Kategoriarkiv: Tid

 

Och skymningsdags redan på förmiddagen. Några killar skulle komma och mäta fukten under golvet i förrådet. Fuktigt var det! Rena gruvan alltså. Men ska det vara "gruva" så ska det väl…eller ?

 

 

Men alltid finns det något att glädja sig åt. Höga fina fönster! Gudskelov, eftersom salen ligger under markplan. Fast det visste jag redan. Jag gillar min stora sal…..

 

 

 

Med lite cool utsrustning….

 

 

 

Och målarna ska bli klara lagom till skolstart, har dom loooovat….;-)

 

 

Och till slut fick jag mycket hjälp av IT-ansvarig vaktmästare att både sätta på och stänga av alla möjliga och omöjliga apparater, framförallt stereoanläggning som visade sig vara ihopkopplad med en mer än lovligt avancerad sånganläggning. Likaså en mac-datorr som fanns där kan jag numera hantera hjälpligt.

Jag anser mig vara ganska teknisk, trots allt, för att inte vara det, men den där sånganläggningen fick mig att gå i däck, så pass att jag återigen missade ett möte…Hur ska detta sluta, med en sån illasinnad timing ?….nå jag får väl resa mig på tionde eller nåt, som boxarna gör…..

 

 

Mer fönster och ljus att eftersträva…

 

 

Och ornament…

 

 

Till och med takfönster…undrar vem som har sitt klassrum ovanför….? :-0

 

 

Och en vän som får vänta länge på sin tur…

 

 

Många små kan man spela på då och då..Också uppiggande inslag. Jag blev glad när jag hittade 15 stycken i ett av otaliga skåp.

 

 

 

Och nu återstår att se eller höra var skåpet ska stå i höst….Jag är beredd med min egen lilla CD-spelare att ha en ambulerande musiksal ifall gruvan inte ens blir tjänlig som gruva…Huva!

 

Musiklektionerna börjar på onsdag, så tills dess är det till att hålla tummarna varma. Eller nåt….

 

Ha det!

 

 

 

 

På ytan tycks allt lugnt och stilla. Ja, på sätt och vis är det också det. Efter det ivriga badandet och renandet av min egen lekamen förra veckan har jag återgått till ett stillsamt plöjande genom mina gamla, för att inte säga urgamla pappershögar i arbetsrummet för att kunna rensa och frigöra vissa ytor, t.ex. bordsytor, till nya viktiga papper. Jag vet ju hur det blir när jag sen ska börja jobba "på riktigt". Inte går jag hem och röjer i allt gammalt då. Då behöver jag luft och rymd där jag kan placera mina nya viktiga dokument. Ni anar inte hur många såna man kan få på en sån arbetsplats som en skola. Anar ni det så förstår ni mig. Och alltmedan jag röjer sparkar jag igång min stora fina gamla stationära dator som innehåller sååå mycket (behöver också rensas, inser jag förfärat, inte minst skrivbordet som är överfyllt av ikoner) för att lyssna på musik under arbetet och blir överlycklig över återfinnandets glädje. Bla har jag en hel playlist med låtar som jag fick av Aniara inför den berömda tillblivelsen av "Färgradions kvinnovecka" 060308. Den spelade jag ena dagen. Andra dagen blev det en svägerskas spellista, Lustigt nog följde musiken tidsmässigt mina pappers ålder, dvs papper som jag fått 2006 och musik som jag lyssnade som mest vid samma tidpunkt. Ja, ni läste rätt…papper från 2006…och det var långt ifrån de äldsta!

Gissa vad som höll bäst i längden…musik eller dokument !? 😉

 

 

I pauserna går jag in och kollar nuläget på några av mina sidor. På spaces där allt tycks mer än lugnt och fridfullt just nu, inte minst från mitt eget håll,  kokar det stundtals under ytan. Jag har börjat följa min statistik med visst intresse. I skrivande stund har min sida visats 39870 gånger och jag tänkte att jag på nåt sätt skulle haffa den 40 000:e i flykten, fast jag inser att det är omöjligt. Men tänk vad roligt det skulle vara. "Stopp där! du har vunnit en …klocka…kanske ?! Och jag kan bjuda på 40000 tidssäkra sidor till….hmmm…ja, typ ;-). Försökte redan till nr 30000 men det gick åt pepparn, för plötsligt var någon inne på RSS och då rasslade plötsligt 300 sidor iväg som ingenting. Ja, jag säger då det. Inget är beständigt. Hur som helst har jag nu under det ivriga spejandet kunnat konstatera att det finns ett ganska stort antal olika sätt att komma in på min blogg.

