Tid

12 maj, 2010 · 10:04

Vem kan lita på ?

När Joni Mitchell anklagar Bob Dylan för att vara en bluff och plagiatör…ja, herregud…vem i hela världen kan man lita på ?

Två föregrundsgestalter i den amerikanska protestmusikens anda som tydligtvis inte drog jämt.

På svenska kunde ju Hoola Bandoola göra musik av protesterna. Fast det var rockmusik för det mesta…;-)

Men också influerat av den latinamerikanska musiken, och texterna inte minst…Frågan är väl då vad som är plagiat eller stöld eller bara ett lån. I den brasilianska musiken lär det snarare vara hedrande att andra gör "covers" på ens egna stora hits. I dagens "rättighetsdebatter" är det allt bra svårt ibland att skilja på stöld, plagiat, härmning lån eller kanske bara en beundran för någon annans fantastiska musik. Har läst någonstans att Mikael Wiehe själv var emot att någon ny artist gjorde en remix av någon av hans egna låtar. Men kanske skulle hela musikvärlden tjäna på att man litade på varandras goda smak och ge fritt fram för sköna blandningar. Så gjorde i alla fall de stora mästarna, Bach och Mozart och hela gänget…lånade av varann, från landets egen folkmusik, plockade från sina egna mästerverk och "remixade" lite så att det skulle passa in i andra sammanhang.

Så vad man än säger…Här förenas två svenska musiker med hjärtat till vänster…det kan du lita på! 😉

Och slutligen kan vi kanske finna något korn av sanning i den här sången ….

Ha en fin helg! =)

3 kommentarer

Under Tid

9 maj, 2010 · 11:20

Rock rockar fett, eller ?

"Rockar fett ? "Vi vill ha lite Rock`n Roll" ? "Nu ska vi väl ha lite musik"…underförstått rockmusik! Hela samhället är inpregnerat med rockmusik. Och den tar inte över bara på musikens område i radio och tv utan även i vårt synsätt och i vårt språkbruk…som ovan. Jag känner mig invaderad av rockmusik. Den fyrtaktstrampande enfaldstjoande eller manligt självömkande skilsmässognölande där enda nyansskillnaden utgörs av ett ackordsbyte ungefär efter 32 takter

Man hör inte ens det som borde vara intressant, nämligen texten, pga de oarikulerade guttarala lätena från sångaren som dessutom dränks i en enda fet köttig massa av elgitarr-ylanden.

Jag skulle säkert på egen hand kunna hitta både bra och fin rockmusik om jag inte redan hade hunnit bli allergisk mot hela fenomenet "Rockmusik", eftersom den har hackat mig sönder och samman i alla skrymslen och hörn.

Nedan följer dock lite musik som kan reparera skadan och lindra mina upprivna musiköron…..

Här kan man höra ETT musikexempel av många som gör min dag till en strålande dag.

Tots att solen lyser med sin frånvaro och kylan håller vårt land i ett järngrepp ända in i maj så känner jag värmen i hela kroppen och musiken sjunger inom och utom mig.

Behöver ingen rock för att värma mig och inget fett krävs för att jag ska få gåshud över hela mig! =)

6 kommentarer

Under Musik

29 april, 2010 · 23:13

Tidsförlust

Om man motarbetar tiden drabbas man av tidsförlust. Försöker man gå fram för fort hakar allt upp sig och sätter sig på tvären, och man får börja om från början igen. Sackar man för mycket uppstår irritation…det bildas en kö bakom och en slags korvstoppning uppstår. Ett riktigt bilkö-trauma…

Men i musiken gäller det aldrig att vara först eller sist, det gäller att vara samtidig med alla andra. Då uppstår ljuv musik. Liksom med allt annat gäller både följsamhet och lyhördhet och ett visst temprament för att allt och alla ska röra sig framåt överhuvudtaget.

