Tid

 

I denna singlande lövs signade högtrycksdag känner jag mig mig lycklig över att ha fått till en vanlig promenad utmed Årstaviken. Det vanligaste vanliga kan kännas så unikt, speciellt när man har en gäst från Kiruna med sig på promenaden. Att visa det som Stockholm är bäst på – natur mitt i storstan en solig höstdag – är lite av en lyx. 

Gästen hade dessutom berättat om sitt besök hos ett fadderbarn i Gambia, där en del fattigare familjer inte hade en säng att sova i och en pump på gården där man tvättade sig och även uträttade andra behov, blir ens egna vardagliga bestyr så mycket mer värdefulla. Sä lätt vi har det och så illa vi kan må trots allt, eller kanske just därför.

 

 

Och samtidigt mitt i denna lycka över att finnas till i en av de bästa av världar, kan jag känna ett litet stygn av sorg, eller möjligen melankoli. Det är inte alldeles lätt att förhålla sig till lycka och "välgång". Även skönhet i naturen kan ibland bli för stor att liksom omfatta.

 

 

 

Men egentligen vill jag bara ha förmågan att njuta. Det är ju det bästa sättet att visa någon slags tacksamhet över det liv jag har fått, inte minst inför dem som har det så oändligt mycket värre. Att verka vara en gnällig bortskämd barnunge är väl det sista man vill. Fast inte heller vill jag vara en som verkar vara nästan fanatiskt religiöst tacksam.

 

Det bästa vore ju om man bara kunde närvara helt enkelt, utan vare sig kamera eller mobil eller mp3-spelare i öronen.

 

 

Dit har jag inte kommit.  Inte än.  "Inte utan min kamera…."  lyder fortarande min devis.

 

Men jag jobbar på det.

 

Och ikväll blir det gäster på middag igen. Mina släktingar. Får se hur jag lyckas då…;-)

 

 

 

 

Det är som om varje inlägg  vore det sista jag skrev.

 

Så har det alltid varit, kanske. Att jag tänker; det här är det bästa jag skrivit och läser ni inte detta kan jag lika gärna lägga ner…Men även om mina kära läsare inte har läst det som jag har ansett har varit "mitt livsverk" så har jag i lugn och ro kunnat harva vidare i mina ibland självgoda och ibland utåtblickande blogginlägg. Inte har jag lagt ner inte, utom möjligen periodvis, och inte skriver jag så himla ofta längre som förr, men det är nog bara till min och bloggens fördel.  Men nu är det annorlunda….

 

Jag kan inte koncentrera mig på omvärlden längre, när jag nu skriver i denna dödsdömda tickande bombblogg.

 

 

Nu fick jag t.o.m ett mail från "Windows live" med en förklaring till varför allt detta sker. Men det var ju ingen förklaring. Man skyllde bara på att några har klagat på vissa funktioner. Och ? Gör nåt åt det då – eller var för kan ni inte göra nåt åt det ? Det skulle jag hellre vilja veta än att man har hittat en sån "fin samarbetspartner" som WordPress.

 

Det är bara skitsnack, rent ut sagt.  Hade jag inte varit så kär i min blogg hade jag lämnat  spaces för länge sen.

 

Man ska "killa sina darlings" sägs det……

 

Jag kan inte ! Jag är oförmögen på den punkten. Jag borde lära mig att vara mindre sentimental, mer rationellt tänkande. Men jag har försökt att hitta andra vägar i blogg-branschen men finner nada. jag finner mig något mer välkomnad i Blogger eftersom vår gamla vän Anna-Lys är där och har visat glädje inför mitt eventuella  kommande bloggande i den sfären, men jag blir inte tillräckligt taggad av själva stället, tyvärr…..

 

 

Nu när jag har slutat med mina farmspel och yoville på facebook, märker jag ju att det finns inte mycket att göra där heller annat än att gratulera sina nära och kära och föralldel avlägsna vänner också, när de fyller år. Kolla in en och annnan rolig yotube-film och vid riktigt lyckliga tillfällen kanske få till några roliga ordväxlingar i kommentarerna med andra vänner. Men…..

