Jag måste bara få säga det:
I Panamá-skandalens efterdyningar vet vi alla vems fel det är att allt har gått på tok i det här landet, eller hur?
Är det bankernas fel? Är det de rika kapitalisterna som har gjort bort sig?
Är det Stefan Löfvéns fel?
Eller kanske Mehmet Kaplans?
Vi börjar närma oss, men nej….
Inte ens Gustav Fridolin har haft otur när han tänker, även om det är han som har tänkt lite tokigt på sistone.
Nej, nu måste ni fatta!
Det är ju självklart Åsa Romson som har varit den största boven av dem alla. För hur kunde hon – eller hennes man – egentligen måla med fel bottenfärg? Har hon ingen hut i kroppen?
Vad är väl en borttrollad miljard eller två i skattepengar mot detta? Att en partikamrat inte hälsar på kvinnor är heller inte bra men långt ifrån lika illa som Romsons förseelse. Att uttala sig klumpigt om koncentrationsläger och jämföra med hantering av flyktingar på flykt i gummibåt, är så horribelt att det är ju nästan lika illa som att köpa Toblerone på statens bekostnad… Det i sin tur är naturligtvis mer klandervärt än att gömma pengar i brevlådeföretag.
Eller vadå? Är jag ironisk eller bara lurad, eller helt enkelt dum i huvudet?
Jag tror att vi alla låter oss luras av drevet. Huruvida jag är konspiratorisk eller inte, vet jag inte…. 😉
Men tänk själva vad fort det gick att glömma Panamá. Tänk hur stora rubriker plötsligt Mp fick i varje nyhetssändning, och tänk så lite det har fokuserats på det som partiet har gjort bra och tänk hur partiet har fullkomligt manglats ner till ingenting under den senaste veckan pga misstagen som har gjorts senaste tiden och även tidigare. Dessa misstag har inte Romson haft med att göra, men ändå – trots Fridolins pinsamma framträdanden – är summan av kardemumman att det är Åsa Romson som ska avgå, och att Mp har misslyckats med sin politik i regeringsställning.
Que?
Jag är inte miljöpartist, om ni undrar, men jag anser inte att medierna är opartiska efter hela denna kölhalning under veckorna som gått.
Idag har partiets siffror rasat. Någon förvånad?
Högern jublar och gör tummen upp för bevakningen av partiet vars huvuduppgift är att värna om, och skydda miljön.
”Vajert! Om miljöpartiet åker ur riksdagen i nästa val kan vi skita i miljön”, säger de inte, men många tänker kanske… 😉
Klart man ska granska regeringen, men när Alliansen regerade minns jag inte att man gick så hårt åt regeringen. Den som blev illa åtgången då var förstås en kvinna – Maud Olofsson – i och med Nuon-affären, medan de övriga visslade och tittade i taket och låtsades som om det regnade. De klarade sig undan på det sättet, så som många män har undkommit i generationer före dem.
Det intressanta är ju att det även inom miljöpartiet har höjts röster om Romsons avgång.
Jag som trodde det var ett feministiskt parti….
Men nej… Det har förstås inget med det att göra – inte i Mona Sahlins eller Maud Olofssons fall heller…. Eller?
Som sagt… Ironin flödar, men vem bryr sig? Det vettigaste att göra för en feminist just nu är att ta ut sina pengar från Nordea och stoppa in dem i madrassen, innan någon annan (man) hinner före och skickar dem med posten till en brevlåda någonstans…. 😉
Time in Stockholm 
Tid 