Kategoriarkiv: skola

Fokus

Om att tappa eller inte tappa fokus…

Hade tänkt gå hem och fila på en inledning – en start – på mitt ”stora äventyr”. Det filas inne i min hjärna för fullt och jag behöver i stort sett bara skriva ner det. Köper tidningen ”Skriva” på vägen hem och fastnar lite i konsten att skriva. Så lyfter jag min laptop för att börja dagens jobb. Men …. tiden rinner iväg. Kollar mail och andra nyheter och bestämmer mig för att jag inte hinner börja någon storslagen inledning och start på hela tjidevitten, utan börjar nu istället blogga lite planlöst. Men känner ändå inspiration efter tidningsläsandet. Något vill jag ju skriva.

Detta bloggande känns beständigt. Mina ord stannar kvar därute i cyberspace och försvinner inte bara utan vidare. Min nya externa hårddisk har däremot inte haft lust att ta kontakt med sin ”huvuddisk” på datorn och kanske är vissa filer förlorade – kanske inte? Men varför fokusera på det jag inte kan nå – varför inte på det som är möjligt?
Min musik och de flesta av min bilder finns kvar på olika datorer och nätverkssidor. Jag kan leva utan dem men jag kan inte leva utan att fortsätta drömma om att förverkliga mina planer. Att bara stänga igen butiken och tänka: That`s it!
Nej men varför då så ofukuserad?
Klart är att jag har ett jobb att fokusera på ”vid sidan av” mitt eget huvudspår…hur konstigt den än kan verka….;-)
Jag har tankar på jobb, familj, en kör, en gammal  mamma,  vänner – och på väder och vind i största allmänhet.

Att fokusera är inte så lätt alla gånger. Ändå har jag inte längre något att skylla på direkt. Ett perfekt schema och allting.
Ändå sitter jag här och ”bloggklagar”….
Nu är det dags att fixa maten före kören….sen blir det just ingen mer tid före helgen med projekteriet. Men vem har sagt att Rom byggdes på en gång?
En tröst är att läsa i tidningen ”Skriva” att Bodil Malmsten minsann tar tid på sig och dessutom har en helvetesperiod någonstans mitt i. Och hon är ändå etablerad. Jag är inte etablerad någonstans utom i stjärnorna…eller i trädtopparna. Där någonstans sitter min idé att vilja något och viftar som en gammal osynlig flagga…

2 kommentarer

Under Datorer och Internet, idrott och dans, Klagomål., Mänskligt, Musik, Rytmik-Matte-projekt, skola, Tid, Väder & Vind

Vad ska jag göra med alla mina bilder?

Några minnen vi glömt att vi haft…Hanna 4 månader, Misse 2,5 år – en barndom….

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det fanns en tid när nästan alla mina nytagna bilder hamnade på nätet någonstans. Här på bloggen, till att börja med, och sedan på flickr….dit kom nog de flesta ett tag och sen när det blev mer och mer vanligt att lägga upp bilder på facebook via mobil, blev det nog min vanligaste fotoadress. Men nuförtiden sållar jag åtminstone lite innan jag lägger upp en bild på exempelvis facebook….;-) Sållar överhuvudtaget mer…redan innan jag tar fram kameran….för allas bästa, men framförallt för mitt eget. Och nu hinner jag för det mesta vända bilderna rätt, ta bort de sämsta eller de som är alltför lika några andra, bara lite mindre intressanta. Kanske fixa lite med bilderna, fast för det mesta brukar jag tycka att de som är bra är bäst som de är.

Det är roligt att visa upp bilder, och särskilt i sitt sammanhang, som här på bloggen…men allteftersom jag får färre och färre läsare och tittare här känns det inte särskilt inspirerande att lägga upp bilder. Skriva – däremot – kan jag göra oavsett läsarantalet, konstigt nog. Det är väl för att skrivandet handlar mer om mig (även om jag ju bevisligen tvivlar där också, ibland)…medan bilderna är mitt lilla skyltfönster utåt, på gott och ont.
Men nu till frågan: Vad ska jag göra med alla mina bilder? Och då tänker jag främst på dem som inte har hamnat på nätet och alla andras näthinna, utan alla osedda, bortglömda, ostimulerade…?

