Tid

Det var en typisk första maj. Soligt, blåsigt och friskt utan vara kallt.
Lite försiktigt förhoppningsfull kan man känna sig när solen värmer och människor går ut på stan och demonstrerar, eller bara trivs.

Jag hör till dem som mest har trivts i solens sken. Men jag är glad åt vädret som verkar ha inbjudit till att demonstrera för fred och rättvisa runt om i landet. Och för miljön! Men det är just det jag finner svårast när det gäller första maj. Jag hör inte till något parti, och har svårt att säga att jag helhjärtat stöder något av dem. Det är lättare med enfråge-demonstrationer, som ”Nej till kärnkraft” och fredsdemonstrationer mot länder som invaderar andra länder, och för homosexuellas rättigheter, etc. Sådana frågor kan nästan alla ta ställning till.

Men migrationen är ju, eller har blivit alltmer komplex, och det finns inga enkla svar utom att respektera människors fri- och rättigheter, vilket kan vara nog så svårt för vissa grupper av människor.

Därför kom jag mig inte för att gå ut och demonstrera idag, min veliga natur trogen, eftersom jag helt enkelt inte kunde välja tillhörighet.

Det enda jag är säker på är att människor inte får kränkas på grund av hudfärg, sexuell läggning eller funktionshinder.
Det viktigaste är att människor är snälla mot varann och mot djur och natur.

Sen ordnar sig resten av sig sig själv…. 😉

Undrar om det finns ett ”Snäll-parti” någonstans i världen? Kanske dags att starta ett…

Tjingeling!

(Bild från utställningen ”Ikoner” på Fotografiska)

Glad Valborg! 

Vi har sjungit in våren. Nice.

Och sen fest! 😊

Fredagar stiger jag upp extra tidigt eftersom jag öppnar på fritids. Vissa tidiga morgnar är extra fina och i morse var det just en sådan. Efter några dagars uppehåll i cyklandet var det återigen dags och när jag kom till favoritplatsen på bron var det bara att langa fram kameran. Jag var ute i god tid också så jag kunde stanna utan stress.

När vattnet är stilla och man anar ett ljus i öster, då vet man, att då är det….
Nej, visst nej… fel årstid…. 😉
Men lite religiös kan man nästan bli.
Just i gryningen när man känner sig som den enda människan, är det lätt att bli hänförd.

På jobbet är jag långt ifrån den enda människan, men det är också mysigt. Alla är glada och förväntansfulla inför helgen.

Hemåtcyklingen känns inte lika högtidlig, men den erbjuder lite fart och ungdomliga fläktar.
”Studenter, studenter, överallt studenter…”

Mig själv erbjöd jag en glass i Lejonet & Björnen-kiosken.

Därpå cyklade jag hem för att på vägen handla lite ”fredags-ning” (fredags-räkor) till katterna men kom ut ur affären utan ”ning” men med allt möjligt annat. Minnet är kort men gott.

Bakläxa alltså! In i affären igen..

Vår katt Hanna som har döpt om sitt fredagsgodis till ”ning”, skulle inte förlåta mig annars.

Färdighandlat och klart.

Nu blir det en fredag i harmoni med alla hemmets deltagare…. 😉

Trevlig helg! 😊

Nu är det testat och bevisat. Handskrivet är bäst! De elever och studenter som har gjort minnesanteckningar för hand minns  det de har lärt sig mycket bättre än de som har använt dator eller padda.

Kolla!

Hjärnan används nämligen på ett annat sätt, när man skriver för hand, vilket främjar minnet.

”I hear – I forget
I see – I remember
I do – I understand!”
( Kinesiskt Ordspråk)

Enligt det här ordspråket kommer man ihåg det man ser och förstår det man gör. Men det hänger ju ihop det där. Om man inte har förstått det man minns är ju minneskunskapen inte mycket värd.

Jag blir hur som helst så glad, eftersom det stärker min tes om att det man lär med kroppen i dans och rörelse fördjupar och stärker kunskapsinlärningen.

Mitt pedagogiska dansprojekt utgår från just  detta. Och plötsligt stärks jag ytterligare i mitt sinne, inför kommande uppdrag….