Är man inte lyhörd, följsam och samtidigt företagsam kan ha svårigheter att klara sig i samhället. Får man i tidiga år träna och öva upp sådana färdigheter i något musikaliskt sammanhang är det bevisligen så att man har lättare att klara sig här i världen.

Om samhället tillsammans med människorna odlar en sådan kultur som befrämjar dessa egenskaper skulle världen se bättre ut, enligt mig, och många med mig, tror jag…hoppas jag…anar jag….

Det där med musik, det är en tjusig sport! 😉

4 kommentarer

Under Tid

21 april, 2010 · 10:55

När flow förvandlas till urspårning

Med ett antal kryss i kalendern för mycket kan den härliga berusade känslan av flow förvandlas till urspårning eller sammanbrott, felkopplingar och ….tja, för all del…stoft kan förvandlas till aska, för att tala vulkanspråk à la 2010.

Veckans program lyder: Körrep tisdag, torsdag, fredag, lördag kväll. konsert söndag kväll.

Tandläkare, torsdag förmiddag.

Nöjen: Hela skolan bjuden på teater "Lära för Livet", fredag kväll. Börjar kl. 18.00. Jag stänger på fritids till 18.00, men vi ska försöka lösa detta ändå. Men en förargad kördirigent är svårare att hitta någon lösning på. En missad repetition som visade sig vara på fredagen. Jag trodde genrepet var på lördagen.

Mer nöjen: Bjuden på 40-årsfest lördagkväll, som jag/vi till slut insåg att vi inte skulle orka eller hinna med. Men jag kommer på repetitionen iaf.

Ovanpå detta det vanliga jobbet plus en liten svag aning om att jag har en lite förkylning på G….

"Ja, men det är ju bara angenäma saker"

Jag hör en inre stämma.

Det är ju det som är tråkigt…när angenäma saker kör ihop sig blir inget av det så angenämt längre….

Fast nu har jag ändå bestämt mig för att fokusera på det jag kan vara med på fullt ut, nämligen Konserten på söndag 18.00 i Sofia kyrka,

http://www.facebook.com/event.php?eid=111315475558491&ref=mf

Maria Vesper av Monteverdi.

Välkomna! =)

2 kommentarer

Under Tid

16 april, 2010 · 17:07

Tid är helig

Det är hit jag vill komma. Tiden är helig. Pengar, kärlek, njutning, musik, längtan, olycka…allt är beroende av tiden.

När jag nu har en eftermiddag i månaden att spendera sorglöst och på bästa sätt,

känns den tiden så mycket lyxigare och mer njutbar än när jag hade kanske tre eftermiddagar i veckan.

Då kände jag mig stressad över att jag inte gjorde något vettigare av min lediga tid.

Nu passar jag bara på att njuta i fulla drag.

Och så nyttigt för mig att förstå att tiden inte är självklar.

Min egen tid. Ingenting kan förstås om det inte finns en upplevelse bakom.

När jag går hem från jobbet en dag som denna, kan jag dessutom glädja mig åt att solen skiner

i stället för att det skulle snöa eller hagla som det har varnats för.

Jag tar min vanliga väg över bron, men hejdas först. Det är stopp och inga får varken gå eller köra över.

Någon hade tänkt att hoppa.

Men det hela avvärjdes och så småningom flöt allt på som vanligt.

En sådan tragisk dag det hade kunnat bli. Nu kändes det som en lättnad, också detta.

Solen bröt igenom de mörka molnen och jag kunde fortsätta min sorglösa vandring, som i ett nu fick ännu en annan betydelse.

Så slumpartat lyckligt eller olyckligt kan ju livet te sig.

Jag vet inte vad annat jag kan göra än att leva mitt liv så gott jag kan och att i tid försöka se mina medmänniskor i deras lycka eller olycka.

Att vara närvarande i tid, eller rum…..

…ja, eller nåt sånt.

Ha en god helg !

4 kommentarer

Under Tid

8 april, 2010 · 11:43

flow….