 

Några kommer in den vanliga huvudingången via sin egen sida så att det syns vilka de är. Det hör inte till vanligheterna numer, kan jag säga.

 

Några seglar in med full fart via RSS och ger min sida väldigt bra statistik.

 

Några googlar sig in. Det är det mest intressanta inslaget. De som googlar på ett ord och aldrig mer kommer tillbaka är förmodligen vanligast, fast det är inte er jag ser, utan det är er som googlar på samma ord eller meningar jämt; "gå ner i spagat", "En liten dikt". Göteborg Stories", "Gratulationer", "Katt i tom våning", etc…

Mest förvånansvärt är väl att så många vill gå ner i spagat så ofta…..nå, man upphör inte att förvånas. Och klickar jag på Katt i tiom våning kommer jag till någon kinesisk googling. Man vet aldrig vad allt kan leda till.

 

Några kommer ju inte alls hit, förstås.

 

Men jag måste säga att det är väldigt fantasieggande att inte veta vilka ni är som är här. Fast den 40000:e vill jag ha koll på, förstås 😉

 

Och kanske också särskilt den eller de som igår och i natt och i morse och kanske du/ni håller på än…envist betade sig igenom mina sidor från 2006, 2007, april 2008, etc. Fast det kanske också är lika bra att inte veta? Vem vet ? Men spännande är det..Det kokar….

 

Sen är det ju också lustigt när jag vissa dagar har över hundra besökare fast jag inte har skrivit nåt på evigheter och andra dagar kanske det bara blir ett par., fast jag är uppdaterad. Så det handlar visst inte så mycket om mig, trots allt…

 

Hmmm…man kanske skulle blivit nätverksstatistiker istället….

Men nej, det räcker med min egen statistik. Jag kan inte fantisera åt allla er andra också…nåt får ni väl göra själva! =)

 

Om inte annat..fortsätt googla, kära vänner, och håll grytan kokande!

 

 

PS Jag har inget emot riktiga påhälsningar heller, ifall nån skulle tro nåt annat 😉 Och nu har jag säkert plöjt igenom en tiondel av mina urgamla papper. Förstår någon att jag inte ens har gått in i det lilla rummet än idag. Trots musiken där. Borde ju lägga in musik i den datorn i dagens blogg, förstås.

 

 

Hmm…ska jobba på det. DS

 

Far till landet på blixtbesök ett dygn inför nästa vecka som blir den första arbetsveckan på nya jobbet. Så nybadad och fin träder jag in i mitt nya arbete. Mer om det vad det lider.

 

 

Ha en fin helg och hoppas ni inte regnar bort nånstans! =)

 

Och så lite ny musik fast gammal , från Doris playlist, som lät så fint till pappersprasslandet på kammaren…

 

Och för er kalenderbitare som vill veta uppdatering, 15:16 080808 (en stockholsk dag! Bara det!); Nu är vi uppe i 39 901…WOW…spänningen stiger…bara 99 sidor kvar! Det kan bli du, eller du, eller DU som blir ne 40 000! =)

Good Luck, everyhopa.

 

Så var det då dags igen att städa, städa, njuta, njuta, se och smaka alla bär som kanske mognat, äta frukost på altan på morgonen, att frysa i blåsten men inte gå in. Aldrig gå in. Tids nog gäller innnesittandets filosofi. Nej, min semester är ju inte slut. Jag fortsätter min fria tid flera veckor till på lärares vis. Men vi hade bara bokat 4 veckor och sen kommer nästa släkting. De har hund och vårt hus är det enda djurhuset, eftersom släkten i övrigt är mer eller mindre allergisk mot pälsdjur. Men huvudsaken är att det funkar. Att vi kan komma dit alls med våra katter. Efter 4 veckor har det dessutom börjat växa mossa och tallbarr mellan tårna och hö på huvudet. Jo, för att när man bor i ett hus vid skogens slut ser man inte slutet på mossan och om man badar varje dag i bräckt saltvatten bli håret mer som hö eller tagel i värsta fall…när vattnet inte är tillräckligt varmt för att tvätta håret i.

