Jag vill rimma för er om en rimligare jord där ingen går till tomma bord där vi har klimaträttvisa och alla har mat att spisa och rent vatten att dricka – där det nyfödda barnet blev en flicka!
Tänk om vi kunde tänka om….
I vår ”biologiska mångfaldskrubba” kan vi se diverse tomtar, de vise och de förundrande beundrande det nya livet begrundande det under som ska ske när vi alla tar klimatklivet – när vi alla vill se en bättre värld för oss alla –
Ropen skalla:
”,Kom! Tänk om! Ta sats – ge plats åt alla tomtar, troll och knytt – Nu börjar vi på nytt! Sätt fart och agera – Så ger vi hopp och tro till Greta, med flera!
Vi närmar oss årets slut. Hela världens ”huvudvärk” – bildligt talat – tycks ha blivit min – bokstavligt talat. Därför blir det en IRL – timeout från ”klimatstrejken” och istället blir det #ClimateStrikeOnline året ut.
Men klimatkrisen upphör ju inte automatiskt bara för att många tar jullov. Tvärtom! Konsumtionen slår alla rekord kring jul. Ej heller den ”klimatvidriga” matproduktionen i form av djurfabriker och överkonsumtion av julgodis och julklappar. Lyckligtvis är det många som gör hemgjorda kolor och bakar pepparkakor och lussekatter, men det kan inte riktigt kompensera det onödiga överflödet. ”Årets julklapp” sägs vara biljetter till kulturevenemang, vilket ju är en bra sak, men när ny smittspridning är på gång kanske man ändå inte törs ge sig ut i det vilda umgängeslivet. Så varför inte ge lite ”klimatvänliga klappar” istället? Allt från en vänlig klapp på kinden till en rimmad vers till gröten. 😏
Allvarligt talat – man kan skänka pengar till organisationer och ge presentkort till Greenpeace, WWF, ”Våra barns klimat” eller annan välgörenhet. För behöver verkligen du eller jag något, innerst inne, mer än kärlek och vänskap? Det bästa vi kan ge varann och våra unga är tid! Tid till eftertänksam samvaro, närvaro och förhoppningsvis glada minnen inför framtiden.
”Gör inte bara nåt – Stå där!”
Ett skämt från teknologernas skämttidning, ”Blandaren”, kan komma till pass, i en tid när allt och alla ska ska gå så fort som möjligt och vi alla tycks vilja springa ifrån vår samtid och våra dåliga samveten för att vi aldrig har tagit ansvar för vår gemensamma framtid.
”Alla ska jobba” nuförtiden, enligt nästan alla partier i Sverige. Men ska alla jobba ihjäl sig? Enligt vissa ska man jobba som sjutton, tills man blir 70, för att sen lägga näsan i vädret med gott samvete. Utan att ha varit någon ”tärande” belastning på samhället. Men bidragit till tillväxten och en tärande belastning på miljön. Tänkte inte på det? ”Nej, jag blir så sjuttig i halsen”, för att citera Pippi Långstrump….
Idag hann vi inte till Sagerska eller Mynttorget, men vi deltog i en manifestation för ”miljöförsvarare”. Människor i världen som har fått sätta livet till för att de står upp för sina egna och naturens rättigheter. Mänskliga rättigheter talas det om, men när människor försöker försvara sin mark och andras – ursprungsbefolkningar och journalister, klimataktivister och bönder, vars mark förstörs för att mäktiga bolag ska utvinna något ur jorden, platsen där de bor – dödas de. Oljeutvinning och gruvbrytning, som ska leda till nya jobb och mer välfärd för några av oss, har företräde framför naturen och mänskliga rättigheter.
Förra året dödades 227 personer för att de stod upp för naturen och miljön. Året dessförinnan var det 300 dödade. Dessutom sitter många i fängelse av samma anledning. Människor som inte dödas fördrivs från sina hem och sin mark. Klimatflyktingar har ingen asylstatus i Europa…. 🙄
Pengarna eller livet?
Ja, vad är det som styr våra samhällen? Och går det att förena så att pengarna kan gynna alla? I så fall – hur? Lite funderingar så här på kvällskvisten…
Lite tagen blir man allt efter veckans ”regeringsbyte”. Miljöpartiet har lämnat regeringen, och i ett slag visar Socialdemokraterna sitt ”rätta” ansikte, för vad har de någonsin varit annat än ett äkta ”betongparti”? Vår nya statsminister tycks ha en plan. Miljöpolitiken vill hon själv ”äga” och inte låta någon miljöaktivistisk politiker ta över efter Per Bolund, utan lämnar över den till en – i miljöfrågor – föga kunnig minister, men som är en god ”kommunikatör”. Annika Strandhäll är alltså inte vald för att hon har ett särskilt engagemang i klimatet. Snarare tvärtom. Hon ska inte ha egna ”åsikter” i fråga om slutförvar, fjällnära skogar, gruvdrift eller biologisk mångfald. Hon ska rätta in sig i partiledet och förmedla den ”enfaldiga” partilinjen. Jag tycker nästan lite synd om henne. Ett kamikaze-uppdrag och en blivande munsbit för hela miljörörelsen, med Greta Thunberg i spetsen.