 

 

Jag hade tänkt mig att fylla tiden med det jag är här för…att skriva. Men nu försvann själva botten, grunden att stå på, och nu går tiden åt till att leta efter en annan plats i universum. Äh! Värst vad jag gör det svårt för mig, hör jag er tänka, och precis så är det……fast jag är inte ensam om att göra det svårt för mig.

"Windows Live" är medbrottsling!

 

 

Jag sökte en blogg – och fann en annan. Jag är besviken!

 

 

 

Mitt i all rådlöshet, utanförskap, utflyttning, överföring och en slags hopplös känsla av att allt är förbi, snubblar jag över en sida om Jan Johansson, på facebook. Får en länk till hans "Jazz på svenska" på spotify, och vips är jag mitt i den gamla svenska utvandrarstämningen. Då rådde fatttigdom och nöd. De starkaste och mest företagsamma lyckades skrapa ihop så pass mycket slantar och mod så att de vågade flytta ända till Amerika. Det kallar jag flytt!

Och vart ska lilla jag flytta då ? WordPress, "kan jag få en kopp kaffe"…;-)

 

Men visst är det olika proportioner. Det handlar inte om nöd överhuvudtaget. Men det handlar lite om identitetsskapande, inte bara för mig, men också för alla andra jag känner…en del mer än andra, som helt går in i en annan identitet. Om man flyttar människor hit och dit beroende på jobbtillfällen etc, får man en identitetslös massa som följer tidens  trender, och som motståndslöst tar första bästa jobb mot minsta möjliga betalning. Man lockas med guld och gröna skogar men erbjuds en blek kopia mot vad man redan har och känner sig lurad på det mesta, inte minst på sin egen identitet och därmed stolthet.

 

För att återgå till Spaces…Min identitet sitter inte i spaces galaxväggar, det är jag för gammal för, men däremot fick jag ge uttryck för något som var jag här, och det var min första blogg och mitt första nätverkande, i princip.

 

Men min identitet sitter egentligen i "musikens hus", adress; nånstans mitt emellan mina öron.

 

Sån tur att jag inte är huvudlös då…..än så länge! 😉 

 

 

Nu har jag bestämt mig.

Kommer inte att gå över i wordpressen. Denna blogg ett liv…..inte ett annat liv.

Jag ska fortsätta publicera här tills det inte längre går och sedan sparar jag ner hela rasket på datorn och så får tiden utmynna i ett intet, då det blir dags att lägga ner.

 

Man kan alltid starta nya bloggar men man kan inte flytta tiden… Den går som den vill…

 

Men än finns tid, några futtiga månader….Håll ut……

 

 

Snurrar runt bland andra bloggportaler, men finner inget som lockar. Försöker  hitta ett bättre alternativ än WordPress. Visst  kan det vara bra där om du bara skriver. Ganska lätt att komma in, lätt lägga in bilder, men inget album där heller, fast det kan man visst fixa. Och ingen media player. Blogger likadant. Jag skulle kunna skriva på alla dessa olika ställen, men frågan är var just min space-blogg "Tid" skulle kunna passa in, eftersom jag nu är tvungen att flytta på den.

Tvångsflytt ?

 

Den får kanske ses som en flykting som inte får plats nånannastans, utom på WordPress där den inte riktigt känner sig hemma.

 

Och varför ens fundera ? Lägg bara ner bloggen (fast spara den först på din dator), och ge sen utrymme för nåt nytt!

 

Jag vill inte ha en ny blogg, jag vill ha en gammal med historia…..Som att jämföra Europa med USA. Lägg ner Europa och flytta till USA, bara.!

Var inte så sentimental….

 

Fast i mitt huvud här på Tids-sidan har jag ju just  bilder från New York. Kanske symptomatiskt ? Kanske ett tecken i tiden. Någon som balanserar sig upp mot den höga skyskrapan, som sträcker sig mot himlen. Någon som sträcker sig mot skyn men inte når botten. Kanske ska jag försöka nå botten i min nästa blogg och inte sky några medel.

Och där ska jag dyka ner i mitt och andras undermedvetna och inte ge mig förrän jag har kommit ut på andra sidan…Och var befinner jag mig då ?

I WordPress ?

 

…Jag måste sluta, jag måste sluta…..

