Tid

15 juli, 2007 · 12:36

Solen glimmar natt och dag, vattnet likt en spegel

Det finns en sak man inte får missa i norr….midnattssolen….och den glimmade i vattnet lika fint mitt i natten som på dan. Och så håller den på i ett par månader på sommaren. Människor går ut och klipper gräsmattan vid elvatiden på kvällen, eller går på visiter. I gengäld på vintern…mörker i två månader förutom några timmar på dagen då skymning råder. Å andra sidan får man se norrsken dygnet runt bara vädret är klart.

Vad jag inte visste var att det var en sådan växtlighet och på sina ställen mycket frodig till och med. Vår generösa guide och tillika värdinna hade tillsammans med sin lika generösa syster ett digert program för oss i Tromsö. Speciellt som det visade sig att vi inte skulle stanna så många dagar som de trott. Bland annat skulle vi gå i den botaniska trädgården fylld med allehanda växter, företrädelsevis polarväxter. Och så vackert de gjorde sig i förgrunden med de ständigt förekommande bergen i bakgrunden. Och vad många de var.

Vad man heller inte får missa är restaurangen eller puben "Skarven" som ligger nere vid kajen. Byns mötesplats och startpunkt för vidare kvällsäventyr. Ja, det var inte dumt att sitta där när solen tittade fram. Blickande upp mot berget med "fjällheis´n" (fjälliften). Det var planerat att vi skulle åka upp dit för att se omgivningar och midnattssol samtidigt, men vädret hade inte varit så pålitligt på kvällarna så vi fick i stället se den berömda solen vid en insjö som låg på promenadavstånd från var vi bodde. Och kan ni tänka er ? Batteriet i kameran tog slut precis före tolvslaget. Men skam den som ger sig 😉

Jag lyckades sparka igång kameran i alla fall precis när det var dags och fick till några bilder innan den laddade ner för gott. Kanske fick den extra solkraft ?

"Canon så kan jag" 😀 !

4 kommentarer

Under Djur & Natur

14 juli, 2007 · 16:57

Biten på torrfisk och biten katt

Norgehistorier om fisk har fått stå tillbaka några dagar för vår lilla katt som har blivit biten i benet (och det var inte jag !) av något djur, vi vet inte vilket men misstänker en mink, som har setts lura i vassen här några år. Så en mycket hängig haltande katt har fått åka först på in till stan för undersökning och sen en gång till för att operera in en liten slang för dränage, där var och vätska ska rinna ut, och sen blir det en tur till nästa vecka när slangen ska tas bort. Efter operation igår fick hon en tratt på huvudet för att inte slicka såret och med tratt på och instängd i bur fick hon fullkomlig fnatt och lyckades med konststycket att dra av sig tratten på tjugo minuter. Ett sådant lidande inte bara för henne utan även de människor som såg henne i hennes våndor. Dvs jag och sambon som blev något störd i sin bilkörning.

Men nu går det bättre med tratten när hon slapp att sitta i bur….Men inte får hon gå ut. Enda nöjet för henne är att se på när Misse jagar en mus utanför eller att käka lite tonfisk, fast den fastnar i tratten…

Men apropå fisk och Norge….vi reste alltså ut till ett särskilt ställe där fisken torkades för vidarebefodran till hågade norrmän och en och annan nyfiken turist. Ja, för den torkade fisken (jo det kan vara alla möjliga sorters fisk, t.ex långa som man gör lutfisk av, och torsk och…klippfisk, så hittills inkomna förslag är rätt) anses i sitt torkade tillstånd vara delikat i Tromsökretsar och särskilt med vitt vin till.

Som tilltugg liksom. Det lät spännande, men en aning torrt….Vi var alltså mycket förväntansfulla men sambobrodern som var den enda svensken som hade smakat det förr tyckte inte att det var något att hänga i julgran precis. Och varför skulle man ? 😉

Så vad skulle man tro…? Ingenting…det var bara att smaka. Och tja…sanningen låg väl nånstans mittemellan. Inte alls illa men heller inget att dö för, direkt. Hur som helst köpte vi med en, att smaka på hemma och om den inte är till belåtenhet så kanske det finns en och annan katt med tratt som kanske är hugad…Hon kanske till och med får fnatt på torrfisk ? Men fisken är så väl inpackad för att inte doften av densamma skulle skrämma bort alla medtrafikanter på tåget.

