Kategoriarkiv: Resa

Stad vid havet

 
Att se, att lyssna, att smaka och att gå! Ett slags fyrbent sätt att ta sig fram på som turist. Jag glömde nog det femte benet för min egen del; "Att fotografera", fast det hänger ju lite ihop med de andra. Och jag var heller inte lika helgalen som förra året, då jag tokfotograferade allt, när vi var i Tromsö, t.ex. Fast allt är ju relativt. Jämfört med resten av mänskligheten tokfotograferade jag nog även nu. Men eftersom jag hade glömt flera reservminneskort så visste jag att det fanns ett maximalt antal bilder att ta. Rätt nyttigt för mig att begränsa mig. Dessutom går det ju att uppleva och se saker även utan att fotografera dem. En självklarhet, naturligtvis, men inte förrän det är självupplevt går det in i själva hjärteroten.
Att komma till denna stad vid havet i slutet på april är förstås härligt och ljuvligt. Och direkt vid ankomsten fick vi lov att ta taxi från flygplatsen, då vår buss slutat att gå så dags, så i en faslig fart for vi längs med "Promenade des Anglais", nästan hela vägen från flygplatsen och den lägenhet vi hade fått hyra. Med havet till höger och det brusande storstadslivet till vänster. Motorcyklar, restauranger, upplysta palmer och byggnadsverk, prostituerade vid den gamla hamnen, andra flanörer, och så dök vi in i stadens mörker, uppför en backe och in på trång gränd och en till och sen hade vi som tur var fått en bild på porten, som var upplyst även kvällstid, så vi skrek till; "Ici"! (Här!) Han skrattade åt att vi plötsligt lät så bestämda efter att ha verkat rätt vaga om vägen innan. Se där vad ett fotografi kan göra nytta ändå…..;-)
 
Nej, nu blir det inget mer idag….fortsättning följer, om än ospännande!
 

5 kommentarer

Under Resa

Aldrig stilla stå…

 
Aldrig stilla stå
så länge skutan kan gå
 
 
så länge du är  på gång
kommer där en liten sång
 
 
ur din pipa,
ur en liten glipa
 
 
lyser solen igen
dit du styr färden
 
 
bara du inte är den som
aldrig ropar "Kom!…
 
 
Vi byter riktning och håll…"
för då stannar du som vanligt kvar på noll…
 
 
du sjunger aldrig mer i dur
och var du står faller en skur
 
 
om du inte vänder på klacken
och rätar på nacken
 
 
och var du sätter din trötta fot
blir den blöt och sur och du läser din not
 
 
med en likgiltig min
du drabbas av spleen
 
 
om du inte tar dig i kragen
andas med magen
 
 
och sjunger med Myrberg
och ger hals med en vals som sätter färg
 
 
på regntunga skyar
och gör himlen blå över alla byar…… små….;-)
 
 
Så stanna inte där och stå…
Börja gå!
 
Har blivit mitt livs mission…..
 
 
och man får på köpet motion! =)
 
 

8 kommentarer

Under Resa

On the track again…

Vi skulle fira en 50-åring, så off we go. Att resa är att åka tåg.
  
 
Världens mest avkopplande sätt att resa.
 
Och man skulle ju kunna tro att det bar iväg norrut, till en början. Men nej…bara en synvilla, ju. Och nu bär sig bilderna så konstigt åt så det är lika bra att publicera. See you ! =)
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Och tänk att det fortfarande var ljust vid 4-tiden när vi kom fram till Göteborg igår eftermiddag. Nu har vi en heldag på oss att åka spårvagn. Köpte ett 24-timmars kort så nu kan vi resa obegränsat….
 

4 kommentarer

Under Resa

Det här med Norge..

 
 
Jag tycker ju att det här med Norge..det är ju inte alls överreklamerat, snarare tvärtom ! Överhuvudtaget är det naturligtvis vackert i övriga delar av norra Norden, men har man varit i Nord-Norge kan man inte annat än säga att det är perfekt, helt enkelt. Om det nu finns/fanns någon Gud eller Gudinna må han/hon ha sagt att "här uppe blir det ju så jävla kallt och mörkt halva året så som kompensation ska de få den absolut vackraste naturen". Det skulle jag säga i alla fall i hans/hennes kläder.
 