 

Men jag kan inte. Jag vet inte hur man gör när man slutar. Jag kan börja hur många projekt som helst, men jag kan inte sluta, och framför allt inte avsluta…

 

 

Usch!

 

Nu vill jag nästan gråta. Aldrig hade jag väl tänkt mig att det skulle sluta på detta sätt.

Nu ska de flytta på dig, min kära gamla blogg.

Trodde nog att du tids nog skulle få rinna ut i sanden på egen hand, men inte att du skulle tvingas flytta så bryskt från hus och hem….

 

Vem kommer att känna igen dig dit du kommer ?  Vem kommer skratta åt dina skämt ? Vem kommer att lyssna på din musik som du inte ens längre får spela ?

Vem ska njuta av dina bilder och vad kommer du att säga när de ändrar din form och ditt utseende ?

Ska jag verkligen flytta dig så bryskt ? Ska du inte med ålderns rätt få dö här där du känner dig hemma och där du har dina vänner, trots allt,

som vet vad du heter och hur du låter och vad du har att säga ?

 

Jag är skeptisk…

 

WordPress ?!

 

Ska du verkligen  behöva pressas in där i en stöpt form som inte passar dig ?

Där måste du vara pretentiös och lågmäld. Smal och svår. Inte som här där du kan var vild och yvig, fri och flamsig och allmänt lättsinnig.

Ska jag verkligen ge vika för WordPressen och låta dig gå in under dess stora tryck ?

 

Sedan Tidens beynnelse har ditt ord varit mitt uttryckssätt.  "Ord som befriar", fanns det en bok som hette (tror jag). Precis så var det här för mig, när jag mötte dig.

Nu står jag här mål-lös.

 

Tid, förvandlerska……

 

 

Jag har jobbat med barn sedan 1975. En sak är säker. Det  är ett föränderligt "material". Kan kanske jämföras med en snickares jobb. Beroende på hur man behandlar trä så uppför det sig olika. Det finns också olika slags trä av olika kvalité. Redan från början är förutsättningarna olika, och det vet också en snickare mycket väl att inget träslag är det andra likt och skall därför behandlas olika.

Samma utgångspunkt borde man ha när man ska få barn att växa och må bra i ett modernt samhälle. Man borde utgå ifrån att de som är utbildade på området har bäst kännedom om hur man ska gå tillväga.

Man borde exempelvis inte slänga in 30 barn i samma klass och säga att alla ska bedömas lika och behandlas på samma sätt..

Att alla barn ( och alla människor) är lika värdefulla är inte samma sak som att de ska  behandlas lika. Alla har ju, liksom träden, olika uppväxtmiljö och olika mycket tillgång till kunskap och kultur hemifrån. Ändå ska de på en gång bedömas i skolan som om de kom från samma tallgren allihop.

 

 

Visst kan det hända att alla barn blir sporrade av betyg och vill lära sig mer pga dem. Men sen då ? Hur ska vi möta de olika barnens frustration när de inte lyckas, inte får det stöd de behöver, när de som lyckas allra bäst leds ihjäl för att de måste vänta på de andra, eftersom läraren varken hinner eller orkar stimulera de mest studiebegåvade. Tiden att se och höra och uppmärksamma alla dessa olika individer finns inte.  Den har egentligen aldrig funnits. När jag var barn och gick i första klass hade vi högläsning. Någon särsklit studiebegåvad elev har jag väl aldrig varit, men jag lärde mig läsa när jag var 5 år i Kalle Anka. Jag pekade och frågade vad det stod och min bror svarade. Det var enkelt…jag hade motivationen att kunna läsa själv eftersom det verkade roligt och jag hade en personlig tränare, helt enkelt. Det gick på nolltid. Men högläsningen i skolan gick inte på nolltid så jag läste snabbt ut hela kapitlet medan några klasskamrater satt och stakade sig genom de första meningarna. Men plötsligt fick jag en utskällning av fröken för att, när det var min tur att läsa, hade jag ingen aning om var i texten vi befann oss. Jag såg ju absolut inte ner på mina klasskamrater som ännu inte kunde läsa, men jag led snarare med dem och tyckte det var pinsamt för deras skull, dessutom var jag ju nyfiken och ville se "hur det skulle sluta"……Men nyfikenhet var inget som var gångbar i den tidens gamla skola. Men visst, det började ju spira under den senare delen av 60-talet. Nya tankar om pedagogik och att den sortens katederpedagogik var rätt förlegad har väl varit ganska allmänt vedertaget under de senaste decennierna. Men nu vill Jan Björklund ha tillbaka en "strängare" skola. Alla ska sitta i sina snörräta rader och lyssna på fröken, oavsett de förstår henne eller inte.

