På något märkligt sätt sammanlänkas orden i dagens rubrik i min hjärna , och om jag inte är ute och cyklar nu, så kan jag på rak arm få till ett samband mellan dem.
Thomas Piketty har forskat i 15 år i ekonomi och har kommit fram till att ekonomiska tillgångar inte alls sipprar ner från de välbeställda till de sämst ställda i samhället, utan lägger sig bara på hög, och att de samhällen som är bäst rustade fördelar tillgångarna mer jämnt så att inte klassklyftorna ökar.
”Vi borde ha lyssnat på 70-talsvänstern”, säger han också.
För mig som var ung och engagerad på 70-talet, känns det ju lite som en återupprättelse efter all smutskastning från visst borgerligt håll.
I samma veva tänker jag på det man egentligen började med för länge sedan, i bondesamhället inte minst, nämligen återvinning. Att att inte leva över sina tillgångar. Att hushålla, helt enkelt.
Här tar jag ett litet tankeskutt över till kruskan – gröten som jag har lärt mig att koka av min pappa. Han blev frisksportare på 30-talet. I hans kost ingick rårivna morötter, potatis, sallad och….. kruska… bl.a. Han predikade om de tre vita tingen man skulle undvika. Det var socker, salt och vitt mjöl.
Han pläderade förstås också för motion och var mot rökning. Under flera perioder av pappas liv ansågs han nog av andra vara rätt besvärlig, men under andra ”fick han rätt”, som under 70-talet och gröna vågen och många andra senare hälsoprofeter har också gett honom rätt i hans övertygelse.
Det är precis som med klädmode – det går igen och igen. Sitter man bara still i båten kan man räkna med att vara helt med i tiden sådär vart trettionde år, typ.
När jag sitter här hemma och äter min gröt, känner jag mig ”recyklad” sedan min barndom. Jag återvänder till gröten och de små detaljerna som byggde upp min barndom och ungdom. Det var fler saker som gjorde mig till den jag är. Det var inte bara hälsosamt och nyttigt. Det var otroligt mycket humor och sång och musik, det var dans, och tjo och det var tjim. 😉 Det var böcker och litteratur, det var Mosebacke Monarki på radion, Povel Ramel på grammofon, och det var min mammas kulinariska festmåltider mitt i kruskaparadiset.
Mammas speciella talang för att på något sätt uppfinna nya ord och talesätt, och Pappa som utan omsvep kunde citera långa stycken ur Fänrik Ståls sägner, eller liknande. Hans korsordslösande, med hjälp av hans systrar. De ringde varann på lördagarna när Svenskans svåra korsord kom. Mammas dislussionslystnad när hon träffade Östermalmsvännerna, och hävdade bestämt att alla borde ha lika lön, eftersom de krävande jobben var så roliga så man behövde inte så mycket pengar då, medan tråkiga jobb kräver högre lön. Ja, ni förstår själva hur den diskussionen gick…..Men eftersom hon då var ung och söt så tror jag mest att farbröderna på Östermalm tyckte att hon var ett pikant inslag.
Och nu tillbaka till kruskan, ekonomin och recycling…..på något sätt kan vi väl se en trend och ett spår genom tiderna som syr ihop hela alltet….
Ett hushållande av jordens resurser i kruskans, Pikettys och i re-cyklandets tecken… 🚲
Altogether now….
We are the world ….. 😉
....att aldrig va still…
Time in Stockholm 
