Tid

 

Precis när jag hade sett svt:s direktsändning av de rödgrönas valplattform, via en länk på facebook och skulle gå tillbaka till facebooksidan var det omöjligt att komma in igen. Vad har hänt ? Är sidan kapad av Alliansen ? Alldeles för mycket provocerande youtubesidor som presenterats där om missförhållanden under Alliansesns styre ? Vore ju ganska praktiskt om de helt enkelt kunde stänga ner sidan à la Berlusconi. Inga nej-sägare, bara glada Europaviftande entreprenörer utan miljösamveten kunde höras. Inga nejsägande väldärdsflummare som tror på ett jämlikt samhälle.

Lustigt nog är det ju faktiskt inte vänstern som tror att alla är lika, det är ju de borgerliga som tror att alla har växt upp under samma kristallerkronor på Östermalm, alternativt större bondgårdar eller prästgårdar på landsbygden. Följdaktligen tror de att alla har tillgång till samma flora och fauna, samma bokryggar i hyllorna där hemma och samma gedigna konto på banken från födsel och ohejdad vana. Och som följd av detta tycker de förstås att de som inte har lyckats så bra här i livet är antingen lite dummare, latare, mer tjuvaktiga eller lömskare än andra, och som vill lura av alla andra deras surt förvärvade slantar i form av förmåner och bidrag av olika slag. Att människor kan ha växt upp under andra förhållanden vill de liksom inte höra på.

 

Skillnaden mellan höger och vänster är alltså att vänstern tror inte att alla är lika, men vill ge dem som har det sämre förspänt en ärlig chans att komma ikapp eller åtminstone så att inte skillnaderna ska bli så enorma. Högern tror att alla har fötts under samma lyckliga stjärna och är lika inför Gud och världen, och de som lyckas förränta sitt lilla startkapital ska rikligen beelönas och de som inte klarar sig så bra får skylla sig själv och får "stå över ett kast" som straff.

Men det här är inget sällskapsspel, det här är på riktigt!

 

Men att Alliansen har kapat Facebook ? Nej, nog för att jag har en del illasinnade tankar om dem, men inte det….;-)

Vi har ingen Berlusconi här…än…..Men om några år när Zlatan har spelat klart i Milan får vi kanske se på andra grejer ? 

Då har han i alla fall gått i lära ett tag. Fast förhoppningsvis håller han sig till det han är bra på. Och tvärtom göra storverk även politiskt, kanske ?

Idag kan man läsa i DN (Björn Wiman), om att kanske Zlatan skulle kunna göra en god sak redan nu för en i Eritrea fängslad landsman, Dawit Isaak. Han sitter fängslad i dödslägret Eiraeiro sen 10 år tillbaka. Hans bror önskade visst för flera år sedan att Zlatan skulle ha spelat i Milan eftersom Berlusconi tydligen är vän med Eritreas diktator Afwerki, och hoppades att han kunde lägga ett ord för Davit.

Alltså ett långskott från Alliansen (om det nu blir alliansen efter valet) på volley för Zlatan via  Berlusconi till en diktatur.  Ja, då gäller det att Zlatan har både bollsinne och ett humanistiskt  spelsystem som alla följer till punkt och pricka.  Detta skulle kunna belönas med någon form av fredspris. Så om han missar Champions leage nästa år igen, så kanske…

 

Sedär…något skrivet idag också bara för att facebook är "kapat", och pga förkylningen som gör att jag sitter hemma i soffan och känner mig som en dålig samhällsmedborgare, förstås…

 

 

Kultur är ingen kul smet som man kan stryka ovanpå allting när resten är klart. När samhället ordnats till som en del politiker vill ha det. När en del har fått lagom mycket tid över efter sina viktiga, viktiga arbeten med alla viktiga, viktiga papper ska de kunna gå på någon fin teater eller opera eller popkonsert, eller något muséum. Tyvärr är det bara vissa familjer som har råd med det eftersom biljettpriserna lär bli skyhöga överallt, men de som inte  har råd gå får väl stanna hemma och lyssna på spotify….? Va ? Inte ha råd…det är ju gratis….ingen bredbandsuppkoppling ? Ja, men det finns ju billiga skivor på bensinmacken. Va ? Ingen bil ?  Långt till närmsta affär ? Sista bussen har gått ? Så fattiga människor borde inte få finnas…det måste vara deras eget fel.

