Tid

När djur blir instängda blir de antingen lite deprimerade eller vansinniga. Om de som våra katter vet att eländet tar slut inom en relativt snar framtid lugnar de sig efter ett tag. Kanske också en kunglig häst har lärt sig tålamodets konst… Men jag tvivlar på att sådan ståtlig springare skulle klara av att stå i en bur dag och natt utan att veta var, när eller hur den skulle befrias. Eller om den skulle bli fri överhuvudtaget…

Djur får aldrig bestämma över sina liv.

Men när katter får frågan om de vill till landet svarar de på det som ska hända innan de kommer till landet, nämligen om de vill gå in i buren eller inte, och springer och gömmer sig. Ett omedelbart fängslande vägs sällan upp av enorm frihet under många veckor, trots att de vet att det blir bra sen.

Men ett mänskligt sätt att behandla djur på – finns det? Allt är dubbelt, även för ett djur. Att alltid få mat och husrum. Att slippa vara rädd och frusen på vintern är nog bättre än att ständigt kämpa för sitt levebröd.

Men att alltid vara beroende av människans godhet och generositet. Att aldrig vara riktigt säker på att den kommer hem när den ska. Och tänk om kattvakten som ska komma, har glömt nycklarna. Inte heller riktigt Ok….

Mycket oro, men ändå inget mot de hemlösa katternas oro. Eller den instängda hästens…..

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hela skolan sjöng Astrids välsignade låtar idag i Kungsträdgården på grund av att Pippi fyller 70 år, i år.
Det går inte att överskatta betydelsen av att sjunga sånger tillsammans och att få visa upp det under festliga former. Det hela får liksom ett ännu högre värde när det också värdesätts av andra.  I den egna upplevelsen och i minnet kommer det hela leva länge hos alla våra barn.

Det är precis vad vi vill  ge barnen för att mota mörka krafter i grind.
Och vem tar vi hjälp av, om inte världens starkaste flicka?

Vår skola har en egen motsvarighet till Pippi bland lärarna – en  eldsjäl som såg till att allt blev gjort – och sen gjorde barnen resten….och musiklärarna och alla vi andra hjälpte till förstås!
….. 😉 …….

Att ha stått på samma scen som en gitarrlegend är inte heller fel,

fast jag tror barnen brydde sig mer om andra stjärnor…. 😉

Och solen sken….

Har varit på en rolig och musikalisk föreställning på gamle Augusts Intima teatern ikväll. Fast den handlade inte om Strindberg utan den utgick från en annan nationalskads verk – Evert Taubes ”Möte i monsun”. Fint och underhållande! Se den imorgon, annars är det försent. Endast en föreställning kvar. Dessutom är själva teatern fin att besöka.  Intim,  helt enkelt! 🙂

På väg hem efter en lång och innehållsrik dag. Mycket kan man säga om det, men jag nöjer mig med att säga att Stockholm är bra vackert ibland. Då är det lätt att känna sig tillfredsställd, fast lite hungrig efter den långa dagen. Men det går ju tursamt nog att åtgärda när jag kommer hem – det hem som jag tursamt nog har.
Jag önskar oss alla, med eller utan hem, fler kvällar som denna….. Och några grader varmare ute , förstås…
Det behöver vi.

Och så behöver vi något att drömma om och något att hoppas på. Särskilt viktigt med drömmar, en kylig måndagkväll i maj.

Vi får skåda ljuset över stan så länge…. 😉

Nej då, inte farligt. Självvalt magplask varje kväll för att ryggkotorna ska vila. Igår kväll fick jag det goda rådet med äggklocka. Mycket bra, eftersom jag slappnar av så totalt att jag somnar på golvet annars. Men vad gör man inte för att bekämpa det onda?
Min ischias går inte av för hackor……Men det går bättre och bättre dag för dag. Ont ska med gott fördrivas!

Bara att hålla sig på mattan ett tag framöver……. 😉

Det måste utforskas och planeras…..roligt och spännande.
Men nu struntar vi i det.
Jag säger som Pippi Långstrump, att ”jag blir så sjuttig i halsen”, med anledning av att det idag är den sjuttiosjunde bloggdagen.
Men imorgon är en annan dag!

Sov gott!  🙂

Idag har jag lyssnat på ett poddradio-program med Theodor Kallifatides.
Hade det här varit mitt första inlägg av de 100 kommande hade jag inte behövt skriva hälften av dem.
Vad jag har skrivit om språk och medmänsklighet, om rädsla, om det ständigt pågående arbetet med att bli en bra människa, om rytm och. rörelse och om att öppna sin själs ögon – har redan den gamle greken tänkt ut…. 😉 …..