 

 

Alla "olika trädslag" ska böjas åt samma håll och på samma sätt, något annat hinns inte med. Så konstigt då att några knäcks och andra hamnar som prisbelönta stilmöbler på designtorget. Och så konstigt att man redan från början utgick från de träslag som redan hade haft de bästa förutsättningarna, och behandlade alla efter den mallen.

 

Och resten ? Hur klarar de sig ?  

Tja, det är ju upp till dem om de vill gå till "flis" eller om de skärper sig och rätar på ryggen. De har ju "fått" en nioårig grundskola. De har fått en utbildning som alla andra.

De har haft chansen som alla andra att visa att de inte är någon vanlig träskalle……

 

Har de missat den så…..sorry, bara raka vägen in i pappersmassatillverkningen!

 

 

 

Inte ett enda parti har tagit ordet fritidshem till sitt vokabulär. Jag tror att möjligen vänsterpartiet  har haft  förbättringar på fritidsområdet på sitt program, men  de verkar ha fått ge vika för sina "goda grannar" S och Mp. Därför har jag skrivit till dessa andra och frågat vart den frågan har tagit vägen. Socialdemokraterna har inte svarat alls än, men Mp har mailat mig åtminstone. Man får vara tacksam. 😉

Jag klagade på att förhållandena på fritids är katastrofala, och särskilt i förorterna, där 150 barn kan trängas  på små ytor och det är en vuxen på 20 barn. Att som barn komma från en förskola med en vuxen per vart femte barn kan ju bli rätt chockartat. Är skillnaden mellan en 5-åring och en 6-åring verkligen så stor ? 

Jan Björklund viftade ju bort hela problematiken i sin partiledarutfrågning som om det vore en illasinnad fluga. Tröttsam och irriterande fluga!

Jag hade dock inte hoppats något på honom, men de rödgröna… !?!

Nå, Miljöpartiets talesman- eller kvinna, svarade mig att man kommer att satsa mycket pengar på kommunerna som sen förväntas sprida pengarna vidare, även om inga pengar är öronmärkta åt fritidshemmen.

Jo, tjomors!

 

Hallåååååå! Politikerna! Kan ni möjligen stava till Fritidshem ?

 

Och sossarna har som sagt inte svarat mig än, och vänsterpartiet är väl nu bakbundet och får inte säga nåt på egen hand. Särskilt inte efter detta med bröstpumpen. Han är allt bra ostrategisk, Lars Ohly. Han hade vunnit mycket  mer på att satsa på alla dessa kvinnor som jobbar inom skolan och vården under undermåliga arbetsförhållanden. Inte bara kvinnor heller, men alla som jobbar på fritids, ses det  ner på som vore de alla "Askungen". Bortglömda à la de rödgröna, eller behandlade som tjänstehjon à la Alliansen.

 

Jag tror inte att ni kan förstå….

 

I en skola kan hierarkin vara benhård.

Högst på skalan står alla lärare. Några högre än andra. Manliga lärare på lågstadiet står högre än kvinnliga. För att de behövs där….huruvida kvinnliga lärare behövs eller inte, är inte lika tydligt. Lite lägre bland lärarna står de som har övningsämnen, och lägst där står musiklärarna, om de inte är män förstås. "Riktiga män".