Ja….en ganska kall men ändå fin period var det. Och det var mycket sol och mycket inte sol…dvs växlande molnighet. Inga stora skandaler bland släktingar som kom och for…alla var snälla och glada och katterna skadade sig inte som förra året. Jag fick borelia (som ju botas med penicillin) och ett oräkneligt antal fler fästingbett som jag hoppas var ofarliga. Men allt det där är historia nu. Mina föräldrar har blivit ett år äldre vilket märks mer än någonsin (89 och snart 96). Båda lite yra och hade därför stavar att gå ut och promenera med varje dag. Lite förvirrade kunde en och annan vara också, fast vem är inte det? Men det var ändå som att de piggade på sig under veckorns gång. Det är nog inte så dumt när något yngre människor kommer och friskar upp deras egentligen mycket goda minnen från förr. Det är väl kanske bara vi barn som nog kan tycka att det är trötttsamt ibland, men tur då att det finns reservpratare att ta av…som tycker att det är jätteintressant att lyssna till….Ja, de är ju historia alldeles i sig själva…Och min tanke är att de inte ska försvinna från jordens yta, någonsin…fast tids nog så måste de nog det, som alla vi andra dödliga….

 

Och igår var det slutligen ett, tu, tre…dags att pallra sig hem igen till den hiss som repareras och inte blir klar förrän på fredag. Och tankarna gick till en rivningskåk, väl uppe vid vår dörr. Mycket för katterna att nosa på. Fast det var ju inte skogen. Mer ett skrotupplag…inga möss och blommor och fåglar. Och inga fjärilar..

Det gällar att köpa lätt mat som man inte blir tung av för vi som bor 6 trappor upp får ett sjå att gå. Men jag känner redan att det är nervägen som är värst för knäna. Uppvägen blir ju bara ett gratis motionspass. Kanske skulle skaffa en fallskärm ? Fast när vi skulle ta upp den nödvändigaste packningen efter 4 veckor på landet fick jag gå 4 gånger i den smala spiraltrappan, då kändes det inte bara som ett motionspass utan 10. Tur att det då finns dusch med varmt och kallt vatten som inte är bräckt. Och efter tre schamponeringar började håret kännas lite mindre som tagel, eller hö. Det närmade sig snarare gräsets kvalité. Blir nog bra i nästa tvätt…eller nästnästa! =)

I semestertider ska man koppla av. Och det har gått ganska bra, men innan man får koppla av får man lov att uträtta vissa ärenden, hjälpa sina föräldrar och fara med dem och sig själv in till stan och tillbaka på födelsedagskalas till syskonbarn och samtidigt få vissa ärenden uträttade. Apotek, hämta ut nytt batteri till dator, köpa present och köra genom ett Stockholm som har tagit semester på biltunnelsfronten. Ganska oframkomligt med andra ord. Liksom i det egna huset, där hisssen ska bytas ut och vi måste gå sex trappor upp. Vilken tur att ha semester under större delen av reparationstiden! Ett trevligt kalas i andra ändan av stan och så ut igen! Och sitter uppe på natten och ser viken färgas i klädsam morgonrodnad. Då är det inte synd om en…..!

 

 

 

Rullar in mot ännu en sommar i viss ovisshet men också med en spänd hoppfull förväntan. Kanske väntar ett nytt jobb om hörnet, som jag var och sökte igår. Dvs, jag var på intervju. Får jag det inte så har jag i alla fall gjort ett seriöst försök att komma vidare. Får jag det, kommer det att öppnas nya möjligheter som minsann också kan skrämma vettet ur mig, men det är klart bättre än att tappa livsgnistan totalt, eller åtminstone nästan totalt, åtminstone på jobbet….ja, ni fattar…kanske? 😉

 

 

Nu är det i alla fall sommar och efter besök hos svärmor, bär det av ut till landet, ut till fåglarne i 4 veckor minst. Det är livet på en pinne det.

