Kategoriarkiv: Tid

Nu har vi stått i kö till kolonistuga här i närheten ganska länge. När vi ställde oss i kö tänkte vi att vi nog kan få en stuga lagom tills vi blir pensionärer. Och se….När pensionen nu närmar sig för en av oss kommer också anbuden om stugor.

I samma takt kommer också diverse fysiska åkommor över oss som knä-ont och ischias. Inte lätt att stå dubbelvikt över ett trädgårdsland då och rensa och hacka och så morötter och gräva och kupa potatislandet… Men det vore förbaskat mysigt att kunna gå dit på våren och hösten och fika och känna dofter och låta solen värma våra bleka ansikten.

För den som inte har balkong vore det ju härligt att liksom få en uteplats inom räckhåll.
Men är man med i en kolonilottsförening medför det vissa åtaganden…..

Det får inte se ut hur som helst, och även om det inte är väldigt styrt, kan det nog bli lite lite sur jordmån i grannskapet om vi bara sitter och sörplar kaffe och pratar kultur med gästande vänner.

Jo, att odla vänskap är också en form av kultur, och även om vi blir kultiverade av våra bildade samtal, kanske bilden av oss i en övervuxen trädgård ger motsatt intryck….

Även om en liten trädgårdstäppa i Stockholms innerstad kan vara nog så lockande,  kan det också kännas skrämmande om vi skulle råka få några trädgårdsfascister till grannar med hacka och räfsa i högsta hugg.
Men…..Inte ska vi måla fan på väggen än. Nästa vecka är det visning.

Då får vi se om det blir odling av, eller om vi bara blir som vanliga ”kulturtanter”…. 😉

Och apropå frihet….

När känner du dig mest fri?

När du kan sitta i din lilla trädgård en sommarkväll med ett glas vin, eller när du slipper vara med på föreningens höst- och vårstädning eftersom du inte köpte kolonistugan. Istället kan du sitta nere på båtfiket vid vattnet, med ett glas, och gå hem när du vill utan att bekymra dig för grannar eller trädgårdsrens….

Apropå att vara fångad och att känna sig instängd…. Idag när jag gick hem från jobbet till mitt vanligaste fredagsfika, kände jag mig så ovanligt fri. Jag har ett jobb som jag kan lämna mitt på dagen eftersom jag började så okristligt tidigt, och jag är ledig hela helgen. Ingen säger åt mig vad jag får eller inte får göra. Jag kan prata med vem jag vill och det gör jag. Ingen sätter mig i fängelse för att jag skriver fel saker.
Allting är relativt, men för mig är den friheten fantastisk.  För andra kanske det inte räcker, och för ytterligare några är min frihet ouppnåelig. Några kan känna sig fast i en livssituation som gör att de hellre är på jobbet än hemma, eller så är det så att arbetssituationen är så plågsam eller själsdödande att de aldrig orkar ta sig ut överhuvudtaget.
På något sätt ser friheten ut på olika sätt för alla människor.

För en del kan en semester i bil vara frihet och för en del är det precis tvärtom. Svettigt och trångt och man sitter bak i bilen och trängs med ett gnälligt småsyskon.

Människor som har varit långtidssjukskrivna kan känna sig fria bara de orkar gå ner till affären och köpa lite mjölk utan att behöva be om hjälp.
Att ha ont någonstans, för att sedan inte ha ont, när smärtan släpper…. det kan göra att man känner sig så fri att man kan hoppa över små hus.

Själv kände jag mig relativt fri idag.
Så fri att jag kunde ta min fredags-cappucino och en liten nötkaka. Så fri att jag kände att livet lekte ännu en helg innan det är dags för måndagsrutinen igen. Att jobba – vad vore friheten utan relativ fångenskap? Kanske en ödesmättad ofrivillig evig tid av frihet som fångar in dig i ofri omöjlighet att känna dig relativt fri. För utan fångenskap, ingen frihet.
Men är du en fri kreativ natur kan du klara av att fånga in dig själv i olika mönster och scheman så att du sen kan släppa dig själv fri när tillfälle bjuds….

Vi andra njuter av fredagsmys och relativ frihet så länge….

Trevlig helg!  🙂

När djur blir instängda blir de antingen lite deprimerade eller vansinniga. Om de som våra katter vet att eländet tar slut inom en relativt snar framtid lugnar de sig efter ett tag. Kanske också en kunglig häst har lärt sig tålamodets konst… Men jag tvivlar på att sådan ståtlig springare skulle klara av att stå i en bur dag och natt utan att veta var, när eller hur den skulle befrias. Eller om den skulle bli fri överhuvudtaget…

Djur får aldrig bestämma över sina liv.

Men när katter får frågan om de vill till landet svarar de på det som ska hända innan de kommer till landet, nämligen om de vill gå in i buren eller inte, och springer och gömmer sig. Ett omedelbart fängslande vägs sällan upp av enorm frihet under många veckor, trots att de vet att det blir bra sen.

Men ett mänskligt sätt att behandla djur på – finns det? Allt är dubbelt, även för ett djur. Att alltid få mat och husrum. Att slippa vara rädd och frusen på vintern är nog bättre än att ständigt kämpa för sitt levebröd.

Men att alltid vara beroende av människans godhet och generositet. Att aldrig vara riktigt säker på att den kommer hem när den ska. Och tänk om kattvakten som ska komma, har glömt nycklarna. Inte heller riktigt Ok….

