Tid

 

 

På ytan tycks allt lugnt och stilla. Ja, på sätt och vis är det också det. Efter det ivriga badandet och renandet av min egen lekamen förra veckan har jag återgått till ett stillsamt plöjande genom mina gamla, för att inte säga urgamla pappershögar i arbetsrummet för att kunna rensa och frigöra vissa ytor, t.ex. bordsytor, till nya viktiga papper. Jag vet ju hur det blir när jag sen ska börja jobba "på riktigt". Inte går jag hem och röjer i allt gammalt då. Då behöver jag luft och rymd där jag kan placera mina nya viktiga dokument. Ni anar inte hur många såna man kan få på en sån arbetsplats som en skola. Anar ni det så förstår ni mig. Och alltmedan jag röjer sparkar jag igång min stora fina gamla stationära dator som innehåller sååå mycket (behöver också rensas, inser jag förfärat, inte minst skrivbordet som är överfyllt av ikoner) för att lyssna på musik under arbetet och blir överlycklig över återfinnandets glädje. Bla har jag en hel playlist med låtar som jag fick av Aniara inför den berömda tillblivelsen av "Färgradions kvinnovecka" 060308. Den spelade jag ena dagen. Andra dagen blev det en svägerskas spellista, Lustigt nog följde musiken tidsmässigt mina pappers ålder, dvs papper som jag fått 2006 och musik som jag lyssnade som mest vid samma tidpunkt. Ja, ni läste rätt…papper från 2006…och det var långt ifrån de äldsta!

Gissa vad som höll bäst i längden…musik eller dokument !? 😉

 

 

I pauserna går jag in och kollar nuläget på några av mina sidor. På spaces där allt tycks mer än lugnt och fridfullt just nu, inte minst från mitt eget håll,  kokar det stundtals under ytan. Jag har börjat följa min statistik med visst intresse. I skrivande stund har min sida visats 39870 gånger och jag tänkte att jag på nåt sätt skulle haffa den 40 000:e i flykten, fast jag inser att det är omöjligt. Men tänk vad roligt det skulle vara. "Stopp där! du har vunnit en …klocka…kanske ?! Och jag kan bjuda på 40000 tidssäkra sidor till….hmmm…ja, typ ;-). Försökte redan till nr 30000 men det gick åt pepparn, för plötsligt var någon inne på RSS och då rasslade plötsligt 300 sidor iväg som ingenting. Ja, jag säger då det. Inget är beständigt. Hur som helst har jag nu under det ivriga spejandet kunnat konstatera att det finns ett ganska stort antal olika sätt att komma in på min blogg.

 

Några kommer in den vanliga huvudingången via sin egen sida så att det syns vilka de är. Det hör inte till vanligheterna numer, kan jag säga.

 

Några seglar in med full fart via RSS och ger min sida väldigt bra statistik.

 

Några googlar sig in. Det är det mest intressanta inslaget. De som googlar på ett ord och aldrig mer kommer tillbaka är förmodligen vanligast, fast det är inte er jag ser, utan det är er som googlar på samma ord eller meningar jämt; "gå ner i spagat", "En liten dikt". Göteborg Stories", "Gratulationer", "Katt i tom våning", etc…

Mest förvånansvärt är väl att så många vill gå ner i spagat så ofta…..nå, man upphör inte att förvånas. Och klickar jag på Katt i tiom våning kommer jag till någon kinesisk googling. Man vet aldrig vad allt kan leda till.

 

Några kommer ju inte alls hit, förstås.

 

Men jag måste säga att det är väldigt fantasieggande att inte veta vilka ni är som är här. Fast den 40000:e vill jag ha koll på, förstås 😉

 

Och kanske också särskilt den eller de som igår och i natt och i morse och kanske du/ni håller på än…envist betade sig igenom mina sidor från 2006, 2007, april 2008, etc. Fast det kanske också är lika bra att inte veta? Vem vet ? Men spännande är det..Det kokar….

 

Sen är det ju också lustigt när jag vissa dagar har över hundra besökare fast jag inte har skrivit nåt på evigheter och andra dagar kanske det bara blir ett par., fast jag är uppdaterad. Så det handlar visst inte så mycket om mig, trots allt…

 

Hmmm…man kanske skulle blivit nätverksstatistiker istället….

Men nej, det räcker med min egen statistik. Jag kan inte fantisera åt allla er andra också…nåt får ni väl göra själva! =)

 

Om inte annat..fortsätt googla, kära vänner, och håll grytan kokande!

