#veckobrevforfuture #vecka82022

Kära Planetskötare!

Idag har vi demonstrerat med fritidsgruppen ”Promenadklubben” på Mynttorget. De hade gjort fina plakat, och gick runt och frågade vuxna som passerade om de brydde sig om klimatet. Många var snälla, men en kille hade sagt att han skiter i klimatet. ”Varför sa han det”, frågade de uppbragt sin lärare. De fick också chansen att berätta det för Per Bolund, som också råkade passera. Men barnen lät sig inte nedslås utan sprang genast iväg för att prata med nya vuxna, mer eller mindre engagerade. ”En del ignorerar oss, och bara ler och går vidare!” Men andra vill ta kort på barnen och prata med dem.
Ja, frågan är hur länge vi kan ignorera nästa generation?

”I krig och politik är alla medel tillåtna”, sägs det. Men hur kan vi tillåta sådant som i vanliga fall är straffbart med höga straff – som mord och våldtäkter och allmän skadegörelse – när det är krig?
Det är kanske bara yttersta konsekvensen av hur vi även i fredstider, ”med berått mod”, tillåter människor,, att förstöra och utplåna, utvinna och överutnyttja vår planets resurser till bristningsgränsen, och för egen vinning.
Det är i de fattigaste områdena som klimateffekterna märks mest och det är samma områden som är mest utsatta för krig. Det är också svårt att nå fram med fredsbevarande insatser där översvämningar, sandstormar och bränder drar fram.

Hur kan vi, i krig såväl som fred tillåta att vi – mänskligheten – förgör och förstör och förgiftar allt levande på vår jord?
Hur kan vuxna säga till barn att de skiter i deras framtid? Hur kan vi vuxna ignorera våra barns framtid?
Idag ser vi hur de mest maktfullkomliga männen i vår värld, skiter i både mänskliga rättigheter och klimatet.
Hur kan vi påverka människor att leva mer i samklang med naturen och med varann, för allas bästa? Ska vi kunna lämna över världen till de här barnen utan att skämmas?

Ja, om vi inte vill vara ”någon liten lort”, så måste vi i alla fall försöka!

Trevlig helg!
🙂💚🌍

#FridaysForFuture @promenadklubben

#stopthewar #ukraine #unitebehindthescience @svenskafreds

#veckobrevforfuture #vecka62022

Hej alla planetens vårdnadshavare!

Ska dumheten bedra visheten?

Varför vill vi stoppa gruvan?

Fråga hellre varför man vill öppna en gruva där järnmalmen är av sämre kvalitet, och ska säljas som pulver och inte i pellets som svensk industri vill ha. Fråga också varför en gruva ska öppnas som sen bara ska brukas i 14 år, på bekostnad av rennäringen och ovärderlig natur, för all framtid. Fråga dessutom hur det kan vara lönsamt att ett engelskt bolag öppnar gruva på svensk mark, för att sen exportera dålig järnmalm till utlandet.

För mig känns det gruvligt fel och bortom allt förnuft.

Fler politiker var där och solidariserade sig med Sápmi och Fridaysforfuture och alla som sätter ursprungsfolkens och naturens rättigheter främst. En socialdemokrat sällade sig till de miljöpartister som var där, och beklagade, liksom vi, att inte det fanns fler som han i partiet.

70000 namnunderskrifter mot gruvan i Gallok, lämnades idag in till näringslivsministern, som säger sig älska gruvor. Måtte han inte låta sina ”heta” känslor ta överhanden, och bedra visheten!

Vi är många som hoppas att han tar sitt förnuft till fånga, så att vi sätter stopp för den ”gröna kolonialismen” i Sápmi!

Trevlig helg!
🙂💚🌍

#FridaysForFuture #StandWithSápmi

#unitebehindthescience #Mynttorget

”Har du haft o-mikron?

”Ja, jag har aldrig haft någon mikro”…..

Ja, ni fattar… det blev en liten omständlig ordvits. 😏

Men sanningen är att jag har aldrig haft någon mikro. Ej heller omikron, enligt pcr-test. Men det här inlägget skulle egentligen handla om att vi borde ställa om och starta om efter och inför oron för vår  världs stora kriser – pandemi och klimatkris.

Men om ingen vill eller anser sig kunna ställa om? Några både vill ställa om, men har få möjligheter. Andra som kan, vill inte förändra någonting.

Kanske måste vi ändra tänkesätt först och främst? Med ett litet bindestreck mellan ”o” och ”mikron” känns det ju genast lite mer positivt än en virussmitta ….

Gör om det negativa till något positivt, och du känner dig plötsligt lite glad och inte sjuk alls av något trist virus. Det enda du lider brist på är en elektrisk pryl, men det kan ju ändå innebära något positivt i den kommande omställningen mot ett mer energisparande samhälle.

Jag vet att många stressade barnfamiljer inte skulle klara sig utan en mikro, vilket är förståeligt. Men det vore väl mer positivt om vi kunde ställa om samhället så att barnfamiljer inte behöver stressa och skaffa sig allehanda tidsbesparande, men energislösande prylar som efterhand blir allt mer oundgängliga i var mans och kvinnas hem. Om människor inte skulle behöva jobba livet ur sig för att kunna ha ett någorlunda fungerande hem, och en dräglig tillvaro till vardags, skulle flera av oss kunna välja bort många prylar som gör våra liv lättare att leva, kortsiktigt, men som bränner ut såväl våra kroppar, som vår ”jordkropp” på lite längre sikt.

Men hur ska då denna omställning gå till?

Ja, det bör vi fundera på redan idag, för att kunna göra en omstart, senast imorgon….

Med eller utan omikron eller o-mikron… 😏

Och nej – vi behöver inte gå tillbaka till stenåldern. Det räcker att gå tillbaka några decennier. Ska vi säga 80-tal? Då var jag i 30-årsåldern, och det var nog mitt livs bästa period, då jag personligen gjorde en omstart. Så om var och en ställer om till den bästa tiden i livet, och gör en omstart därifrån, så blir det säkert inte sämre. Och tänka att ”vår bästa tid är nu…..”

Det kan jämföras med att starta om datorn i ”säkerställt läge”, eller vad det nu heter…. När jag fick hyrköpa min första dator för 20 år sen – genom jobbet – var det hemmets första. En gång i början blev skärmen alldeles svart när vi startade datorn och ingenting hjälpte. Då tryckte vi på off-knappen, och blev så rädda för vad som skulle hända så vi sprang in i ett annat rum. Jag vet inte vad vi trodde skulle hända. Att den skulle explodera? 😁 Men vi vågade i alla fall inte starta om den på flera veckor. Men när vi väl vågade gick den igång som om ingenting hade hänt.

Och så är det väl i levande livet också. Förändringar och omställningar är alltid läskigast innan, och sen säger man oftast att, ”vad var vi så rädda för”?

I dagens läge skulle jag vara räddare för en ”o-omställning” – och vad det skulle innebära för oss alla – än för omställning och omstart.

Nej – Omikron, åt fanders och o-ron för den, likaså! Men o-mikron kan vara bra att ha haft – eller inte… 😏

Slut på dagens ordklyverier… Tjingeling!

🤒😷🖥️🏁👨‍🍳