Strax bredvid eller lite under kvinnliga lågstadielärare finner vi förskollärare. Men de är ändå lite viktigare än fritidspersonalen, eftersom de har en "klass", och inte bara en fritidsgrupp. De har inte alls så viktigt pedagogiskt ansvar, anses det, eftersom de inte är utbildade lärare, men trots det är ändå en fritidspedagog lite mer betydelsefull än barnskötarna som är anställda på samma ställe. Om vi nu stannar där, är allt ändå ganska OK. Men tyvärr……

 

Vilken kategori förväntas vikariera när lärarna är sjuka, utan ersättning och utan förberedelsetid ? Vilken kategori ska putsa fönster, torka av i alla utrymmen , planera verksamheten, handla och sköta beställningar, ha den mesta föräldrakontakten, fixa mellanmål, jobba från åtta till halv fem i barngrupp hela dagen (om man har heltid), svara för den sociala utvecklingen hos varje barn, ge möjlighet till vettiga och lustfyllda fritidsaktiviteter, samt räcka till för alla ledsna och ibland utstötta barn. Att räcka till för alla barn! Hela tiden…

 

Det är roligt när det går bra och tiden och orken finns och när man inte känner sig överutnyttjad och överbelastad. Det går bra när ens chefer, rektorer eller lägre chefer eller bara medarbetare ser ens arbete och förmår att visa uppskattning.Och när barnen är glada och nöjda och inte slåss och bråkar!  Då kan det vara värt det. Men inte när man får känna sig som Askungen…"Askungen, åk 3 behöver vikarie….Askungen, du måste följa med tvåorna till simhallen……Askungen, du måste stänga fritids idag"!

"Va? Jag öppnade ju i morse, sen vickade jag i trean, sen följde jag med tvån till simhallen. Då hann jag inte äta, så jag tog en tallrik fil på mellis.  Sen gick jag till gympasaleen med våra sexåringar på fritids och hade lite Röris med dem. När jag kom tillbaka var vi bara två personal på 40 barn, så jag hann aldrig ta min rast. Jag orkar inte stänga också".

"Askungen! Du får kompensation."

"Vad ?"

"Du kan få gå en kvart tidigare nästa fredag när du öppnar. Glöm inte att du ska vara glad och positiv. Du har ett underbart arbete med barn. Jag förstår om du är lite gnällig nu, men du kommer att tacka mig sen när du ser hur ännu mycket hemskare det kommer att  bli att jobba på fritids om bara några år. Men då är jag gudskelov inte kvar här.."

"Jaså ? Har Rektorn dragit till nåt skatteparadis då ?"

"Behövs inte my dear Watson. Det är redan ett skatteparadis här, om gud och alliansen får råda.

Jag ska bara njuta av att se andra arbeta ihjäl sig. Hoppas bara jag hinner innan jag trillar av pinn själv.

Nej, hej då Askungen, nu hinner jag inte stå här och babbla med dig, jag måste skynda till min avslappningskurs på Yoga center.

Vi ses imorgon, och glöm inte torka av golven innan du går. Det ser för hemskt skitigt ut här. Det ser inte trevligt ut när föräldrarna kommer imorgon bitti! Vem öppnar ?"

"Det gör jag".

"Men ska du öppna igen ? Så kan det ju inte se ut. Vilken dålig organisation ni har här! Har ni inget schema för öppningar och stängningar ?

Du måste göra ett nytt hållbart schema för öppningar och stängningar innan du går hem ikväll, Askungen! Vi kan inte ha ett ställe inom vår organisation som är så skitigt och dåligt skött, det ser inte bra ut när skolverket kommer hit imorgon."

"OK. Jag ska sova över här inatt, eftersom jag inte hinner hem med sista bussen. Jag måste öppna imorgon eftersom alla är sjuka och vi inte får ta in vikarier på fritids… Jag  kan göra schemat  klart ikväll och torka golven imorgon innan alla kommer, för nu är jag dödstrött"….

"Äh, en taxi hem kan du väl kosta på dig för en gångs skull. Du har väl fått  skatteavdrag ? Du jobbar ju."

" Ja, men det räcker nätt och jämt till hyran nu".

"Byt  lägenhet. Flytta närmare stan, så slipper du taxiresorna. Det lönar sig i längden, vet du!"

"Vilka taxiresor ?"

"Jag har inte tid med dig nu, och du har inte tid att stå här och slöa. Hyfsa till dig själv till imorgon också. Lite styling både här och där, skulle inte skada….Tjingeling"

 

 

Ja, ja, ja, jag vet att det är en nidbild….men allt detta kan hända inom skolvärlden, men kanske bara inte på en och samma gång, även om det ibland kan kännas så för en stackars "Askunge".

