Kategoriarkiv: Tid

5 januari, 2013 · 12:40

Betraktelse över den snö som flytt…våren kom som en nysning.

Årets första promenad nere vid vattnet bröt isen vad gäller långa grå innesittardagar vid tidningar och laptop. Nåja…lite annat pyssel har det varit. Liten släktsamling hos mamma på hennes äldreboende på juldagen + en liten tur till svärmors äldreboende före nyår. Och sedan ett nyårsfirande på fem man hand hemmavid. Men inte mycket utevistelse blev det….alltför många gråa dagar och lite sviter efter de förkylningar som var och de som ska komma.

Gårdagens promenad gick i vårens tecken med sol, barmark och fågelkvitter. Underbart att sticka ut näsan då…..men samma näsa nyser alarmerande ofta i dag. Den blev väl helt chockad av den vår som tillfälligt var igår.

För ingen människa kan väl på fullt allvar hävda att våren är här redan? Förra året minns jag att mars blev en vårmånad – för att inte säga sommarmånad. Många utbrast i hurrarop, men jag tillät mig tvivla….och mycket riktigt så spelade vädret spratt.

Tre föregående jullov har jag varit rejält förkyld och har tillfrisknat först till skolstarten. Under dessa lov har jag tittat avundsjukt på alla som har varit ute och åkt skidor och promenerat i det vackra vintervädret.

I år har jag visserligen hostat och nyst en del men i övrigt varit rörlig men då har vädret varit sällsynt ogästvänligt. Regnigt och gråmulet eller/och isiga vindar som inte har inbjudit till utevistelser. Jag förstår om dagens nysande näsa fick spatt av hela härligheten igår.

Men vi har inte varit sysslolösa föstås. En gemensam julklapp var ett program och en ”videograbber” som möjliggör inspelning på datorn från gamla VHS-band, som vi antingen har fått eller spelat in själva under årens lopp. Två dagar tog det att begripa sig på apparaturen och programmet och nu ska vi inte tala om hur många dagar det tar att spela in och välja allt man vill spela in…..

Grey Days – Here we come! 😉

Men frågan är om de gråa dagarna räcker till för sådan verksamhet.

Och livet i backspegeln hamnar plötsligt i blickfånget. När ska vi hinna leva det liv som sen ska dokumenteras?
Det får bli de glada solskensdagarna….om de nu behagar infinna sig……och om de gör……börjar jag väl bara nysa igen.

Nej, de retroaktiva upplevelserna får nog bli det nya livet på gamla dagar….Grått nytt hår! 😉

Lämna en kommentar

Under Datorer och Internet, Hälsa, Klagomål., Mänskligt, Tid, Underhållning, Väder & Vind

2 januari, 2013 · 23:01

Vart ska det gå, mitt lilla år?

Nu har det kommit! Året…

Jag står på tå för att liksom kika över staketet för att få syn på några tecken.
Runt om i världen inte många goda nyheter. Politiskt och ekonomiskt tycks vi stå på ruinens brant – om vi inte redan är där. Alla krig och alla diktaturer …ska vi ju tala om – men kanske inte just nu.
Till min natur är jag positiv, och det är inte det att jag vill stoppa huvudet i sanden, men var ska jag då stoppa det? I flammande lågor eller i svarta hål, för att tillfredsställa….vem då?
Jag vet att jag inte är modig nog att resa ut i världen för att bli världsförbättrare…inte tillräckligt klok eller kunnig heller. Nej…jag veeeet, ingen begär det av mig. Men tänker på en sådan som BANG – Barbro Alving – som bokstavligt talat inte ”bangade” för farligheter, så länge hon kunde skriva något vettigt om det. Och det kunde hon ju…

Men vart vill jag då komma med detta, och vart är jag på väg?
Sjunger jag inte på sista versen nu?