+ mycket, mycket mer av livsvisdom och berättelser ur livet, förstås.

Jag råder dig alltså, denna klämdag, att ta chansen att försöka klämma in detta underbara timslånga program i din redan fullproppade agenda….

… Så luta dig tillbaka och njuuuuut, och spetsa öronen som katten Hanna, och lyssna!
Du kommer inte att bli besviken!

http://www.expressen.se/kultur/otrygghet-har-gjort-svenskarna-radda/

Idag, när bloggen har hållits vid liv i 75 dagar, har tiden stått still, litegrann.
Fastän det har känts lugnt och fridfullt har mina tankar flugit desto högre. Framtidsplaner och gamla minnen om vartannat.

Inte alltid lätt att reda ut hur man vill ha det, eller inte …. men för närvarande känns alternativen som bjuds inte hopplösa, eller trista. Det gäller bara att tänka realistiskt…. Vad ger mig mest chans att göra mitt bästa och vilka är fördelarna och vilka är nackdelarna?

Vad dillar hon om, undrar ni kanske?

Varje vår brukar bestå av oroliga spekulationer och funderingar och hysch-hysch  inför nästa läsår, och i år mer än någonsin.  Inte bara för mig. Men i dagarna har jag fått lite visshet och dessutom har ett alternativ dykt upp från annat håll.  Men inget är klart än, så säg inget….

Schhhh! 😊

Men när #Blogg100 har gått i mål tror jag att jag vi kan pusta ut och alla frågetecken är uträtade, min ischias är inte längre ett plågoris, solen skiner och värmer våra sinnen och i så fall ska jag berätta hur det blev…..

…. om ni inte har somnat innan dess?

Då kanske ni sover lika gott som katten vill göra när Sverige förlorar mot Ryssland i ishockey.

Själv vågar jag inte titta alls när spänningen är olidlig . I jämförelse är mina val i livet rena filbunken .

Sov gott!

Nu är det kväller…… Efter två veckor i fysisk press och psykisk stress med ischias, började och slutade min ”tuffa arbetsvecka” idag. Jag gillar endagars arbetsvecka. Jättekul att träffa alla, höra lite skvaller, arbeta lite och sen gå hem och fira helg innan man hinner tröttna. Lagom. 😉
Jag hann dessutom träffa en anhörig till ett av barnen som, när jag sa att jag hade haft ischias,  sa hon att jag skulle ligga på magen på golvet varje kväll i tio minuter och vila ryggraden och koftorna… fast nej…Jag menar kotorna, förstås…  😉

Sen sa hon att hon var fysioterapeut. Så nu är ligga på magen ”det nya svarta”.
Jag kan nästan inte bärga mig….
Måste testas.

Himlen är så röd..
Imorgon är  jag…..nej,  inte nu!

Måste testas först!
Jag har provat läkare, naprapat, och nu är det dags för en tredje metod.

En människa med tillräckligt mycket
smärta gör vad som helst för att inte känna smärta och förbättra sin fysiska och psykiska hälsa.

See ya!

I hope…

Men först magplask. 😉

Fångad fåle,
Djur i bur…
Hur kommer du ur
ditt trångmål….eh?

Det kan väl alla se
Att du har tappat lusten
Den enda ”trusten” é
Att du står kvar vid kusten

Och längre in i gränderna då
Står din kusin, i händerna på
En pojke, ung och stark,  han säger så:
De ska ta dig till en annan park! Åhå..

Men pojken vill befria dig
Ta dig ur din knipa
Rasa ner ditt stängsel
Ta dig ut ur ditt fängsel

Nu är goda råd dyra
Vi måste hyra
En skåpbil att styra
Bort från stadens yra…

….För att sen en månklar natt
….Ta dig hit igen och spela dem ett spratt
Då har alla glömt – ingen minns ett skvatt.
Kungen säger schack, du säger matt.

…
Alla tror det var en dröm
Att du stod nånstans gömd
Man kunde ditt stolta huvud ana
När man in i mörkret spana….

Nu är allt som förr
Nu är alla glada
Häst med kung står bi,
Men gladast är nog vi! 🙂

(Du säger att jag ljuger.
Jag säger att det suger
Att inte ha min häst långt borta
Bara som en rest – den kom till korta…)