Någon som gillar städdagar ? Annars finns det olika sätt att slippa….se bildexempel! Den fantasifulla kan säkert hitta andra kreativa sätt att komma undan på!
Ha en skön städdag!
(PS bilden har skickats till mig DS)
Fastnat
Frånvaro ? frånvarande ? Från var ? Från vad ?
Ja, jag är här i mig själv och har nog fastnat i mig ett tag. Dessvärre kommer inga sprudlande inlägg eller färgradioexplosioner, ej heller eftertänksam lyrik värd namnet. Kvar är bara jag med ett ganska alldagligt "face", som inte har fastnat i någon bok av något slag. Det vore väl väldigt bra om det fastnade i en god bok, men icke så. Inte heller i en "bad book" typ Facebook 😉 Den verksamheten har också somnat in mer eller mindre. Det enda jag numer snöar in på är mitt fotograferande men det är kanske bara en tidsfråga innan det också somnar in ? Jag kan ibland bara tycka att detta producerande som jag visserligen i många stycken njuter av, det gör mig också en aning sjuk. Det blir nästan som en drog att tänka ut och planera vad man ska skriva eller inte. Vad som ska bildsättas och om det ska bli ny musik. Och det vore väl bra med det…men så kommer det här med bekräftelsebiten. Klart jag vill bli bekräftad. Det vill väl alla mer eller mindre. Och det är också härligt när någon har läst eller sett eller tänkt samma som jag eller, om inte….i alla fall diskuterar saken. Så kan det ju också bli om jag har haft något intressant om jag har haft nåt intressant tema som jag har dryftat. Men om jag bara gör musik eller skriver en text för att andra ska tycka att jag är duktig, känns det hela lite meningslöst. Och så blir det ju lite när jag inte tycker att jag har något viktigt att skriva om eller något riktigt roligt eller intressant att skriva.
Äh…jag vet inte om ni förstår vad jag menar….kanske bara problematiserar saker i onödan ? Bara en vanlig simpel bloggtorka ?
Nej för då skulle jag väl inte skriva alls. Nu skriver jag en massa ord om att jag inte har nåt att skriva om. Hur dumt får det bli ?
Kommer igen en annan dag. En bättre dag.
Under Mänskligt
Regn i Stockholm
Länge, länge har jag haft svårt att bryta förtrollningen från Nice-resan. Har varit inne flera gånger för att skriva något nytt och….nej, det ville sig inte….stannade på tröskeln redan, och gled vidare. Låtsades som det regnade. Musiken och allt här som hör ihop med Nice känns som om det satt ihop med mitt skinn. Vem vill fläka sin egen hud? Speciellt som jag verkligen inte hade något vettigt att tillägga. Att skriva om vardagens små förtretligheter eller om världshändelser. Förr i världen kunde jag glatt bita i allt för stora bitar, eller för all del, vilket ni vill, alltför små, och ge mig hän i världspolitiken eller bara beskriva en kaffestund på stan. Nu känns bägge delar lite futtiga, fast jag vet att det inte behöver vara så. Men tänk bara på allt det hemska som händer/har hänt nyss i Burma och Kina…..
Bara tralla vidare som om inget hade hänt ? Nej, men oavsett om man skänker pengar eller inte, är det svårt att förlika sig med orättvisorna i världen. Mellan världsdelar och inom världsdelar. Idag hade Stockholms skolor "Operation dagsverke", så jag mötte ett antal ungdomar som med stor entusiasm kom och skramlade bössorna, medan så många vuxna skakade på huvudena och såg sura ut.
Några skänkte för all del pengar men några av tjejerna såg på varann och sa "Nähä" och suckade efter att ha stött på motstånd sjuttioelfte gången. "Pengarna går till barn i Bolivia så att de ska kunna gå i skola, som alla vi i Sverige kan", sa de. "Bra kämpat", tänkte några av oss och la ner några slantar. Och hoppas därmed att de inte ger upp tron på mänskligheten…..och vuxenvärlden.
Men av någon anledning bröts förtrollningen idag när regnet kom till Stockholm. Även futtigheter känns angelägna och alls inte så futtiga längre. Behöver inte ens låtsas att det regnar, längre…..fast det är klart….det är ju skillnad på regn och regn…..