Det finns andra delar av världen som är intresserade av de torra fiskarna, bla Portugal, som gör sin nationalrätt Bacalau på den (fast då är fisken uppblött) och till Afrika skickar man huvudena (som ingen annan vill ha) och delar ut gratis till de allra fattigaste där, att koka soppa på…för det finns mycket näring i huvudet…Hmm….

Så är det med rättvisan här i världen…..

2 kommentarer

Under Djur & Natur

10 juli, 2007 · 14:01

språkförbryllelser…

"Vill docker ha wein?" tyckte jag att de sa. Vi satt på den fina balkongen med den hänförande utsikten över Tromsö och hade just blivit serverade varsitt glas vin.

Satt där som levande frågetecken medan de upprepade frågan flera gånger. "Docker" hade vi lärt oss att man säger i Tromsö i stället för "dere" som man säger i Oslo (eller "ni" på svenska). Men "wein"….? Det är ju vin på tyska. Och vin hade vi just fått.

Våra fåraktiga ansiktsuttryck förvandlades väl till slut till lättade men aningen skamsna nunor när vi förstod att de talade om "vann", dvs vatten. Men i de nordnorska regionerna låter "n" lite grand som "ng". Ganska sött låter det. Och den norska som vi har hört och läst mest av här i Sverige är ju Oslo-norskan som egentligen bara talas där och ingen annanstans. Fast när Tromsöborna skriver på norska använder de bokmål och inte nynorsk. Lite krångligt. Vi i Sverige har ganska lite kunskap i de nordiska språken och förstår mycket mindre norska än vad norrmännen förstår svenska, vad det nu kan bero på. Vi hade väl teorier om att vi svenskar alltid har ansett oss vara lite "förmer" än de från det mindre grannlandet. Och det har vi ju verkligen ingen anledning att känna. Vår norska värdinna sa att hon försöker hjälpa till och översätta och underlätta för svenskar att förstå det ibland ganska svårförståeliga språket. Och hon undrar om vi gör likandant (fast tvärtom).

"Näää", tänker jag i mitt stilla sinne. Vi kan inte underlätta eftersom vi kan så pass lite av den nordnorska dialekten. Möjligen kan man lite "oslonorska" och klart att många ord är samma men …det låter inte likadant. Men det är spännande att sitta där och lyssna till den norska släktens samtal. I början såg man i kors efter ett tag och hade svårt med koncentrationen. På slutet av resan kändes det betydligt mer överkomligt.

Det är roligt att komma till ett nytt land och komma "köksvägen" lite grann. Att inte vara bara ren och skär turist utan också få mänskliga kontakter. Och höra om livet och sätt att leva vardag ur ett annat perspektiv. Dessutom fick vi ju "nya" släktingar, i och med att vi aldrig hade träffats förut.

Och vilka specialiteter fick vi oss till livs ? Mer om det i nästa "nummer"…..Men några bilder så länge, som kan ge en hint,

möjligen…..?

Ha det 😉

7 kommentarer

Under Resa

8 juli, 2007 · 16:39

Norges vanligaste ljud

"Åååh…Ratsch…dzzzzzzzz……pip..pip !"

Från baksätet i bilen ljuder det vid varje ny utsikt, någon fors, något berg, någon vy vackrare än den vi nyss sett. Och vi säger "Åh !", öppnar kameraväskan…Ratsch…..objektivet åker ut…dzzzzz… och siktet riktas in mot önskat objekt…pip..pip.

Sambobror och svägerska tyckte nog i början att det ljudet blev väl vanligt efter några timmar. Vi klev in i deras bil i Kiruna, efter att ha åkt nattåg dit. Eftersom det inte går tåg till Tromsö överhuvudtaget, var det praktiskt och trevligt att få personlig guidning den sista vägen till resans mål. På det sättet kunde vi också få tillfälle att kliva av i Abisko (ännu mer "ratsch"), och vid Lapporten. Och där kom kameraavtryckarna fullkomligt i sken. Egentligen vet man ju att utsikter aldrig blir lika fantasiska på bild som i verkligheten. Ändå….det kan ju gå….kanske kan det bli åtminsone en sån bild som säger mer än tusen ord. Och då kan det ju vara värt det. För vem vill läsa tusen ord om en utsikt. Jo, kanske om nån stor författare har skrivit dem, men….Natur låter sig inte beskrivas särskilt väl.

