Kategoriarkiv: Nyheter och politik

10 december, 2012 · 10:47

Lärarlegitimation – kosmetika för okunniga politiker

Här sitter jag och snyter mig och hostar lite försynt i mitt soffhörn, när en tidningsnotis plötsligt anfaller, som från ingenstans. Inte mycket gör mig arg, men ibland känner jag hur ”rosenraseriet” stiger mig åt huvudet. Och i det här fallet är det något huvudlöst som gör mig så bottenlöst ilsk.

Vad, vad?

Jo, det handlar om den omskrutna Lärarlegitimati0nen som på något mysko vis ska göra lärare bättre än de redan är. Som ska vara en viktigare än ett betyg från en 4-årig högskoleutbildning.
OK, säger jag, men vilka avgör vilka som ska få bli legitimerade, och på vilka grunder?

Dagens notis berättar nu att Musiklärare som har undervisat i Kommunala Musikskolan/Kulturskolan före 2007 ska få legitimation, men inte nyutexaminerade lärare som inte har gjort en ettårig praktik inom grundskolan först.

Detta, mina damer och herrar, kan få håret på min skalle att resa sig. Detta kallar jag ren och skär idioti!!!

En musikpedagog har i allmänhet utbildat sig på sitt instrument från barnsben, har gått förberedande folkhögskola innan han eller hon har kommit in på Musikhögskolan efter svåra prov och stor konkurrens, för att där bli en god musikpedagog. 4 års hårt arbete och övande för att få jobb, i första hand på Kuturskolan. Där utbildar man, inspirerar och entusiasmerar, övar samspel och disciplin, utvecklar barns lyhördhet och känsla för de konstnärliga värdena. Man lär sig även räkna, läsa och förstå de stora sammanhangen genom musiken.
Vad finns i grundskolan som kan vara bättre för ett barn?
Visst kan det vara bra att ha erfarenhet av musikundervisningen i grundskolan, men eftersom förutsättningarna för bra musikundervisning överlag är så usla där, är det inte många musiklärare som stannar länge i grundskolan – om de ens stannar alls? Risken är nog snarare att studenterna lämnar musikläraryrket efter ett praktikår, och så fick vi inga äkta musikpedagoger kvar…knappt. Och legitimerade eller ej, det är inte stämpeln i passet som avgör, det är din identitet som betyder något.

Sen är det också något som inte heller politiker verka känna till – att det finns olika slags musikpedagoger – de som är instrumentpedagoger, som är särskilt skickliga och närapå musiker på ett instrument och så finns det klasslärare, som kanske passar bättre att undervisa stora klasser – de är bra på många instrument, men har inte samma djupa kunskaper inom ett område.
Men vad har då Instrumentpedagogerna i grundskolan att göra?
Jag är rytmiklärare och har enligt mitt BETYG (vilket borde räcka, enligt mig) befogenhet att undervisa i grundskolan, men skulle inte drömma om att ta jobb som trombonlärare i Kulturskolan, om ni fattar vidden?

När vår utbildningsminister talar om skola i världsklass och om att eliten ska premieras – varför struntar han blankt i dem som ägnar hela sitt liv åt att bli förstklassiga musiker? Varför vill han inte ge musikaliska barn en chans i livet?
Det här paragraf-rytteriet kan leda till att de lärare som verkligen kan något inte får vara lärare, medan de som har gått någon kortkurs i musik på en lärarhögskola och gjort sin grundskolepraktik kan bli legitimerad.

Kafka, eller nåt ditåt?

Jag blir i alla fall mörkrädd, ryser och fryser, febern stiger….

Dags för lite varmt honungsvatten. Det kan man bli både frisk och snäll av…;-)

Lämna en kommentar

Under Mänskligt, Musik, Nyheter och politik, sanningar och lögner, skola, Tid

4 november, 2012 · 13:38

Finlands sak är vår….?

Jag kom på något riktigt genialiskt!

Vi flyttar svenska skolan till Finland.

I Finland lyssnar politikerna på lärarna
Lärarna får en hyfsad lön
Alla lärare får möjlighet att forska vidare efter viss tid…
Undervisningen prioriteras
Lärarna behöver inte dokumentera vartenda andetag barnen drar
Elever blir inte utsatta för allehanda prov – inte ens de nationella, men någon gång genomförs stickprov på kunskaperna, men inte över hela landet samtidigt -utan bara för att kolla av nivån.
Trots denna brist på prov har de finska eleverna bäst kunskaper i världen, eller åtminstone bland de bästa, och bättre än svenska elever.