De kan kännas lika bortglömda som de barn i dagens skola som ingen hann lyssna eller se…som inte hann bli bedömda alls utan bara kvarglömda någonstans, på grund av….tid eller pengar, eller både och…?

Jag känner att jag måste gå till botten med den där bortglömda bildhögen….så fort jag hinner…..
Men först ska jag ju föra över lite VHS-filmer och kanske plåta en och annan katt….och så imorgon… Plums ner i jobbhavet!

Lämna en kommentar

Under Bild, Datorer och Internet, Hobbyer, Katter, Mänskligt, Minnen, skola, Tid

Lärarlegitimation – kosmetika för okunniga politiker

Här sitter jag och snyter mig och hostar lite försynt i mitt soffhörn, när en tidningsnotis plötsligt anfaller, som från ingenstans. Inte mycket gör mig arg, men ibland känner jag hur ”rosenraseriet” stiger mig åt huvudet. Och i det här fallet är det något huvudlöst som gör mig så bottenlöst ilsk.

Vad, vad?

Jo, det handlar om den omskrutna Lärarlegitimati0nen  som på något mysko vis ska göra lärare bättre än de redan är. Som ska vara en viktigare än ett betyg från en 4-årig högskoleutbildning.
OK, säger jag, men vilka avgör vilka som ska få bli legitimerade, och på vilka grunder?

Dagens notis berättar nu att Musiklärare som har undervisat i Kommunala Musikskolan/Kulturskolan före 2007 ska få legitimation, men inte nyutexaminerade lärare som inte har gjort en ettårig praktik inom grundskolan först.

Detta, mina damer och herrar, kan få håret på min skalle att resa sig. Detta kallar jag ren och skär idioti!!!

En musikpedagog har i allmänhet utbildat sig på sitt instrument från barnsben, har gått förberedande folkhögskola innan han eller hon har kommit in på Musikhögskolan efter svåra prov och stor konkurrens, för att där bli en god musikpedagog. 4 års hårt arbete och övande för att få jobb, i första hand på Kuturskolan. Där utbildar man, inspirerar och entusiasmerar, övar samspel och disciplin, utvecklar barns lyhördhet och känsla för de konstnärliga värdena. Man lär sig även räkna, läsa och förstå de stora sammanhangen genom musiken.
Vad finns i grundskolan som kan vara bättre för ett barn?
Visst kan det vara bra att ha erfarenhet av musikundervisningen i grundskolan, men eftersom förutsättningarna för bra musikundervisning överlag är så usla där, är det inte många musiklärare som stannar länge i grundskolan – om de ens stannar alls? Risken är nog snarare att studenterna lämnar musikläraryrket efter ett praktikår, och så fick vi inga äkta musikpedagoger kvar…knappt. Och legitimerade eller ej, det är inte stämpeln i passet som avgör, det är din identitet som betyder något.

Sen är det också något som inte heller politiker verka känna till – att det finns olika slags musikpedagoger – de som är instrumentpedagoger, som är särskilt skickliga och närapå musiker på ett instrument och så finns det klasslärare, som kanske passar bättre att undervisa stora klasser – de är bra på många instrument, men har inte samma djupa kunskaper inom ett område.
Men vad har då Instrumentpedagogerna i grundskolan att göra?
Jag är rytmiklärare och har enligt mitt BETYG (vilket borde räcka, enligt mig) befogenhet att undervisa i grundskolan, men skulle inte drömma om att ta jobb som trombonlärare i Kulturskolan, om ni fattar vidden?