På denna väldokumenterade resa var det inte bara vägen, utan också målet som var mödan värd…Och jo …gigabytekortet tog snabbare slut än jag hann säga klick. Kan försvara mig med att jag hade ställt in kameran så att bilderna tog större plats. I Italien hann jag rensa bort mindre bra bilder i kameran efterhand som jag behövde fotografera. Så icke nu….Norge blev för vackert helt enkelt. Var tvungen att införskaffa ett dubbelt så stort minneskort. Och ….faktiskt…det räckte !!!

(Kan tilläggas att jag inte har tagit en enda bild sen vi kom hem. Inte ens på katterna.)

7 kommentarer

Under Djur & Natur

6 juli, 2007 · 00:10

tänker…hm

Och nu sitter jag bara här och tänker. Inte på Norge-historier (Lugn, det kommer…ska bara rensa bort cirka tusen bilder först ;-)), men något näst intill lika korkat. Läste imorse i DN, tror jag att det var, om arga unga moderata män som bloggar runt och kommenterar var de kommer åt, om att vara "politiskt korrekt", om det löjliga i att vara feminist, etc. Ja, allt vad de kan komma på. Det som fascinerar mig i det här fallet är: Hur kan de ha missat att det mest "politiskt korrekta" i nuläge är att anse att det viktigaste i det här landet är att få alla "slöfockar" i arbete, att hylla utförsäljning av statens egendomar, att gilla civil olydnad så länge det går ut över kollektivet och inte den "arma enskilda individen" ?

Hallå alla blå ! Är det några blå dunster som har fastnat i era ögon ? Vi har bytt regering sedan ett halvår. Den härskande klassen är inte längre bolsjeviker eller flumradikaler från 70-talet. Ni är väl sent ute. Har ni fastnat i den blå offermentalitetens sörja…"stackars, stackars oss som blivit så illa behandlade av alla politiskt korrekta, som tycker att man ska värna om de svaga och inte om oss….typ…hm".

Nu har ni chansen att sätta trenden vad det gäller att vara korrekt politiskt. Fast kan det vara så att det är minst dubbelt så roligt att klaga på de "moraliska tråkmånsarna" som att själv sätta agendan…….?

Hmm….imorgon ska jag rensa bilder och berätta Norgehistorier så det står härliga till ! Det är i alla fall inte politiskt korrekt …

Ha det (som våra norska grannar säger…och en och annan Göteborgare) !

3 kommentarer

Under Nyheter och politik

3 juli, 2007 · 19:45

Och nu kan jag simma lugnt…

Nu är det klart, även om inte vädret tycks vara det. Eller jo…än så länge är det varmt och skönt, men de bara hotar och hotar, vädergubbar och gummor…Men väl hemma igen är det dags att packa för sommarens "landettripp", med katter och allt. Ett stillastående liv som just i år kanske kan få lite annan karaktär för min del. Äntligen har jag blivit med mobilt bredband, och hör och häpna…Det fungerar ! Inget jag är bortskämd med hittills. Att saker och ting fungerar när det ska fungera. I alla fall inte när det gäller dessa nätanslutningar, trådlösa eller ej. Nu är jag i alla fall varken trådlös eller rådlös, och det hela kan börja.

Vilket då ?

Ja, spelet förstås….Men jag berättar mer om resa, Norge, sysslingar, fantastiska naturscenerier (fast inte mycket att prata om …bättre att se på bild. Och bilder har jag. Törs inte säga hur många, men jag har nog slagit mitt eget rekord i alla fall…), och annat smått och gott, när väl allt är på sin plats…SIM-kortet på sin och jag på min, i böljan.

SIMmandes i medvind, tills slut. Om än med lite trädtoppar i vägen….Återkommer med resten…det som inte skymdes av träd…

See You ! 😉

7 kommentarer

Under Datorer och Internet

26 juni, 2007 · 09:22

Up, up and away !