 

Kultur kan inte säljas som kosmetika, bilar, datorer och mobiler, med mördande reklam.

Kultur kan inte smetas på utifrån, den kommer inifrån och växer med människorna beroende på hur den förvaltas och förädlas inom varje människa och i mötet med andra människor. Kultur= odling och precis som växterna i en trädgård måste människor få växa i sin egen takt, få näring och vatten efter behov. De bör bli placerade så att de får lagom mycket sol för sin art så de kan växa på sitt eget speciella vis. De ska stå så att de bli sedda och uppmärksammade för sin speciella skönhet och en del kanske behöver stå på tillväxt medan andra behöver ansas en aning för att må desto bättre senare.

 

Jag kom och tänka på filmen "The gardener" av och med Peter Sellers när jag skrev det ovan skrivna.  Det var ju en fantastiskt underbar film. Inte för att jag minns om den har med detta att göra, men filmen är så bra att jag vill rekommendera den för alla som inte sett den….och här ett litet smakprov.

Han vet och kan inget annat än att odla i trädgården, bör tilläggas. Och det kan man komma långt med i vissa fall….;-)

 

Och här kombineras kultur både med något kul och med odling…BINGO, eh ?

 

 

 

Och så skönt att en svensk polska kan klä i en kostym från Brasilien. Musiken som låter heter

 

Äntligen, äntligen, äntligen en paradgren!

 De har stått så märkligt tysta och nästan illa berörda bredvid. Hela tiden är det motståndaren som har servat och ingen moteld har de visat upp. De rödgröna.

Dagens attack var efterlängtad.  In i skolfrågorna och prata kvalité, och praktik på fritids. Hur många barn per vuxen pedagog, etc. Siffrorna har varit skrämmande i vissa fall. 150 barn i samma lokaler. En vuxen skulle se till 20 barn. Det är inte en rimlig arbetsbelastning för de vuxna och framförallt en helt ohållbar situation för ett  barn. Att kanske bli sedd av en vuxen någon gång i veckan är inte rimligt. Man ska inte förvånas över att mobbingen på skolorna ökar! Jag anser att det är de som bestämmer resurserna till fritidshemmen som är högst ansvriga för detta ! Det går inte att lägga över ansvaret på varje enskilt fritidshem, eller ens varje enskild skola, eftersom skolorna har det så snålt. Man tar nämligen resurser från fritidshemmen och ger till skolverksamheten och sen sägs det att man satsar på skolverksamheten. Jo pytt! Det fungerar ofta så att man inte får vikarie på fritids om någon är sjuk där, medan fritidspersonalen får lov att vikariera för lärarna när de är sjuka.

Vad signalerar det ? Skolorna är viktiga, men bara på fritidshemmens bekostnad.

Jag har turen (och skickligheten ;-)) att jobba i en skola där bemanningen är ganska ok, men när det kommer till det lilla extra får vi nog allt som oftast känna oss åsidosatta.

Ja, rent av Askunge-lika i vissa fall. Och som sagt, jag vet ändå att våra rektorer sliter med budgeten och med förebyggande antimobbing-team, vi får gå på diverse kurser, fast vi kan ju inte göra det med gott samvete eftersom våra kollegor sällan får vikarier när vi går iväg. Men ändå finns ett visst utrymme….

 

Men i Svenska Dagbladet, av alla tidningar, berättas idag om en skola där förhållandena under vårterminen hade varit kaosartade, ungefär så som jag har beskrivit  här ovan med 150 barn på samma ställe. Personalen kunde bara sitta vid dörren till ett klassrum och bocka av vilka barn som gick ut eller in och ingen verksamhet kunde bedrivas. Nu har man satt foten i golvet och man har gjort om och fördelat allt annorlunda, plus att man har anställt 4 personer till. Högst 10 barn per vuxen.