 

 

PS Jag har inget emot riktiga påhälsningar heller, ifall nån skulle tro nåt annat 😉 Och nu har jag säkert plöjt igenom en tiondel av mina urgamla papper. Förstår någon att jag inte ens har gått in i det lilla rummet än idag. Trots musiken där. Borde ju lägga in musik i den datorn i dagens blogg, förstås.

 

 

Hmm…ska jobba på det. DS

 

Far till landet på blixtbesök ett dygn inför nästa vecka som blir den första arbetsveckan på nya jobbet. Så nybadad och fin träder jag in i mitt nya arbete. Mer om det vad det lider.

 

 

Ha en fin helg och hoppas ni inte regnar bort nånstans! =)

 

Och så lite ny musik fast gammal , från Doris playlist, som lät så fint till pappersprasslandet på kammaren…

 

Och för er kalenderbitare som vill veta uppdatering, 15:16 080808 (en stockholsk dag! Bara det!); Nu är vi uppe i 39 901…WOW…spänningen stiger…bara 99 sidor kvar! Det kan bli du, eller du, eller DU som blir ne 40 000! =)

Good Luck, everyhopa.

 

Så var det då dags igen att städa, städa, njuta, njuta, se och smaka alla bär som kanske mognat, äta frukost på altan på morgonen, att frysa i blåsten men inte gå in. Aldrig gå in. Tids nog gäller innnesittandets filosofi. Nej, min semester är ju inte slut. Jag fortsätter min fria tid flera veckor till på lärares vis. Men vi hade bara bokat 4 veckor och sen kommer nästa släkting. De har hund och vårt hus är det enda djurhuset, eftersom släkten i övrigt är mer eller mindre allergisk mot pälsdjur. Men huvudsaken är att det funkar. Att vi kan komma dit alls med våra katter. Efter 4 veckor har det dessutom börjat växa mossa och tallbarr mellan tårna och hö på huvudet. Jo, för att när man bor i ett hus vid skogens slut ser man inte slutet på mossan och om man badar varje dag i bräckt saltvatten bli håret mer som hö eller tagel i värsta fall…när vattnet inte är tillräckligt varmt för att tvätta håret i.

Ja….en ganska kall men ändå fin period var det. Och det var mycket sol och mycket inte sol…dvs växlande molnighet. Inga stora skandaler bland släktingar som kom och for…alla var snälla och glada och katterna skadade sig inte som förra året. Jag fick borelia (som ju botas med penicillin) och ett oräkneligt antal fler fästingbett som jag hoppas var ofarliga. Men allt det där är historia nu. Mina föräldrar har blivit ett år äldre vilket märks mer än någonsin (89 och snart 96). Båda lite yra och hade därför stavar att gå ut och promenera med varje dag. Lite förvirrade kunde en och annan vara också, fast vem är inte det? Men det var ändå som att de piggade på sig under veckorns gång. Det är nog inte så dumt när något yngre människor kommer och friskar upp deras egentligen mycket goda minnen från förr. Det är väl kanske bara vi barn som nog kan tycka att det är trötttsamt ibland, men tur då att det finns reservpratare att ta av…som tycker att det är jätteintressant att lyssna till….Ja, de är ju historia alldeles i sig själva…Och min tanke är att de inte ska försvinna från jordens yta, någonsin…fast tids nog så måste de nog det, som alla vi andra dödliga….

 

Och igår var det slutligen ett, tu, tre…dags att pallra sig hem igen till den hiss som repareras och inte blir klar förrän på fredag. Och tankarna gick till en rivningskåk, väl uppe vid vår dörr. Mycket för katterna att nosa på. Fast det var ju inte skogen. Mer ett skrotupplag…inga möss och blommor och fåglar. Och inga fjärilar..

Det gällar att köpa lätt mat som man inte blir tung av för vi som bor 6 trappor upp får ett sjå att gå. Men jag känner redan att det är nervägen som är värst för knäna. Uppvägen blir ju bara ett gratis motionspass. Kanske skulle skaffa en fallskärm ? Fast när vi skulle ta upp den nödvändigaste packningen efter 4 veckor på landet fick jag gå 4 gånger i den smala spiraltrappan, då kändes det inte bara som ett motionspass utan 10. Tur att det då finns dusch med varmt och kallt vatten som inte är bräckt. Och efter tre schamponeringar började håret kännas lite mindre som tagel, eller hö. Det närmade sig snarare gräsets kvalité. Blir nog bra i nästa tvätt…eller nästnästa! =)