Det var en sådan tid när allt och alla gick åt samma håll. Ett ständigt flöde av intressanta diskussioner och knasiga upptåg och en och annan sammandrabbning mellan några som drog mindre jämt. Men på det hela taget fanns ett gemensamt åtagande, eller ett gemensamt uppdrag. Ibland var det väldigt individorienterat men andra deltog ändå i detta med liv och lust. En slags virvelvind som drog med sig fler i samma äventyr, eller vad man ska kalla det.

Kan ni gissa vilken tid jag pratar om ?

Om var och en tänker efter så finns det säkert fler tidsperioder i ens liv som stämmer in mer eller mindre på den här beskrivningen. För mig är det så i alla fall.

När jag bodde i mitt första kollektiv fanns det ett sådant flöde i det vi gjorde. Inte bara mellan oss som bodde där. Människor vallfärdade praktiskt taget till huset vi hyrde några år. Vi satt uppe sena kvällar och diskuterade politik och kärlek och allt sådant som var viktigt i slutet på 70-talet.

Sen var det Chalmers Musikveckor som jag kom med på vid ungefär samma tidpunkt via svägerskan som hade en bror som hade gått på Chalmers. Varje nyår samlades ett gäng sånglystna i Sundbyholm och övade något större verk, typ Mozarts Requiem, med en engelsk dirigent som kom farande varje nyår och varje "sommarvecka" med sin familj och lyckades få ihop en välsjungande 100-manna/kvinnokör på en vecka trots ett evigt festande och smågruppssjungande inför varje kvälls samkväm. Dessa veckor var som en egen värld av relationer och fantastiska möten. Själv mötte jag mitt livs kärlek under en av dessa nyårsveckor. Men annars var det normalt sett så att när veckan var slut sa man ganska osentimentalt till varann: "Hej då, vi ses nästa vecka!", och menade då inte nästa vecka, utan nästa nyårsvecka…

Några till sådana perioder har funnits i mitt liv. Min lyckligaste jobbperiod för knappt 20 år sedan, som också präglades av roliga upptåg, allvarliga diskussioner, men framförallt ett seriöst arbete med att skapa en stämning som bidrog till fria barn, lyckliga människor…..

Det var jobbet då allting stämde…

Vi var i en heterogen grupp människor med olika stilar och intresse. Jag jobbade där i 10 år och tiden genomsyrades av mycket skratt och humor. Barn gynnas av att vuxna har glädje av varann. De ser då att det finns en anledning att växa upp och bli stor om de förstår att man kan ha roligt även som vuxen. För humor bidrar till ett slags gemensamt flow som gör livet lättare att leva. Arbete måste få vara roligt, även om en del lite Jantelagsaktigt påstår att det inte kan vara seriöst arbete som bedrivs då.

Jo, jag hävdar bestämt och seriöst att humor är det mest seriösa som finns, om det inte är humor på andras bekostnad, eller om den utestänger vissa….men då är det heller ingen humor.

Den senaste flow-perioden för min del kom lite oväntat för mig. I en värld av körer och musik och mycket männsikor i mitt arbete, trodde jag nog inte att jag skulle få uppleva något liknande vid min dator. Jag skulle ju bara testa och blogga lite och så startade något för mig revolutionerande. Att få skriva något som andra läser var i sig häftigt. Men att också så småningom kunna utbyta idéer och tankar…föra diskussioner med människor jag aldrig hade träffat. Några irl-vänner kom också med, men i huvudsak fick jag en helt ny vänskara…många rätt ytliga och några lite mer på djupet…..inte alla var överens med mig eller andra, men de alla flesta var debattglada och positiva till nästan allt man hittade på. Och ett fasligt springande till varandras sidor blev det, för att läsa och begrunda och i de allra flesta fall kommentera. Ibland både en och två gånger i samma inlägg. Jag häpnar nu när jag råkade se på min statistiksida här att någon hade gått in till en av mina sidor från en av Aniaras, där hon hade länkat till mig för att jag hade skrivit något på samma tema. Och jag inser att det var väldigt vanligt detta, att vi höll på så på den tiden. Hade koll på varandra och vad vi skrev, eller inte…..Kunde inte låta bli att läsa ett antal sidor hos Aniara, varifrån den där länken kom och sen kommentarerna….det tog tid….men jösses så engagerade vi var…ALLIHOPA! Det var ett flow det med…ett lyckligt flow…och jag trodde inte att man kunde få nya vänner på det sättet som man fick när man var ung, men tack vare nätet, vill jag påstå, så funkar det alldeles utmärkt. Så kom nu inte och säg att nätet är asocialt!