Jan Björklund tror att det enda botemedlet mot dåliga resultat i skolan stavas prov och betyg. Vad tror ni?

Men det största problemet som jag ser det är nog språket. Ska svenska språket övergå från att vara Finlands största minoritetsspråk till att bli största majoritetsspråk?
Och vad säger Finland då?
Det lär inte de svenska barnen förstå förrän de har lärt sig finska och då är det säkert inte längre aktuellt.

Ännu enklare vore det att importera de finska skolpolitikerna till Sverige, men återigen skulle språkproblem uppstå. Jan Björklund skulle förstå dem ännu sämre än han försår de svenska lärarna och skulle istället låtsasförstå, precis som när han kom hem från skolbesök i Finland, full av entusiasm, för han hade tagit intryck av Finland, sa han.
Säkert…och sen gjorde han tvärtom. ”Det är ju ändå ingen som kan det där språket, så ingen kan kolla”, verkade han ha tänkt.

Ja, hur man än vrider och vänder på saken står där en outbildad skolminister i vägen.

Heja Finland!

Lämna en kommentar

Under Nyheter och politik, sanningar och lögner, skola, Tid

27 oktober, 2012 · 10:36

Det blanka utåt, det bleka inåt

Så ser det ut ibland….

När jag en gång i världen mötte en gammal studiekamrat på bussen på väg till mitt arbete, utbrast hon i ett…”å, du är en sådan där vardagshjälte”….jag sträckte stolt på mig. Kanske, tänkte jag, är jag det. En som håller i och håller ut i med- och motgång, år ut och år in i ett yrke som visserligen är viktigt men aldrig har setts som glamoröst. Inte välbetalt eller med rikliga förmåner eller avgångsvederlag. Men vi är ett gäng som håller ut, och i, fortfarande – trots att det blir än svårare och ges allt mindre resurser till de barn vi ska hjälpa på traven i deras färd ut i världen.
När jag läste om invigningen av Friends Arena som Colin Nutley regisserar, stod allting klart för mig. Han beskriver det märkliga i att ett så litet land som Sverige har lyckats med detta ”musikunder” som bland annat ABBA representerar.
Hur kommer det sig?

Jag minns en intervju med Per Gessle, som jag läste för många år sedan, där han berättade att han aldrig hade haft möjlighet att lära sig spela gitarr om inte Kommunala Musikskolan hade funnits. Kanske hade vi inte sett några ”magiska under” överhuvudtaget utan denna verksamhet.
Nu har Kommunala musikskolan hamnat under Kulturskolans tak – säkert lika bra, men tyvärr har det blivit mycket dyrare att lära sig spela ett instrument ler att hyra ett, vilket gör att vi förlorar en drös av nya musikaliska underbarn som får sätta sitt hopp till Idol, eller någon annan spektakulär tävling. Förlorar du där och blir tillplattad och tillintetgjord, förlorar du förmodligen även ditt musikintresse, och Sverige förlorar en talang.
Nej, nej…alla kan ju inte bli musiker…men alla kan inte bli fotbollsspelare heller, men där sparas inget krut. Det byggs idrottsarenor i parti och minut och till invigningen av dessa arenor duger det bra med artister som har fått sin grundutbildning i kommunala musikskolan.

Ha det så roligt!

I Stockholms kommun råder numera totalt köpstopp, även på kultur.
Se, det är den bleka, lätt groteska baksidan på den skinande nya Arenafasaden!
Men låt oss inte förtvivla…

Spelen upp, ”kamrater”! Bröd och skådespel för folket!

