Summering av tid…

Dagarna ”går som tåget….”

När jag ”nyss” blev pensionär upplevde jag något som jag aldrig tidigare har upplevt att jag har haft möjlighet till: Jag bestämmer själv över mig och mitt liv. Där kan man snacka om frihetskänsla!

Frihet är ju annars något som de mer liberal-konservativa partierna har pläderat för. Jag har aldrig riktigt förstått vad de menar med frihet.

Visst…. Yttrandefrihet, förstår jag. Där är vi överens. Liksom lyckan att leva i ett fritt land – att inte bli fängslad för sina åsikter, sin sexuella läggning, eller religiös tro, etc.

Allt det där är fint. Ingen vettig människa jag känner vill inskränka på andras frihet. Men hur är det nu?

Om någon varje dag tar sin bil, som drivs med fossila bränslen, för att hinna till sitt jobb – eller flyger flera gånger i månaden i jobbet, och/eller privat – bidrar denne någon till mer koldioxid i luften som sedan påverkar klimatet, så att människors tillvaro på andra sidan jordklotet påverkas negativt genom allt vad klimateffekten för med sig av översvämningar och extrema väderleksförhållanden.

Inskränker inte denne någon då på andra människors frihet? Trots att ”hen” hävdar att dennes frihet inskränks, om möjligheten att snabbt ta sig från punkt A till punkt B, pga ”frihetsberövande insatser” från staten, såsom skatt på flyg och fossila bränslen höjs, finns det väl ingen rim och reson i att en människas frihetsbehov ska gå ut över en annans levnadsförhållanden. Kan verkligen en människas tid på jorden vara viktigare än en annans?

Om jag summerar all tid jag har lagt ned på att inte flyga eller åka bil och jämför med en människa i Vietnam – det land som är bäst på att vara ”klimatvänligt”…dvs… Människor har varken resurser eller pengar att leva ett liv som jag lever, ens. Än mindre leva ett liv som innebär dagligt bilkörande eller flygande kors tvärs över jorden.

Tiden vi har haft, kan vi inte ta tillbaka, men den vi har kvar kan vi göra något bra av. Vi som redan har slösat lite på tiden – eller mycket – måste sakta ner i kurvorna så att vi inte äter upp alla andras återstående tid.

Vi som har stressat oss själva och planeten till bristningsgränsen måste sluta effektivisera vår tid på andras bekostnad.

Den tid vi har kvar att rädda vår jord, får inte gå åt till planlöst men resurskrävande tidsfördriv.

Det råder alltså en motsättning mellan att å ena sidan stressa för att för sin egen frihets skull få tid till mer egentid, och att å den andra, skynda nu för att slippa den den tidsnöd som bara blir värre för varje minut som går, vad gäller att minska på vårt slöseri vad gäller jordens resurser.

Att å ena sidan sluta stressa, och å andra sidan öka takten med klimat- och miljövänliga alternativ till de fossila bränslena.

”Skynda dig, älskade, skynda att älska…dagarna mörkna minut för minut…”

Ja, för ”älskar man sin nästa så som sig själv”, är tiden lika viktig för båda.

Är man fri nog att älska någon annan, kan man också offra något av sin egen tid, för att den man älskar också ska vara fri att leva ett liv i frihet.

Bjuder du på något, vinner du något i andra änden. En bättre värld, till exempel…. 😉 …. Vilket i sin tur kan erbjuda oändligt mycket mer tid än en sämre värld.

Summan av kardemumman är alltså….