Jag kommer att vara uppkopplad nu och då med mobilt bredband, men för er som inte är det;

 

 

 

 

En Hjärtligt God och Glad Sommar önskar jag er, alla mina medbloggare "on earth and in space" !

 

*Och dagens musik är också signerat en svansk jazz-trio, vid namn Jan Lundgren Trio, hämtad från skivan "Svenska Landskap".* 

 

(Och så försvann  musiken igen…:-(….kanske kommer igen en annan dag? Maybe, baby!?!)

 

 

 

Efter att ha avslutat boken av Oates som ju, kortfattat, handlar om att lära känna sin mamma i efterhand, efter att ha tillbringat några söndagar med mina föräldrar som ju fortfarande är i livet trots relativt hög ålder, efter att ha framlevt mitt senaste år i ganska snäva cirklar, om än med några snabba utflykter norrut och söderut, känns det dubbla budskapet i text och bild i mediaplayern, eller här,  ganska konsekvent. Både vill och inte vill sjunka ner i gamla minnen och vandra samma vägar som jag och generationer före mig har gått. Och vad är det som säger att det är så mycket lättare att gå gamla vägar, lyssna till de äldres erfarenheter och att förstå mina egna livsval genom att gå tillbaka och återuppleva en del? Nej, det finns väl inte så mycket som är så lätt heller. Och om jag skulle välja nya vägar hela tiden skulle säkert det som passerat förr eller senare komma ifatt och passera igen. Men en sak är jag säker på. Det är roligare att se något nytt i det hemvanda och att vända hem behöver inte betyda att man blir hämmad och att vända om och gå tillbaka kan innebära att man blir omvänd.

 

Så gör språket med oss och så gör vi med språket!

 

GLAD PÅSK !

 

Att skriva har hittills varit ett nöje och möjligen en väg ut ur mig själv om inte annat. Det finns ju tankar om det och det finns tusen skrifter om allt och alla, fast ingen om just mig, lyckligtvis, för i så fall skulle ju inte jag kunna sitta här och skriva om mig i godan ro. Frågan är om jag kan det ändå. Kan, kan jag ju, men vad fyller jag min dag med om jag inte skriver? Kanske nyttigheter, kanske inte. Fotograferar gör jag ju också, och i mina bästa stunder producerar jag en och annan matnyttighet som kan användas i mitt jobb, eller i mitt ständigt väntande projekt. Nå, men tiden bara tuffar på och efter en dag som idag, har inget annat hänt än att jag och många tusen mig mig har producerat ytterligare många tusen tankar i skrift som kanske några stycken läser. En del skriver kanske saker som skulle kunna lösa världsproblem och en del skriver bara väldigt personliga texter och somliga flummar på i största allmänhet. Och ibland tänker jag attt om jag vore författare skulle jag vara det med väldigt dåligt samvete, eftersom jag själv numer har väldigt stora svårigheter med att förmå mig till att läsa en vanlig skönlitterär bok, och hur skulle jag då kunna begära det av någon annan? Fast för tillfället gör jag just det. Läser en god bok, alltså. Inte skriver en. Och då när jag till slut kom till skott, så tänker jag genast, att varför läser jag inte mer ? Jo, de sista åren har jag faktiskt tappat orken att läsa och det var sen jag började skriva blogg, kanske? Nej, jag tror det går längre tillbaka. Men sen jag började blogga har jag i alla fall haft ännu mindre extra tid. Är det något i det improduktiva i att läsa som hindrar våra stressade hjärnor från att bara ge oss i hän i någon annan människas liv och leverne på vinst och förlust? I så fall tror jag att jag ska trotsa den stressade hjärnan och våga kasta mig på soffan för att ge mig hän.

 

Boken? Jo, "Älskad, Saknadl" av Joyce Carol Oates. Blivande Nobelpristgare, enligt mitt sätt att se. Rekommenderas, om ni "törs" ge er hän! 😉

 

Och nu ska vi se om jag kan publicera min skrift idag, eller om allt bara äts upp av… ingenting…som igår ? Tja, i så fall måste det väl vara en god gärning mot alla er som inte orkar läsa nåt just idag.

 

Ha det gott, whatever!