Jo, grejen är den att jag känner att jag borde, antingen visa upp så mycket livsvisdom att jag la bloggen på hyllan när jag inte har något vettigt att skriva, eller så skulle jag vilja utmana mig själv igen att skriva något som höjer sig lite över vad jag egentligen kan i vardagslag. Men att skriva är egentligen inte det svåraste för mig – tror jag – utan att finna på något för mig angeläget att lägga ut texten om. Eller lägga av, kanske….

Nej, jag har ju en gång för alla väldigt svårt för att avsluta saker, så jag vet inte hur det skulle gå till. Och allt jag har någon slags kunskap om eller erfarenhet av har jag ju redan tjatat om ett antal gånger. Skola och musik, t.ex…..

Jaja…hade ju velat något annat – såväl med mitt skrivande i bloggen i allmänhet som det där med meningen med skrivande och för vem och varför och….när jag började för 8 år sedan så kunde det ibland hända att jag inte hade en aning om vad jag skulle skriva om, men ändå blev det en hel del, till slut. På något konstigt sätt kom jag på några intressanta trådar att spinna på. Men nu? Jo, just nu skriver jag för glatta livet…men inte begriper jag vart jag vill komma för det. Den berömda livsvisdomen försvann – ”kan någon säga hur”? Och vart? Var är min tanke och idé med livet? Utspridd på nätet, förmodligen, och där får jag snurra runt och leta, precis som jag yr runt här hemma och på jobbet och letar efter utspridda ting.

Det här året börjar bra! Nytt och fräscht, liksom…;-)

God fortsättning!

Lämna en kommentar

Under Kärlek och politik, Mänskligt, Musik, Nyheter och politik, Tid

31 december, 2012 · 17:19

Allt Gott till Alla! =)

Gott slut….

God fortsättning …. och…..

Gott Nytt År! =)

Lämna en kommentar

Under Tid

27 december, 2012 · 15:50

Självuppdateringar

Som omväxling funderar jag lite på mig själv….;-)

”Skämta bara”…….

Men vem gör inte det? Funderar på mig gör förstås ingen. I alla fall inte så till den milda grad. ”Alla bara tänker på sig – det är bara jag som tänker på mig”, brukade min farmor säga. Och så är det ju.

Nästa år lär bli mitt år. Jag fyller jämnt – och ibland tycker jag att jag fyller jämt, också. Nyss hade jag ett stort kalas på skolan där jag jobbar – i skolmatsalen.

Det känns inte riktigt som om jag och/eller vännerna har hunnit smälta det, så är det igång igen. Nej, det kommer inte bli samma ståhej den här gången, men nånting, förmodligen.

Och om jag tänker efter….vad vill jag då göra för mig så att jag ska bli riktigt glad i framtiden? Inte bara när jag fyller år eller firar något annat minst lika viktigt…

Hur ska jag liksom uppfylla mig själv och min framtid med överraskningar, idéer och väl genomförda projekt så att jag ska tro på mig själv och göra mig själv rättvisa?

Det mesta faller förmodligen platt – eller diagonalt snett platt till marken, men några små önskemål om att få visa min egen förträfflighet ska väl lyckas gå i uppfyllelse. Jag borde ha tiden på min sida om jag betänker hur länge min föräldrar ändå har levt.

Min första 30-årsperiod levde jag fortfarande i mitt trygga familjevacuum, kan man säga…även om det minsann fanns anledning att tveka på mig själv och fundera under den perioden. Men vid 30 började livet, brukade jag säga. En livskris var överstånden och jag hade träffat mitt livs kärlek. Nästa år börjar alltså nästa 30-årsfas. Vad kan hända?

Inga barn eller barnbarn gjorda. Barnbarn brukar annars roa vännerna som har kommit upp i pensionsåldern. Å andra sidan har jag ju nästan inte gjort annat än att ägna hela mitt yrkesverksamma liv åt barnen.

Det är alltså inte det som kommer att prioriteras de nästkommande 30….utom möjligen alla små syskonbarnbarn, förstås…men det kan aldrig bli pliktskyldigt på samma sätt.