När det nu blir…. 😉

Men tids nog ska ni bli varse!

En som har ett gott minne är årets Magnoliavinnare – vår egen kördirigent och kyrkomusiker i Sofia Kyrka.
Men så har han också ett magnifikt hand- och fotarbete när han spelar sina postludier (efterspel) på kyrkoorgeln. Huruvida det har något samband med hans minneskapacitet, är inte vetenskapligt klarlagt och bevisat, men jag vill gärna tro det… 😉

Jag minns i alla fall hur det var när vi för ett antal år sedan besökte äldreboenden i Sofia församling och sjöng vårsånger på Valborg. Det tyckte de flesta av de gamla om, men allra mest sken de upp då Arne kom in i rummet där de satt. Då nästan skanderade de, Arne, Arne, Arne….
En otroligt populär församlings-musiker och medmänniska, och jag minns att jag tänkte redan då, att just en sådan person borde få Magnoliapriset.

Och nu kan jag bara säga: – Äntligen! 😊

Årets Magnoliavinnare – Grattis! 😊

Jag måste bara få säga det:

I Panamá-skandalens efterdyningar vet vi alla vems fel det är att allt har gått på tok i det här landet, eller hur?

Är det bankernas fel? Är det de rika kapitalisterna som har gjort bort sig?
Är det Stefan Löfvéns fel?
Eller kanske Mehmet Kaplans?

Vi börjar närma oss, men nej….
Inte ens Gustav Fridolin har haft otur när han tänker, även om det är  han som har tänkt lite tokigt på sistone.

Nej, nu måste ni fatta!

Det är ju självklart Åsa Romson som har varit den största boven av dem alla. För hur kunde hon – eller hennes man – egentligen måla med fel bottenfärg?  Har hon ingen hut i kroppen?
Vad är väl en borttrollad miljard eller två i skattepengar mot detta? Att en partikamrat inte hälsar på kvinnor är heller inte bra men långt ifrån lika illa som Romsons förseelse. Att uttala sig klumpigt om koncentrationsläger och jämföra med hantering av flyktingar på flykt i gummibåt, är så horribelt att det är ju nästan lika illa som att köpa Toblerone på statens bekostnad… Det i sin tur är naturligtvis mer klandervärt än att gömma pengar i brevlådeföretag.

Eller vadå? Är jag ironisk eller bara lurad, eller helt enkelt dum i huvudet?

Jag tror att vi alla låter oss luras av drevet. Huruvida jag är konspiratorisk eller inte, vet jag inte….  😉

Men tänk själva vad fort det gick att glömma Panamá. Tänk hur stora rubriker plötsligt Mp fick i varje nyhetssändning, och tänk så lite det har fokuserats på det som partiet har gjort bra och tänk hur partiet har fullkomligt manglats ner till ingenting under den senaste veckan pga misstagen som har gjorts senaste tiden och även tidigare. Dessa misstag har inte Romson haft med att göra, men ändå – trots Fridolins pinsamma framträdanden – är summan av kardemumman att det är Åsa Romson som ska avgå, och att Mp har misslyckats med sin politik i regeringsställning.

Que?

Jag är inte miljöpartist, om ni undrar, men jag anser inte att medierna är opartiska efter hela denna kölhalning under veckorna som gått.
Idag har partiets siffror rasat. Någon förvånad?
Högern jublar och gör tummen upp för bevakningen av partiet vars huvuduppgift är att värna om, och skydda miljön.

”Vajert!  Om miljöpartiet åker ur riksdagen i nästa val kan vi skita i miljön”, säger de inte, men många tänker kanske… 😉

Klart man ska granska regeringen, men när Alliansen regerade minns jag inte att man gick så hårt åt regeringen. Den som blev illa åtgången då var förstås en kvinna – Maud Olofsson – i och med Nuon-affären, medan de övriga visslade och tittade i taket och låtsades som om det regnade. De klarade sig undan på det sättet, så som många män har undkommit i generationer före dem.

Det intressanta är ju att det även inom miljöpartiet har höjts röster om Romsons avgång.
Jag som trodde det var ett feministiskt parti….