Men nu sitter jag här och tänker att det inte längre är läge att sörja flow som har varit, för tänk om vi då missar ett flow som faktiskt kanske pågår eller har sin början just nu ? För min egen del tror jag alldeles säkert det, att jag kan inte uppleva detta tillstånd utan att ha avslutat ett annat. Precis som med kriser och utveckling på alla plan måste nog alla flytande tillstånd gå över i ett fast en period, för att man ska kunna uppleva skillnaden.

Så "Pantarei" – "Allting flyter", stämmer bara delvis. Men det är vackert så !

Simma lugnt! =)

4 kommentarer

Under Tid

5 april, 2010 · 12:09

Molnets broder

Aprilväder!?

Jojo…människor i det här landet tror att de är förskonade från sånt varje år, tycks det mig. Efter tre dagar i solsken och promenadskor tror man att det så ska förbli så fram till midsommar.

Åtminstone inte snö, igen. Klart att det känns lite hopplöst, men en tröst kan ju vara att det brukar svänga tillbaka lika hastigt som det kom…det dåliga vädret. Eller snön, eller haglet eller regnet, eller vad det nu är som man klagar på.

Det enda jag förvånas över är att människor förvånas över vädret i april månad. Har det inte alltid varit så här ?

Kanske man tror att växthuseffekten har börjat verka just här och redan nu ? Tyvärr är det där inte heller något att hoppas på. Växthuseffekten lär ju påverka vädret här på våra breddgrader så att det blir mer extremt kallt och blåsigt i stället för tvårtom. Och på de ställen där det redan är öken kommer det att bli ännu torrare.

Men det har vi ännu inte sett effekterna av fullt ut.

Det som nu slår mig är att med moln och blött/och eller kallt väder följer ett osedvanligt dåligt humör, vilket sin tur leder till att vi låter all vår ilska gå ut över väder och vind.

För egen del märkte jag av det redan igår….hur jag bokstavligt talat snöade in på ett av mina "kocko-spel" på Facebook, nämligen Yoville.

Visserligen har det försämrats och visserligen blir jag irriterad när det inte funkar som det har funkat utan bara sämre, och det som har kommit till har inte jag någon som helst glädje av och det enda som jag vill köpa, nämligen ett piano, finns ingenstans, och det enda man kan göra är att shoppa loss på saker man inte vill ha, etc…Det som en gång var riktigt roligt där förr i tiden, var ju när vi var några stycken som samlades hos någon och chattade "på riktigt", men det är så få kvar och vi som är där är sällan där samtidigt, så….

Mycket dumt är det, men det är väl ändå inget att reta upp sig på ? I alla fall inte så till den milda grad ?

Men nu slår det mig alltså: "Molnets broder", "Lågtrycket", "Ilskan", som bidrar till högt blodtryck hos människorna, har slagit till igen, och för mig går det ut över något ganska oskyldigt spel, för andra är det vädret som är boven,

men att den, finns går inte att ta miste på.

Nu vet jag det. Nästa gång Molnets Broder kommer på besök ska jag ta i hand och fråga; "Hur står det till" ?

Så kanske han ger sig till känna och sätter ord på det egentliga problemet och sen inte bara går rakt igenom mig, utan tar en annan väg förbi ?

