Det har hänt något sedan jag bloggade sist. Världen befinner sig i ett undantagstillstånd. Vad finns att skriva om när allt är upp och ner och när vi inte ser slutet…?
Jag tänker på det märkliga i att en ”guldbro” och ett virus från Kina når Stockholm ungefär samtidigt. Men i just dessa fall beror det inte på någon illvillighet från Kinas håll utan på en samling klantiga politikers beslut – i brons fall – och en samling skidtokiga stockholmares lust att gå på after-ski i Italien – i fallet med viruset. Nu står vi här med två problem – det ena mer ödesdigert än det andra – men båda kommer att påverka Stockholm för lång tid framåt. När det gäller viruset påverkar det naturligtvis inte bara Stockholm… 😢
Vi som inte var med på beslutet om guldbron, utan snarare protesterade vilt mot det nya bygget av Slussen, står ändå här med ”skägget i brevlådan” och får betala för kalaset både ekonomiskt och även hur det kommer att påverka vår stadsbild och miljö. Vi som inte njöt av skidåkning i Italien får också betala, på det ena eller andra viset….
Istället för att känna oss lurade och förbittrade, måste vi nu ta oss samman. Inte falla för de enkla lösningarna. Inte skylla ifrån oss. Inte vara elak mot grannar och andra som vi tycker tar galna beslut.
”Nej, låt dig ej förhårdna, i denna hårda tid!”
Aldrig har väl denna text och musik av Wolf Biermann passat bättre än nu?
I Lena Granhagens version – en uppmuntran….. Ta den till dig! 💕
Time in Stockholm 
Tid 