Dagens datum – 160316 – är liksom symmetriskt, kan man säga.

Vet inte varför jag känner ett sådant välbefinnande när jag konstaterar sådana saker.

Men det är kanske en ren formsak… 😉

Det är som med musik som följer en form, med en början och ett slut som är lika – några mellandelar och ett crescendo mot mittpartiet och så avklingande mot slutet då A-delens tema kommer igen och repeteras med någon variation.

Så ser ju också många husfasad eller slott ut. En port i mitten och fönster på varje sida, och är det ett slott finns kanske ett högt torn på taket och två på vardera sida om det högsta i mitten.

Hus som inte har en symmetrisk fasad kan vara snygga ändå, även om inte formen känns bekant. Men ibland måste man vänja sig.

Jag undrar om det till och med är genetiskt betingat att vi ska känna igen det symmetriska i naturen och anamma den idén?

Jag tänker på våra kroppar, som i sig är symmetriska. Huvud, hals, mage och allt vi har ett av på kroppen,  i mitten, och två armar, axlar, höfter, och ben på vardera sida.
Ansiktet är ju också symmetriskt…..

Tänk om vi inte hade sett ut så…. Kanske hus och musik och konst och dans haft helt andra former och uttryckssätt. Rolig tanke…. 😉

Nej, nu tror jag att jag rättar in oss i ledet igen, och spelar lite formstark Mozart. 🙂