 
Och så vart det ! 😉
 
 
I vackraste laget, eller hur man säger ? Inte i hetaste laget i alla fall. Fast ändå bjöd Tromsö med omnejd på ett fantastiskt fint väder vår sista Norgedag. Soligt, och klar himmel. Vädret var på vår sida då vi skulle fara upp i "Fjellheisen" som vi hade spanat in varje dag från sysslingens balkong. Ibland såg man inte toppen och ibland såg man  inte hissen eller fjället alls, men just denna dags syntes hela fjället och hissen (liften), därmed. Det blev en hisnande tur upp och ner och sen var det sagt att vi skulle åka ut på en av öarna som hette Sommaröja (så passligt) och äta lunch. Alla bättre restauranger i Tromsö var stängda på söndagar (Man får heller inte köpa öl eller pilsner i affärerna på söndagar), dessvärre, men därute på Sommaröja fick vi åter äta gott och skåda hänförande natur
Vad finns att tillägga i skrivande stund ?
Hmm.
Jag fick i läxa eller bakläxa (hur man nu ska säga ?) att uttala de norska orden rätt.
 
 
Exempelvis "Fjällheis´n", dvs man uttalar inte det sista e:et. Det gick någorlunda faktiskt. Värre var det på "Skarven", ölstället, när jag försökte få rätt uttal på ordet "selden" (ung. som engelskans "seldom"). Mina Norska vänner vred sig av skratt, fast jag tyckte själv att det lät i det närmaste perfekt. Ju mer öl, desto bättre. Tyckte jag. Men hursomhelst fick jag till slut klart för mig vad som var fel och rätt med mitt uttal och då fick jag nästan godkänt.
Det ska låta "seld´n" fast utan ett "tjockt" L som jag först provade med ett antal gånger…fråga inte hur många…men till slut så !!!
BINGO !
 
 
 
Och det kan man säga om hela resan. Fantastisk från början till slut…så, tills vidare avslutar jag härmed Norgehistorierna för gott, fast en liten till kanske…? Nä, det får bli som i den med tändstickorna.
Norrmannen som provar tändstickor…
" Funktionerer icke…funktionerer icke….funktionerer !!! Den spar jag ! "
 
Fast jag inser att den skulle jag ha be-sparat er !
Har ni förresten hört vad norrmän säger om svenskar ?
 
Att vi är snåla ! He…Kunde just tro det….
 
Nä..Tacka vet jag norrmän ! Dom spar jag  
 
T.ex här i mitt fotoalbum !
 
Tack snälla sysslingar, pysslingar, tremänningar och annat "löst folk" för en jättefin "tur" !
 
Ha det !

2 kommentarer

Under Resa

språkförbryllelser…

 
"Vill docker ha wein?" tyckte jag att de sa. Vi satt på den fina balkongen med den hänförande utsikten över Tromsö och hade just blivit serverade varsitt glas vin.
 
 
 
Satt där som levande frågetecken medan de upprepade frågan flera gånger. "Docker" hade vi lärt oss att man säger i Tromsö i stället för "dere" som man säger i Oslo (eller "ni" på svenska). Men "wein"….? Det är ju vin på tyska. Och vin hade vi just fått.
 
 
Våra fåraktiga ansiktsuttryck förvandlades väl till slut till lättade men aningen skamsna nunor när vi förstod att de talade om "vann", dvs vatten. Men i de nordnorska regionerna låter "n" lite grand som "ng". Ganska sött låter det. Och den norska som vi har hört och läst mest av här i Sverige är ju Oslo-norskan som egentligen bara talas där och ingen annanstans. Fast när Tromsöborna skriver på norska använder de bokmål och inte nynorsk. Lite krångligt. Vi i Sverige har ganska lite kunskap i de nordiska språken och förstår mycket mindre norska än vad norrmännen förstår svenska, vad det nu kan bero på. Vi hade väl teorier om att vi svenskar alltid har ansett oss vara lite "förmer" än de från det mindre grannlandet. Och det har vi ju verkligen ingen anledning att känna. Vår norska värdinna sa att hon försöker hjälpa till och översätta och underlätta för svenskar att förstå det ibland ganska svårförståeliga språket. Och hon undrar om vi gör likandant (fast tvärtom).
 
"Näää", tänker jag i mitt stilla sinne. Vi kan inte underlätta eftersom vi kan så pass lite av den nordnorska dialekten. Möjligen kan man lite "oslonorska" och klart att många ord är samma men …det låter inte likadant. Men det är spännande att sitta där och lyssna till den norska släktens samtal. I början såg man i kors efter ett tag och hade svårt med koncentrationen. På slutet av resan kändes det betydligt mer överkomligt.
 
 
Det är roligt att komma till ett nytt land och komma "köksvägen" lite grann. Att inte vara bara ren och skär turist utan också få mänskliga kontakter. Och höra om livet och sätt att leva vardag ur ett annat perspektiv. Dessutom fick vi ju "nya" släktingar, i och med att vi aldrig hade träffats förut.
 