Igår på Fältbiologernas demonstration mot den blåbruna ”katastrofbudgeten” råkade jag hamna på ett gruppfoto tillsammans med Per Bolund och Petra Palmén . Jag har nog aldrig sett honom så glad och lättad som då. Han var plötsligt fri att säga vad han tycker om klimatet, så trots att han och Mp fick sig en rejäl avhyvling av ”Fridaysforfuture-talarna”, tog han det med oväntat gott humör när han sen skulle tala efter dem. Han tackade dem och sa att ”mitt förband har värmt upp stämningen rejält”.
Nu måste vi ”elda upp” honom och resten av partiet så att de verkligen talar ur skägget, och beskriver klimatkrisen som den kris den är. Nu måste partiet ta gigantiska steg framåt för att få vårt förtroende, men vi måste också peppa och visa att det lönar sig. Vi ska vara hårda men rättvisa mot de politiker som ändå vill ställa sig på rätt sida i klimatkampen. Katten Hanna håller med…🐱 …och några skolungdomar utanför Sagerska tycktes hålla med om att ”sänkta bensinpriser sänker klimatet”. De ville bli fotograferade tillsammans med vår ”meddemonstrant” som hade skylten med budskapet.
Nej, nu får det väl äntligen vara nog?! Ute ”i den stora världen” där utanför riksdagshuset pågår en debatt om klimatkrisen – i Glasgow, i EU-parlamentet, i FN, i miljörörelsen, inom näringslivet och i vardagen. Men i Sveriges riksdag gick debatten om klimatet, om fossila utsläpp, om att skydda skogen och om att värna den biologiska mångfalden upp i rök, och ”den biologiska enfalden” tog vid. Det enda partiet som faktiskt stod upp för vår natur, och för sin egen klimatpolitik, blev utpekat av riksdagens talman, som orsaken till det så kallade kaoset i riksdagen. Där föll han i min aktning, medan Miljöpartiet samtidigt steg. Övriga partier negligerade och förminskade betydelsen av förändringen i budgeten, som högerpartierna hade fått igenom och som C hade valt att inte säga nej till. Inte ens vår blivande nya (?) statsminister tyckte det var något att bråka om och tyckte att det viktigaste fanns kvar. Och därmed förenade hon sig med alla de andra ”bla-bla-bla-partierna” till höger om sig. Och V – med ”den bästa klimatpolitiken”, enligt Naturskyddsföreningen – teg, och samtyckte.
I riksdagen tycks man leva i ett parallellsamhälle där man tror att Miljöpartiet är upphovet till den Globala uppvärmningen och allt annat av ondo här i världen. Och om man gör sig av med Mp, så finns det alltså ingen klimatkris. Så ”enkelt och rationellt” resonerar majoriteten av riksdagsledamöterna. Nu står det klart att utan ett miljöparti i riksdagen kommer inget parti ha något som ens liknar klimatpolitik. Och om de har, kommer ingen våga prata om det av rädsla för att tappa sina väljare, som är så förmodat känsliga för förändringar Då hjälper det inte hur många år vi står utanför riksdagshuset och demonstrerar.
Men Mp kan revanschera sig, komma igen och föra sin egen politik, om vi ger dem chansen. Det kommer att behövas många fler mandat i nästa års val för att de ska få chansen att verkligen göra skillnad. Jag har många gånger varit kritisk mot Mp, men det är så mycket bekvämare att sitta bredvid och gnälla än att bidra. Nu gäller det!
Ja, hur många är vi egentligen, som demonstrerar, agerar och skolstrejkar varje vecka? Väldigt många var det i Glasgow för några veckor sedan, och i hela världen, men just idag på Mynttorget och kring riksdagshuset och Sagerska var det väl mer spridda skurar, eller snarare ett väldigt milt, knappt förnimbart duggregn. Men fina skyltar och körsångare, ”mindful steps for future”, skolstrejkare och ”couching for future” stod där utposterade och väckte uppmärksamhet på olika sätt. Och en stor skolklass som gick förbi på slutet, som ropade ”Rädda klimatet” i kör. ”Många vattendroppar små, bildar en stor å”.