Men eftersom jag egentligen aldrig har gjort en karriär i arbetslivet, är det kanske nåt sånt jag ska ägna mig åt…..”se upp där nere alla små 30-,40-åringar, här kommer jag och sopar banan….”

Nej, usch vad jobbigt….karriärer är då inget för mig. Hur skulle det nånsin kunna bliva? Visserligen är jag en ”slow starter”, men ändå…

Jag tror att jag ska göra det som jag är allra bäst på: Att njuta! Njuta av stunden, av att inta långa frukostar, träffa vänner, få tid med att pula med alla mina projekt och få dem att fortsätta att rulla och att inte sluta tro på dem. Att vara med nära och kära.

Varför skulle jag vilja göra något storskaligt, när jag inte velat det hittills? Men det är klart att man vill göra något bra. Något som känns viktigt för en själv och förhoppningsvis för någon annan….eller för flera.

Och det här med 30-årsfaser har blivit en grej. Det blir ju också så stort….Varför inte dela upp det i något år i taget…eller några månader?

På en månad ska jag exempelvis spela in en låt. På två månader blir det 2, på ett år blir det 12. Ja, och sen är projektet praktiskt taget klart…bara resten kvar….

Så får man förstås göra. En sak i taget. En färdighet i taget. Ett stycke konstart åt gången. Till slut blir det en hel cirkus, färdig att dra igång.
Sådär håller det på…

Vi ses vid 90! 😉

Lämna en kommentar

Under Hälsa, Kärlek och politik, Mänskligt, Musik, sanningar och lögner, Tid, Väder & Vind

11 december, 2012 · 11:58

Orsak och verkan – vem bryr sig?

Stockholms stad drar ner kostnaden för extra stöd i skolan. I DN berättar Lotta Edholm (FP) att det beror på att kostnaderna har ökat så katastrofalt de senaste 3-4 åren. Därför ska man undersöka vad stödet egentligen går till. En del skolor gör förbättringar i skollokalerna – hissar och hörslingor, etc – och en del skolor passar på att söka stöd för flera elever samtidigt….
Det är så klart rimligt att man undersöker saken, men kanske är det lika orimligt att dra ner på stödet innan man vet hur saker och ting förhåller sig.
Det mest alarmerande tycker jag är att det inte görs några undersökningar på varför det plötsligt blev sådan ökning av ansökan om stöd för några år sedan. Hur kom det sig att barn med behov av extra stöd behövde stödet så mycket mer, och att så många fler visade sig behöva?

Var det bara slump att resurserna till skolan i allmänhet och till fritidshemmen i synnerhet blev så mycket sämre? Det har dragits ner och dragits ner på resurser och det är klart att det är just de mest utsatta barnen som tar stryk. Om man har sagt att man har satsat på skolan har det i allmänhet tagits medel från fritids, vilket jag har kunnat studera under en lång tid. Redan på Socialdemokraternas tid började man nalla, men då var det ännu inte så illa ställt. Annars är ju ”fritidshemsfolk” ett (alltför) tåligt släkte som kan lappa och laga för att täcka upp för varann i kritiska lägen, men när det är ständigt kritiska lägen blir det ohållbart till slut, och när de med behov av särskilt stöd inte heller får stöd…var ska man söka stöd då?
Jag bara undrar…..

Lämna en kommentar

Under Tid

10 december, 2012 · 10:47

Lärarlegitimation – kosmetika för okunniga politiker

Här sitter jag och snyter mig och hostar lite försynt i mitt soffhörn, när en tidningsnotis plötsligt anfaller, som från ingenstans. Inte mycket gör mig arg, men ibland känner jag hur ”rosenraseriet” stiger mig åt huvudet. Och i det här fallet är det något huvudlöst som gör mig så bottenlöst ilsk.

Vad, vad?

Jo, det handlar om den omskrutna Lärarlegitimati0nen som på något mysko vis ska göra lärare bättre än de redan är. Som ska vara en viktigare än ett betyg från en 4-årig högskoleutbildning.
OK, säger jag, men vilka avgör vilka som ska få bli legitimerade, och på vilka grunder?

