Nu är bråda tider. Vi har inte all tid i världen. Det finns en gräns för allt.
När Skolverket nu har räknat ut på något märkligt vis att antal timmar i ämnet i historia inte räcker, måste vi helt enkelt kapa någonstans i tidslinjen.
”Ja, vi tar bort Antiken!”
En kläckt idé som verkar vara hämtad direkt från ”Mosebacke Monarkis nyhetsredaktion”. Jag kan för mitt inre öra höra Malte Lindeman slå knut på sig själv för att försöka förklara varför man i Mosebacke inte anser sig ha tid över för Antiken. Kanske hade han menat att den Mosebaskiska historiken skulle premieras framför någon främmande kulturs eventuella inverkan på de små inhemska mosebaskiska barnens liv och leverne i moderna tiders Mosebacke Monarki…?
Vem vet vad Hasse och Tage hade kunnat hitta på?
Men nu är detta inte ett skämt, vilket gör det hela väldigt allvarligt, hur gärna man än vill skratta åt eländet.
Jag har läst diverse artiklar i ämnet och även några slags ”försvarstal” från skolverks-håll. Och då har jag fastnat vid en mening skriven liksom i förbifarten … ”man kanske får dra in på något annat ämne, exempelvis Slöjd”.
Jaha! Nu förstår jag! Man ser först till att göra alla riktigt upprörda över hur illa det är med tidsbrist i historieämnet, för att sedan lösa det hela med den strålande idén att helt enkelt ta bort ett estetiskt ämne, som många ändå inte tycker är så viktigt..
Det är så man jobbar. Vi behåller något på någon annans bekostnad. Det är som om det finns en helig gräns för hur mycket bildning och kunskap ett barn kan få. Hur mycket vi har råd att ge dem.
Det gäller samma sak med människoliv. Vi kan inte ge alla flyktingar hjälp. Då kan vi inte samtidigt ge ”våra pensionärer” ett drägligt liv. Vi hinner heller inte ”rädda klimatet” för då kan vi inte samtidigt rädda människors jobb om vi måste dra ner på konsumtionen och vi kan heller inte gynna glesbygden. Och det finns inte tid för assistans för alla med behov inom hemtjänsten, därför drar vi in tio minuter på alla så att det blir rättvist. Människor inom vården slutar för att deras arbetsförhållanden är så bristfälliga. Så tråkigt! Men vi måste spara pengar så därför måste de som är kvar göra dubbelt jobb. Va? De slutar för att de inte hinner med? Då får vi spara in på nåt annat. På Sveriges dyraste nyaste sjukhus sparade man in på personal som skulle sterilisera och diska operationsinstrumenten. Det fick specialistutbildade sjuksköterskor göra istället. Va? Krävs det särskilda kunskaper för att diska?
Det tar tid att utbilda ny personal. Under tiden växer operationsköerna.
Tiden räcker inte till.
Nej, men jag undrar vad vi gör med all tid vi sparar in på mindre undervisningstid, mindre vård och färre diskare, fler deporterade unga ensamkommande flyktingar?
Hur sparar vi tid om vi inte försöker sluta med fossila bränslen så fort som möjligt? Till vissa saker verkar tiden räcka i oändlig tid.
Får Migrationsverkets handledare mer tid över till andra ärenden nu, eller sparar man helt enkelt in på personal där istället?
Vilka får ta del av den insparade tiden på alla vårdinrättningar, och vad är det meningen att lärarna ska göra med den tid de sparar in när de inte längre behöver planera Antiken?
Tid är pengar, säger du.
Ja, just det. Och vilka får ta del av de insparade pengarna på deporterade flyktingarna, bortrationaliserade diskare, indragen hemtjänst, färre ämnen i skolan och decimerad studieplan i historia?
Vilka tjänar på att vi slösar på naturens resurser och släpper ut koldioxid i överflöd?
Kort sagt:
Vilka tjänar på andras elände?
”Detta var min lilla undring, kan jag få min lilla hundring”, som Hasse Alfredsson en gång sa.
Och det var ett skämt! 😉
Medan du funderar kan jag bjuda på lite ”menskonst”, som man har valt att spara in på i en viss kommun i landet…. Insparad konst är delad glädje och delad glädje är dubbel glädje! 😁
Bild: Elisabeth Ohlsson
Time in Stockholm 
Tid 