”Här är jag!” Det utbrast min mamma ibland när hon stegade in i vårt synnerligen rymliga skafferi, i mitt barndomshem. För ett barn var väl det ett ganska underligt utrop. Det kunde ju alla se, var hon var. Men med åren kommer förståelsen. Det där med att man ska gå in i ett rum för att hämta något, men glömmer vad det var man behövde i en ny miljö, kräver att man samlar ihop sig såväl i själ som i kropp för att hitta tillbaka till ursprungstanken.
Är man lite disträ, som nog flera av oss är, behöver man nog några knep på vägen för att hitta rätt.
Igår handlade mitt inlägg om att ”vara där” för någon annan som behöver hjälp och stöd. Idag vänder jag på steken. ”Jag är här” har blivit ”Här är jag”.
För att hitta ut till andra behöver jag hitta mig själv. I alla fall ha en aning om var jag befinner mig, var jag kommer ifrån och vart jag vill komma. Först då kan jag kanske bemöda mig om andra och önska dem välkomna – alla de som kommer farande…..
Men om mina egna brister skymmer sikten och jag inte hittar i mitt eget själs skafferi, hittar jag förmodligen inte ut heller. Då står jag där och trampar rådvill, utan kompass och karta.
Kanske finns det bara en bot…. Att lyssna till musik som ger en kraft och energi att gå vidare. Om musiken är positiv kan vi hitta tillbaka till det vi egentligen ville vara och ville göra med våra liv.
Igår röstade Europa fram en kille från Portugal, med svårt hjärtfel, som ändå lyckades fånga hela Europa, inte med fyrverkerier, rök eller rullband, utan med sin mjuka fina röst och en vacker melodi, sjungen på hans eget språk. Några sura svenskar dissade låten som gammaldags, och tyckte därför inte alls att den var en seger för musiken. Jag skulle vilja säga tvärtom. Portugal har hittat sitt ursprung i denna lilla melodi. Vacker melodiös, sjungen på Portugisiska med en mycket mjuk röst, utan hjälpmedel. Det är ju ändå ett av kontinentens mindre länder till ytan. Varför göra sig stor då?
”Här är jag”, säger musiken till oss.
Så fint att så många av oss nappar på det ödmjuka budskapet. Dessutom ville sångaren Salvador Sobral under veckan som gick, försöka göra en kupp och ha en tröja på sig som det stod ”S.O.S Refugees” på. Trots att han hade den för att han ville uppmana till medmänsklighet, förbjöds han av politiska skäl. Man får varken sprida politiska eller kommersiella budskap i Eurovision. Så konstigt då att ingen anmärkte på Adidaströjan han sen hade på sig, påpekade han.
Nu kan vi ändå glädjas åt att det lilla landet har vunnit mot alla de stora för första gången. Att optimismen går segrande i ett splittrat Europa. Det har vi lärt oss att de som väljer att se det positiva i tillvaron – att David vinner över Goliat, och att musiken övervinner allt.
Själv har jag haft en bordsvisa i skallen medan jag skrev dagens text, som kanske kan beskriva min inställning till var jag är och vart jag vill komma! 😊
Time in Stockholm 
Tid 