2 kommentarer

Under idrott och dans, Musik, Nyheter och politik, Tid, Underhållning

20 februari, 2012 · 11:49

Så mycket snytpapper borde vara en fara för miljön…

Tre saker är bra när man är sjuk:

– Att slippa passa alla tider

– Att känna axlarna sakta sjunka ner mot golvet

– Att tillåta mig själv att bara tänka på mig

I övrigt blir man ju både socialt och ekonomiskt helt ”off”.
Fast så här första sjukdomsdagen är det ju lite svårt att undvika tanken att, ”nu är det fruktstund”, ”snart är det lunch”, ”måste plocka fram instrumenten till musiken”. Men rätt snart finner man sig tillrätta…som om man inte hade ett jobb.
Så ofta som jag har varit förkyld med hosta, snuva och nu även hög feber, i år, så sjuk har jag väl knappt varit sen min långa sjukskrivning för fem år sedan. Och på något sätt – trots att det som sagt bara är en rejäl förkylning – känner jag oron komma krypande. Det där långvariga sjukdomstillståndet gör sig påmint. Nej, jag mår bra för övrigt – inte stressad eller deprimerad, men ändå ….hela den långa perioden började ju faktiskt med en rejäl förkylning och utmynnade i en kollaps.
Men så ska det inte gå nu, förstås….

Men apropå tillstånd, apropå att snyta sig igenom ett antal hushållspappersrullar och apropå att leva i nuet eller i framtiden eller att inte leva alls. Jag tänker på miljön och på Löfven och på förmågan att glömma allt som har varit. Jag tänker på kärnkraften som återigen får luft under vingarna. Det var väl knappt ett år sedan den senaste olyckan ägde rum i Japan och återigen kan Jan Björklund stå och säga i Agenda, utan att staka sig, att kärnkraft är det säkraste vi har. Och vindkraften är ju så kritiserad för att den låter så mycket och stör utsikten för folk!
Jo, det är klart, men man måste väga riskerna för och emot, inte sant?
Sedan när blev Björklund även en miljöpolitiker?
Det märkliga är att denna totala förnekelseprocess upprepas gång på gång. Olycka sker -oro sprider sig – det ska utvärderas och tillsättas utredningar – lock läggs på – och rätt som det är, hokus pokus – är allt glömt och förlåtet. Kärnkraft kan ju inte vara så farligt, ändå? Nu ska ju USA också bygga nytt. Då måste ju vi också…På`n igen, och skam den som ger sig.
De där rödgröna är ena blötdjur som inte tål lite uranbrytning….eller?

Nu står jag här i all förfäran och tänker att: Glömskan är den värsta boven. Den påtvingade glömskan. Bara vi inte talar om det så ofta, tror människor att allt är som det ska. Och till slut lyckas alla dessa låtsas-experter vrida om huvudet på oss – inte på alla, men på tillräckligt många. Och allt i den ”goda sakens namn”: Det viktigaste är jobben! Det säger nu både Alliansen och Socialdemokraterna och därför kommer de kanske kunna komma överens om kärnkraften. För jobben och mot miljön! Den korta stund på jorden då sossarna var överens med Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycks nu vara över och förbi för alltid. Låt oss glömma denna dekadenta period i historien. Nu susar nya vingslag. Lite vindkraft, javisst, men det är ingenting mot det högteknologiska under vi har sett här på jorden. Kärnkraften slår ut allt!

Men glömde det som kunde läcka ut som varken syns eller hörs eller stör utsikten. Glömde skadorna på allt levande.

Jag har också periodvis glömt det som läckte ut när jag blev långtidssjukskriven. Vill inte minnas riktigt, men när vi hade en kurs i hälsa på jobbet för några veckor sedan, som handlade om stress, mindes jag precis hur det kändes att känna sig ensam, stressad, som om hela jag höll på att brista, och hur jag inte mindes vilka möten jag skulle gå på och när…..då mindes jag hur jag till slut läckte ut allting i snytpapper, tårar rann dag ut och dag in. Och jag kan inte komma på en enda teknisk lösning på snytpapper. En näsduk som vi hade förr i världen skulle bara räcka en halv minut.
Så för allas bästa måste vi se till att människor håller sig friska genom att inte stressa på det enda jobb vi förhoppningsvis har så att vi ska förbli så sunda och friska som det bara är möjligt. Även förkylningar lär ha med stress att göra så även om jag inte har samma ansvar som förr, har jag kanske en annan känslighet för stress sen dess.

Men kanske skulle det ha varit bättre om man talat om det, redan från början? Inte bara om min stresskänslighet utan om anledningen till den? Men av någon anledning föll den frågan i glömska…

Och nu hann jag skriva medan jag orkade och innan febern steg mot oanande höjder som igår.
Lite stressigt, men det gick!

