Det var en sådan tid när allt och alla gick åt samma håll. Ett ständigt flöde av intressanta diskussioner och knasiga upptåg och en och annan sammandrabbning mellan några som drog mindre jämt. Men på det hela taget fanns ett gemensamt åtagande, eller ett gemensamt uppdrag. Ibland var det väldigt individorienterat men andra deltog ändå i detta med liv och lust. En slags virvelvind som drog med sig fler i samma äventyr, eller vad man ska kalla det.
Kan ni gissa vilken tid jag pratar om ?
Om var och en tänker efter så finns det säkert fler tidsperioder i ens liv som stämmer in mer eller mindre på den här beskrivningen. För mig är det så i alla fall.
När jag bodde i mitt första kollektiv fanns det ett sådant flöde i det vi gjorde. Inte bara mellan oss som bodde där. Människor vallfärdade praktiskt taget till huset vi hyrde några år. Vi satt uppe sena kvällar och diskuterade politik och kärlek och allt sådant som var viktigt i slutet på 70-talet.
Sen var det Chalmers Musikveckor som jag kom med på vid ungefär samma tidpunkt via svägerskan som hade en bror som hade gått på Chalmers. Varje nyår samlades ett gäng sånglystna i Sundbyholm och övade något större verk, typ Mozarts Requiem, med en engelsk dirigent som kom farande varje nyår och varje "sommarvecka" med sin familj och lyckades få ihop en välsjungande 100-manna/kvinnokör på en vecka trots ett evigt festande och smågruppssjungande inför varje kvälls samkväm. Dessa veckor var som en egen värld av relationer och fantastiska möten. Själv mötte jag mitt livs kärlek under en av dessa nyårsveckor. Men annars var det normalt sett så att när veckan var slut sa man ganska osentimentalt till varann: "Hej då, vi ses nästa vecka!", och menade då inte nästa vecka, utan nästa nyårsvecka…
Några till sådana perioder har funnits i mitt liv. Min lyckligaste jobbperiod för knappt 20 år sedan, som också präglades av roliga upptåg, allvarliga diskussioner, men framförallt ett seriöst arbete med att skapa en stämning som bidrog till fria barn, lyckliga människor…..
Det var jobbet då allting stämde…
Vi var i en heterogen grupp människor med olika stilar och intresse. Jag jobbade där i 10 år och tiden genomsyrades av mycket skratt och humor. Barn gynnas av att vuxna har glädje av varann. De ser då att det finns en anledning att växa upp och bli stor om de förstår att man kan ha roligt även som vuxen. För humor bidrar till ett slags gemensamt flow som gör livet lättare att leva. Arbete måste få vara roligt, även om en del lite Jantelagsaktigt påstår att det inte kan vara seriöst arbete som bedrivs då.
Jo, jag hävdar bestämt och seriöst att humor är det mest seriösa som finns, om det inte är humor på andras bekostnad, eller om den utestänger vissa….men då är det heller ingen humor.
Den senaste flow-perioden för min del kom lite oväntat för mig. I en värld av körer och musik och mycket männsikor i mitt arbete, trodde jag nog inte att jag skulle få uppleva något liknande vid min dator. Jag skulle ju bara testa och blogga lite och så startade något för mig revolutionerande. Att få skriva något som andra läser var i sig häftigt. Men att också så småningom kunna utbyta idéer och tankar…föra diskussioner med människor jag aldrig hade träffat. Några irl-vänner kom också med, men i huvudsak fick jag en helt ny vänskara…många rätt ytliga och några lite mer på djupet…..inte alla var överens med mig eller andra, men de alla flesta var debattglada och positiva till nästan allt man hittade på. Och ett fasligt springande till varandras sidor blev det, för att läsa och begrunda och i de allra flesta fall kommentera. Ibland både en och två gånger i samma inlägg. Jag häpnar nu när jag råkade se på min statistiksida här att någon hade gått in till en av mina sidor från en av Aniaras, där hon hade länkat till mig för att jag hade skrivit något på samma tema. Och jag inser att det var väldigt vanligt detta, att vi höll på så på den tiden. Hade koll på varandra och vad vi skrev, eller inte…..Kunde inte låta bli att läsa ett antal sidor hos Aniara, varifrån den där länken kom och sen kommentarerna….det tog tid….men jösses så engagerade vi var…ALLIHOPA! Det var ett flow det med…ett lyckligt flow…och jag trodde inte att man kunde få nya vänner på det sättet som man fick när man var ung, men tack vare nätet, vill jag påstå, så funkar det alldeles utmärkt. Så kom nu inte och säg att nätet är asocialt!
Men nu sitter jag här och tänker att det inte längre är läge att sörja flow som har varit, för tänk om vi då missar ett flow som faktiskt kanske pågår eller har sin början just nu ? För min egen del tror jag alldeles säkert det, att jag kan inte uppleva detta tillstånd utan att ha avslutat ett annat. Precis som med kriser och utveckling på alla plan måste nog alla flytande tillstånd gå över i ett fast en period, för att man ska kunna uppleva skillnaden.
Så "Pantarei" – "Allting flyter", stämmer bara delvis. Men det är vackert så !
Simma lugnt! =)
Time in Stockholm 
Tid 