Kategoriarkiv: Tid

På bron var det motigt. Det kändes som full orkan men det blåste nog inte mer än 11 sekundmeter. Men jag kom ingenvart….framförallt inte framåt. Kändes lite symptomatiskt för det hade varit en lite tung morgon. Men skam den som ger sig. Inhämtade mod och styrka och cyklade vidare på ren vilja. Sen rullade det på och dagen på jobbet artade sig, trots ingångssvårigheter.

Jag var tillsagd av närmast anhörig att ta en tur förbi Kungsan, där träden blommar som mest. Sagt och gjort. Kvällen var ung och jag skulle ändå vara ensam hemma.

Medvind hela vägen. En kylig kväll, men vacker och ljus, och väl framme kunde man konstatera att det inte bara var körsbärsträden som stod i blom, utan även ett överdåd av fotograferande stockholmare och turister. En sån färgprakt!

Och när jag skulle cykla hem var två gamla kungar villiga att visa vägen….eller pekar de kanske finger?  😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nej, det handlar inte om mitt klassiska, utan Camilla Lundbergs klassiska  –  på Tv här och nu. Dagens program handlar om Beethoven. Det är roligt eftersom jag personligen aldrig har fångats av Beethoven. Vet inte varför.
Det är också roligt med program om klassisk musik över huvud taget.  10000 personer om dagen lyssnar till klassisk musik,  i Europa, så varför inte ett program för alla dessa människor?
Åtminstone för alla dem i Sverige.

Det är välkommet!
Och programnamnet är ju inte
heller fel.

Även en katt kan njuta av den klassiska musiken. Fast i det här fallet tror jag hon är mest nöjd med sin placering i favoritfåtöljen. 😉

Lyssna du med!

Att säga ja till barn som vill klättra i bergen är så mycket lättare och roligare än att säga nej. Om det bara är möjligt är det att föredra. Ibland är det isigt på klipporna där uppe och då överanvänds ordet nej till allas leda. Men idag inbjöd vädret till härliga naturupplevelser och roliga lekar. Barnen fick vara där ”högt uppe bland molnen” tillsammans med en vuxen. Och i och med det blev alla barn glada och följsamma. ”Får vi gå dit? Får vi vara här? Får vi gå ner igen?” Och ingen surade om jag svarade nej på någon av frågorna, för de hade ju ändå fått klättra ända upp till toppen.

Det fanns en pedagogik-bok på 70–talet som hette ”Fria barn, lyckliga människor ”. Bara titeln säger rätt mycket tycker jag. För visst känns det lättare att andas när det är högt i tak och luften är fri? 😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hoppsan! Utan att jag visste ordet av var jag över halva blogg100-strecket.
Råkade visst stå över ett kast på ruta 46. Sådan är tiden på landet. Rogivande. Allt liksom stannar av. Men väl i stan rullar det på.
Plötsligt halkar jag in på uppdateringar och länkar om nyheter på Facebook. Förargas och förskräcks av människosmugglare, pingstpastorer och fördomsfulla uttalanden om romer och andra utsatta människor.

Jag vill bara säga att vi är människor allihopa.
Mänsklighet borde innebära generositet, tro på allas godhet, samförstånd, samtal och lyhördhet, för
att världens problem ska kunna lösas åtminstone på sikt och innan vi alla går under bara för att människor fördummar och kränker varann istället för att försöka nå samförstånd.

Människan som har begåvats med möjligheten att samtala, verkar ha förlorat förståndet helt. Inte mycket pekar på motsatsen, tyvärr.

Men….. Jag är öppen för att bli motbevisad. Ge mig gärna positiva exempel, för jag är hellre naiv och godtrogen än cynisk och misstänksam.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ute på landet känns det lättare att gå in i mig själv,  att fokusera och liksom bottna i det som verkligen känns viktigt för mig. Att tänka en tanke och hålla den tråden hela vägen ut. Kan det ha med det självbespeglande vattnet att göra? Att äta sin frukost vid vattnet och liksom låta tankar reflekteras tillbaka eller så sjunker de sakta till botten.