Dagens notis berättar nu att Musiklärare som har undervisat i Kommunala Musikskolan/Kulturskolan före 2007 ska få legitimation, men inte nyutexaminerade lärare som inte har gjort en ettårig praktik inom grundskolan först.

Detta, mina damer och herrar, kan få håret på min skalle att resa sig. Detta kallar jag ren och skär idioti!!!

En musikpedagog har i allmänhet utbildat sig på sitt instrument från barnsben, har gått förberedande folkhögskola innan han eller hon har kommit in på Musikhögskolan efter svåra prov och stor konkurrens, för att där bli en god musikpedagog. 4 års hårt arbete och övande för att få jobb, i första hand på Kuturskolan. Där utbildar man, inspirerar och entusiasmerar, övar samspel och disciplin, utvecklar barns lyhördhet och känsla för de konstnärliga värdena. Man lär sig även räkna, läsa och förstå de stora sammanhangen genom musiken.
Vad finns i grundskolan som kan vara bättre för ett barn?
Visst kan det vara bra att ha erfarenhet av musikundervisningen i grundskolan, men eftersom förutsättningarna för bra musikundervisning överlag är så usla där, är det inte många musiklärare som stannar länge i grundskolan – om de ens stannar alls? Risken är nog snarare att studenterna lämnar musikläraryrket efter ett praktikår, och så fick vi inga äkta musikpedagoger kvar…knappt. Och legitimerade eller ej, det är inte stämpeln i passet som avgör, det är din identitet som betyder något.

Sen är det också något som inte heller politiker verka känna till – att det finns olika slags musikpedagoger – de som är instrumentpedagoger, som är särskilt skickliga och närapå musiker på ett instrument och så finns det klasslärare, som kanske passar bättre att undervisa stora klasser – de är bra på många instrument, men har inte samma djupa kunskaper inom ett område.
Men vad har då Instrumentpedagogerna i grundskolan att göra?
Jag är rytmiklärare och har enligt mitt BETYG (vilket borde räcka, enligt mig) befogenhet att undervisa i grundskolan, men skulle inte drömma om att ta jobb som trombonlärare i Kulturskolan, om ni fattar vidden?

När vår utbildningsminister talar om skola i världsklass och om att eliten ska premieras – varför struntar han blankt i dem som ägnar hela sitt liv åt att bli förstklassiga musiker? Varför vill han inte ge musikaliska barn en chans i livet?
Det här paragraf-rytteriet kan leda till att de lärare som verkligen kan något inte får vara lärare, medan de som har gått någon kortkurs i musik på en lärarhögskola och gjort sin grundskolepraktik kan bli legitimerad.

Kafka, eller nåt ditåt?

Jag blir i alla fall mörkrädd, ryser och fryser, febern stiger….

Dags för lite varmt honungsvatten. Det kan man bli både frisk och snäll av…;-)

Lämna en kommentar

Under Mänskligt, Musik, Nyheter och politik, sanningar och lögner, skola, Tid

8 december, 2012 · 12:59

Söker inspirationsplats på förkyld bas

Det slår aldrig fel!
Om jag ibland undrar vad jag håller på med, vilket händer allt som oftast – i synnerhet hemma i förkylningstider drabbas jag av eftertankens kranka blekhet. Vad var det egentligen som var så viktigt med musik och dans, att sjunga och spela tillsammans? Vem bryr sig ”in the end” om vad jag eller någon annan tycker och känner? Vem bryr sig om jordens överlevnad, om miljökatastrofer och krig så länge som vi här i vårt stelfrusna land får eller inte får resa punktligt, pulsa i snö, få plats på sjukhus och daghem, trängas i tunnebanan, har en bostad tillräckligt centralt? Vem orkar bry sig om hur vi fostrar vår nästa generation så att den kan samarbete, känna och förstå känslor, kan lära sig svåra saker med hjälp av talang och disciplin ?