2 kommentarer

Under Hälsa, Kärnkraft, Mänskligt, Nyheter och politik, Tid

3 april, 2011 · 12:32

Idag skulle RUT komma till pass…

Tänk att ha en liten Rut i byrån. En ”liten människa” som kommer hem till en när man har varit sjuk och känner sig lite svag, som baddar pannan och sen röjer ut halva vardagsrummet för att ett nytt bredband ska installeras i lägenheten. Hon kanske till och med kan flytta det gamla stentunga pianot åt oss, nån meter ut från väggen. Men det skulle inte kännas riktigt rätt att överlåta allt på henne. Rut är kanske en man. Men hur gör man RUT-avdraget då? Om han heter Rutger. Då skulle det i alla fall kännas lite mer modernt. Rutger kan man ju inte förväxla med en piga. Även om han har lika uselt betalt och lika taskiga arbetsförhållanden. Jag skulle nog klara av att se honom flytta pianot utan att ha dåligt samvete när jag beklagar mig över min onda rygg och dåliga mage i soffhörnet.

Äh, nej…jag tror jag skippar det där. Fastän uppvuxen i ”finare salonger”, kan jag inte se mig själv som en som har ”en liten Rutger” hemma som puffar mina kuddar och flyttar mitt piano. Min självbild skulle allvarligt ruckas och ingen skulle känna igen mig hädanefter.

”Kan ni tänka er vad min Rutger gjorde häromdagen?”

Nej, ni hör själva…”Har du skaffat hund?”, skulle folk fråga sig oroligt. Men det är nog kanske så det låter när man talar om ”sitt tjänstefolk?” Vänligt, men nedlåtande….

När nu ”Solsidan” har flyttat hem i var mans hem, är det kanske å andra sidan inget att skämmas över. Alla pratar ju så, även om det är på skoj, men till slut blir skojet ”på riktigt”, inplanterat i vars och ens undermedvetna. RUT och ROT blir till en mänsklig rättighet, vare sig du har använt det eller inte. Något som ska tas för givet. Precis som utanförskapet…Allt ska vara så cementerat i våra hjärnor att vi med glädje ska vilja både ta och hyra in jobb till skitlöner, om så skulle behövas. Så att när (?) sedan något annat regeringsalternativ presenterar sig, kommer alla högljutt protestera.

Va?

Får vi inte jobba för skitlöner längre? Får vi inte dra av Rut eller Rutger längre? Jag som trivdes så bra ihop med dem…

Om jag känner mig rätt skulle jag inte våga göra några avdrag på Rutger utan betala honom svart under bordet på ett villkor; att han lovar att aldrig berätta att han har varit hos mig på RUT-uppdrag…;-)

3 kommentarer

Under Nyheter och politik

28 augusti, 2010 · 23:39

Utan musiken skulle inte livet vara värt att leva…

Musiken har bestämt mitt liv. Hade jag varit född i ett annat sammanhang hade det kanske inte varit samma musik, men ändå musik…Jag är säker.

Har lyssnat på en av skivorna som vi ”prenumererar” på, genom DN. En utmärkt idé egentligen. Att få kulturen skickad till sig från århundraden tillbaka. Borde komma motsvarande litteraturserier eller konstserier. Och det som är så roligt är att källan är outsinlig. Dessutom är den återvinningsbar, vilket man inte kan säga om den musik som fabriceras idag. Jag säger ”fabriceras”, eftersom en del av dagens musik känns som gjord i fabrik. Det gäller säkert inte den moderna ”konstmusiken”, men tyvärr rätt vanligt inom populärmusiken. Den moderna populärmusiken känns hörd redan innan den föddes. Samtidigt var ju även den gamla tidens kompositörer tvungna att komponera nytt hela tiden. Om det skulle vara någon ny festmusik till slottet eller någon mässmusik till söndagens mässa. Ibland hann de inte utan stal från sig själva och gjorde om lite…ny text eller nytt solistinstrument. Men nöden är ju uppfinningarnas moder och en gammal musik kändes fräsch i en ny kostym. Särskilt som den var bra redan från början.

Det är inte riktigt samma sak som att man kan göra 1000 olika låtar på samma ackordsföljd, bestående av 4 ackord, fast det är ju roligt att variationsrikedomen är så stor inom en så liten ram.

Sen finns det nyare musik som jag lovar kommer att höra till klassikerna om 100 år. En låt och en artist som känns, och kändes nyskapande redan från början, och som fortfarande är ny varje gång man hör den är ”Purple Haze” av och med Jimi Hendrix, t.ex.

