi behöver för vår välfärd….” Ungefär så uttrycker hon sig. Men hon har tyvärr fel.
Om vi ser till att producera och konsumera mera har vi ännu mindre chans att hålla oss inom de planetära gränserna. Redan nu – från och med idag har vi övertrasserat vårt konto för resten av året vad gäller uttag av naturens resurser, globalt sett, och nu lever vi på lån från framtida generationer och från de mindre rika länderna vars naturtillgångar vi överutnyttjar. Och i Sverige utnyttjar vi de norrländska skogarna och gruvfyndigheter för att ständigt kunna öka vår levnadsstandard ännu mer. Det är inte vi välbärgade medel-svenssons som behöver betala notan med ändrad och mer sparsam livsstil. Ingen i Sverige – utom möjligen samerna – ska behöva avstå något för någon annans skull. I borgerliga tidningar som DN, förfasar sig skribenterna över att Ulf Kristersson inte tycker att någon svensk ska behöva försaka något för någon annans skull. Men varför så förvånade? Det har väl aldrig funnits i Moderaternas ”DNA” att någon bättre bemedlad ska dela med sig solidariskt med några fattiga krakar? Däremot hade jag nog förväntat mig annat av den socialdemokratiska rörelsen.
Det känns just nu som en lång väg att gå för att nå en riktig klimaträttvisa, men det finns inget annat val än att kämpa vidare ….
Hoppas ni mår bra, mitt i sommaren! Hälsoläget för mig och för vår planet har det tyvärr varit sämre ställt med. Den feberhetta min kropp har genomlidit under veckan som gått, har jag i alla fall kunnat lindra med febernedsättande medicin, och jag har tackat min tur i livet, att jag föddes på en plats på jorden där man kan få rinnande vatten ur kran, för törstig blir man. Men också medveten om att grundvattennivån är ovanlig låg i sommar. Mellan feberattackerna läser jag om den fd SD-politiker som greps, anklagad för mord och brott mot griftefriden, och som nu dömts till 16 års fängelse. Det anmärkningsvärda är att den anklagade, nu med hjälp av sin advokat, vill överklaga. Det var inte hans uppsåt att mörda. Han ”trodde” inte vapnet han hade i handen var laddat. ”Varför skulle han vilja skjuta sin nära vän?”
Det här är en efterförklaring, och inget den anklagade hade nämnt vid första förhören. Dagens ”spaning” handlar inte om den fruktansvärda mordet i sig, utan om mördarens beteende efteråt och hela taktiken att spela dumt ovetande och sen komma med osannolika bortförklaringar, som jag inte helt osökt liknar vid SDs förhållande till kunskap och forskning. De använder mycket sällan just de orden. Istället ”tror” de inte att människan påverkar klimatet, och framförallt ”tycker” de att de själva inte har något ansvar för att ta reda på det. De ”chansar på att vapnet inte är laddat, och skjuter sin nära vän”. De vill helst inte veta hur det egentligen förhåller sig. Då skulle någon komma på dem med att dölja sanningen. De ”tror” att svenskarna hellre vill ha billig bensin och äta kött än att göra rätt för sig. De vill ha kärnkraft och ”tror” att framtida generationer ska klara avfallshanteringen förutom att de ska lösa effekterna av klimatförändringarna. De ”tror” att de själva ska hinna leva livets glada dagar innan katastrofen kommer.
Vill du lägga ditt liv i dessa risktagares händer? De riskerar inte bara sina egna liv, utan hela planetens. ”Äsch! Det är en världslig sak”, som Karlsson på taket skulle ha sagt. SD gör en ”vitbok”, säger förlåt och flyger vidare.
Time in Stockholm 
Tid 