Kategoriarkiv: Mänskligt

8 augusti, 2006 · 10:13

Vänner och o-vänner…..

Nu har Msn sett till att vi här på space har fått "vänner" i "live", ja vi kan till och med be att få överta våra vänners vänner. Om vi jobbar riktigt bra kan vi säkert få våra vänners vänners vänner, också. Jag har inget emot att få vänner men enligt mitt förmenande är det väl något man inte bara skaffar sig i en nysning, varken här eller IRL(in real life). Vänskap tar tid att bygga upp och du kan aldrig skriva kontrakt med dina vänner, utan bara vara tacksam för att de finns när de finns. Nu har vänskap blivit en vara bland andra varor…. "Hur många vänner har du ?"… På riktigt, i den verkliga världen, där jag bor och lever, går man ju inte omkring med en liten skylt på magen som talar om hur många besökare man hade på sitt födelsedagskalas eller vilka som kom på middag igår kväll mellan 18.00 och 18.57.

Men här på spacet är tydligen allt möjligt !? Och att det nu kallas "live" ? Ska vi inledas att tro att allt är som på riktigt ?

Efter att ha "campat" här i över ett år, tycker jag mig se att några har utkristalliserat sig på min blogg…de kom, såg, stannade ett litet tag, kommenterade, for vidare, kom tillbaka, ibland efter några dagar eller en vecka och ibland efter kanske flera månader, men det har ändå funnits en slags kontinuitet hos de flesta. Ingen jättehord av människor har dragit hit, men hur skulle jag i så fall ha mottagit denna hord ?

I Msn:s värld tycks det viktiga vara att man har en mängd vännner som man åker runt och säger hej till och sen inget mer.

Jag har en lista längre ner, på ställen och bloggar jag gärna besöker för egen del, men det innebär ju inte att jag säger och kräver att dessa människor ska vara mina vänner…missförstå mig rätt, jag vill gärna ha vänner, och det har jag också, men det måste ju finnas något bakom ordet vänskap..inte bara ett antal vackra ansikten som ler inbjudande mot dig (som i Msn:s reklam)och talar om att "Här kan du få vänner lätt som en plätt…gör bara så här !" Och så får man en liten standardmall för hur man ska bete sig.

Kanske har Msn kokat ihop en egen liten doku-såpa bakom ryggen på oss ? Tanken skulle förstås vara frestande för dem. Man skickar ut en "bad guy" som infiltrerar och förpestar och sedan en "räddande ängel", som liksom visar för oss andra hur man ska bete sig …och så skapar man en kärlekshistoria, med några som möts på nätet och lite andra förvecklingar med svartsjuka och avundsjuka kan de säkert också tota till….Nej, så illa kan det väl inte vara….och dessutom behövs det inte specialutsända, för i och med dessa vän-moduler och bloggtopppen-märken inklistrade överallt är förutsättningen för intriger redan skapade….tro mig ! Konkurrens kan aldrig vara vänbefrämjande ! (Jo, jag har också en liten karta som talar om var besökarna finns, men det tycker jag personligen är intressantare än att veta hur många ? Fråga mig inte varför …..?!)

Nå, hur ska jag då förhålla mig till detta vän-skapande på nätet ? Jag har redan förhållt mig på det sättet att jag tar gärna emot förfrågningar från dem jag redan har besökt och från dem som brukar besöka mig, och än så länge får det stanna vid det…..det betyder ju inte att resten är mina o-vänner, vilket man ju lätt kan få för sig i den här världen, där allt ska mätas och vägas på guldvåg…..

Dagens programvärd är…. hör inte, men häpna ….sist men inte minst….Lillemor ! Och hon gjorde det !!! Grattis ! Varsågoda och läs här!

För övrigt låter FärgRadioProducenten meddela att Sommarpratserien är inne på sin sista skälvande dag, enligt schema….det hela kom igång ganska bra med Idiotiska Bortförklaringar från Aniara, repade sig kraftigt redan andra dagen med hjälp av BeJis strålande program och Millroll ville ju inte vara sämre utan lyckades också tota ihop ett program. Därpå har viljan varit god hos de övriga deltagarna, inte minst hos Avalon, som kämpade tappert in i det sista men föll något snöpligt på mållinjen sent igår kväll. Lillemor, är alltså beredd idag !!! Övriga mer eller mindre villiga eftersläntrarna Kerstin, Amalthea och Aniara kan anmäla sig närhelst det passar !