Jag är övertygad om att mina gamla barndoms- och ungdomsidoler kommer att leva länge än, dvs deras musik, men man kan ju inte lova.

Jag har ju ingen aning om hur dagens musik kommer att överleva decennier och sekler och t.o.m. millenier, men man kan ju ändå spekulera, eftersom det finns så fantastiskt mycket musik som fortfarande spelas och älskas av så många trots att den borde vara i mossigaste laget.

Men musik av det eviga slaget överlever inte på grund av sin trendighet utan tvärtom, av sin återvinnande karaktär…..den tål att höras igen, och igen, och igen och igen….

och jag är övertygad om att det beror på både ett visst mått av komplexitet som gör att man alltid måste höra den en gång till för att förstå, och på själva skönheten och njutningen i att höra en vackert och skickligt framförd musik. Skönhetsaspekten är alltid nummer 1, tror jag. Det gäller all konstutövning i allmänhet, och musik i synnerhet.

Är ljudet ansträngande blir det förr eller senare en belastning för musiken som ska framföras. Det må vara hur häftigt och intressant som helst, men ska man stå ut mer än ett dygn i streck (och nu blirjag osäker över stavningen för ovanlighetens skull…handlar det om ett streck eller om att vara utsträckt ? ) måste det finnas en skönhetsupplevelse att falla tillbaka på. Varför jag börjar orda om detta ? Utanför mitt fönster pågår en pop- och rockfestival. Hette den Popagenda kanske ?

Spelar ingen roll…inne på 8:e timmen finns ingen av denna musik kvar i musikhistorien imorgon ens en gång, enligt mina öron.

Men öron kan nog bedra…vi lär få dras med dessa ljud minst ett dygn till. Hoppas att det finns någon som har glädje av det för annars vore det ju för dystert…..

Trots allt.

Utan musik hade mitt liv inte varit värt att leva. Jo, på kort sikt…inom de närmsta 50 åren (knappt) sådär…men sen är det bara musiken kvar, av värde. Det musiken förmedlar och det musik kan göra med oss människor är i långa loppet det viktiga i livet.. I mitt liv, och jag är glad att den finns kvar när jag dör, för även om hela jorden går under så finns ju där sfärernas musik och den kanske kan medverka till nytt liv i sinom tid.

Håll musiken igång….

Och här hålls den igång med en stråkkvartett och ett dragspel på Marcusplatsen i Venedig och musiken är urTristan & Isolde av Wagner,.

Det är ju i möten som den ljuvaste musik uppstår! 😉

Och så tystnade musiken utanför fönstret. Då kanske den överlever även morgondagen ?

3 kommentarer

Under kultur, Mänskligt, Musik, Nyheter och politik, Tid, Underhållning

22 augusti, 2010 · 17:21

Dålig tillsyn av ett samhälle utan människosyn.

Idag kändes det plötsligt som en sorglig dag. Att så många människor ser så annorlunda på det mänskliga, som har en annan människosyn eller inte har någon människosyn alls, känns dystert. Läser att Timbro, den sk tankesmedjan, likställer kultur med fritidsaktivitet för vuxna, och därmed behövs inga extra pengar skjutas till för kulturens del, eftersom vuxna ska kunna sponsra sina egna fritidsaktiviteter.

Moderaterna slår blå dunster i folks ögon och kallar sig för arbetarparti. Javisst är det toppen om de fixar fler jobb, men ett "arbetarparti" som ser arbetslösa (även om de är fd arbetare) och långtidssjukskrivna som enbart lata eller sämre människor, är inte värt namnet "arbetarparti". Den människosynen hör hemma i en annan sfär där "sköt dig själv och skit i andra" är honnörsorden.

Så kom igen nu då alla rödgröna, tänker jag. Visa var skåpet ska stå. Visa vem som kan stava till ordet solidaritet fortfarande och samtidigt mena det. Låt inte det populistiska folkpartiet "nästan" stjäla parollen om "skolan som en spjutspets in i framtiden", och fast de har formulerat om det hela lite har även de snott ett tänkesätt och gjort det till ännu en floskel i sitt floskelskafferi. Det enda positiva med folkpartiet i dagens läge är att de kanske också hämtar in några Sverigedemokrater som väljare i och med burkaförbudsförslaget, fast jag vet inte om det är något positivt i längden eller inte.