En märkligare vår har jag aldrig varit med om.

Först helt eller delvis däckad under 4 månader, för att sedan få luft under vingarna och flyga säderut. Ganska många stressmoment om man är mottaglig för det vilket jag har varit, ju. Och ikväll ska vi upp till den ljusaste norden. Nu blir det tåg upp till Kiruna för att sedan fara med sambobror och svägerska och hälsa på sambosyssling i Tromsö. Det är spännande att komma till en plats man aldrig har varit på, men också roligt att fara så långt norrut så att man får uppleva de ljusa nätterna, som man har hört så mycket talas om. Och myggen i Kirunatrakten lär vara många…;-) Men att se Lapporten och skåda havet från Norska kusten….fjordar och allt !!! Det känns numer mer exotiskt än Thailand och Inre Mongoliet (utan att ha varit där heller). Har vi råd och tid tänkte vi ta en liten bit av Hurtigrutten ner mot Bodö kanske för att därnånstans ta tåget hem. Om väder och vind tillåter. Far man norrut inbillar jag mig att man känner sig mer som en upptäktsresande än som turist. Det återstår att se. Igår var jag väldigt seg och utan initiativkraft, men idag är det bättre. Såpass att jag kan tänka mig att både packa och gå ut och handla lite resterande prylar. Igår var det en omöjlighet. Nå…tur att det inte är tvärtom. Jag fattar inte hur jag har orkat ha semester förr, när jag har jobbat ett helt läsår. Det kostar på….fast vis av erfarenheten sen Italienresan vet jag ju att det ska gå bra när jag väl är på väg. På spåret så att säga. Igår satt jag mest och väntade på mitt SIM-kort som skulle komma på posten. Det som jag ska ha för att kunna använda mitt nyinförskaffade mobila bredband.

Men "tji ", SIM-kort ! Hoppas att det kommer idag…Hursomhelst blev jag lite handlingsförlamad av det och satt mest och läste mina gamla bloggposter från 2005 och förundrades över hur mycket jag tyckte och tänkte på den tiden. Vart tog dom tankarna vägen ?

Det känns ju inte bara som om tiden står stilla, utan faktiskt har den helt domnat bort. Nutiden alltså. Jag tycks inte längre vara delaktig i den. Jo i höstas hade jag väl fortfarande lite ansatser i den vägen i samband med valet och "bönder som söker fruar" (om ni minns vilket pådrag det blev då;-)) men sen dog det ut, sakta men säkert. Jag såg det inte då men jag ser nu i backspegeln att i takt med att jag tillbringade mer och mer tid vid datorn, desto mindre tid ägnade jag "samtiden". Vad det nu ska betyda ? Är det ett underkännande av "datoriseringen" eller av mig ? Nja ingetdera, förmodligen. Var sak har sin tid. Och våren var helt klart min underjordiska tid när jag började titta inåt. Kände mig inte mogen att göra det "inför min vanliga "publik" här, så jag tog mitt "inre" pick och pack och flyttade nästgårds, där jag kunde husera rätt fritt i mitt "nya land". Nu tror jag emellertid att jag har kommit en bit på väg och det känns inte längre så "nytt". Min vision är ju också, och har hela tiden varit att kunna integrera "millroll" med "moivoila". Kanske rentav målet för min strävan. Så först kika inåt rejält för att sen hitta ut igen och förhoppningsvis som en lite nyare, "helare" människa. Tja….i alla fall inte två delar som verkar vara helt avskurna från varann. Så jag har absolut inte velat vara hemlig för någon utan har bara "bidat min tid" lite i bakgrunden så där. Men nu kan ni som är intresserade springa till den andra sidan, om ni har tid och lust medan jag reser mig ur soffan, borstar bort katthåren från kläderna och kliver ut på perrongen med både inre och yttre packning för att ta språnget "up, up, and away….!"

(Hehe…där fick jag allt till det).

Och jag kopierar hela rasket (av dagens inlägg alltså) och publicerar "same, same" både här och där dagen till ära.

Ha en fortsatt fin sommar…..vi ses i det fria !