I skolan kan det funka med att en lärare har 20 barn, men där har ju barnen sin plats och de får inte förflytta sig från klassrummet utan att fråga sin lärare först.

 På ett fritidshem är ju allt av naturen friare. Barns fritid ska man värna om. Men det innebär ju inte att man för den delen får förlora kontrollen över verksamheten.

Det känns skönt att få läsa om dessa frågor i SvD, och där skriver man också att de klassiska rödgröna frågorna har kommit bort i debatten. De som handlar om skola, vård och omsorg, där även kvalitén har betydelse och är direkt avhängig av hur verksamheten är organiserad.

 

Man kan inte bara helt "flummigt" säga att skolan ska bli världsbäst utan att säga hur det ska gå till! Ett barn som inte mår bra socialt, som inte har hittat kompisar eller är mobbat, som inte får stöd och hjälp av en vuxen på fritids eller i skolan, kan heller inte fungera fullt ut i skolan. Mår man inte bra, kan man inte koncentrera sig på sin egentliga uppgift.

Allt hänger ihop, förstås, och det är srgligt att man måste tala om det för en del vuxna människor som är satta att styra vårt land….

Någon i artikeln sa att Jan Björklund inte har nämnt ordet fritidshem under hela sin mandatperiod.

 

Nu är hög tid att ta sig samman efter sammanbrottet och visa den respekt mot oss själva och våra barn som vi alla förtjänar!

 

Det drar ihop sig. Skolstart. Valår. Värmebölja och diverse kalas och fester i storstäderna. En del har fått mer värmeslag än andra. Bla Jan Björklund, vem annars ?

Nu ska de misslyckade föräldrarna till stökiga barn få chansen att komma till skolan och ställa sig i skamvrån, kanske för tusende gången i sitt liv, vem vet ?  

"Jag som har misslyckats med mitt barn ska äntligen få komma ut som Anonym Misslyckad Förälder".

 

Jippie! Varför inte kombinera det med en karneval genom staden ? 

 

Inte nog med att föräldern kanske har blivit arbetslös och måste gå diverse jobbsökarkurser, nu ska han eller hon också finnas till hands för sin stökige 15-åring som kanske rymmer  bara han ser sin far, eller skiter i sin mors förmaningar, eller tvärtom.

Detta är väl bara ett led i indragningar av resurser i skolan. En skola som ska vara till för alla räcker definitivt inte till för alla. Om ett barn inte har klarat sin skolgång i sista årskursen i grundskolan har det nog inte mycket chans att ta igen det genom att mamma och pappa kommer och tar henne eller honom i örat i sista stund.

Det verkar inte finnas utrymme för andra förklaringar till problem än att föräldrarna inte har klarat av sina barns uppfostran. Och därmed gör man det lätt för sig som populistisk politiker. Självklart har det betydelse, men sån`t brukar man ju ha koll på redan i förskolan och på lågstadiet. Det är där resurserna ska in. Både hemifrån och från skolans sida, vilket tyvärr inte sker idag.  Man kan ju inte börja uppfostra en hund först när den redan är för gammal att sitta, ju.

Man kan möjligen ge ungdomar stöd och den hjälp de behöver för att ta sig vidare…inte en förälder som kommer och provar redan beprövade uppfostringsmetoder som redan har gått fel. Ge föräldern en sportslig chans att få hjälp och stöd, kanske handledning från psykolog eller dylikt, för att klara av problemen på hemmaplan istället. Inte komma till skolan och inför öppen ridå visa upp sina eventuella tillkortakommanden.

 

Och som någon sade: Tänk om det är en stökig pojke som har ADHD. Då är det mycket sannolikt att även pappan har det, då det kan vara ärftligt…om pappan är stökig, ska farfar komma till skolan då ? Och om han har ADHD, också…?

 

Jag skulle bra gärna ta Jan Björklund i örat jag, men det biter inte på honom. Det hjälper inte ens att skälla…Det enda som hjälper är att rösta bort honom! 😉

 

Kanske det är så att man lever sitt liv de första 50 åren, och efter det lever man upp det…eller upplever det.

Som en ekorre som samlar livsförnödenheter under sommarhalvåret och sen förbrukar allt på vintern.