Och kristdemokraterna har också simmat i grumliga vatten ända sedan de stack upp huvudet ovan 4 %-spärren, men förr kunde Alf Svenssons rätt sympatiska uttalanden och allmänna medmänsklighet skyla över det värsta.

Centern har profilerat sig som ett småföretagarparti och förr som ett miljöparti, men har fullkomligt förlorat förtoendet vad gäller det senaste. Jobb i egna företag räknas som riktigt arbete, medan jobb inom det allmänna ses mer som ett nödvändigt ont.

Visst är det bra att det finns olika sätt att se på hur ett samhälle ska skötas, men när synen på människovärdet ändras beroende på vilka som styr landet är jag inte med längre.

Min identitet, min utbildning, min kultur bestämmer min självsyn och min självkänsla. Känner jag att samhället har respekt för mig och mitt människovärde och tycker att det jag gör och kan är viktigt, är samhällets människosyn god.

Men vill ingen veta av mina kunskaper, vem jag är, och vad jag brinner för utan sätter mig på första bästa, eller sämsta rullande band, då är jag ingen människa längre, bara en kugge i ett omänskligt samhälle.

Om alliansen vinner i årets val, kan man lika gärna gå och dra nåt gammalt över sig, för deras recept är gammalt och förstockat. De som redan har ska få mer, och de som inget har ska skämmas för att de inte har ansträngt sig tillräckligt.

Men kom ihåg att en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, så en vacker dag rasar även det mest fåfänga samhället. Det som brer på med tjocka lager plakatfärg och lagar det trasiga med en sytråd och som undanhåller underhåll eftersom de måste se till att den smäckra ytan inte flagar.

Nej, nu brer jag allt sjäv på för allt vad tygen håller…Allt för att jag ska slippa gråta under fyra år till över dålig tillsyn av ett samhälla som förlorat sin människosyn…

6 kommentarer

Under Mänskligt, Nyheter och politik, Tid

7 november, 2008 · 14:54

Change!

Tänk vad ett positiv budskap kan ställa till med……Skaka om en hel värld!

Låter nästan som gamla "Grupp-8"-rörlsen har varit med som kampanjledare: "Vill vi, kan vi, törs vi ? Ja, vi vill VI KAN, vi törs!!!", sjöng de ju redan på 60- eller 70-talet. Får en liten flashback, bara….

Ja, och samma sak gäller väl för alla "minoritetsgrupper" över hela världen, att våga tro på sin egen förmåga att vilja och kunna. Om man nu kan räkna kvinnor till en minoritetsgrupp ? Hmmmm….

Nå, "KVINNOR KAN", hette ju en slogan även på 80-talet här i Sverige. Och nu har detta positiva budskap nått över atlanten….nåja…..De har ju ett och annat att bidra med också "over there". Och definitivt tror jag att den positiva viljan kommer göra susen. Ordet "Change", känns som när man drar korken ur flaskan.

Hursomhelst:

GRATTIS USA till en förändring som känns som början på ett bättre liv för många människor över hela världen.

Gongratulations and enjoy, everybody!

3 kommentarer

Under Nyheter och politik

13 september, 2008 · 22:21

I den heliga dumhetens namn…

Nu har hon gjort det igen…eller inte…typ pseudohändelse, men ändå….? Linda Skugge pratar jag om idag…igen….suck!

Förra gången avsvor hon sig ett feministiskt tänkesätt eftersom hon missade så många jobb på grund av att hon var feminist, dvs hon var visst inte eftersökt i några debattprogram på TV 3 längre, eller hur det var.

Nu vill hon visst frånkänna sig all form av kulturell bildning för att få efterträda Jakob von Holstäen i Kulturrådet. Han som hatar alla som kan nåt om kultur eftersom han inte kan nåt om kultur själv, och därför kallar de kulturkunniga för en förstockad kulturelit.

Och hon som vill efterträda honom anser sig då vara minst lika dåligt bevandrad i kulturpolitiken som han, eftersom hon är en vanlig hemmafru från förorten och därför är minst lika väl skickad att föra de låga kulturella värdena vidare i samhället. "Kultur" såsom "Idol" och liknande program som "behöver" så mycket sponsring för att nå fram till de stora massorna…typ.

