Det finns en sak som förenar en bra musiker med en god vän, en kärleksfull partner och en bra politiker och det är lyhördhet.
När jag diskar här på landet gör jag det för hand och för att komma i stämning brukar jag sätta på någon bra Disk-ho-musik. Nuförtiden har jag ju Spotify och en Bluetooth-högtalare och den här sommaren har Spotify gjort spellistor åt mig som kan innehålla all världens musik, och beroende på min egen sinnesstämning kan jag välja någon med blandning av klassisk och jazz eller ”min tidskapsel”, med låtar från stor del av mitt liv, eller mycket worldmusik, eller brasilianskt, eller afrikanskt…. Det verkar som om Spotify väljer genrer utifrån mina egna spellistor men musiken kan ändå vara väldigt ny för mig. Det är väldigt sällan jag känner att ”det här var inget för mig” för ofta är musiken så rolig och vacker och omväxlande att jag hinner inte tröttna. Och jag tänker att en musiker som lyssnar på sina medmusikanter spelar alltid bra.
En god vän som lyssnar på dig får dig alltid att må bättre och det finns alltid förutsättningar för ett bra samtal om vännen lyssnar och respekterar dina känslor och tankar. Hen kanske inte håller med alla gånger men svarar ändå adekvat på vad du har att säga och har inga förutfattade meningar om vad du egentligen kanske tycker och tänker. Det kan ju appliceras på all form av samtal, debatt och diskussion – om du bara är lyhörd kan du lära dig något nytt och kanske ta intryck av det.
Musiker är väl de som måste vara lyhörda i sitt yrke för att få jobb. Att spela med andra innebär att man spelar i takt och i samma tonart, man rättar sig efter melodi och genre och tema och nyanserar sitt spel efter innehåll och tempo. Man ska också samtidigt kunna vara drivande och infallsrik om man spelar improviserad musik. Lika duktig på att föra som att följa. Som i en kärleksakt kan man lyssna in varann samtidigt som man känner sig fri att vara sig själv och uttrycka tankar och känslor utan att bli ifrågasatt…. I den bästa av världar fungerar det så….
Människor är ju bevisligen olika bra på att vara lyhörda och därigenom respektfulla mot sina medmänniskor.
Många politiker tränas väl i att hålla sin egen linje utan att ta för mycket intryck av andra för att inte verka mesiga eller eftergivna. ”Att peka med hela handen och se ut som om du vet vad du talar om – kursen” har nog många politiker gått. Likaså vet de att de måste avbryta motståndaren innan den har fått komma till punkt i sitt resonemang, för att istället mangla åhörarna med sitt eget politiska tema som, om det sägs tillräckligt många gånger kan verka sant och riktigt. Om inte annat har man hjärntvättat sina egna väljare så att de till slut inte har någon egen tanke kvar i roten. Den sortens malande politiker skulle aldrig kunna bli bra musiker.
Dagens spotify-lista innehöll afrikansk musik. Och när jag står där vid min diskbalja, tänker jag att musik kan berika människan. Den afrikanska musiken kan t.ex ta fram det dansanta inom dig, men också det vackra, meditativa, och även den politiska kämpaglöden inom dig kan vakna till liv. Inom loppet av en halvtimme, trekvart, har olika delar av dig tagit aktiv eller passiv del genom ditt musiklyssnande. Och dina musikhistoriska kunskaper börjar väckas till liv när du tänker på hur den afrikanska musiken spreds i USA och Latin-Amerika pga slavhandeln. Hur den rytmiska afrikanska musiken smälte ihop med den mer berättande amerikanska sångskatten och utmynnade i rockmusik eller jazz. Men också den polyfona (flerstämmiga) vokala musiken i Afrika bidrog till den Amerikanska kyrkokörsmusiken och simsalabim-gospeln var född! I syd-amerika blev de mer komplexa rytmerna förhärskande i kombination med den indianska folkmusiken och kanske gifte sig rytmerna i Afrika med rytmerna i Brasilien extra bra, eftersom samban svänger extra mycket?
Ingenting av detta hade hänt om inte musiker hade varit lyhörda och nyfikna på annan musiken än sin egen. Precis som ett ensidigt ”samtal” med en talare och en lyssnare kan stagnera, så stagnerar all musik, all kärlek, all politik, all vänskap, all kultur, om det inte existerar ett ömsesidigt utbyte och ömsesidig respekt för den andras uttryck.
Så allt handlar egentligen bara om att lyssna och samspela, med öppna öron och ögon för varandras särarter och utan förutfattade meningar.
Jag har själv haft fördomar om två olika sorters musik, men efter att ha följt två olika Tv-serier som på olika sätt har behandlat just dessa genrer, har jag ändrat inställning. Även om dessa genrer fortfarande inte hör till det jag lyssnar på mest, har jag fått en helt annan förståelse för kvalitén och dragningskraften hos dessa musikaliska stilar. Och mest glad är jag för att jag kan lägga några fördomar åt sidan, för ju mindre fördomsfull man är, desto lättare har man att vara lyhörd. Ju mer lyhörd man är, desto större chans att lyssna och lära nytt. Ju mer kunskap, desto lättare att ta kloka beslut i samråd med andra lyhörda människor. Ju fler kloka beslut, desto bättre framtid på en gemensam planet.
Se där! En win-win-situation.
😉 💕 🎶
Och så lite musik…..
Time in Stockholm 
Tid 