Inte bara ATT vi fostrar den, men HUR?!

Jag vet svaret:
Gustavo Dudamel kan konsten att förklara dessa svåra ting som plötsligt känns lite enklare i ”hans” skola inspirerad av El Sistema, från Venezuela. Där kan varenda unge från fattiga områden få möjlighet att lära sig något instrument och/eller sjunga i kör. Där är det musiken som inspirerar och utvecklar barnen att gå vidare och lära sig något nytt.

Så är det varje gång jag ser en liten film om det här – jag blir frälst!

Sen när vardagslunken till sist har malt ner inspirationen och jag till och med kan bli förkyld eller sjuk på kuppen då är det bara denna injektion som hjäper…mycket nöje!

Lämna en kommentar

Under Musik, Poesi, Religion eller/och filosofi, Resa, skola, Tid, Underhållning

24 november, 2012 · 11:12

Barndom, lärdom, mödom, sjukdom, ålderdom…..

Nog kan man dra lärdom av det mesta, men inte förrän idag när jag uttalade dessa ”domar” blev jag nästan lite mörkrädd. Är det bara i svenska språket vi är så dömande över livets alla skeden? Eller kan man kanske tolka det på annat sätt?

”Hennes barndom var alltför lycklig, men hon fick sin dom till slut! Se bara hur det gick med mödomen…..”

Eller….”Han lärde sig en läxa….att inte slarva med sitt liv….sjukdomen tog honom.

”Lev och dra lärdom! Tag hand om dig så du får en lång, skön ålderdom vid livets slut….

Alltihop känns så skuldbelagt, som om vi vore dömda redan från livets början att gå under, om vi inte gör rätt för oss, eller om vi ligger samhället till last på det ena eller andra sättet. Och nu ser jag hur själva språket talar till mig på samma sätt, som vore jag i en språklig rättegång.

Det känns som lidandets historia i fem dömande ord.

Finn fem fel, typ….

Nu ska jag gå på jakt efter några ”fördomsfria” livsbejakande, ickedömande ord som handlar om samma sak. Dvs, om livet vi lever och leker och om döden….som befriare, kanske?

Trevlig helg! 😉

Lämna en kommentar

Under Hälsa, Mänskligt, Religion eller/och filosofi, sanningar och lögner, Tid, Väder & Vind

12 november, 2012 · 17:45

Sista dagen med benet…

Sista dagen hemma med benet ( inte hundbenet ) gick jag in i studion…. inte ut med hunden. 😉

Nåväl. Jag hade tänkt ta en liten men naggande god promenad för att testa om min brustna lårmuskel höll vad den lovade. Solen sken och allt verkade lovande. Problemet var att en begynnande litet halsont tog i där benvärken la av. Jag har preparerat mig med diverse c-vitaminer och annat hälsostärkande och har tänkt goda tankar:
”Lugn och harmoni råder inom mig och utom mig”. En affirmation som enligt okänd källa ska passa in på förkylning. Jag pysslar inte med sånt i vanliga fall, men vad ska man göra? Efter två veckors sjukskrivning pga mitt onda vill jag inte vara hemma en dag till och särskilt inte nu och ännu mindre pga förkylning. På söndag ska vi ha konsert med kören. Det går inte….Men det är klart att får man välja mellan pest och kolera. Jag blir hellre lite förkyld än jag går omkring med den smärta jag har haft i mitt lår med muskelbristning under en dryg månads tid. Och ännu mindre vill jag dra på mig en magsjuka som jag hörde att min kollega i F-klassen hade fått. Hon var hemma idag.

Magsjuka?! Det är ju toppen av botten vad det gäller vanliga åkommor, och det finns inte en chans att pallra sig iväg med bara så mycket som ett litet kräk i bagaget. Och man kan ju inte ens komma iväg till doktorn med en sån sjuka hur mycket man än behöver ett sjukintyg. Snacka om att måla f-n på väggen. =(

Nå…Hallå! Bara tänka goda kloka tankar…

”Lugn och harmoni finns inom mig och utom mig…..”