(Och jag menar…kan Lena Nyman ställa in sitt sommarprogram, så nog kan väl vi här i FärgRadion….!?)

För att vara lite självkritisk kan Producenten meddela att ett hugskott som blev en idé som i sig var god, förankrades aldrig riktigt hos deltagarna och och rann därmed ut i sanden…..men Lillemor reste sig alltså på 10. Ingen är gadare än jag…men trots detta:

Härmed förklaras denna serie officiellt avslutad, men inofficiellt kan den ju pågå hur länge som helst, praktiskt taget !

Och till hösten tänkte jag nog starta en filmklubb, istället…. !!!!

HaHAHa, nu blev ni allt rädda va ? Jag bara skoja ! Ni behöver inte börja filma också…det gör jag så gärna själv !

Ha det så skönt därute i sanden på stranden !

8 kommentarer

Under Mänskligt

25 juli, 2006 · 12:20

Snäll ?

You Are 20% Evil

You are good. So good, that you make evil people squirm.
Just remember, you may need to turn to the dark side to get what you want!

Tydligen ? Pinsamt snäll…och ändå försökte jag svara så elakt jag kunde…tror jag !

Jag visste väl det. Det blir inget av snälla flickor.

Just nu finns det nog inget fånigare eller mesigare eller töntigare..you name it…än att vara snäll.

Men, let it be !

Man får stå sitt kast. Be brave, osv. En dag kanske lyckan kommer även till mig, trots att jag aldrig brukar baktala människor, inte skulle mörda för en miljon eller såvitt jag kan påminna mig, inte har brutit ett löfte och inte avskyr jag barn heller (även om de ibland kan vara påfrestande, fast…avskyr…nänä…de är ju mitt levebröd). Däremot kunde jag till min stora glädje konstatera att jag någon gång har snattat och avslöjat någons hemlighet (mot bättre vetande, dock) och det känns faktiskt skönt att bejaka sina något mörkare sidor…

Testa själv här om du inte redan har gjort det !

Och GRATTIS KERSTIN på födelsedagen !

4 kommentarer

Under Mänskligt

8 maj, 2006 · 17:24

Ordar lite mer…

Ja, det här med ord och språk…det kan ställa till det för oss människor.

Den senaste debatten på kultursidorna gäller Eva Witt Brattströms utspel om förortssvenskan…om ord som benämner tjejer är speciellt sexistiska bland förortsungdomar( företrädelsevis de invandrade, eller med invandrade föräldrar). Det finns narturligtvis mycket att säga om det. Kloka saker också..Läs gärna i dagens DN för där har Farnaz Arbabi skrivit det hittills mest läsvärda inlägget i debatten, tycker jag.

Och så börjar jag naturligtvis, vän av ordning undra över med vilka ord vi benämner männen, pojkarna, killarna ?

Det finns väl en hel del positiva ord för man, eller ?….Tja: "Snygging", "kap", "chefsämne"(kan ju vara kvinna också, förstås),….jag kom inte på fler i stunden.

Och så finns det lite mer negativa skällsord: "Gubbtjyv", "mansgris", "värsting" (fortfarande mest killar),"slempropp", "nörd"(börjar få en mer positiv innebörd ?), "horbock", "pedofil" (och det kanske är det värsta ?) ,"stropp", "snobb"…..ja, och så de orden som "förklenar" männen genom att likna dem vid det motsatta könet; "kärring"(det tycker en del är det värsta man kan bli kallad för, eller kalla någon annan för), "flicka", "bög", "fikus", "gnällspik", "grin-Olle"(ja, för pojkar och män får som bekant varken grina eller gnälla, då liknas de vid….just det: kärringar, eller flickor..)

Det finns förstås fler ord och skällsord för pojkar och män än jag har kommit på för tillfället, men de ord som tycks mest nervärderande och kränkande för många är just de som liknar män vid kvinnor. Det beror förstås på vem mottagaren är. En del framsynta och idealistiska män skulle nog ta mer illa vid sig om de blir kallade för "mullig mansgris" än för "kärring", kanske. Jag vet inte, faktiskt. Vi får väl fråga männen…

9 kommentarer

Under Mänskligt

28 april, 2006 · 23:41

mer saknad

…Och idag står det en nekrolog över min vän B i DN. Mer saknad. mer sorg… men jag känner också att detta berör oss/er som sysslar med media och till viss del kultur (eller tvärtom). Är du intresserad av kombinationen kan du antingen söka stipendium i hans fond eller bidra med gåvor till densamma. Många här kan en hel del om både det ena och det andra och detta är en "piece of information". Är du en renaissancemänniska ?