När vår utbildningsminister talar om skola i världsklass och om att eliten ska premieras – varför struntar han blankt i dem som ägnar hela sitt liv åt att bli förstklassiga musiker? Varför vill han inte ge musikaliska barn en chans i livet?
Det här paragraf-rytteriet kan leda till att de lärare som verkligen kan något inte får vara lärare, medan de som har gått någon kortkurs i musik på en lärarhögskola och gjort sin grundskolepraktik kan bli legitimerad.

Kafka, eller nåt ditåt?

Jag blir i alla fall mörkrädd, ryser och fryser, febern stiger….

Dags för lite varmt honungsvatten. Det kan man bli både frisk och snäll av…;-)

Lämna en kommentar

Under Mänskligt, Musik, Nyheter och politik, sanningar och lögner, skola, Tid

Söker inspirationsplats på förkyld bas

Det slår aldrig fel!
Om jag ibland undrar vad jag håller på med, vilket händer allt som oftast – i synnerhet hemma i förkylningstider drabbas jag av eftertankens kranka blekhet. Vad var det egentligen som var så viktigt med musik och dans, att sjunga och spela tillsammans? Vem bryr sig ”in the end” om vad jag eller någon annan tycker och känner? Vem bryr sig om jordens överlevnad, om miljökatastrofer och krig så länge som vi här i vårt stelfrusna land får eller inte får resa punktligt, pulsa i snö, få plats på sjukhus och daghem, trängas i tunnebanan, har en bostad tillräckligt centralt? Vem orkar bry sig om hur vi fostrar vår nästa generation så att den kan samarbete, känna och förstå känslor, kan lära sig svåra saker med hjälp av talang och disciplin ?

Inte bara ATT vi fostrar den, men HUR?!

Jag vet svaret:
Gustavo Dudamel kan konsten att förklara dessa svåra ting som plötsligt känns lite enklare i ”hans” skola inspirerad av El Sistema, från Venezuela. Där kan varenda unge från fattiga områden få möjlighet att lära sig något instrument och/eller sjunga i kör. Där är det musiken som inspirerar och utvecklar barnen att gå vidare och lära sig något nytt.

Så är det varje gång jag ser en liten film om det här – jag blir frälst!

Sen när vardagslunken till sist har malt ner inspirationen och jag till och med kan bli förkyld eller sjuk på kuppen då är det bara denna injektion som hjäper…mycket nöje!

Lämna en kommentar

Under Musik, Poesi, Religion eller/och filosofi, Resa, skola, Tid, Underhållning

Sista dagen med benet…

Sista dagen hemma med benet ( inte hundbenet ) gick jag in i studion…. inte ut med hunden. 😉

Nåväl. Jag hade tänkt ta en liten men naggande god promenad för att testa om min brustna lårmuskel höll vad den lovade. Solen sken och allt verkade lovande. Problemet var att en begynnande litet halsont tog i där benvärken la av. Jag har preparerat mig med diverse c-vitaminer och annat hälsostärkande och har tänkt goda tankar:
”Lugn och harmoni råder inom mig och utom mig”. En affirmation som enligt okänd källa ska passa in på förkylning. Jag pysslar inte med sånt i vanliga fall, men vad ska man göra? Efter två veckors sjukskrivning pga mitt onda vill jag inte vara hemma en dag till och särskilt inte nu och ännu mindre pga förkylning. På söndag ska vi ha konsert med kören. Det går inte….Men det är klart att får man välja mellan pest och kolera. Jag blir hellre lite förkyld än jag går omkring med den smärta jag har haft i mitt lår med muskelbristning under en dryg månads tid. Och ännu mindre vill jag dra på mig en magsjuka som jag hörde att min kollega i F-klassen hade fått. Hon var hemma idag.

Magsjuka?! Det är ju toppen av botten vad det gäller vanliga åkommor, och det finns inte en chans att pallra sig iväg med bara så mycket som ett litet kräk i bagaget. Och man kan ju inte ens komma iväg till doktorn med en sån sjuka hur mycket man än behöver ett sjukintyg. Snacka om att måla f-n på väggen. =(

Nå…Hallå! Bara tänka goda kloka tankar…

”Lugn och harmoni finns inom mig och utom mig…..”