 
Och vilka specialiteter fick vi oss till livs ? Mer om det i nästa "nummer"…..Men några bilder så länge, som kan ge en hint,
 
 
möjligen…..?
 
 
Ha det 😉

7 kommentarer

Under Resa

Höjdpunkt

 
 
Och bilderna tar aldrig slut känns det som,
men ändå, precis som med
resan finns det en ände på allt.
Till och med bilderna. Jag var ju orolig för
att jag inte skulle orka med den här resan.
Alla strapatser och sömnlösa dagar och nätter
 på flyg och i flygplan, det kunde ha gått illa ju.
Efter min eländiga sjukskrivningsvår. Men det skulle visa sig vara ett lyckokast. Hela Sicilien blev en enda "sorglösa brunn". Allt det som varit, och det som skulle komma efter resan kändes oväsentligt. Och jag fick
en känsla av att vara oövervinnerlig. Ja, utom när vi sista dagen skulle
klättra upp på det berg som vi hade stött näsan i varje dag. Det ståtliga vilda berget bakom katedralen.
"Can´t go under it, can`t go through it, can´t go beside….must climb",
kommer jag osökt att tänka på. Den gamla ramsan om att "gå på tigerjakt"
….Och så symboliskt kan det ju faktiskt bli att jag tog mig uppför det där berget, och gick inte rakt in i väggen den här gången.
Rätt svettigt dock, på vägen, men en hänförande utsikt förstås.
Och väl uppe efter diverse smärre svindelattacker möts man av synen av en blommande kaktus och ett gäng poserande amerikaner på den allra högsta punkten.
 
Men väl där  räckte det med att skicka upp sällskap nr 2 som fick rädda Sveriges ära. Visserligen var det inte nationaldagen just den dagen, men ändå. Amerikanarna kan ju inte få  erövra alla platser ostörda. Fast just de här var väldigt vänliga och erbjöd sig att fotografera oss vilket de fick.Vi andra njöt i fulla drag av att sitta i skuggan och njuta.
Och vad mer av vikt ? Den borttappade bettskenan som genom ett trollslag var fullkomligt försvunnen, men när den envisa ägarinnan till slut trodde att hon blivit galen…jag hade den ju i handen, och nu är den borta…så hörde hon ett krasch samtidigt som hon tog ett steg bakåt, och hon visste precis vad det var…..och kunde inte annat än skratta ändå….nej, för hon var ju inte galen i alla fall…..och föratt vi ju letat minitiöst överallt på hotellrummet i fler dagar….Och vi skålade på kvällen i solnedgångenför "Bettan" som fått ett nytt liv.
 
 
 
Och vill ni se mer….i bildalbumet finns det massor ! Ni vet att 1 Gigabyte med bilder är väldigt mycket bilder…..
 
(istället för att gå på toaletten för 1 euro, tog vi varsin cappuccino på mac Donalds, med toalett. Både billigare, och GODARE !)
 
Ha en fin midsommar allihop !
 
 
Vi ses….för idag har jag skaffat mobilt nätverk. Och om jag inte var "bolgaholic" förut så lär jag bli det nu….fast jag tänker bada lite också, emellanåt och faktiskt….håll i er nu…en resa till blir det  efter midsommar. Rakt upp mot ljusast tänkbara. "Släktingar i ljus…!"
 
Tänk bara 😉
 
 

12 kommentarer

Under Resa

Salutami !

För att ha ett så fint vin så var inte restaurangen särskilt prisvärd egentligen. Vi beställde alla in en risotto med svamp. Jag lovar att jag hade kunnat göra en bättre själv. Enda gången jag tänkte så under resans gång, faktiskt. Hursomhelst var utsikten vacker och mycket människor passerade. Körfolk på väg till katedralen före konsert och själva huvudattraktionen, den amerikanska ungdomskören satt på torget och sjöng och åt tårta för att fira någon körmedlem straxt innan konserten skulle börja.
 
 
Vi som brukar vara på körresa när vi reser i vanliga fall, kände hur det började pirra i stämbanden och en glad förväntan spred sig i kroppen. Väl inne på plats var det lite sorgligt plötsligt att sitta på åskådarplats, men också skönt förstås. Hade inte kunnat sjunga rent med det där vinet kluckande i huvudet.
Väldigt roligt att höra den amerikanska ungdomskören, som faktiskt sjöng ett stycks som vi har sjungit. Svårt då att hålla stämbanden i styr.
Efteråt gick jag fram för att fråga efter ett program och stötte då ihop med en annan entusiastisk åhörare. Vi kollade på varandras kameradisplayer och bekantade oss så pass att han bjöd oss på glass efteråt.
 
