Tid

Det går inte att komma undan. Det en gång sagda kan inte gömma sig. Kan inte drömmas bort. Fast jag kan förstå att en del önskar att det vore så.
Tänk om jag kunde försvinna in i ett annat rum genom att ta en bild och sen försvinna in i den. För att sedan blekna i takt med fotografiet. Fast det var ju länge sedan det gick till på det sättet. Nu fastnar man på en laptop-skärm och förvandlas till ett störande element som någon föröker putsa bort. ”Bilden var bra  och skarp utom den där plumpen till höger….”. Eller så smälter man i lika fint som en colorerad reklambroschyr. Bilden bleknar aldrig, men minnet av den har försvunnit redan innan det säger ”klick”. I evighet , Amen, en plastleksak från Stor och Liten. Men inte så personlig som anpassningsbar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Drömmar finns det alltid. Resa bort, komma hem, få ett jobb, en bostad, en livspartner, bli någon betydelsefull person för någon…eller kanske för många? Drömmar om att förändra. Flytta gränserna för sitt eget rum och andra. En del vill stänga gränser. En del vill öppna gränser för fler, men inte för alla. Många säger att de vill alla väl, och därför stänger de gränser, stänger möjligheter, minskar rummet för dem som inte anses ha gjort skäl för större. För allas bästa.
Men alla har nog någon gång drömt om att kunna fly fältet. Att schappa när något blev för svårt.

Som tur är gör inte alla det. Förhoppningsvis stannar bara de som inte bara har ansvar, utan också tar det…

Så far jag fram i verkligheten mellan häst och höst. . .

Det finns nycklar till ditt minne. I Nyckelviken är rummet rymligt för växter och djur. ”Där sitter vid din sida en gud förklädd. . . ” vill jag sjunga. Och hade velat ta med mig ljuset hem.

Fäster minnet vid minnen från fäste till fäste.
Från jord till jord svirrar det till i himmelska höjder
När minnen inte räcker till sträcker sig broar över djupa vatten
och minner om den tid som gått mellan nu och då…
En gps, en blixtbelysning, ett rum under molnig sky,
och minnets bild studsar tillbaka som ny…

Minnesforskare säger att minnet är förbundet vid plats.
Att placera minnen i rum och dra sig till minnes…
Viskan,Ätran, Nissan, Lagan..

Tror nog att ett rum kan vara mer än ett vattendrag eller Europas huvudstäder.
Faschinerande nog bär även jag omkring på mitt eget rum, fyllt av floder, kammare och bihålor. Stora och små vindlingar och vägar som stöts och blöts på färden. Och i den ena halvan av det rum som bärs omkring ovanpå alltihopa kan jag förstå det ena men inte det andra om det inte vore för den andra halvan. Och inget av dessa rum kan helt och hållet minnas något utan den stora volym som bär dem framåt. Den kropp som är jag, eller del av mig, minns också något av sig själv, som påverkar mitt förstånd. Men den rumsliga rörelsen fungerar som ett kroppens egen karta, en kompass, som kommunicerar med min hjärna.
På uppstuds kommer minnena. Jag är förstummad.

Och tillbaka till rummet. I det musikaliska rummet underlättas minnet. Hör jag musik minns jag något annat. Samma med doftrummet…direkt placeras jag i ett annat rum, en annan tid, vid doften av något annorlunda, nästan glömt….

I glappet mellan Slussen och Gamla Stan öppnar det sig. Ljus in och ute dansar luften förbi. I glappet händer något i varje andetag.

Tomas Tranströmer  fick litteraturpriset idag. Så roligt för språket att få en sådan budbärare. Men så märkligt att denne språkkonstnär inte själv kan uttrycka sig  (muntligt) på sin märkvärdiga dag. Han gjorde en gest som visade hur den närmsta tiden skulle påverka hans liv. Han lutade sin kind mot sin hand och låtsades sova. Trött skulle han bli. Och han skrattade och såg ganska nöjd och nästan lite upprymd ut. Han kan skriva men inte uttrycka sig muntligt, bara ofullständigt. Hans fru tolkade hans sinnesstämning. Han hade tänkt bli musiker från början och spelade också piano. Det gör han fortfarande men kan bara spela med en hand på grund av den stroke som han drabbades av för ung 10 år sedan. Jag undrar om han rent av var synsk när han skrev om ”Halva himlen” i början av sitt författarskap. Ännu en magisk förmåga han tycks ha haft i så fall.

Tranströmers bildspråk är omvittnat. Nu i dagarna har jag börjat leka med tankarna att gör den här bloggen till en slags bilddagbok, eftersom jag har upptäckt att jag kan skicka mina bilder hit direkt från mobilen med en kommentar, precis som jag har kunnat göra till facebook ett längre tag. Nu har jag börjat tröttna på facebook och dess policy med en ständig flod av uppdateringsinformation om allt och alla vilket leder till att ingenting märks eller syns i mängden. Även mina egna bilder drunknar i floden och försvinner med tidvattnet och jag vet knappt vad jag själv har skickat.

Och denna regniga dag när allting flyter runt, snappade jag ändå upp några rader på facebook som jag fastnade för…som liksom gick mot strömmen. En fb-vän och musikvän som hade skrivit med anledning av dagens tillkännagivande. De orden var – just det – Tomas Tranströmers:

”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”

Och precis så var det ju för mig i denna skog av uppdateringar, att jag hade gått vilse och just därför fann denna oväntade glänta…Sådär som när man hittar ny musik som oväntat slår an en sträng hos en eller ….. som när man just mitt i skogen hittar en oväntad glänta….
He! Ja, varför försöka att med egna ord beskriva en mästares?

Det finns ord, och det finns ord som går fram. Och nu har jag babblat nog! Men mer bilddagbok lär det bli här på bloggen så länge som jag har svårt att hantera lavaströmmen på facebook. Och dessutom: Uppdaterar jag inte mig själv där behöver jag inte kolla så ofta om jag har fått kommentarer på egna uppdateringar. Här på bloggen har jag ju sen länge kunnat jobba mer ”ostört” vad det gäller det. 😉

Doktorn har ordinerat naproxen mot huvudvärken. Själv förordar jag en och annan höstpromenad. Får se vem som vinner i längden. .

Till jobbet och från jobbet inom loppet av några timmar. Tillfällig släng av migrän eller tillfälligt friskförklarad? Imorgon tänker jag inte åka till jobbet innan jag börjar känna efter. På den tredje dagen ska jag bli vid min läst. . (Var dålig igår också)

Och nu har jag dessutom provat att skicka mitt inlägg från mobilen. Hoppas inte det ger upphov till ytterligare huvudvärk.