Men nej… Det har förstås inget med det att göra – inte i Mona Sahlins eller Maud Olofssons fall heller…. Eller?

Som sagt… Ironin flödar, men vem bryr sig? Det vettigaste att göra för en feminist just nu är att ta ut sina pengar från Nordea och stoppa in dem i madrassen, innan någon annan (man) hinner före och skickar dem med posten till en brevlåda någonstans…. 😉

Jag har alltid trott att min tillvaro utan körsång skulle kännas näst intill omöjlig att överleva,  men efter ett års uppehåll inser jag att det går ganska bra. Visst har körkamraterna varit saknade, men i övrigt riktigt skönt att inte gå på kören varje tisdag. Snopet men sant. Lite bekväm har jag också blivit. Det tar emot lite att ge sig av igen efter middagen när man är som tröttast och mättast.

Men… Det gäller att stålsätta sig.
Jag har bestämt mig för att ge kören en tid till. Det kan löna sig…. 😉
Det har det gjort under alla år med olika körer. Underbara konserter med fantastiska solister och att framföra världsbästa musiken, och vi har gjort härliga resor med kör och orkester, och rest när och fjärran och sist men inte minst, gjort trevliga pubrundor efter rep och konserter.

Men det är klart att så många fina upplevelser kan det vara svårt att toppa.
Kanske är det mättnadskänslan som spökar…

Äh… Det är bara att öppna sin mun och sjunga! Sen löser sig resten. 😉

God natt! 🌃

En alldeles vanlig måndag far vi med 21 barn på utflykt till Kungliga Operan i Stockholm. Alla 3 förskoleklasser i skolan ska få guidad tur i det gamla huset och se de förgyllda salarna, rummen dit bara kungligheterna fick gå och stora salen där scenen är.

En pytteliten stund fick vi också kliva in på själva scenen, men tyvärr blev alla scenarbetare så förskräckta över att vi var där… De var inte färdiga och olyckor kunde ske, som de inte ville ta ansvar för.

Vi lärde känna Gustav III och Oscar II som var olika mycket intresserade av operakonsten. Gustav såg till att ha den bästa åskådarplatsen, medan Oscar skaffade sig en loge där han skulle synas själv, men däremot såg han därifrån bara halva scenen.

Vi fick lära oss om olika slags sångteknik och så fick vi prova olika kostymer. Det var mycket lyckat.Till slut blev det matsäcksdags, men precis samtidigt började repetitionerna i stora salen intill, och vi fick hålla oss lite tysta. Det gick ändå ganska bra att låta maten tysta mun…speciellt som det var pannkakor eller pastasallad eller annat självvalt.
Det var roligt och inspirerande, men det jag saknade var lite mer prat om själva musiken som spelas och sjungs på operan. Men det är kanske för mycket begärt?

Barnen verkade nöjda i alla fall.
Vem vet? Om 15 – 20 år står kanske nåt av ”våra” barn på den där scenen och sjunger en aria så att vi vuxna fäller en tår och tänker att, det var vi som sådde ett frö den där gången, en vanlig måndag i april i mitten av Tvåtusentio-talet.
Ett litet kulturellt frö…. 😉

En nyinskaffad varmvattenberedare till landet skulle köras ut och idag var dagen det skulle ske.
Dessutom skulle någon slags blandningsventil inköpas på Bauhaus på vägen.

Ganska spännande för mig att komma till sådana där ställen där man köper sådana saker. Ställen man inte cyklar till precis. Ligger vid motorvägar och långt från allt annat. Men det var ändå oväntat trivsamt och personalen var oerhört tillmötesgående och trevliga. Kvinnliga såväl som manliga.

Om personalen i klädaffärer inne i stan vore bara hälften så trevliga, skulle kanske till och med jag få lust att gå in och shoppa nån liten tröja då och då.

Men så är icke fallet.  Däremot hade jag säkert kunnat shoppa loss på olika verktyg och andra möjliga och omöjliga prylar ute på Bauhaus, om jag hade fått hållas ett tag.

Men som tur var skulle vi ju vidare. 😉

Vädret var grått när vi kom fram och vi satte oss inomhus för att inta vår dagliga fil. Men det dröjde inte länge förrän solen kom fram och vi stack ut våra näsor och fick sol på dem. Den värmde riktigt skönt.