Mycket oro, men ändå inget mot de hemlösa katternas oro. Eller den instängda hästens…..

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hela skolan sjöng Astrids välsignade låtar idag i Kungsträdgården på grund av att Pippi fyller 70 år, i år.
Det går inte att överskatta betydelsen av att sjunga sånger tillsammans och att få visa upp det under festliga former. Det hela får liksom ett ännu högre värde när det också värdesätts av andra.  I den egna upplevelsen och i minnet kommer det hela leva länge hos alla våra barn.

Det är precis vad vi vill  ge barnen för att mota mörka krafter i grind.
Och vem tar vi hjälp av, om inte världens starkaste flicka?

Vår skola har en egen motsvarighet till Pippi bland lärarna – en  eldsjäl som såg till att allt blev gjort – och sen gjorde barnen resten….och musiklärarna och alla vi andra hjälpte till förstås!
….. 😉 …….

Att ha stått på samma scen som en gitarrlegend är inte heller fel,

fast jag tror barnen brydde sig mer om andra stjärnor…. 😉

Och solen sken….

Har varit på en rolig och musikalisk föreställning på gamle Augusts Intima teatern ikväll. Fast den handlade inte om Strindberg utan den utgick från en annan nationalskads verk – Evert Taubes ”Möte i monsun”. Fint och underhållande! Se den imorgon, annars är det försent. Endast en föreställning kvar. Dessutom är själva teatern fin att besöka.  Intim,  helt enkelt! 🙂

På väg hem efter en lång och innehållsrik dag. Mycket kan man säga om det, men jag nöjer mig med att säga att Stockholm är bra vackert ibland. Då är det lätt att känna sig tillfredsställd, fast lite hungrig efter den långa dagen. Men det går ju tursamt nog att åtgärda när jag kommer hem – det hem som jag tursamt nog har.
Jag önskar oss alla, med eller utan hem, fler kvällar som denna….. Och några grader varmare ute , förstås…
Det behöver vi.

Och så behöver vi något att drömma om och något att hoppas på. Särskilt viktigt med drömmar, en kylig måndagkväll i maj.

Vi får skåda ljuset över stan så länge…. 😉

Nej då, inte farligt. Självvalt magplask varje kväll för att ryggkotorna ska vila. Igår kväll fick jag det goda rådet med äggklocka. Mycket bra, eftersom jag slappnar av så totalt att jag somnar på golvet annars. Men vad gör man inte för att bekämpa det onda?
Min ischias går inte av för hackor……Men det går bättre och bättre dag för dag. Ont ska med gott fördrivas!

Bara att hålla sig på mattan ett tag framöver……. 😉

Det måste utforskas och planeras…..roligt och spännande.
Men nu struntar vi i det.
Jag säger som Pippi Långstrump, att ”jag blir så sjuttig i halsen”, med anledning av att det idag är den sjuttiosjunde bloggdagen.
Men imorgon är en annan dag!

Sov gott!  🙂

Idag har jag lyssnat på ett poddradio-program med Theodor Kallifatides.
Hade det här varit mitt första inlägg av de 100 kommande hade jag inte behövt skriva hälften av dem.
Vad jag har skrivit om språk och medmänsklighet, om rädsla, om det ständigt pågående arbetet med att bli en bra människa, om rytm och. rörelse och om att öppna sin själs ögon – har redan den gamle greken tänkt ut…. 😉 …..

+ mycket, mycket mer av livsvisdom och berättelser ur livet, förstås.

Jag råder dig alltså, denna klämdag, att ta chansen att försöka klämma in detta underbara timslånga program i din redan fullproppade agenda….

… Så luta dig tillbaka och njuuuuut, och spetsa öronen som katten Hanna, och lyssna!
Du kommer inte att bli besviken!

http://www.expressen.se/kultur/otrygghet-har-gjort-svenskarna-radda/

Idag, när bloggen har hållits vid liv i 75 dagar, har tiden stått still, litegrann.
Fastän det har känts lugnt och fridfullt har mina tankar flugit desto högre. Framtidsplaner och gamla minnen om vartannat.

Inte alltid lätt att reda ut hur man vill ha det, eller inte …. men för närvarande känns alternativen som bjuds inte hopplösa, eller trista. Det gäller bara att tänka realistiskt…. Vad ger mig mest chans att göra mitt bästa och vilka är fördelarna och vilka är nackdelarna?

Vad dillar hon om, undrar ni kanske?

Varje vår brukar bestå av oroliga spekulationer och funderingar och hysch-hysch  inför nästa läsår, och i år mer än någonsin.  Inte bara för mig. Men i dagarna har jag fått lite visshet och dessutom har ett alternativ dykt upp från annat håll.  Men inget är klart än, så säg inget….

Schhhh! 😊

Men när #Blogg100 har gått i mål tror jag att jag vi kan pusta ut och alla frågetecken är uträtade, min ischias är inte längre ett plågoris, solen skiner och värmer våra sinnen och i så fall ska jag berätta hur det blev…..

…. om ni inte har somnat innan dess?

Då kanske ni sover lika gott som katten vill göra när Sverige förlorar mot Ryssland i ishockey.

Själv vågar jag inte titta alls när spänningen är olidlig . I jämförelse är mina val i livet rena filbunken .

Sov gott!