Under Väder & Vind
Så fort går tiden…
Otroligt men sant! För en vecka sen var vi där. Nu är vi inte där längre. I Nice alltså. Är det tiden som har gått fort eller är det vi som har gått ifrån den? Hur som helst så var det precis vad vi gjorde där. Gick alltså. Från morgon till kväll, med avbrott för siesta varje dag. En ljuvlig grej som jag aldrig unnar mig hemma. Och när man vaknar ser man upp mot berget ovanför, palmerna, och den blå himlen. En skön vy från sovrummet. Ungerfär lika skönt som när man har sovit i en båt och man vaknar till vågornas kluckande. De ljumma vindarna slår emot en när man öppnar de franska balkongdörrarna. Så går man ner på stan. Den närmsta staden är den gamla staden i Nice, som sommartid är väldigt turistig men så här års är det nästan bara en charmig turism som gör sig gällande. Kan tänka mig att det liknar turismens barndom på 50-talet. Innan man kommer till gamla stan måste man emellertid antingen runda ett högt berg eller bestiga det. En av dagarna besteg vi det och det var en fantastisk vy som bredde ut sig runt om.
Väl nere på andra sidan, hamnar man i ena änden av dem berömda "Promenade des Anglais" och därifrån är det inte långt till de gamla kvarteren i Nice.
I en gatukorsning står en modell och mittemot henne en lång rad med fotografer på tur. Efter att ha frågat en fransyska får vi veta att det är en kurs i modelllfotografering. Och en fotolärare med jättekamera stod mycket riktigt och instruerade gänget.
I ett annat hörn lite längre upp i stan står två polismotorcyklar och bakom dem en buss med några rånare i luvor och med maskingevär (eller vad det nu är?)! Ingen kurs i att råna den här gången men en filminspelning var det i alla fall. Hela Nice tycks vara ett enda låtsas-ställe.
Fast jag förstår det. Det är en filmisk miljö med dramatisk natur. Och där kunde jag gå och plåta som värsta turisten, men jag kunde ju låtsas att jag gick en turist-kurs…"Hur man smälter in bäst bland turister"…hm..nåja. Efter allt man får vara med om, smakar det allt gott med ett glas vin eller kaffe eller varför inte en bit mat?
Under Resa
Stad vid havet
Att se, att lyssna, att smaka och att gå! Ett slags fyrbent sätt att ta sig fram på som turist. Jag glömde nog det femte benet för min egen del; "Att fotografera", fast det hänger ju lite ihop med de andra. Och jag var heller inte lika helgalen som förra året, då jag tokfotograferade allt, när vi var i Tromsö, t.ex. Fast allt är ju relativt. Jämfört med resten av mänskligheten tokfotograferade jag nog även nu. Men eftersom jag hade glömt flera reservminneskort så visste jag att det fanns ett maximalt antal bilder att ta. Rätt nyttigt för mig att begränsa mig. Dessutom går det ju att uppleva och se saker även utan att fotografera dem. En självklarhet, naturligtvis, men inte förrän det är självupplevt går det in i själva hjärteroten.
Att komma till denna stad vid havet i slutet på april är förstås härligt och ljuvligt. Och direkt vid ankomsten fick vi lov att ta taxi från flygplatsen, då vår buss slutat att gå så dags, så i en faslig fart for vi längs med "Promenade des Anglais", nästan hela vägen från flygplatsen och den lägenhet vi hade fått hyra. Med havet till höger och det brusande storstadslivet till vänster. Motorcyklar, restauranger, upplysta palmer och byggnadsverk, prostituerade vid den gamla hamnen, andra flanörer, och så dök vi in i stadens mörker, uppför en backe och in på trång gränd och en till och sen hade vi som tur var fått en bild på porten, som var upplyst även kvällstid, så vi skrek till; "Ici"! (Här!) Han skrattade åt att vi plötsligt lät så bestämda efter att ha verkat rätt vaga om vägen innan. Se där vad ett fotografi kan göra nytta ändå…..;-)
Nej, nu blir det inget mer idag….fortsättning följer, om än ospännande!
Under Resa
Stad i ljus
Står i solljuset på Odenplan och kisar efter en vän. Trots mina nya solglasögon är det svårt att se. Så starkt är ljuset att det nästan är obarmhärtigt. Sådant är vårt klimat och vår del av världen att det antingen är outhärdligt mörkt eller obarmhärtigt ljust och så tåliga är vi människor att vi anpassar oss efter just dessa förhållanden. När jag står på Odenplan och kisar mot solen och fotograferar förbipasserande kan jag få en förnimmelse av att vara någon helt annanstans, i alla fall i en annan stad. Visst känner jag till gatorna i Wasastan, men jag känner mig inte hemma där. Förut har jag nästan tyckt att det har varit fult och grått och ödsligt där, och ett ställe som man bara byter buss på. Men, kanske tack vare Bodil Malmsten som skriver så kärleksfullt om denna plats, så förändras min syn. Egentligen är platsen speciell och vacker i all sin ödslighet. Dessutom sitter jag där vid lunchtid och ser många människor mötas, passera, prata och bara sitta och sola. Så inte är det ödsligt inte. Kanske är det solljuset som förändrar seendet. Eller så är det vetskapen om att jag om bara några dagar sitter på ett café i Nice som gör att jag ser alla platser i ett nytt förmildrande ljus.