Ja, det sägs att förkylning är en stresssjukdom och dessutom vet jag att förkylningar och infektioner kan vara början på depressioner eller andra mer mentala åkommor.

Allting har ett samband. Kropp och knopp hör ihop.

Så istället för att fokusera på att INTE bli sjuk har jag fokuserat på mina egna kreativa sidor i dag hemma i min egen soffstudio, fortfarande med benet högt (nej, fortfarande inte hundbenet) enligt doktorns rekommendation. Det går bra, till mycket bra. Alltså, studioinspelningarna – inte bensträckningarna – men idag hade jag två små katter som låg på varsin sida om mig och när min röst lät lite väl uppfodrande eller gäll satte sig Hanna undrande upp och stirrade på mig och på min laptop. -”Vad håller hon på med? Jag har inte gjort nåt”, såg hon ut att tänka. Och hon var så söt så jag blev faktiskt lite störd….men inte farligt…..”Lugn och harmoni….” Bara att börja om från början.

Jag har ingen tidspress utom min egen, vad det gäller inspelningar. Men jag märker att allt tar sin tid. Hade tänkt hinna mycket mer under den här påtvingade hemmaperioden. Men ….. en del måste sjunka in och en del måste bara komma flygande på en. Fortfarande och för evigt är det mitt ”projekt” jag pysslar med, men ju mer tiden går desto mer går det mot praktiskt arbete samtidigt som det får så stora dimensioner och högtflygande mål. Försöker ta ner det på markplan då och då och koncentrera  mig på grundtanken: Musik + Rörelse = Kunskap

Och jag har gjort mycket musik och spelat in den, liksom en del rörelser är givna i vissa fall, men ……. tanken svindlar…..kan jag bli klar med det här någon gång?

Ja, kanske…men jag får nog ta ett steg i taget. Med mitt onda ben har jag inte kunnat göra annat den senaste tiden. Men det gäller att fokusera….

Lugn och Harmoni…..

Lämna en kommentar

Under Hälsa, idrott och dans, Musik, skola, Tid

Finlands sak är vår….?

Jag kom på något riktigt genialiskt!

Vi flyttar svenska skolan till Finland.

I Finland lyssnar politikerna på lärarna
Lärarna får en hyfsad lön
Alla lärare får möjlighet att forska vidare efter viss tid…
Undervisningen prioriteras
Lärarna behöver inte dokumentera vartenda andetag barnen drar
Elever blir inte utsatta för allehanda prov – inte ens de nationella, men någon gång genomförs stickprov på kunskaperna, men inte över hela landet samtidigt -utan bara för att kolla av nivån.
Trots denna brist på prov har de finska eleverna bäst kunskaper i världen, eller åtminstone bland de bästa, och bättre än svenska elever.

Jan Björklund tror att det enda botemedlet mot dåliga resultat i skolan stavas prov och betyg. Vad tror ni?

Men det största problemet som jag ser det är nog språket. Ska svenska språket övergå från att vara Finlands största minoritetsspråk till att bli största majoritetsspråk?
Och vad säger Finland då?
Det lär inte de svenska barnen förstå förrän de har lärt sig finska och då är det säkert inte längre aktuellt.

Ännu enklare vore det att importera de finska skolpolitikerna till Sverige, men återigen skulle språkproblem uppstå. Jan Björklund skulle förstå dem ännu sämre än han försår de svenska lärarna och skulle istället låtsasförstå, precis som när han kom hem från skolbesök i Finland, full av entusiasm, för han hade tagit intryck av Finland, sa han.
Säkert…och sen gjorde han tvärtom. ”Det är ju ändå ingen som kan det där språket, så ingen kan kolla”, verkade han ha tänkt.

Ja, hur man än vrider och vänder på saken står där en outbildad skolminister i vägen.

Heja Finland!

Lämna en kommentar

Under Nyheter och politik, sanningar och lögner, skola, Tid