 

Vill DU lämna dina barn till en framtida skola där personal behandlas så olika, och barnen i förlängningen blir de verkliga askungarna?  

Bortglömda, utskällda, åsidosatta, aldrig tilltalade för att ingen har tid med dem.

Det finns en bok som handlar om barn som blir utlämnade, utan tillsyn, där det bildas en ledare i gruppen som är av den tyranniska sorten.

 

När barn lämnas åt sitt öde …… det är grymt och borde aldrig få ske!

 

Läs boken, om du inte har gjort det.! "Flugornas herre", heter den.

 

Slut  på dagens sagostund. Peace! 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Precis när jag hade sett svt:s direktsändning av de rödgrönas valplattform, via en länk på facebook och skulle gå tillbaka till facebooksidan var det omöjligt att komma in igen. Vad har hänt ? Är sidan kapad av Alliansen ? Alldeles för mycket provocerande youtubesidor som presenterats där om missförhållanden under Alliansesns styre ? Vore ju ganska praktiskt om de helt enkelt kunde stänga ner sidan à la Berlusconi. Inga nej-sägare, bara glada Europaviftande entreprenörer utan miljösamveten kunde höras. Inga nejsägande väldärdsflummare som tror på ett jämlikt samhälle.

Lustigt nog är det ju faktiskt inte vänstern som tror att alla är lika, det är ju de borgerliga som tror att alla har växt upp under samma kristallerkronor på Östermalm, alternativt större bondgårdar eller prästgårdar på landsbygden. Följdaktligen tror de att alla har tillgång till samma flora och fauna, samma bokryggar i hyllorna där hemma och samma gedigna konto på banken från födsel och ohejdad vana. Och som följd av detta tycker de förstås att de som inte har lyckats så bra här i livet är antingen lite dummare, latare, mer tjuvaktiga eller lömskare än andra, och som vill lura av alla andra deras surt förvärvade slantar i form av förmåner och bidrag av olika slag. Att människor kan ha växt upp under andra förhållanden vill de liksom inte höra på.

 

Skillnaden mellan höger och vänster är alltså att vänstern tror inte att alla är lika, men vill ge dem som har det sämre förspänt en ärlig chans att komma ikapp eller åtminstone så att inte skillnaderna ska bli så enorma. Högern tror att alla har fötts under samma lyckliga stjärna och är lika inför Gud och världen, och de som lyckas förränta sitt lilla startkapital ska rikligen beelönas och de som inte klarar sig så bra får skylla sig själv och får "stå över ett kast" som straff.

Men det här är inget sällskapsspel, det här är på riktigt!

 

Men att Alliansen har kapat Facebook ? Nej, nog för att jag har en del illasinnade tankar om dem, men inte det….;-)

Vi har ingen Berlusconi här…än…..Men om några år när Zlatan har spelat klart i Milan får vi kanske se på andra grejer ? 

Då har han i alla fall gått i lära ett tag. Fast förhoppningsvis håller han sig till det han är bra på. Och tvärtom göra storverk även politiskt, kanske ?

Idag kan man läsa i DN (Björn Wiman), om att kanske Zlatan skulle kunna göra en god sak redan nu för en i Eritrea fängslad landsman, Dawit Isaak. Han sitter fängslad i dödslägret Eiraeiro sen 10 år tillbaka. Hans bror önskade visst för flera år sedan att Zlatan skulle ha spelat i Milan eftersom Berlusconi tydligen är vän med Eritreas diktator Afwerki, och hoppades att han kunde lägga ett ord för Davit.

Alltså ett långskott från Alliansen (om det nu blir alliansen efter valet) på volley för Zlatan via  Berlusconi till en diktatur.  Ja, då gäller det att Zlatan har både bollsinne och ett humanistiskt  spelsystem som alla följer till punkt och pricka.  Detta skulle kunna belönas med någon form av fredspris. Så om han missar Champions leage nästa år igen, så kanske…

 

Sedär…något skrivet idag också bara för att facebook är "kapat", och pga förkylningen som gör att jag sitter hemma i soffan och känner mig som en dålig samhällsmedborgare, förstås…