8 kommentarer

Under Mänskligt

20 juni, 2007 · 16:26

Höjdpunkt

Och bilderna tar aldrig slut känns det som,

men ändå, precis som med

resan finns det en ände på allt.

Till och med bilderna. Jag var ju orolig för

att jag inte skulle orka med den här resan.

Alla strapatser och sömnlösa dagar och nätter

på flyg och i flygplan, det kunde ha gått illa ju.

Efter min eländiga sjukskrivningsvår. Men det skulle visa sig vara ett lyckokast. Hela Sicilien blev en enda "sorglösa brunn". Allt det som varit, och det som skulle komma efter resan kändes oväsentligt. Och jag fick

en känsla av att vara oövervinnerlig. Ja, utom när vi sista dagen skulle

klättra upp på det berg som vi hade stött näsan i varje dag. Det ståtliga vilda berget bakom katedralen.

"Can´t go under it, can`t go through it, can´t go beside….must climb",

kommer jag osökt att tänka på. Den gamla ramsan om att "gå på tigerjakt"

….Och så symboliskt kan det ju faktiskt bli att jag tog mig uppför det där berget, och gick inte rakt in i väggen den här gången.

Rätt svettigt dock, på vägen, men en hänförande utsikt förstås.

Och väl uppe efter diverse smärre svindelattacker möts man av synen av en blommande kaktus och ett gäng poserande amerikaner på den allra högsta punkten.

Men väl där räckte det med att skicka upp sällskap nr 2 som fick rädda Sveriges ära. Visserligen var det inte nationaldagen just den dagen, men ändå. Amerikanarna kan ju inte få erövra alla platser ostörda. Fast just de här var väldigt vänliga och erbjöd sig att fotografera oss vilket de fick.Vi andra njöt i fulla drag av att sitta i skuggan och njuta.

Och vad mer av vikt ? Den borttappade bettskenan som genom ett trollslag var fullkomligt försvunnen, men när den envisa ägarinnan till slut trodde att hon blivit galen…jag hade den ju i handen, och nu är den borta…så hörde hon ett krasch samtidigt som hon tog ett steg bakåt, och hon visste precis vad det var…..och kunde inte annat än skratta ändå….nej, för hon var ju inte galen i alla fall…..och föratt vi ju letat minitiöst överallt på hotellrummet i fler dagar….Och vi skålade på kvällen i solnedgångenför "Bettan" som fått ett nytt liv.

Och vill ni se mer….i bildalbumet finns det massor ! Ni vet att 1 Gigabyte med bilder är väldigt mycket bilder…..

(istället för att gå på toaletten för 1 euro, tog vi varsin cappuccino på mac Donalds, med toalett. Både billigare, och GODARE !)

Ha en fin midsommar allihop !

Vi ses….för idag har jag skaffat mobilt nätverk. Och om jag inte var "bolgaholic" förut så lär jag bli det nu….fast jag tänker bada lite också, emellanåt och faktiskt….håll i er nu…en resa till blir det efter midsommar. Rakt upp mot ljusast tänkbara. "Släktingar i ljus…!"

Tänk bara 😉

12 kommentarer

Under Resa

17 juni, 2007 · 12:34

Salutami !

För att ha ett så fint vin så var inte restaurangen särskilt prisvärd egentligen. Vi beställde alla in en risotto med svamp. Jag lovar att jag hade kunnat göra en bättre själv. Enda gången jag tänkte så under resans gång, faktiskt. Hursomhelst var utsikten vacker och mycket människor passerade. Körfolk på väg till katedralen före konsert och själva huvudattraktionen, den amerikanska ungdomskören satt på torget och sjöng och åt tårta för att fira någon körmedlem straxt innan konserten skulle börja.

Vi som brukar vara på körresa när vi reser i vanliga fall, kände hur det började pirra i stämbanden och en glad förväntan spred sig i kroppen. Väl inne på plats var det lite sorgligt plötsligt att sitta på åskådarplats, men också skönt förstås. Hade inte kunnat sjunga rent med det där vinet kluckande i huvudet.

Väldigt roligt att höra den amerikanska ungdomskören, som faktiskt sjöng ett stycks som vi har sjungit. Svårt då att hålla stämbanden i styr.