Måste prova….;-)

4 kommentarer

Under Tid

3 april, 2010 · 17:25

I påsktider

Påsken måste väl ändå vara den gladaste högtiden, om man nu bortser från långfredagen, förstås. Alla springer runt och säger Glad Påsk till varann, som om där inte fanns några bekymmer. Men håll med om att det är ganska otvunget med påsk om man jämför med exempelvis julen. Lite mer avslappnat, sådär…

Inte så svårt att klämma fram några påskägg till barnen och kanske lite lax eller påskalammet heller, för all del, men det finns ingen lag på "hur det alltid har varit" som med julen som är så traditionstyngd så att granens grenar slokar redan innan pyntet är upphängt. Nej, nu slängs tjocka jackor och tröjor av och man sitter ute på serveringarna med sitt kaffe. Allt blir liksom lättare. Ljuset kommer och naturen vaknar.

Jag har alltid haft svårt för den tidiga våren…har känts som ett tvång att älska våren och ljuset, men om man själv inte mår så bra blir ju kontrasten desto större mellan inne och ute, så att säga. I år är det annorlunda. Snön låg länge och det var kallt så länge att t.o.m. jag hann längta. Och när väl påsken är här, är det värsta jobbet gjort och knopparna har redan "gjort ont" och kan brista vilken sekund som helst. Släpp fångarna loss…det är påsk…en solskenspåsk, dessutom.

Ät inte ihjäl er på godiset bara!

Dagens Musik: Birdland

2 kommentarer

Under Tid

2 april, 2010 · 18:01

Den traditionsenliga ”Ruht wohl”

Från Gullefjun till Johan Sebastian Bach tycks steget långt, vilket det också är. Ändå finns alla krockar, såväl musikaliskt som mänskligt, så nära här på nätet. Vi möts och skiljs lätt och ändå svårt. Var för en vecka sen och såg "passionshistorien" (Jesu lidande och död) i Nacka Kyrka, i en ny scenisk version till musik av Fredrik Sixten.

En nu levande kompositör som har skrivit Markuspassionen i en slags anda av "Bach på dalmål", som en åhörare så fyndigt sa. ..otroligt vacker och häftig musik, och jag har själv sjungit den för ett år sedan, men att också se den så här åskådliggjord gör att man också lever med i historien, inte bara i musiken, som ju jag brukar göra. Det är ju samma historia som berättas i kyrkorna runt om i Sverige och kanske i hela världen, men på något sätt kändes det som om jag inte hade förstått den så här förut. Kanske beroende på den nyskrivna musiken som liksom vandrade både horisontellt och vertikalt. Både geografiskt från Jerusalem till Sverige, och från klassisk Bach-musik till modern musik men liksom byggd på svensk folkmusik i grunden. Det blir många nyanser av, inte brunt, men ….ja, ni kanske fattar…;-)…eller inte….?

Musiken jag spelar nu är emellertid från Bachs Johannespassion. Slutkören "Ruht Wohl", närmare bestämd. Även detta verk har framställts sceniskt, vilket jag deltog i själv också, för ett år sedan. När jag igår blev tillfrågad om jag ville gå med en vän och lyssna och se ytterligare en scenisk version av dramat och också till Bachs musik, men i detta fall var det Matteuspassionen, kände jag plötsligt att…nej…nu får det vara nog. Jag orkar inte se Jesus bli sviken, hånad och bespottad och därpå övergiven av Gud, samt upphängd på korset, en gång till i år. På något sätt mister man skärpan i en upplevese om den ska manglas genom samma kropp om och om igen, och blir kanske ett uttunnat spöke till slut.

Däremot kan musiken upplevas om och om igen, vare sig det är passionstider eller ej. Ett stycke Bach kan aldrig bli ett stycke Bach för mycket! Ha det gott! Och enligt min körledare som är mycket bevandrad i kyrkotextern får man inte säga Glad Påsk förrän imorgon, fast han själv fuskade i samma ögonblick, så jag behagar göra samma sak…;-)