Kör !

Själv har jag haft problem med min uppkoppling i flera dagar. Således ingen renaissance här…bara lite saknad…och lite ilska över tingens beskaffenhet !

Ha det så bra som möjligt !

Och "o, hur härligt majsol ler…!?"

6 kommentarer

Under Mänskligt

2 april, 2006 · 19:50

Minnesstund

Imorgon är det dags för

minnesstund…

många gamla och nya bekanta som kommer att tänka på dig B !

Och ta farväl….

3 kommentarer

Under Mänskligt

1 april, 2006 · 16:30

Kollektiv Del 2

Några som inte var med på den tiden det begav sig (70-80-tal)har hört av sig och undrat hur det egentligen förhöll sig med den "flummiga kollektivtiden"….så här kommer en fortsättning från ett gammalt "kollektivproffs"…

…Så flyttade vi in till stan till ett nytt kollektiv…2 par var vi bestående av H1, H2, H2o samt C (Liknar kemiska formler). Det började bra. En etagevåning som H2o och jag "fick"(det var verkligen andra tider på bostadsmarknaden då !) av bostadsförmedlingen i utbyte mot en renoveringslägenhet som vi hade haft redan före Brommaepoken. Det här var helt nybyggt och DYRT (3000:-/mån)tyckte vi som fortfarande studerade. Alltså bildade vi kollektiv med våra musikervänner H1 & H2,

och paren bosatte sig på varsin våning men med gemensamt kök. Detta kollektiv bestående av två par som hade hållt ihop i evigheter, kan tyckas verka mer stabilt än det tidigare, men det skulle visa sig vara precis tvärtom. Redan efter ett halvår splittrades båda paren. Vi löste det kemiskt (hm) och gjorde rockád på våningsplanen så att H1 + C parkerade på nedre halvan och H2 samt H20 ugglade däruppe, i den mån de var hemma och inte var ute med nya "bekantskaper". I och med detta var egentligen kollektivet splittrat och umgicks i två "lag". Kanske var det ett

tecken i tiden..det var inte längre 70-tal utan ett "förverkliga-dig-själv-80-tal". Alla drömmar om en bättre värld hade redan gått i kras i och med kärnkraftsomröstningen och vi ägnade ganska mycket tid åt att plåstra våra egna sår istf att kliva ut på barrikaderna. Det var också då H1 + C + B(som gästspelade flitigt på bägge våningsplanen men mest

på det nedre) bildade "Apatiska Sällskapet" i kollektivköket. Ett av våra vanligaste samtalsämnen rörde huruvida människor som gick därnere på gatan utanför var "kalla fiskar" eller "mjölbakar", eller inte… Ja, ni hör att den intellektuella nivån var på topp. Men, visst…fortfarande pågick diskussioner som rörde större frågor och jag tror att vi också försökte köpa mat som inte kom från Multinationella Storföretag eller DjurIndustrier ("MudiMums" var ett begrepp på den tiden).

Och det var en bra tid också ! Att göra slut på ett förhållande är självklart jobbigt efter många år, men i det här livet vi levde behövde vi inte känna oss totalt övergivna även om vi var övergivna av våra partners…vännerna utanför kollektivet fortsatte att komma förbi och hälsa på närhelst det passade (och det passade ju ännu bättre och gick lättare nu eftersom vi bodde i innerstan).

En del tror kanske att kollektivboende per automatik måste innebära flum och gränslöshet i relationerna. Särskilt om man har sett filmen "Tillsammans", kanske ? Att alla var mer eller mindre bisexuella och att alla hade gruppsex med

varandra, är det många som tror nuförtiden. Det vill jag bara tala om att det finns egentligen inget likhetstecken mellan fenomenen kollektiv och gruppsex. Än mindre homo- eller bisexualitet, som det egentligen knappt pratades om alls på den tiden om man inte var direkt involverad. Vänstersympatisörer har inte alltid varit så glada åt de homosexuellas kamp som tidigare har setts som ett lite mer depraverat borgerligt fenomen. Allt beror ju på vilka människorna som bor i kollektiv, naturligtvis.

