Kultur + Klimat

Två viktiga inslag i min vardag nuförtiden. Två dagar i veckan ägnar jag mig åt kultur och två dagar är jag ”klimataktivist”. Resten av tiden är jag väl som vilken vanlig människa som helst…? Fast kanske ändå inte?
En människa = Ett livEn ganska enkel ekvation, kan tyckas. För mig är jag summan av alla ingredienser i mitt liv, varken mer eller mindre. Mina tankar och åsikter grundas ju i vilken miljö och vilket klimat jag har vuxit upp och vilka människor jag mött. Och alla erfarenheter samlas i detta format som är jag – ”En lagom tjock dam i sina bästa år”…. 😉 I dagens debattklimat är det inte lika enkelt, tycks det mig. Inom vissa kretsar är man inte riktigt lika ”människovärdig” om man inte har jobbat och slitit och bidragit till BNP. I ”Arbetslinjens Sverige” bör du helst jobba tills du stupar, för att räknas som en ”riktig” människa. En del människor, som har startat företag och har satt andra människor i arbete är dessutom ännu lite bättre, och bör premieras. Visst är det bra med dugligt folk! Men jag vänder mig mot att värdera en människa efter enbart arbetsvilja.
De bidrar förvisso till produktionen och är allmänt samhällsnyttiga. Men en människa är ju så mycket mer. Ett helt liv och inte bara arbetsliv. Till vilken nytta föds man om bara ens bedrifter vid ett löpande band av tämligen oinspirerande sysslor utförs?Mitt riktiga liv upplever jag egentligen först när jag är fri från arbete. Mina mest klartänkta tankar, likaså. Däremot har mitt i och för sig stimulerande arbete inspirerat mig till nya tankar och influenser, men om jag aldrig hade gjort annat än att arbeta hela tiden hade det inte funnits utrymme för något att leva för. Bara leva av. Pengar är en förutsättning för att du ska kunna försörja dig men pengar kan väl aldrig vara meningen med livet? För mig är det meningsfullt att leva och arbeta för ett bättre liv för alla, men också för mitt eget välbefinnande. Det ena tycks påverka det andra. I ett tillåtande klimat beskyller vi inte varann för att vara lata och odugliga parasiter. Vi klistrar inte etiketter på varann och talar om för varann hur vi ”egentligen” är. I det kulturella klimat jag är uppvuxen i var det inte OK att vara elak mot andra och förhäva sig själv. 
Medmänsklighet var A och O. Men det är ju inte alltid enkelt att leva som man lär. Och människor som känner att de har en lite ”högre moral” än andra utsätts för nitisk granskning och kritik för att de inte alltid kan leva som de lär. Naturligtvis ska man granskas, men frågan är varför bara människor med högt uppsatta moraliska mål ska granskas. Om man bara är en allmänt vanlig, slarvig och omoralisk person får man alltså göra och säga lite som man vill…?Nu har jag kommit till det där kapitlet när jag ska avsluta dagens blogginlägg, och jag inser att jag återigen har kommit långt ifrån det ämne jag hade tänkt skriva om, nämligen tv-serien om familjen Billgren…. 😁…. Så kan det gå!Men det kan bero på dagens rubrik som ledde mig in på andra vägar. Begreppen ”kultur” och ”klimat” är ju vida och djupa och kan innebära i princip vad som helst.
Hur ska jag nu knyta ihop säcken?Kanske med synen på människan som en kulturell människa kontra en arbetande? För många människor kan det nog kännas präktigt provokativt med  konstnärer som gör stora pengar på konst. Att tillhöra en ”kulturelit”. Vem gör det? Och en hel familj, till råga på eländet, som tjänar pengar på… Vadå? Vara skapande, kreativa människor? Jag vet inte vad som är mest provokativt, faktiskt, men jag hör klagomål på denna tv-serie lite varstans ifrån, och inte bara från folk på högerkanten utan också kulturella människor från ”PK-sfären” som säger att de mycket hellre ser programserien om familjen Wahlgren. Det förvånar mig. Jag har absolut inget emot Wahlgrens, men jag har verkligen ingen längtan efter att delta i deras vardag. Billgrens, däremot, både roar och lockar,  trots att det ibland kan kännas fånigt och väldigt mycket ”överklassens diskreta charm” med sommarställen på Gotland och fina våningar i Stockholms innerstad. Lite ”skämmigt” känns det att följa de där roliga och knasiga men ändå intressanta konstnärerna. Jag undrar varför. Men så minns jag min barndom och ungdom med min lite udda ”Familjen Kruskakli”. Pappa som var vegetarian redan på 30-talet och vår familj som nästan aldrig lyssnade på melodiradion utan bara på P2 och aldrig åt vi stekt fläsk eller pannkakor, och inte levde vi heller som andra. Pappa hade sin tandläkarpraktik i våningen och mamma var hans tandsköterska. Mamma var lite udda i sällskapslivet på Östermalm, när hon pläderade för  lika lön för alla. Och udda kände även jag mig som hatade att klä upp mig, helt ointresserad av kläder och mode, trots att mamma ville att jag skulle vara ”modern”  för att inte bli retad i skolan. Det blev jag aldrig, men jag kände mig aldrig hemma i min ”fina” stadsdel. Det lustiga var ju när jag på 70-talet gick på Lärarhögskolan och många av mina studiekamrater hörde hemma i de mest vänsterradikala kretsarna. Där var det fint att ha en pappa som var tunnelbaneförare, och en mamma som var sjuksköterska. Jag höll dessutom med om det. Och återigen var jag en lite udda fågel. Inte för att jag hemlighöll min bakgrund, men jag skröt inte direkt om den…. 😉 När jag nu hör Elsa, som är dottern i den udda konstnärsfamiljen, berätta om hur hon upplever sin familj som udda, trillar en polett ner. Hennes mamma hade väl aldrig de där kläderna som andra mammor hade och hennes fritid bestod inte heller av vanliga familjenöjen. Jag inser att det där udda-skapet kan förena mig med berättelsen om Billgrens. Och det är också det som som provocerar människor att de kanske inte känner igen sig. Eller så känner man igen sig för mycket i en livsstil som man av princip tar avstånd ifrån. Eller så har man både innerstadsvåning och sommarställe på Gotland, men tycker att det är osmakligt att skylta med det. Jag sitter i Tv-soffan och gottar mig och skäms lite om vartannat för att jag trivs med detta Tv-program och känner mig för en gångs skull inte ett dugg PK. Rätt udda för att vara i min kulturella och politiska sfär… 😉 I morgon är det stor klimatstrejk i Stockholm. Om du inte vill att jag ska känna mig udda då, så kom! 😊 💕 🌍