Att vara en ”home-sweet-homer”….

Att komma ut som en ”home-sweet-homer” i dessa corona-isoleringstider är nog inte speciellt provokativt. Hade det varit för några år sedan hade mina vänner visat rätt stor skepsis. Jag menar…att trivas med att vara hemma till vardags går väl an, men även när man blir ledig? När jag gick i pension för två år sedan frågade många om jag inte skulle ut och resa. Eftersom jag då redan hade bestämt mig för att sluta flyga, var det skönt att ha katten att skylla på, för om man vill åka tåg kräver det ju att man är borta längre från katten…. Men egentligen hade jag inte behov av annat än att rå min egen tid. Att äntligen få vara hemma så mycket eller lite jag ville, och då var inte att resa bort högsta prioritet.

En gång i världen, för sisådär 20-30 år sedan, var jag mer rastlös och ville gärna ut och resa, och gjorde det också, men numer känns inte behovet så stort. Det började kanske med att vi fick vår första katt. Plötsligt kändes det viktigt att komma hem istället för att fika på stan, när jag slutade tidigt. Att det satt en katt hemma och väntade innanför dörren när jag kom hem, skapade en obeskrivlig hem-känsla.

Men, nej… Jag har alltid älskat att vara hemma…. och trivas. Att ha ett eget rum att rå över, kanske? Jag har väl aldrig varit pysslig och pyntat mina hem, där jag har bott. Jag har väl mest läst eller skrivit eller kanske spelat nåt instrument, men mest har jag nog varit bra på att sitta och dagdrömma eller planera något jag skulle vilja göra i jobbet, eller…? Jag vet faktiskt inte vad som har gjort mig så hemkär. Att jag trivs med de jag bor/har bott med, är förstås en förutsättning, men det är inte bara det.

Mina kollegor på jobbet brukade säga att de blev galna av att gå hemma om de hade varit hemma och sjukskrivna en längre tid. Att de ”klättrade på väggarna…”

Så har jag aldrig känt… 😉

Men det var ju det här med klimatförändringarna som blev allt mer alarmerande och sommaren 2018 när jag precis hade gått i pension, tog det ju skruv ordentligt… Visst kan det vara skönt med värme och att få uppleva den någon gång om året, men värmen det året kändes väl snarast skrämmande efter ett tag. Då kändes det bara ännu mindre befogat att längta till varmt land någon annanstans i världen.

Mitt i denna kris vi befinner oss i, är det väl det lyxigaste man kan ha? Ett eget hem. Där man trivs. Vi är nog många som har drabbats av den insikten, att det är inte alla förunnat. Och för de tappra hjältar som visserligen har har ett hem, är det en lyx att få vara hemma och inte jobba halvt ihjäl sig på ett sjukhus eller äldreboende, i skolan eller förskolan eller som städare eller busschaufför, eller något annat samhällsviktigt arbete, där det fattas folk och resurser sen gammalt, och ännu mera nu…

För en stor del av världens befolkning som befinner sig på flykt, finns inte ens möjlighet att tvätta sina händer.

Jag har nog aldrig känt mig så lyckligt lottad som just nu.

Att behöva isolera mig i hemmet känns just nu som den minsta möjliga uppoffring jag kan tänka mig, för egen del. Men så är jag ju en ”home sweet homer”, också…. 💕

Lämna en kommentar

26 april, 2020 · 23:26

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.