Det fanns ju ytterligheter åt båda håll,….men visst kan en sjuk traditionell familj göra en oerhört mycket större skada på de enskilda familjemedlemmarna än vad ett dåligt fungerande kollektiv kan göra på de kollektivboende (om det inte är en sekt förstås). Ett kollektiv kan man dessutom flytta ifrån om man inte trivs eller inte tycker sig passa in där, men ett barn kan inte lämna sina föräldrar och sin familj i motsvarande fall. Det fanns ju faktiskt med en familj i filmen "Tillsammans" som hade misslyckats med sina relationer men det talas det sällan om. Man bara förfasar sig mest över att de arma barnen inte fick se på TV i kollektivet.

Jag tycker att det är en viktigt att påtala skillnaden. Det talas ofta så föraktfullt om kollektivboende medan traditionell familjebildning idylliseras å det grövsta fast man vet att det mesta av det våld som utövas i samhället pågår i hemmen !

Då kanske det faktiskt vore bättre med någon form av kollektivboende så att barn i hem där föräldrarna har problem, hade fler vuxna än föräldrarna att ty sig till, och dessutom blir inte "familjecellerna" så insynsskyddade.

Hursomhelst så fortsatte vårt kollektiva boende några år tills H1 och C flyttade till ett minikollektiv bestående av bara de två. H1 träffade en ny partner och C gick in i sin berömda "spleenperiod" medan H2o och H2 flyttade ihop med, eller isär från sina respektive nya partners. De "stora" kollektivens period var över för den här gången och splittringen var ett faktum men det skulle komma mera…

Vänta bara !

(Och Tacka Doris DoBeDo för musiken, så länge… I love it !)

7 kommentarer

Under Mänskligt

21 mars, 2006 · 16:35

Tillsammans…

Alltsedan jag började blogga här för drygt ett halvår sedan har det känts så bekant med det här sättet att umgås på…ett så familjärt men ändå relativt okomplicerat och opretentiöst sätt att träffa andra och utbyta erfarenheter och synpunkter. Nu när jag tänker efter är det just det det handlar om. Jag är uppväxt i en stor familj där jag var yngsta barnet. Mina syskon och deras kompisar kunde ramla hem på eftermiddagen och mamma som i det fallet var oerhört flexibel fick bjuda alla på mat. Hon visste inte om det skulle bli 4 eller 14 runt middagsbordet ibland. Jag upplevde det alltid som var dag var fest när alla dessa bullriga tonårspojkar och "nästan vuxna" vänner och pojkvänner och flickvänner till mina storasyskon dök upp.

Det hade jag också med mig när jag i sann 70-talsanda flyttade in i det ena kollektivet efter det andra när jag själv var i 20- 30-årsåldern. Det var roligt med oväntat besök helt enkelt. Men det var ju förstås inte alltid en dans på rosor. En del vänner (som vi naturligtvis älskade mycket också) dök upp rutinmässigt på fredagkvällen med tandborste och pyamas på fredagkvällen och flyttade in i våra soffor i vardagsrummet, där de stannade till söndag kväll då det var dags att åka hem igen. I denna stora kökkenmöddingen av vänner och avlägsna bekanta hade snart sagt alla varit ihop med alla på ett eller annat sätt och ibland var det svårt att hålla reda på relationerna och vad man kunde säga till vem och varför.

Ibland blev det lite svårt för oss som egentligen bodde i huset att veta när och hur och i vilken grad vi skulle ta ansvar för husets skötsel, och vi var sällan ensamma så vi kunde reda ut ev. interna konflikter. Alltid var det något band som skulle repa i källaren eller några som skulle göra något grupparbete med några studiekamrater. Ibland satt det en hel kör i sofforna och skulle fika efter tisdagsrepet. Kanske inte så roligt för den som inte var med i kören.

En del klassiska repliker minns man från den tiden, typ:

"Vem har inte köpt mjölk ?" (HeHe…omöjlig fråga att svara på) …eller så sitter M och C i det 45-kvadratiga vardagsrummet i Brommavillan som vi hyrde och ältar huruvida vårt kollektiv är borgerligt eller inte ? I det kollektiv M hade kommit i kontakt med på Lidingö hade man inte bokhyllor och TV utan man hade skivspelaren direkt på en matta på golvet; Alltså var det kollektivet betydligt mindre "borgerligt"..På övervåningen, vid ett annat tillfälle sitter H+B en sen natt och reder ut interna konflikter och plötsligt hörs det nerifrån vardagsrummet ett vrål: "Jävla Kollektiv !" En av kollektivets kvinnliga medlemmar hade fått fullkomligt nog (varför minns jag inte) och ville flytta därifrån….Tja…"Jävla Kollektiv" har sedan blivit ett talesätt och det var lite roligt och bra att ta till även när man bara var "lite" arg på något..som det där med mjölken, t.ex.. Ganska komiskt i efterhand, i alla fall.