Jag är också samlare. Fast jag har svårt att göra mig av med något. Kan inte glömma vissa saker, kan inte kasta nästan nåt klädesplagg utan stora kval. Knappt ens ett litet papper. Sa jag papper ?

Jag menar pärmar av papper, fyllda med diverse anteckningar från utbildningar jag har gått, samt från kurser och annat oförglömligt. Men aldrig att jag kommer ihåg att titta i dessa papper. Jo, det finns en och annan planering, eller bra konkreta och användbara grejer jag skulle kunna behöva om jag vore musiklärare. T.ex ett arrangemang för skolans rytminstrument som kan spelas till ett stycker ur Carmen  (spelat på grammofon eller CD). Jag tror faktiskt att jag har använt just det med elever nån gång på  80-talet till stor glädje för alla. Det var tillräckligt lätt men också tillräckligt svårt för att bli intressant nog.  Men var sjutton finns det arret, bland alla miljoner papper ?

Ja, det är bara att sucka en smula och gå vidare….

 

Min kamera har i alla fall lärt mig att sortera vad som har hänt de senaste åren, månaderna och dagarna. Den har i samma stund gett mig huvudbry. Hur ska jag spara dem. Efter händelser eller efter datum. Jag har gjort båda delarna och det visar sig att jag hittar de datumsparade bilderna lättare än de som jag har stoppat in under speciella mappar…ex "resor" eller "landet", för det visar sig ju alltid att jag har glömt att lägga in just den bilden jag letar efter i "landet"-mappen.

 

Och upplevelsen. Själva upplevelsen av sitt eget liv, hur kommer man den närmast ?

Genom att drömma sig bort och återkalla det oförglömliga, eller att se sina gamla bilder och filmer, läsa sina bloggar och dagböcker och påminnas om det förglömliga ?

 

Ja, hur ska man veta ?

Eftersom ingen vet fortsätter jag på inslagen väg.

Samlar mina papper och anteckningar, tar mina bilder och gör mina inspelningar och slänger inget. Det ger i alla fall upplevelsen av att ha koll på sitt liv. Det räcker ett tag till.

 

 

 

Om det fanns en liten blogg-flagga skulle den hissas i dag, med risk för att bli dyngsur. Min blogg fyller 5 år.

5-åringar brukar vara harmoniska och sociala. Nyfikna och kunskapstörstande.

 

 

Men ett tecken i tiden är väl att  det fenomen som för fem år sedan kändes nytt och fräscht som ett litet spädbarn att värna om, känns nu som en neandertalarmänniska, en grottmänniska….en som uttalar hela meningar och sätter punkt  på rätta ställen och prickar över a och o. En som börjar dra sig till minnes saker och som resonerar sig fram iställlet för att helt kort konstaterar, "går på bio med O och E", eller "ont i huvudet, men går till Konsum ändå" . Kortfattade meddelanden som om fem år kanske kommer att tolkas som nätpoesi. Kanske redan är nätpoesi, och medan jag skriver denna mening är den redan ett begrepp. Ungefär som "indiepop". Något som blev ett begrepp innan jag hann blinka. Ingen har någonsin förklarat för mig vad det är och hur det låter, men likafullt blev det ett begrepp. Man kunde läsa om det på 90-talet i DN, men inte heller där kunde någon beskriva musiken och vad som skilde detta "indie" från annan simpel pop. Nåväl…gudskelov finns Google och inte förrän för någon vecka sen kom jag på att jag kunde googla….och ett "aha-iskt" sken spred sig över mitt undrande ansikte. Inte utan att jag kunde känna mig som en indiepoppare själv, så grottmänniska jag egentligen är.

Och kanske är det så….vi människor består men benämningarna och begreppen förgår ?

 

 

Så jag kan alltså vara en ganska "modern" människa", trots att jag hanterar antika begrepp och ägnar mig åt ålderdomliga sysslor.

"Dagens Antikrunda" ägnas alltså åt min kvarlevande blogg, periodvis styvmoderligt behandlad, men ändå överlevande….ibland känns den som enda överlevande, men desto större anledning att fira!

 

     Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!