 
En sympatisk man som var bekant med en svensk ambassadör och hans fd fru. Han var inte från stan men från Palermo och hade ett litet ställe i Cefalù. Han älskade platsen och katedralen med det mäktiga berget bakom och ville guida oss runt i gränderna. Så småningom blev han lika fotograferingslysten som undertecknad så där gick vi och blixtrade i de dunkla gränderna.
 
 
 
Det var en trivsam stund men vi bestämde oss ändå för att gå hem och upp på vår altan för en nattfösare.
 
(morgonen efter…)
 
Och den första dagen var över. Håll med om att den var lång….?!
Hotellfrukosten som också fick intas på turistfälletorget, fast på intillliggande café, kunde uppgraderas med salamismörgåsar i stället för den sylt- eller chokladimpregnerade cornetti som annars bjöds. En hel del upprörda rop hördes mellan kassörskan och de många biträdena bakom disken som alla sprang i kors och utförde varandras sysslor. Kassörskan var inte förbereddd på dessa konstiga avsteg och visste inte hur hon skulle ta betalt. Men allting ordnar sig och ingen är så arg som det låter i det här landet.
 
Och med frukost i magen gick vi åter in i gränderna för lite shopping eller bara för att glo på allt. Och det finns mycket att titta på. I en affär med kolossalt exklusiva lampor fick vi av en händelse syn på en affisch…..så lustigt, eller hur ?
 
 
 
 
En liten men dock hälsning…."salutami"…heter det visst. Låter nästan som salami….=)
 
Och vi passerade en gammal akvedukt där det vilade ett porlande lugn sen ett, sen flera århundraden avrinnade och utrinnande. Fråga mig inte mer om det ….jag hade bara öga för kameravinklarna.
 
Många gränder och strandpromenader, cappuccini och "danslektioner" senare,
 
 
hittade vi av en händelse "lunchrestauranten, lunchrestauranten", dit antagligen traktens arbetare gick för att få sin italienska husmanskost.
 
 
 
 Man förstod inte riktigt vad det var man åt men gott var det. Bästa cappuccino i stan !
 
 
Och billigt, med vin och öl och allt. Och genuint.
 
 
Kan det bli bättre på en skala ?
 

8 kommentarer

Under Resa

Med kameran i skottläge

 
 
Redan efter första resdagen var såväl batterier som mitt gigabyteminneskort i kameran slut och fullt ! Jösses så många flygbilder jag sen fick radera efter hand. Ressällskap 2 hade visserligen en dator med sig men jag hade glömt sladden till kameran och eftersom det inte fanns någon plats i hennes dator för minneskort, kunde ingen överföring göras. Så jag fick snällt radera ett antal bilder efter hand som nya objekt dök upp. På ett sätt dumt men kanske lite bra ändå att sålla så där på en gång. Då gällde det ju verkligen att behålla det mest minnesvärda. Fast hur kunde jag veta vad som var minnesvärt när jag mest satt och glodde in i kamerans display?  Hursomhelst hade jag ju extrabatterier och laddare och ressällskap nummer ett har ju också en kamera. Och kanske jag hittar ett internetcafé så småningom ?
 
 
Vad man inte kan fånga i kameran är ju dofter och smaker, den ljuvliga värmen på kvällen(som jag vet att ni hade här hemma också) och gatljuden. Människor som skriker och pratar. Man tror att de är arga men det är bara ett sätt att vara på. Lite högljutt och slamrande sätt att diskutera allt och inget. Vår första dag i Cefalù med resa dit
 
 
 
och promenad till hotellet,
 
 
 
 
 
gubben vid fruktståndet som ville bli fotomodell,
 
 
 
 
 
 lunchen  vid havet och badet i detsamma, kändes som tre dagar. Sedan hörde vi på avstånd en bil som körde runt i stan med megafon. Man kunde först tro att det var reklam i största allmänhet. Men när bilen kom till våra kvarter en andra gång kunde vi uppfatta orden katedral, concerta, "New York choir", nånting och vi bespetsade oss på att äta på det superturistiga torget bredvid katedralen, på kvällen för att vara nära när konserten sen skulle börja.
 

9 kommentarer

Under Resa

Far och flyg !

 
 
Far och flyg !
 