Och hur vi satt där i Brommavillan och diskuterade "socialism…ism…ism" så det ekade i det gigantiska vardagsrummet….var blev de av, alla drömmar och visioner…?

Men roliga fester kunde man ha med alla dessa vänner och fd pojk- och flickvänner tillsammans med deras nya relationer.

Och det bästa var i alla fall alla nya vänner man kunde få och som man också till viss del har behållt. Så många "gratiskontakter" vi fick tack vare varann.

Och nu är cirkeln på något sätt sluten: Här sitter jag, och många bloggare med mig, på våra kammare och klappar våra katter (fast ja, jag vet…inte alla då förstås…klappar katten, alltså) och gör våra opretentiösa besök hos varann URL, utbyter tankar oh idéer, säger godnatt och släcker ner och ingen vet vad som händer dessemellan.

Vilken tur att det finns URL för IRL måste man ha portkoder, mobilnummer, avtalade tider och gud vet allt….för att kunna umgås…Vi har så mycket tidsbesparande kollektiva färdmedel, tvättmaskiner, diskmaskiner, dammsugare, mm och ändå hinner vi knappt hälsa på grannen, kollegan eller de gamla föräldrarna. Var tog tiden vägen?

Ja, jag vet…jag är inte den ende som undrar…men det gör ju inte saken bättre !

Ha det bra och ta hand om er "out there" !

6 kommentarer

Under Mänskligt

11 mars, 2006 · 22:25

Inget kan bli som det var tänkt….

På grund av kort tids effektiv sjukdom har Producenten inte kunnat sköta sina åtaganden…det fjärde och senaste FärgRadioProgrammet (i den här programserien "Kvinnornas musik") har inte kunnat sändas när det var sagt och MillRoll ber för Producentens räkning om ursäkt och ber att få återkomma redan Söndag 12 mars någon gång under dagen med programmet "Kvinnogöra". Programbladet Röster i Färg & Radio har heller inte kommit ut med tider för nya sändningar då producenten inte har producerat mer pga sängliggande, som ovan nämnts. Hon låter dock hälsa att hon planerar två program till i sinom tid, som får bli en uppföljare och startpunkt för något nytt !

Välkommen åter hälsar NewMill och tackar samtidigt för all uppmärksamhet och vänlighet under den gångna veckan.

3 kommentarer

Under Mänskligt

1 mars, 2006 · 10:07

Naturlig skönhet…ett handikapp ?

Hallå, Hallå…Spegel, Spegel på väggen där….

Att leva med sig själv hela livet kan vara ganska påfrestande…att ständigt se samma nuna i spegeln när man går ut i badrummet och samma kropp i skyltfönstrena när man går förbi och speglar sig i demsamma..men tänk samtidigt hur "scary" det skulle vara om förhållandet vore det motsatta..om man aldrig skulle känna igen sig !

Under en viss, förhållandevis kort period av mitt liv, var jag direkt dyster och olycklig på olika sätt (slut på en långvarig relation, bla). Jag hade ju alltid, sedan barndomen faktiskt, varit känd för mitt glada skratt, mitt positiva sätt och mitt jämna humör, men plötsligt klickade det. Det var kanske trist för andra men den största förändringen upplevde nog jag själv…jag kände inte igen mig. Jag kände inte igen världen runt omkring mig heller…den var liksom jämngrå, otroligt enformig och meningslös. Och vad kunde jag själv bidra med ? Ingenting…Jag kunde inte heller och ville inte leva upp till de rådande kvinnoidealen..inte göra mig till, helt enkelt. -"Åh, har du "spleen ?", sa min mamma då och satte ord på något trist och fick det att låta nästan lite fint. "Spleen" hade de gamla franska 1800-talspoeterna med Baudelaire i spetsen, och det betydde väl ungefär att de var lika uttråkade som jag. Nåväl. Då förstod jag att det var något ganska allmänmänskligt att känna det så, men fortfarande hade jag ju mig själv kvar. Jag var ju förändrad själv och visste inte hur jag skulle känna mig när inte den första "akutglada" minen dök upp jämt och ständigt…det fanns liksom inget där under tyckte jag. Jag hade i alla fall svårt att hitta de andra känslorna så där rakt av. Så kan det vara när man så tydligt intar en roll i sitt liv..det andra finns det inte plats för, helt enkelt. Och jag förstår också varför människor (som jag inte känner särskilt väl, måste tilläggas) ibland hade uttryckt sig lite hånfullt om att jag alltid skrattar så mycket…det har ju aldrig ansetts särskilt fint att vara glad…man är ju ingen "djuping" precis..men ändå ! Trots allt har det ju alltid varit en stor del av min personlighet och det är klart att jag kände/känner mig fottfarande lite kantstött av sånt förtal. Det lustiga är att jag tyckte folk lyssnade mer på vad jag hade att säga…samma sak några år senare när jag hade gått ner en massa kilon i vikt….(Ännu mer då, för då var jag varken särskilt tjock eller glad)