Sen var det dags att sätta ihop en pallkrage som vi ska lägga jord i och odla lite kryddor och annat i.

Då försvann solen.
Sen började det hagla, och inte måttligt…

Men vi fick ihop den, alltmedan haglet forsade och rasade nerför taket.
Extremt väder, kan man säga.

I nästa stund uppehåll och lite sol igen, men det kändes som om det var läge att åka hem i alla fall. Man vet ju aldrig vilka naturfenomen som kan uppstå, rätt vad det är… Hagel och drivis, kanske?  😉

Och jodå… Hemvägen kantades av regn, hagel, sol och snö…

Så bra att vi har bytt till sommardäck!

Hemma igen, är det skönt att dricka en kopp te med en katt i knät och höra regnet smattra mot rutan.
Omväxling förnöjer. Men bara när jag är inne och vädret är ute och omväxlar sig… 😉

Att ha ett hem.. Det kan aldrig vara nog överskattat, och att vara ute och uppleva olika väder kan också vara roligt och äventyrligt,  men inte om man inte har ett hem att komma hem till och säga ”borta bra, men hemma bäst”, om.

Ett hem att torka sina kläder i. Ett hem där någon kanske väntar på en. Ett hem att trivas i och leva i, där man kan äta gott och sova tryggt om natten. Ett sådant hem borde alla ha. Ett sådant hem har jag. Jag är lyckligt lottad.

Ha en fortsatt skön söndag!

En nyinskaffad varmvattenberedare till landet skulle köras ut och idag var dagen det skulle ske.
Dessutom skulle någon slags blandningsventil inköpas på Bauhaus på vägen.

Ganska spännande för mig att komma till sådana där ställen där man köper sådana saker. Ställen man inte cyklar till precis. Ligger vid motorvägar och långt från allt annat. Men det var ändå oväntat trivsamt och personalen var oerhört tillmötesgående och trevliga. Kvinnliga såväl som manliga.

Om personalen i klädaffärer inne i stan vore bara hälften så trevliga, skulle kanske till och med jag få lust att gå in och shoppa nån liten tröja då och då.

Men så är icke fallet.  Däremot hade jag säkert kunnat shoppa loss på olika verktyg och andra möjliga och omöjliga prylar ute på Bauhaus, om jag hade fått hållas ett tag.

Men som tur var skulle vi ju vidare. 😉

Vädret var grått när vi kom fram och vi satte oss inomhus för att inta vår dagliga fil. Men det dröjde inte länge förrän solen kom fram och vi stack ut våra näsor och fick sol på dem. Den värmde riktigt skönt.

Sen var det dags att sätta ihop en pallkrage som vi ska lägga jord i och odla lite kryddor och annat i.

Då försvann solen.
Sen började det hagla, och inte måttligt…

Men vi fick ihop den, alltmedan haglet forsade och rasade nerför taket.
Extremt väder, kan man säga.

I nästa stund uppehåll och lite sol igen, men det kändes som om det var läge att åka hem i alla fall. Man vet ju aldrig vilka naturfenomen som kan uppstå, rätt vad det är… Hagel och drivisar, kanske?  😉

Och jodå… Hemvägen kantades av regn, hagel, sol och snö…

Så bra att vi har bytt till sommardäck!

Hemma igen, är det skönt att dricka en kopp te med en katt i knät och höra regnet smattra mot rutan.
Omväxling förnöjer. Men bara när jag är inne och vädret är ute och omväxlar sig… 😉

Att ha ett hem.. Det kan aldrig vara nog överskattat, och att vara ute och uppleva olika väder kan också vara roligt och äventyrligt,  men inte om man inte har ett hem att komma hem till och säga ”borta bra, men hemma bäst”, om.

Ett hem att torka sina kläder i. Ett hem där någon kanske väntar på en. Ett hem att trivas i och leva i, där man kan äta gott och sova tryggt om natten. Ett sådant hem borde alla ha. Ett sådant hem har jag. Jag är lyckligt lottad.

Ha en fortsatt skön söndag!