Efteråt gick jag fram för att fråga efter ett program och stötte då ihop med en annan entusiastisk åhörare. Vi kollade på varandras kameradisplayer och bekantade oss så pass att han bjöd oss på glass efteråt.

En sympatisk man som var bekant med en svensk ambassadör och hans fd fru. Han var inte från stan men från Palermo och hade ett litet ställe i Cefalù. Han älskade platsen och katedralen med det mäktiga berget bakom och ville guida oss runt i gränderna. Så småningom blev han lika fotograferingslysten som undertecknad så där gick vi och blixtrade i de dunkla gränderna.

Det var en trivsam stund men vi bestämde oss ändå för att gå hem och upp på vår altan för en nattfösare.

(morgonen efter…)

Och den första dagen var över. Håll med om att den var lång….?!

Hotellfrukosten som också fick intas på turistfälletorget, fast på intillliggande café, kunde uppgraderas med salamismörgåsar i stället för den sylt- eller chokladimpregnerade cornetti som annars bjöds. En hel del upprörda rop hördes mellan kassörskan och de många biträdena bakom disken som alla sprang i kors och utförde varandras sysslor. Kassörskan var inte förbereddd på dessa konstiga avsteg och visste inte hur hon skulle ta betalt. Men allting ordnar sig och ingen är så arg som det låter i det här landet.

Och med frukost i magen gick vi åter in i gränderna för lite shopping eller bara för att glo på allt. Och det finns mycket att titta på. I en affär med kolossalt exklusiva lampor fick vi av en händelse syn på en affisch…..så lustigt, eller hur ?

En liten men dock hälsning…."salutami"…heter det visst. Låter nästan som salami….=)

Och vi passerade en gammal akvedukt där det vilade ett porlande lugn sen ett, sen flera århundraden avrinnade och utrinnande. Fråga mig inte mer om det ….jag hade bara öga för kameravinklarna.

Många gränder och strandpromenader, cappuccini och "danslektioner" senare,

hittade vi av en händelse "lunchrestauranten, lunchrestauranten", dit antagligen traktens arbetare gick för att få sin italienska husmanskost.

Man förstod inte riktigt vad det var man åt men gott var det. Bästa cappuccino i stan !

Och billigt, med vin och öl och allt. Och genuint.

Kan det bli bättre på en skala ?

8 kommentarer

Under Resa

15 juni, 2007 · 10:57

Med kameran i skottläge

Redan efter första resdagen var såväl batterier som mitt gigabyteminneskort i kameran slut och fullt ! Jösses så många flygbilder jag sen fick radera efter hand. Ressällskap 2 hade visserligen en dator med sig men jag hade glömt sladden till kameran och eftersom det inte fanns någon plats i hennes dator för minneskort, kunde ingen överföring göras. Så jag fick snällt radera ett antal bilder efter hand som nya objekt dök upp. På ett sätt dumt men kanske lite bra ändå att sålla så där på en gång. Då gällde det ju verkligen att behålla det mest minnesvärda. Fast hur kunde jag veta vad som var minnesvärt när jag mest satt och glodde in i kamerans display? Hursomhelst hade jag ju extrabatterier och laddare och ressällskap nummer ett har ju också en kamera. Och kanske jag hittar ett internetcafé så småningom ?

Vad man inte kan fånga i kameran är ju dofter och smaker, den ljuvliga värmen på kvällen(som jag vet att ni hade här hemma också) och gatljuden. Människor som skriker och pratar. Man tror att de är arga men det är bara ett sätt att vara på. Lite högljutt och slamrande sätt att diskutera allt och inget. Vår första dag i Cefalù med resa dit

och promenad till hotellet,

gubben vid fruktståndet som ville bli fotomodell,

lunchen vid havet och badet i detsamma, kändes som tre dagar. Sedan hörde vi på avstånd en bil som körde runt i stan med megafon. Man kunde först tro att det var reklam i största allmänhet. Men när bilen kom till våra kvarter en andra gång kunde vi uppfatta orden katedral, concerta, "New York choir", nånting och vi bespetsade oss på att äta på det superturistiga torget bredvid katedralen, på kvällen för att vara nära när konserten sen skulle börja.