Nå, nu kommer vi till "klon" i min långa utläggning…I helgen satt jag och tittade på ett program med Katie Melua (som jag har länkat till här bredvid) och blev ganska besviken…hon var för vacker, tänkte jag. Jag tyckte att hon inte gjorde sig i bild. Jag hade svårt att se någon äkta smärta bakom den där på ytan perfekta människan. Plötsligt kändes hennes fina röst också så opersonlig…varför då ? Jag hade ju lyssnat till henne på webbradio och gillat hennes röst mycket ! Samma öde har både Diana Krall och Norah Jones drabbats av….alltså mitt orättvisa ogillande. Man kan väl för guds skull inte rå för att man är naturligt vacker ? Nej, men ändå uttalar både jag mig (och många med mig) lätt nedlåtande om vackra människor. Man tror inte att det finns mycket innanför pannbenet, etc..Det är kanske inte så konstigt. I alla amerikanska, och även serier från andra håll och kanter, framstår alla vackra människor som opålitliga, påklistrat charmiga, tillgjorda skurkar och bedragare. Ja, t.o.m. mördare ! Sällan är väl de "vackraste" de riktiga hjältarna…ja, i så fall har de fått jobba sig upp ur underläge (som i My fair Lady, typ). Jag kan nästan lova er att om jag hade varit ett riktigt bombnedslag, hade jag aldrig lagt ut min bild här i profilen ovan ! Det hade ju verkligen missuppfattats på flera sätt. En del hade trott att jag hade varit ute efter något helt annat än jag är…(?) Andra hade blivit avundsjuka, några hade inte tyckt att jag hade varit trovärdig på ett eller annat sätt.

Det slog mig faktiskt först nu när jag började skriva den här bloggen att det måste vara ungefär samma typ av problem som för en "överdrivet" glad människa…och drabbades av självförnekelse…jag ska aldrig mer lägga ut bilder på mig som en GLAD person. Ett riktigt kart ska jag bli ! Men, nej…"jag ska våga stå för att jag är Glad"

Och till alla äkta "snyggingar" vill jag säga: Var stolt och Våga vara Vacker…ingen annan är det åt dig !

(Dagens musik är hämtad ur Doris rika skafferi…)

7 kommentarer

Under Mänskligt

10 februari, 2006 · 20:02

Feminism ?

…Och nu tycker ni att jag är ute i ogjort väder, förstås ?…

Satt och tittade på ett caféprogram där en kändis (i det här fallet Lasse Åberg) får bjuda fyra personer, förutom (den manlige) programledaren, på middag. Det blev ikväll Leonardo da Vinci, Billy Wilder, ytterligare en man (minns inte vem det var, vilket i sig kan vara intressant att forska i), samt Lasse Åberg själv som 12-åring…alla fyra minnesvärda och intressanta personer, naturligtvis. Jag gillar Lasse Åberg och hans filmer. Hans gäster var det absolut inget fel på, men….

Det lustiga är att hade det varit en kvinna som hade bjudit in enbart kvinnliga gäster, undrar jag om det hade passerat obemärkt förbi…som det gjorde idag. Ingen påpekade detta faktum….därför att ….jag har fel…. kom jag just på !

Kathrin Hepburn var ju den fjärde gästen (gisslan), som jag hade glömt bort i villervallan. Hur kunde jag ? Det har jag faktiskt inget svar på. Men jag har en stark känsla av att all de viktiga gästerna var män. Men vem avgör vilka som är viktiga, invänder ni säkert då ? Ingen ! Det är bara tonfall och miner "off line" och allt är ju fritt för tolkning…