Linda Skugge kanske har andra vida vyer. Låt oss hoppas, för något lägre lågvattenmärke än den förre medlemmen i Kulturrådet nådde kan väl förhoppningsvis ingen nå.

Fast vem vet vad kulturministern kan vaska fram ur de skuggiga kulturhörnen ?

I alliansens, den fria företagsamhetens och den heliga dumhetens namn: Yeahman! (eller om ni så vill; GeMen !)

Tillägg på förekommen anledning (glömmer att inte alla har eller läser samma saker som jag i DN…slarviga mig!):

Ah, nej…jag var nog lite trött och hoppade över ett par led igår när jag skrev det här. Den här Holstäen som är en representant för näringslivet, och enligt mig verkar vara en olidlig stropp som ogillar kultur och kulturetablissemanget överlag och hyllar program som exempelvis Idol, men blev invald i Statens Kulturråd av ingen mindre än kulturministern Lena Leijonborg. Nu har han väl gjort sig omöjlig där plus att han säger sig inte ha tid, och då får Linda Skugge den lysande idén att hon skullle kunna efterträda honom eftersom hon är en kvinna av folket och är hemmamamma från förorten. Alltså…inom vilket annat område är brist på kunskap en merit ? Bara undrar….;-)

5 kommentarer

Under Nyheter och politik

30 maj, 2008 · 10:00

Lätt och svårt

Det finns så mycket som är lätt att säga, lätt att tycka, lätt att göra. Som att starta krig, t.ex. Det tycker i alla fall Condolezza Rice. Medan statskassan fortfarande är full, du har folket med dig, ideologin är klar, målet är definierat och det finns bara enkla sanningar. "Avdelning, Framåt Marsch!" Riktning är utstakad med hela handen.

Men när allt är över, ondskan personifierad i Saddam Hussein, är utraderad, och …ve och fasa…det visar sig att ondskan fanns kvar…lite lätt utportionerad här och var i Irak och i övriga världen. Alla är inte glada och tacksamma, utan en del …och ganska många, är direkt hatiska gentemot "välgörarna", "frälsarna", som de själva trodde att var, då blev det svårt. Hur backar man ur? Hur hjälper man till utan vapen?

Allt det där är väl begripligt för oss vanliga dödliga, icke makthavare, men för Condolezza Rice verkar det komma som en fullständig nyhet. Att svårigheter skulle uppstå. Och för min del är det just det som känns mest skrämmande. Den naiva tron på att allt ska gå så lätt bara ondskan långt där borta i främmande land förgörs så hamnar vi alla i paradiset. Inga djupgående analyser i förväg. Ingen onödig kunskap om förhållandena i landet man angriper. Då skulle antagligen stridsviljan dala betänkligt hos folket. Så det är bara att tuta och köra. Peka med hela handen, så får någon annan hjälpa till att städa efteråt…..

Det kanske faktiskt var rätt att angripa Irak. Det vågar jag inte uttala mig om. Men det behöver jag inte heller eftersom jag inte har någon maktställning. Det värsta är väl att så många högt uppsatta politiker inte bara kan, utan de måste uttala sig om saker de inte riktigt har kunskap i, och vad som är ännu värre…man kan gå ut i krig på grund av en förhastad slutsats, grundad på dåliga kunskaper i ämnet.

Även i Sverige kan vi drabbas av motsvarande fenomen, fast i mindre skala.

Igår kunde vi läsa en insändare i DN, som frågade sig när vi i Sverige skulle få en legitimerad skolminister!!

Den nuvarande har inga kunskaper i pedagogik, det har han själv sagt och ändå får hans göranden och låtanden sådana långtgående och avgörande konsekvenser på svenska skolan.

Varför måste det vara en högre merit bland politiker att vara outbildade och okunniga i ämnet än det är inom andra yrkeskategorier ? Och det gäller ju inte bara i den nuvarande regeringen och inte bara i vårt land. Det verkar ju vara ett genomgående tema.

Ja, "det var min lilla undring, kan jag få min lilla hundring ?", som Hasse Alfredsson sa.

God Helg på er som läser…ni andra får ha det så himla gôtt ändå! 😉

Särskilt Eric, som springer Stockholm Marathon i helgen! Drick mycket! Ta det lugnt! Så ska jag ringa och sjunga Hejaramsor när du är på Västerbron om jag inte står där själv!