De satt på lur
i ur och skur
de satt på vakt
och böjde sig för vädrets makt
de provianterade
och planerade
minituöst
och båten var öst
De väntade tåligt
för vädret var undermåligt
och allt för mycket blåst
för en så liten farkost
De packade för färd långt ut
ett antal gånger och till slut
kunde vi följa deras färd på lut
mot öppet hav med mås och trut
En tålmodig seger fick publik
när de styrde ut ur vår vik
sudoku, dator och all världens musik
hade färgat väntans tider men utan panik
Dessa tidsfördriv var lagda på en hylla
ty nu skulle vinden deras segel fylla
så ett litet kliv
ombord, ger hopp om liv
och möjlighet att återse de kobbar och skär,
det ställe där
de förr en gång sett säl
då luften och havet fyllde deras själ
med sällsynta minnen, dofter, känslor och minnen
Och …vad fan ?….här tar det slut…minnet som berikar deras sinnen..
två gånger sparat och två gånger förlorat, och begråtet …
men till eftervärlden inget förstorat,
fast tacksamt jag erfar vad som varit och vad som är kvar och konstaterar belåtet
att jag kunde rimma en gång till, men även denna vers gick i kvav
jag somnade och det mobila bredbandet la av…
blott i mina drömmar fanns ett hav
..
vaknade upp med ett ryck för att se
att slutet på mitt "epos" ej var kvar
var tvungen att le
åt minnet som som efter ordet minne glömt att trycka på "spar"..
Och jag som varit extra nöjd
med slutet som nådde en något högre höjd
men fick knåpa ihop nåt meningslöst så länge
innan jag började kolla var min säng é
och så här en dag efteråt
står jag snopet här och undrar vilken låt
jag hade tänkt skulle ackompanjera denna båt
och dess färd utåt
mot öppet vatten, och på vår brygga
jag står och tänker att helt trygga
kan de inte vara, men ändå ; "Small,
is beautiful and "energisnål"….
Och att …
det vet varenda katt…
ju mindre fartyg vi styr
desto större blir vårt äventyr..
Så tänkte min svägerska och bror
och iväg de for
inte i båt liknande en flytande talarstol, så stor
där oändligt många hästkrafter bor
utan i en liten eka, fast av plast
och det kan man inte förneka att stor var deras last
när de for i alla hast
och snart syntes inte längre deras mast…
Nu minns vi med dem, bara en
minnesvärd stund vid horisonten
då vi ser vårt himlavalv
upplyst av en måne som är halv….
Fast vad allt kan bli fel,
bilden visar en måne som är hel
och ni fick alla ta del av en minneslucka
rätt rejäl…kan inte annat än stöna och sucka…
och trycka på publicera
för nu vet jag inget mera….
=)
)
Den spar jag ! " 
Time in Stockholm 
Tid 