Ja, det sägs att förkylning är en stresssjukdom och dessutom vet jag att förkylningar och infektioner kan vara början på depressioner eller andra mer mentala åkommor.

Allting har ett samband. Kropp och knopp hör ihop.

Så istället för att fokusera på att INTE bli sjuk har jag fokuserat på mina egna kreativa sidor i dag hemma i min egen soffstudio, fortfarande med benet högt (nej, fortfarande inte hundbenet) enligt doktorns rekommendation. Det går bra, till mycket bra. Alltså, studioinspelningarna – inte bensträckningarna – men idag hade jag två små katter som låg på varsin sida om mig och när min röst lät lite väl uppfodrande eller gäll satte sig Hanna undrande upp och stirrade på mig och på min laptop. -”Vad håller hon på med? Jag har inte gjort nåt”, såg hon ut att tänka. Och hon var så söt så jag blev faktiskt lite störd….men inte farligt…..”Lugn och harmoni….” Bara att börja om från början.

Jag har ingen tidspress utom min egen, vad det gäller inspelningar. Men jag märker att allt tar sin tid. Hade tänkt hinna mycket mer under den här påtvingade hemmaperioden. Men ….. en del måste sjunka in och en del måste bara komma flygande på en. Fortfarande och för evigt är det mitt ”projekt” jag pysslar med, men ju mer tiden går desto mer går det mot praktiskt arbete samtidigt som det får så stora dimensioner och högtflygande mål. Försöker ta ner det på markplan då och då och koncentrera mig på grundtanken: Musik + Rörelse = Kunskap

Och jag har gjort mycket musik och spelat in den, liksom en del rörelser är givna i vissa fall, men ……. tanken svindlar…..kan jag bli klar med det här någon gång?

Ja, kanske…men jag får nog ta ett steg i taget. Med mitt onda ben har jag inte kunnat göra annat den senaste tiden. Men det gäller att fokusera….

Lugn och Harmoni…..

Lämna en kommentar

Under Hälsa, idrott och dans, Musik, skola, Tid

4 november, 2012 · 13:38

Finlands sak är vår….?

Jag kom på något riktigt genialiskt!

Vi flyttar svenska skolan till Finland.

I Finland lyssnar politikerna på lärarna
Lärarna får en hyfsad lön
Alla lärare får möjlighet att forska vidare efter viss tid…
Undervisningen prioriteras
Lärarna behöver inte dokumentera vartenda andetag barnen drar
Elever blir inte utsatta för allehanda prov – inte ens de nationella, men någon gång genomförs stickprov på kunskaperna, men inte över hela landet samtidigt -utan bara för att kolla av nivån.
Trots denna brist på prov har de finska eleverna bäst kunskaper i världen, eller åtminstone bland de bästa, och bättre än svenska elever.

Jan Björklund tror att det enda botemedlet mot dåliga resultat i skolan stavas prov och betyg. Vad tror ni?

Men det största problemet som jag ser det är nog språket. Ska svenska språket övergå från att vara Finlands största minoritetsspråk till att bli största majoritetsspråk?
Och vad säger Finland då?
Det lär inte de svenska barnen förstå förrän de har lärt sig finska och då är det säkert inte längre aktuellt.

Ännu enklare vore det att importera de finska skolpolitikerna till Sverige, men återigen skulle språkproblem uppstå. Jan Björklund skulle förstå dem ännu sämre än han försår de svenska lärarna och skulle istället låtsasförstå, precis som när han kom hem från skolbesök i Finland, full av entusiasm, för han hade tagit intryck av Finland, sa han.
Säkert…och sen gjorde han tvärtom. ”Det är ju ändå ingen som kan det där språket, så ingen kan kolla”, verkade han ha tänkt.

Ja, hur man än vrider och vänder på saken står där en outbildad skolminister i vägen.

Heja Finland!

Lämna en kommentar

Under Nyheter och politik, sanningar och lögner, skola, Tid