Ha det! =)
Under Väder & Vind
Att ha flyt, eller inte..
Ibland går allt så trögt hur man än anstränger sig. Man hajar noll och minsta grej känns oöverstiglig. Och så i ett huj så förändras förutsättningarna.
Det leker, det där livet som man håller på med att leva. Häromdagen gick jag hem från mitt jobb. Den promenaden tog 2 timmar. Hade jag inte stannat på Västerbron 18 ggr och 18 ggr till på resten av vägen, för att fotografera, hade det säkert gått mycket fortare, men när jag väl gick så hade jag ett ganska högt tempo. Och så en cappuccino på ett litet italienskt hak, när jag nästan var hemma förstås. Och inget kändes jobbigt. Framförallt inte det sistnämnda.
Ibland orkar jag nästan inte gå in i ett annat rum för att hämta tidningen, t.ex.
Vad beror det på? Att det är så olika…?
Jo, jag har hittat en ny bok i gömmorna här hemma som heter "Flow", och som lär handla om just det fenomenet. Jag ska rapportera sen om jag orkar läsa den. Nån dag har jag säkert flyt, så det funkar, men det började inte så bra. Gissa om jag somnade första gången jag försökte….? 😉
Under Mänskligt
Bok nummer 2
Nu har jag läst vårens andra bok. Mycket bra, mycket rörande, mycket sorglig och gripande. Men jag hade ett sjå med att börja läsa den överhuvudtaget. Varje gång jag slog upp den somnade jag. Oavsett om det var morgon, middag eller kväll. Vet faktiskt inte varför, för den var egentligen inte tråkig nån gång, men som tur var hann jag till slut komma igenom några sidor så att jag kunde komma ihåg vad den handlade om till nästa gång jag skulle somna…nej förlåt, läsa. Och till slut lyckades jag smälla i mig nästan halva boken…alldeles vaken! Och sen gick det som en dans. Fast då var det ju det att den blev så sorglig, så då grät jag istället. Sen kunde jag efter ytterligare några kapitel bli helt förvånad över att just denna författare som fick mig att somna i början, var den författare som skulle uttrycka mina tankar som jag hade förra veckan när jag tappade orden. Han skrev just det där om varför och för vem man skriver, så precist som jag tänkte, så att jag nästan blev mörkrädd. Hur kunde han veta att det skulle bli så….? Hmmm. Jag kanske tog till mig något underliggande budskap i början när jag sov, tänkte jag. Oavsett detta var det en bra och intressant bok, som jag skrev ovan. Men jag skulle önska att någon annan hade läst den så jag kunde diskutera den innan jag har hunnit glömma bort den…..
Boken heter "En handfull regn" av Niklas Rådström.
Läs den gärna, för min skull 😉
Och ge inte upp om du somnar….du kommer att vakna till slut! =)
Under Böcker
Kraxa
Jag har kraxat som en kråka i en vecka och har varit hemma och varit förkyld. Kunde inte jobba och inte sjunga en svensk mässa av Olle Adolfsson med kören.
Men jag kunde lyssna och njuta och jag kunde gå på puben efteråt och njuta, och jag kunde idag tvinga mig till en promenad för lite fågelskådning. Och njuta av den och en cappuccino. Nu känns det lite bättre!
Ha det ni med! =)
Under Hälsa
Ord-Stopp
Så en dag tog orden slut….trodde nog inte att just det skulle drabba just mig, eftersom de far kors och tvärs som vettvillingar i hjärnan, orden. Förut, rätt lätta att få fatt i efter lite fiskande med håven i luften, nu faller de platt till marken och bilder fuktfläckar här och där. Har kommit fram till att jag måste vilja nåt, tror jag, för att jag ska få fatt i de rätta orden. De måste väl ha en uppgift att fylla.
Men här vills det inget, så…….
Ord-Stopp låter som en rolig lek, men tyvärr…mer orolig än rolig.
Ha det!
Time in Stockholm 
Tid 