Ute på nätet en söndagseftermiddag – mina vanligaste klick brukar handla om ”de ensamkommande” och berättelser om dem som antingen gör mig djupt bedrövad eller stillsamt hoppfull. Länkar om miljö och klimateffekter och hur människor förhåller sig till dessa stora hot mot vår planet, muntrar inte heller upp mitt sinnelag direkt, även om jag även där kan se och lära och känna att det finns ljus i mörkret. Bara inte tillräckligt fort, händer det! Men genom att vara passiv och inte handla för mycket onödiga saker och inte flyga kors och tvärs över jorden, eller ta bilen vid första bästa tillfälle gör jag nytta i det lilla. För mig är det enkelt, eftersom jag inte har körkort och är ganska flygrädd. Någon hade frågat Malena Ernmann vilka flygresor som inte var nödvändiga, och hon sa att hon inte kunde svara för någon annan, ”men för mig är inga flygresor nödvändiga”, sa hon. Det tycker jag är ett klokt förhållningssätt. Var och en tar ansvar för sina egna handlingar.
När det gäller #metoo-rörelsen, som jag ju också följer med högre eller lägre grad av vämjelse och/eller hopp, handlar det väl i princip om samma sak. Ett slags ödmjukt närmande till andra människor eller en hotfull approach som aldrig kan leda till en god relation.
Jan Guillou frågar sig nu oroligt om han törs krama en kvinnlig vän utan att bli anklagad. Jag hävdar att nyckeln till framgång alltid måste vara lyhördhet. Det sägs att det behövs kurser i våran ”kultur” för nyanlända…. Vackert så, men efter den här #metoo-tiden, tycks det mig som om inte bara nyanlända skulle ha glädje av något dylikt.
Kanske hävdar några att man inte kan lära gamla hundar sitta…… Men kan man lära sig hantera en ny dator eller mobil eller många andra krångliga saker, så nog kan man lära sig några enkla umgängesformer till allas glädje.
När man säger sig värna om ”våra svenska flickor” gentemot ”tafsande afghanska killgäng” tycks tafsande vara lika med dödssynd, men om en vanlig svensk gubbe lägger handen på en främmande tjejs lår och stryker det i all ”vänskaplighet”, skulle man förstås begå ett stort misstag om man kallar det för tafsande. Nej, för det kallas ju i så fall för flirt. En del män påstår nu att sexuella trakasserier är en helt annan sak, och vill påstå att det pågår en häxjakt mot män som bara vill…..känna lite……
Vad dessa män vill eller inte är helt ointressant så länge kvinnan ifråga inte vill. Det enda män och andra trakasserande människor behöver lära sig är lyhördhet!
Eller hur svårt kan det vara?
Det enda vi människor behöver lära oss, vad gäller miljö och klimateffekten, är att lyssna och lära och inte våldföra oss på vår planet. Eller våldföra oss på varann!
Vår jord. Den enda planet vi har!
Lyssna! 😊
Time in Stockholm 
Tid 