Frågan är om vi hinner. Tiden är knapp. Att vända trenden och få finansvärlden att sluta med sina kortsiktiga kvartalsrapporter, och att få världen att inse att vi som tillhör de rikaste 10 % i världen (alla som tjänar över 27000 i månaden) orsakar 50% av alla fossila utsläpp. Att om alla delstater i USA som har färre invånare än 20 miljoner skulle säga som många i Sverige gör – ”det är Kina som är värst, så det spelar ingen roll vad vi gör” – skulle det bara vara tre delstater i USA, med fler invånare än 20 miljoner, som skulle behöva ”bry sig”. Det är så lätt att tro att de egna utsläppen är som en ”fis i rymden”. Även de allra rikaste kanske kan tycka att deras flygresor inte är nånting jämfört med de ännu rikare som tar just en rymdraket ut i rymden. Undrar vilka rymdfararna jämför sig med? 😏 Tänk att det är så lätt att hitta ursäkter,, men ack, så svårt att ta ansvar för sina egna handlingar och ändra sina vanor för en bättre framtid.
Snart har vi en ny statsminister, som lär bli Magdalena Andersson. Hon vill stärka välfärden, för det första, och för det andra vill hon att Sverige ska leda klimatomställningen. Vackert så. Men hur? Jo, genom att driva på den gröna industriella revolutionen. Det är socialdemokratisk klimatpolitik. Punkt, slut! Eller?
Man undrar ibland, när S lämnar över övrig miljöpolitik till Miljöpartiet. Mp får ta på sig det delikata uppdraget att förhandla om skogen och strandskyddet med Centern. Det är naturligtvis bekvämt för Sveriges största regeringsparti att lämna över ansvaret för världens största kris på Sveriges minsta regeringsparti. För om ”någon” skulle tycka att regeringen inte har gjort tillräckligt mycket för klimat och miljö – eller gjort fel saker – är det förstås Miljöpartiets fel. Samtidigt ångar S på i invanda hjulspår, för välfärdens skull. Fler jobb, mer konsumtion, fler eldrivna fordon, mer ”grön” industri. Allt för välfärdens skull. Det är förståeligt att det är prio ett för ett socialdemokratiskt parti. Men det känns inte som om de ser effekterna och konsekvenserna av detta tillväxt-samhälle. Vad för slags välfärd leder det till, när vi samtidigt måste betala skyhöga summor för att skydda oss från effekterna av den globala uppvärmningen – pandemier, översvämningar, bränder, torka, arters utrotning och allt ”elände” som medföljer? Till vilket pris vill vi i de rikaste länderna ha fortsatt välfärd på hög nivå? Och vad är välfärd?
Kanske mår vi bäst när vi sitter hemma och klappar katten? Vi som har ett hem och en katt, vill säga. Det är ju inte allom givet. Men vi som har möjlighet att välja hur vi vill leva våra liv, skulle kunna välja ”nedväxt” i stället för tillväxt. Det som nu förhandlas mest om i Glasgow är hur de rika länderna ska kompensera de fattiga så att de kan ställa om sina samhällen och för att de mänskliga rättigheterna ska kunna tillgodoses över huvud taget. Ska de lyckas eller ska vi fortsätta ”som vanligt” med en global klimat-orättvisa? ”Därom tvista di lärde”. Låt oss be dem sluta tvista, och börja samarbeta.
Dagen till ära har jag gjort en ny demontrations-skylt. Jag tänker på Socialdemokraternas nya partiledare och ev vår nya statsminister som lär ha yttrat att vi har så mycket skog i Sverige, så hon ser ingen anledning att inte bruka skogen som vi gör i Sverige. Till Magdalena Andersson riktas detta budskap och jag har gjort mig till tolk för älgarna.
Hur många gör det? Det är nog egentligen bara ursprungsbefolkningar världen över som ser klimatförändringarna ur djurens och naturens synvinkel. De lever i och med naturen och ser förändringarna och drabbas av dem i sina egna liv. Att tolka en älg eller ren, eller fåglar eller träd, är inte lätt, men förutsättningarna finns om man själv är en del av naturen. För oss vanliga dödliga är naturen en plats att rekreera sig i, att finna sätt tjäna pengar på genom att andra vistas i naturen, att motionera och plocka svamp och bär i. Naturen är i våra ögon en plats som är gjord för våra behov.
