Kategoriarkiv: Tid

Nu är jag här igen…

 
Tillbaka till något som liknar mig, tror jag. Vet inte riktigt. Men mitt  normala jag är ju inte alltid det bästa jaget, men åtminstone igenkännligt. Efter ett par veckor i en ständig ström av ord och toner har jag nästan lyckats stänga av den värsta kranen som brusar inne i min skalle och kan snart tänka en tanke i taget.
I takt med det har vi också skalat ner den yttre miljön här hemma. Enligt någon slags feng-shuitanke. Vet inte riktigt, men har fattat att det handlar om att man ska ta bort saker i den takt som man tillför nytt, vilket inte riktigt har varit fallet här. En ständig tillförsel av apparater, sladdar, instrument, och annat smått och gott, men ingenting försvinner. Så är det också med min arma hjärna. Visst behöver den stimulans och syresättning, men den behöver ju inte tappa andan och bli ihjälgasad av den tjocka atmosfären därinne. Så ursäkta. Jag måste rensa lite där uppe innan jag kan sortera orden och sålla bort de minst nödvändiga. Annars är ju risken den att orden bara strömmar ut, som vanligt, innan jag har hunnit organisera mig och dom. Men det är skönt med lite luft mellan fåtöljer och kommatecken.
Och skalar jag bort det jag skulle ha skrivit här…behöver lite luft snart…så kanske det uppstår något oväntat ?

2 kommentarer

Under Tid

Dags att ta sitt pick och pack…och stack..?

 
I sex veckor har jag levt lantliv. Så  länge har jag inte varit på landet sen jag var barn. Men det var skönt och bra, trots väder och vind. Men efter alla reseupplevelser från den tidiga sommaren var det bara bra att vara stationär och sänka pulsen lite igen. Alla förvillelser som resorna innnebar var häftiga men allt tar tid att smälta. Och snart kommer hösten som inte heller kommer att likna något annat i mitt liv. Ny arbetsplats, ny roll, arbetsträning…jag hoppas att det blir bra. Känner ingen direkt oro just nu, i alla fall. Bara att hoppas det håller i sig. Jag tror..peppar, peppar…att jag känner mig lite beredd på att få nya, men små, mycket små utmaningar. Och i dessa tider får man visst inte vara sjukskriven alls…? Tur att jag ren har en utstakad kurs och har haft min sjukskrivning i huvudsak överstökad…hoppas jag !
Men än har jag inte riktigt hämtat mig från landetvistelsen. Vi städade och packade halva dan. Redan på förmiddagen när dammsugaren kom fram så gick Misse och åt lite grann, slickade sig om munnen, slog några lovar och sen…*vips* borta…?! Och där satt sambon, jag och lilla Hanna som vi hade bättre koll på. Hon fick varken gå ut eller äta om Misse skulle komma snart. Katter mår nämligen illa och kräks om de har ätit mindre än två timmar före avfärd. Så där satt vi och halvsov fram till klockan 10 på kvällen. Så bestämde vi oss för att gå och lägga oss och åka tidigt på morgonen istället…om nu Misse skulle behaga dyka upp då.
Och kom Misse…?
 
Jovisst. Kvart i fem på morgonen.
Det var väl sista natten med "kattgänget"….men tur för henne att vi älskar henne. Hur hade det annars gått ?
 
Och idag var det dags att redigera en viss film för webben som bara ska godkännas av "filmfotografer och regissörer" först…sen mina vänner får ni se hur det kan gå när man utnyttjar vindkraften (det ligger ju så i tiden ;-)) för att färdas ut på öppet hav.
 
                                                                                Ha det !
                                                                              

4 kommentarer

Under Tid

I väntan….

 
 
I väntan på att bror min släpper rättigheterna till filmen om seglatsen mot fyren får jag väl lägga ut en riktig rysare från när jag var ute för att fotografera halvmånen…i buskar och snår…får se hur det går ….det började inte bra…"lite shaky", minst sagt…råkade filma jakten på rätt perspektiv (se video nedan till höger) i stället för att fota…
 
 
Och visst kan man ana den där bland tallbarren…men vad liten den blev…?!
 
 
…och suddig ….
 
 
*poof*…borta ?
 
 
Oj…tillbaka igen…
 
 
Tja…vad ska man säga…ibland behöver en fotograf ha lite tur också……
 
 
 
 

12 kommentarer

Under Tid

Ju mindre farkost, desto större äventyr…

 
 
 
 
 
 
 
De satt på lur
i ur och skur
de satt på vakt
och böjde sig för vädrets makt
 
de provianterade
och planerade
minituöst
och båten var öst
 
 
De väntade tåligt
för vädret var undermåligt
och allt för mycket blåst
för en så liten farkost
 
 
De packade för färd långt ut
ett antal gånger och till slut
kunde vi följa deras färd på lut
mot öppet hav med mås och trut
 
 
 
En tålmodig seger fick publik
när de styrde ut ur vår vik
sudoku, dator och all världens musik
hade färgat väntans tider men utan panik
 
