Tid

 

I mitt liv har detta sannerligen blivit ett Ernman-år. Upptäckte Malena första gången i ett program med Martin Fröst och älskade redan då "den gränsöverskridande människan".
I år när "nöden" var som störst, var också hjälpen som närmast. Fick en kick av vinsten i svenska schlagerfestivalen för att jag inte var ensam om att uppskatta denna typ av konstnärlighet och på den vägen är det.
På en körrepetition efter en lång tids infektion när jag just hade funderat på att ge upp sjungandet  "låtsades jag vara Malena Ernman", bara för att prova. Jag tror ingen kan förstå vilken effekt det hade på min röst. Allra minst jag själv. Så vackert har jag aldrig sjungit i hela mitt liv. Jag lovar! 😉
OCH ! Dessutom har jag nyligen gjort en egen text på "La voix" till en "gammal kär kollega (numera vaktmäsare i tre skolor), som just fyllt 50 år, och framfört detta själv på stort lärarmöte och även detta var bejublat. Inte för att skryta, men..Snacka Ernman-effekt! Livet ät förändrat! =)

 

Om ännu ett litet, litet tag har jag sommarlov…tröstar mig, och kanske er, med lite Brasilianskt så länge. Igår öste regnet ner när det skulle vara skolgårdsfest och imorgon ska det tydligen både storma och regna när 6-åringarna ska till Skansen. Men idag skiner solen och lyssnar du till den musik som kommer från ett varmt land blir du ändå varm invärtes. Det kan man komma långt med. Och med lite rytmiska rörelser till musiken stiger värmen upp i pannan också.

 

 

 

 

Och på med tröja och vantar för på fredag ska det bli 4 grader ute.  Och håll ut…..

 

Och i alla tider har olika musik befruktat min vardag och mitt liv.

 

 

Så ock denna fridfulla, men ändå levande sorts klirr- och klangmusik, framförd av Chick Korea och Gary Burton.

Fortsätter med inspelningar av glömda och oglömda vinylinspelningar och inser att min och andras vinylsamlingar i nya skivhyllan är bättre än våra CD-samlingar.

 

 

Eller så är den känslomässiga inställningén till LP-skivorna så mycket starkare. I alla fall är ju själva omslagen så mycket flottare…och större…Storleken har viss betydelse därvidlag, det kan inte förnekas. Men musiken…den låter sig inte påverkas…den fortskrider, och håller på…helt oberoende av mig, tycks det, fast den är helt beroendeframkallande, tycks det mig…..;-)

 

 

Och hör du inte musiken i mediaplayern kan du höra den här!

 

Musiken rycker upp dig, tråkar ut dig, skjuter upp dig med en raket, men sällan står du kvar likgiltig.

När jag kom till min nygamla arbetsplats i våras sa två av mina kolleger att de "inte tyckte om att sjunga"….

Jag har hört mycket men inte just det, måste jag säga. Jag sa bara till dem att "det ska vi ändra på". Fast jag tror kanske inte att jag har lyckats ändra på det, möjligen på inställningen till musikens betydelse i förhållande till barn. För mig var det en helt ny utmaning att få människor att inte bara tycka utan att också känna att musik är livets allt och livets salt.

Tidigare har mina arbetskamrater sagt att de inte kan sjunga eller spela men att de önskar inget hellre än att kunna just det…som lyssnar på musik och samlar på än den ena, än dena andra artistens skivor och springer på deras konserter så fort tillfälle gives.

Men…att helt och hållet vända ryggen till musiken, det har jag tidigare aldrig varit med om.  

 

Fast den ena av de sångovänliga upptäckte musikens förmåga att få med  alla barn i något gemensamt en gång när jag var vikarie för förskolläraren, och det kändes verkligen som en seger…inte för mig (och "inte för min lilla apa", heller ;-)), men för musikens makt.

 

Den enda lilla makt av betydelse jag känner till…;-)

 

 

 

Nu, mina vänner, ska jag för er berätta, att detta är musik från mina något mer vilda, något yngre dagar, när kärleken stod högt i tak och liksom musiken och vännerna som utövade den, fick den allt att snurra ännu högre upp i luften än vi redan var.

Några, eller många  av dem som spelade och sjöng är nu kända operasångare, kompositörer, världsmusiksångare, pedagoger och så har vi honom som inte längre finns ibland oss, som då gjorde oss själaglada med detta stycke salsamusik som fick alla delar i kroppen att studsa runt, runt natten lång på Musikhögskolefesterna. Till denna musik har jag dansat runt med min hjärtans kär för sisådär 25 år sedan och till denna musik har jag idag skrattat och gråtit av stark rörelse när jag tänkte på den tid som var och på vännen som inte längre finns men också i samma stund på dem som finns kvar. Jag har skrivit om Bjarne här tidigare, när det hände för tre år sedan, men musik kan som ni vet väcka oanat starka känslor åt ena eller andra hållet men oftast samtidigt, vilket gör det hela bara ännu härligare…eller hur man nu ska uttrycka sig.

 Och nu: Millroll "proudly presents"  "I samma båt" av Bjarne Nyquist,

                  

                                   med "Salsa Blanca"  

 

                                   överförd på denna dag från grammofon till mp3,

                                                      

                                                   

                                                   

                     här och nu för bara er i Färgradion Newmill

 

Idag inte bara trilskas spaces med mig, det jävlas också. !! Inlägget nedan har jag försökt redigera ett antal gånger idag och varje gång faller något bort….GRRRR!

 

Exempelvis exempel nr 2 som jag lägger in för sista gången nu i ett nytt inlägg för att slippa göra om alltihopa från början varje gång. Ja man får verkligen lida för konsten…..:-P !!!

 

 

 

Inga regler utan undantag, heter det ju. Så sant, så sant ! Med tanke på min brist på förmåga att ta in text och musik samtidigt, alltså…

 

Minst tre exempel kan jag komma på på rak arm. Tre textförfattare som skriver texten som vore den gjuten i samma form som musiken. Och jag kan lyssna på båda samtidigt.

 

   

 

Det första exemplet är, lite oväntat, en mycket långrandig text med en lika tradig musik…men just därför så rolig och framförandet är sådant att man hela tiden undrar vad som ska komma härnäst, trots att man egentligen vet vad som ska komma.

 

 

 

 

Det andra exemplet är så eget i sitt språklekande där musiken såväl förstärker som understryker texten. Inte vill man missa många ord där heller…..och humor är det där med.

 

     

 

Och i det tredje, inte minst, samspelar musik och text så väl att man tror att de är gjorda vid samma tillfälle, fast visan är ju en gammal traditionell, och här är det Tage Danielsson som på sitt vanliga humoristiska sätt förmedlar det svåra och lätta på en och samma gång.

 

Och den gemensamma nämnaren för dessa tre exempel är……ser jag nu……humor!

 

Lättsam eller djup, långsam eller flyktig….bara den stämmer med musiken, då är jag med. Avslutar väl med den här då…

 

 

 

Monica….textframbärerskan bland texframbärerskor…och sjunga kunde hon också! 😉

Text och musik av Olle Adolfsson. Också en mästare, tyvärr alltför fort bortglömd.

 

Ha en fortsatt skön lördag!

 

Och musiken i mediaplayern är nu bytt till den här! Håll till godo och håll den igång! =)