Människor som bor i glesbygd gör det för att de är bönder och brukar jorden, eller är jägare eller skogsbrukare. Om de inte får fara fram med bilar som drivs av fossila bränslen, är det mer synd om dem än om naturen som påverkas av klimatförändringarna. Om älgarna blir mindre pga mindre föda, pga klimatförändringar är det mest synd om jägarna, tycker vi. Vi vill gärna använda oss av vad naturen kan ge oss, men vad ger vi tillbaka? Hur kan det vi gör gagna naturen och inte bara oss själva? När vi bygger nya vägar hugger vi ner träd och röjer natur, utan att först fråga naturen om lov. Det finns ingen ”samtyckeslag” där, även om det har börjat talas om lagar mot ”ekocide”.
”Hur ska vi göra för att komma över vägen? Hur ska vi göra för att komma över dit? Här har vi stått nu och väntat flera veckor, och alla bilarna de bara far förbi.” Så sjöng älgarna i en av James och Karin Hollingworths sånger från 70-talet, och kanske står älgarna där än idag och undrar: ”Hur tänkte människorna egentligen?” Problemet är, kära älgar, att de inte tänkte över över huvud taget.
Nu är vi många som oroas av klimatet. För vår skull, eller älgarnas? Trevlig älg! 😏♥️🌍
Tiden rusar medan vi står still, eller till och med backar, känns det som. Nästa vecka börjar det livsviktiga mötet – #COP26 – där alla världens ledare ska mötas och komma överens om klimatet. Men flera av politikerna tänker inte komma alls, och de som kommer har fortfarande väldigt lite att komma med, så att säga. I alla tävlingar brukar det vara prestigefullt att komma först och att vinna loppet. I alla utom just denna – att rädda vår planet från en ödesdiger global uppvärmning. Allra minst vill de göra som har bidragit mest till klimatförändringarna. I Sverige säger regeringen att de vill bli världsbäst och först med att bli klimatneutrala, men medlen att nå dit är tveksamma.
Likt ”elake Måns” i ”Pelle Svanslös” tycks Sveriges regering, likt alla andra världens regeringar, hitta smarta sätt att kringgå regler och har egna räknesätt för att kunna utropa sig själva till vinnare. Vi får bara hoppas att ärlighet varar längst, och att de som vågar tala sanning avgår med segern, precis som Pelle Svanslös alltid gör i sagan.
Det enda våra svenska politiker tycks kunna enas om är att euforiskt prata om att satsa på teknik, elbilar, laddstolpar och ”klimatsmarta” industrier som ska leda till ännu mer prylar och konsumtion, utan tanke på de planetära gränserna, och utan att egentligen lyssna på forskarnas envetna och ihärdiga tal om att ändra systemet. Politiker förstår inte att inte alla kriser kan räddas på samma sätt. De tror att ekonomisk tillväxt är räddningen i alla väder. Vi kan kanske rädda vädret, men inte klimatet genom att öka tillväxten. S, V och Mp, går ändå längst, och talar om vikten av klimaträttvisa. Det är bra, men ”tomma ord och mera prat, räddar inte vårt klimat”.
Och om inte politikerna sköter sig i Glasgow, kommer all världens klimataktivister att spöka för dem i evinnerliga tider…. 😏
Idag fortsatte vi klimatdemonstrera som om inget hade hänt på Medborgarplatsen med #SaturdaysForFuture . Det är skönt med eftersnack och möten med sina likasinnade klimatvänner. Det var fantastiskt med den stora Globala klimatstrejken igår, att känna att vi återigen kan samlas många för denna gemensamma sak. För tiden är knapp.
Efter pandemin känns det som om vi måste börja om från början igen med att mobilisera och bilda opinion för att agera och påverka makthavarna. För två år sedan var vi 50-60000 på klimatdemonstrationen i Stockholm och igår var vi 6000. Vart tog all de andra tiotusentals demonstranterna vägen? Mycket mer skrivs och pratas om klimatet i media nu än för två år sedan, men… Det finns så mycket motstånd kvar och förhalande av viktiga åtgärder bland ”klimatfördröjarna” att man undrar om det någonsin kan vara möjligt att vi hinner innan det är för sent. Men Greta Thunberg sa igår att hon aldrig kommer att ge upp, så hur skulle vi kunna göra det då?
Vi måste fortsätta backa ungdomarna och även varann för att orka ha kraft att fortsätta. Då blir det bra med en värmande och stärkande fika efteråt i i goda klimatvänners lag…och idag även några ”importerade släktingar” från Linköping… 😏 Och några uppmuntrande ord från en äldre dam med rullator håller också ångan uppe på en ”klimataktivist”… -”Tack för att ni kämpar för klimatet i kylan”, sa hon och gjorde tummen upp. Det är lika värmande som en kopp kaffe på fiket, om inte ännu varmare…rent av ”hett”…😏
Ha en fortsatt trevlig helg! 🙂♥️🌍
PS Bilder från igår hittar ni under hashtaggen #veckobrevforfuture
Time in Stockholm 
Tid 