Eller så föds tankarna i det stilla mediterandet över en kaffekopp….och flyter upp till ytan när de får chansen?
Idag såg vi ett stort djur som dök upp alldeles nära. En mink, eller en säl….eller en u-båt?  😉
Inget bildbevis finns, men det gör inget. Här kan man bara låta vad som helst hända, och det gör det,  om man är öppen för det…..

Men inne i stan känns behovet av att rikta sig utåt större, att ta del av livet ute i världen och i omgivningen, föder inte direkt egna tankar, men känslor och engagemang. Mina tankar drunknar lätt i flödet i media, av alla de slag.

För katterna tror jag att det är tvärtom.
De går ut på altan på landet och tar in världsnyheterna och deltar i allt de ser och hör. När de sen kommer in till stan knoppar de in helt vimmelkantiga av alla intryck och äventyr.

Men i stan behöver de inte oroa sig för nästan något. Inga spännande dofter eller hotfulla ljud.

Där kan gå in i sig själva…..

Men tänk om det gick att kombinera farten i stan med tankar som bottnar på landet….
Den resan skulle jag vilja göra!

Imorgon kan vi fira sjuåriga bröllopsdag, men vi tjuvstartar och kallar det bröllopsafton. Visst är väl en afton festligare än en dag?

Vårt förhållande fyller visserligen 32 i år men talet sju är också lite magiskt. Vad ska komma och vad har varit? Vill inte vara skrockfull. 7 års lycka behöver inte betyda 7 års olycka.  Dessutom är det svårt att veta…. När ska man börja räkna?  Bröllopsdagen eller förhållandets start?
Nej, jag tror inte på att räkna alls – utom möjligen de lyckliga stunderna blott… 😉
Idag var det några av dem.
Roddtur i solsken,  avkoppling på altan, två harmoniska katter som söker sällskap, men som också ivrigt väntar på att få bli utsläppta.  Ett ljuvligt bastubad samt skumpa på västsidan och middag i värmen.
Är det det som är livet så är livet gott. 💕

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ha det gott själva!

pm

Till slut blev det fredagkväll,  men i övrigt intet nytt.

Men först en frukost i det gråkalla…

Grindvakten på pass…

Rött ljus vid bron…

Men hemma i stan flöt det på…såväl regn som köer…

Möte på jobbet….och till slut…

Middag hemma på landet…..

Och först .. min grindplikt.

Katterna var nöjda som spjut.

Och kvällen har bara börjat…..

… Men till slut…intet nytt under solen…. Snart somnar vi så sött.

Vad finns mer att säga?

Godnatt! Dream sweet dreams…

Äntligen fick vi komma ut!

Livet leker för somliga.

Men för Matte var det stört omöjligt att komma ut. På nätet. Och med bloggen.

Men imorgon är det fredag. Då löser sig allt!

Och här är vi, i alla fall…. 😉

Om det kan vara till nån tröst?

Avkoppling pågår……. Var god stör ej!

Ett totalt tillstånd av ingenting.

Resten av världen finns inte…..

Godnatt!  🙂

När solen skiner, en visserligen iskall aprilmorgon, är det inte svårt att gå upp tidigt och inta sin frukost vid fönstret och se ut över vattnet och tallen och vara nästan helt avskärmad från resten av världen.

Ja, inte helt avskärmad förstås. Jag har ju min mobil och min blogg.
Igår kväll fick jag kämpa rejält för att hålla mig vaken innan det fyrtiofjärde inlägget skulle publiceras. Vid ungefär vart tredje ord nickade jag till, och vaknade upp för att mötas av en obegriplig text, som ”fxiiiiihbniq”, eller nåt liknande. Men med uppbådande av mina sista krafter lyckades jag och slumrade in till slut med gott samvete i sängen. Men det är vådan av att vara alltför avkopplad…..Allt avstannar.

Skönt är att vakna till en underbar dag, och att trots bilköer in till stan och tidig morgon känna sig mer utvilad än någonsin.

Och veta att därute väntar två små djur och en liten båt, redo att bli omhändertagna. Den som väntar på något gott….

Även om det är aprilväder finns det alltid något som lyser upp i kylan och mörkret….