Man hinner med mycket på ett och ett halvt dygn om man ger sig den på det.
Sambosläktens sommarställe ska säljas och möbler skulle fördelas och fraktas iväg. Mycket redan gjort förstås, men annat blir kvar ett tag till. Svågern hade hyrt skåpbil på fredagen för att köra till sitt landställe med några av grejerna och vi hade hyrt på torsdagen och fredagen. Vår bil var väl i minsta laget för att få med både hans och våra grejer in till stan där släkten bor. Det såg rätt hopplöst ut ett tag, men med lite omstuvning och isärskruvande gick det bra. Sen körde vi till svärmor med alla grejerna inlåsta över natten. Nästa morgon var det ompackning till skåpbil nummer 2. Den skulle vi ha haft dagen innan. Rymlig som en balsal. Fast det är ju alltid kul med problem när det går att lösa. Och våra fåtöljer och skåp fick också lite mer space. Och trädgårdsmöbler hade vi fått av bara farten. Och vart skulle de ta vägen ? Inte har vi plats hemma för dem. I källarförrådet får vi knappt in en mössa till, ens en gång. Efter lite konfererande kom vi på att vi kunde ta en omväg förbi mitt "släktland"…fast ingen karta hade vi med….men vi gick på känn….visste att det fanns en färja på vägen och en serpentinväg. Tja…det gick vägen, men så brast uppmärksamheten en aning och vi for ut på fel väg….och missade genvägen…..missade säkert en kvart. Bilen skulle vara återlämnad i Stockholm kl 17.00. Tankad och klar. Lite stressigt ! Men vi hivade ut möbler och grejer som skulle dit. Systerdotter med familj var där och ställde genast upp möblerna. De utföll till belåtenhet, även om de inte var direkt stilenliga. Men de föll i god jord eftersom de gamla hålller på att falla isär…Vajert….och så hem med skåp och fåtöljer, packa ur….dra skåpet på en matta till hissen och upp med allt..sen var klockan tjugo i fem och allt stod i farstun. Sambon drog iväg med skåpbilen som skulle till andra änden av stan.
Och jag började baxa in allt. Och så var det bara skåpet kvar. Ska jag vänta så vi blir två om det eller ska jag dra in det själv ? Jag gjorde det själv. Visste var skåpet skulle stå, så det var bara att dra in det. Lyfta varje benpar över tröskeln och sen på plats. Mattan fick jag också undan.
Och så måste katterna nosa in allt nytt och markera revir. Det tar en stund. Men Hanna var snabb på båda fåtöljerna. Misse fick nöja sig
 med en liten vit matta.
Och gissa om det blev förvånad och förskräckt sambomin vid hemkomsten !?
Var är skåpet ? Har du tagit in det själv…..?
 
 
 
 
Hmm…Ibland imponerar jag faktiskt till och med på mig själv.
Sen blev det ett välförtjänt restaurangbesök, med kött och allt. Förstår uttrycket "mat för en karl", efter två dagars slit och släp.
Och bilen ? Jo, återlämnad prick fem, otankad. Två försök gjordes att hitta en mack i närheten och det sista lyckades. Då var det bra att en oöppnad påse "gott och blandat" fanns att tillgå för den stackars bilföraren som kunde pusta ut och höja blodsockret på bussresan hem. 
 
(Balsal eller skåpbil ?)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och här står skåpet !
 
 

11 kommentarer

Under Resa

Den sista pillerburken

 
Igår skulle jag hämta ut mina vanligaste piller på apoteket, som jag ätit sen barnsben, och nej..det är inte knark. 
 
 
Anledningen till att jag idag fick gå under jorden och ta tunnelbanan ända ut till Albys apotek (drygt en halvtimme från stan) var att denna medicin inte fanns att uppbringa i hela stor-stockholm. Den sista och enda fanns alltså just i Alby. Och jag fick boka den igår på hemmaapoteket. När jag väl nådde mitt mål sa hon att den inte fanns… min bokade burk…men sen upptäckte hon att den hade bokats av någon annan som inte hade hämtat ut i tid och alltså var det jag som fick den.
 
 
Synd att jag måste ha medicinen, annars hade jag ju kunnat sälja den dyrt på torget där. Verkar plötsligt vara hot stuff ? Har i hela mitt liv aldrig varit med om en sådan åtgång.
Nå…tänkte först fika på förortstorget. Såg till min förtjusning att det fanns kultur att hämta där, men min SL-biljett skulle hinna gå ut så jag tog tåget hem igen.
 
 
 Och på vägen hem slank jag in på Söders egen "hötorgshall" där jag har mitt stamställe vid disken.
 
 
Borta bra men hemma bäst…..
 
 

5 kommentarer

Under Resa