 
Dessa tidsfördriv var lagda på en hylla
ty nu skulle vinden deras segel fylla
så ett litet kliv
ombord, ger hopp om liv
 
och möjlighet att återse de kobbar och skär,
det ställe där
de förr en gång sett säl
då luften och havet fyllde deras själ
 
med sällsynta minnen, dofter, känslor och minnen
 
 
 
 
 
Och …vad fan ?….här tar det slut…minnet som berikar deras sinnen..
 
två gånger sparat och två gånger förlorat, och begråtet …
men till eftervärlden inget förstorat,
fast tacksamt jag erfar vad som varit och vad som är kvar och konstaterar belåtet
att jag kunde rimma en gång till, men även denna vers gick i kvav 
 
jag somnade och det mobila bredbandet la av…
blott i mina drömmar fanns ett hav
..
vaknade upp med ett ryck för att se
att slutet på mitt "epos" ej var kvar
var tvungen att le
åt minnet som som efter ordet minne glömt att trycka på "spar"..
 
Och jag som varit extra nöjd
med slutet som nådde en något högre höjd
men fick knåpa ihop nåt meningslöst så länge
innan jag började kolla var min säng é
 
och så här en dag efteråt
står jag snopet här och undrar vilken låt
jag hade tänkt skulle ackompanjera denna båt
och dess färd utåt
 
mot öppet vatten, och på vår brygga 
jag står och tänker att helt trygga
kan de inte vara, men ändå ; "Small,
is beautiful and "energisnål"….
 
 
Och att …
det vet varenda katt…
ju mindre fartyg vi styr
desto större blir vårt äventyr..
 
Så tänkte min svägerska och bror
och iväg de for
inte i båt liknande en flytande talarstol, så stor
där oändligt många hästkrafter bor
 
utan i en liten eka, fast av plast
och det kan man inte förneka att stor var deras last
när de for i alla hast
och snart syntes inte längre deras mast…
 
 
Nu minns vi med dem, bara en 
minnesvärd stund vid horisonten
då vi ser vårt himlavalv
upplyst av en måne som är halv….
 
 
 
Fast vad allt kan bli fel,
bilden visar en måne som är hel
och ni fick alla ta del av en minneslucka
rätt rejäl…kan inte annat än stöna och sucka…
 
och trycka på publicera
för nu vet jag inget mera….
=) 
 
 
 
 
 
 
 
 

8 kommentarer

Under Tid

Varen icke förskräckta ……!

 
Varen icke förskräckta…ty jag är här fast jag har varit både här och där i några dagar.
 
Om man reser med Ryan Air (billigast i det här fallet) känns det som om man har rest tillbaka till resandets ursprung en aning. Nästan som att ta tåget. Byten, tidsskillnader, hotellrum på väg till själva resmålet. Tidiga avgångar och sena ankomster.
 
Första frukost på avresedagen intogs 02.00 i hemmiljö. Sedan bar det av…
 
 
Till Skavsta för vidare befodran till London Stansted. Där kan man äta !
Frukost nummer två intogs i mer human tid på engelsk pub. Och sen blir man därefter..
stoppad korv…
 
 
Och vi var inte färdiga med det….ett eldorado för den som gillar "Jaques Tati-filmer" att studera omgivningarna på en flygplats. Hur man går klädd och vilken färg på väskor man har…..
 
 
Hur konstigt det än kan låta, men rosa är innefärgen på väskor, som gärna kan vara stora som amerikakoffertar.
 
 
Och efter många timmar och fler måltider samt öl, inte att förglömma var vi ute och svävade igen..och faktiskt gick tiden fortare än man kunde ana. På biljetten stod det att resan skulle ta 4 timar men det bidde bara 3. Kanske att en timme försvann in i molnen ? Vem vet ?
Trolleri i alla fall…eller kanske var det bara tidsskillnaden mellan avreseort och ankomstort. Dessutom sa det bara *poof* av ytterligare en anledning. Många sömnlösa timmar små bildar en stor trötthet. Och så var vi framme ! Och just som jag skulle fotografera solnedgången vid landning nära havet…vackrare kunde det inte bli…så gick ridån ner…blev åthutad av två flygvärdinnor….ah…..hade missat eller glömt detta förbud. Nu var det för sent att smyga med kameran. Kunde inte ens låtsas ovetande längre.
 
  
 
Men på flygplatsen fanns det i alla fall mycket att glädja sig åt. Ressällskap nummer två anslöt. Vi skulle egentligen besökt den ö hon befunnit sig på några månader men….planer förändras…och tur var det att även vi människor är av föränderlig art. På detta sätt fick vi gemensam semester.
 
 
Men annat som förändras långsamt är den stenläggning man har utanför Palermos tågcentral dit vi kom efter en timmes tågresa. Så hade vår glada reskamrat beställt hotellrum mycket nära centralen, där vi fick sova ut efter 22 timmar på resande fot. Fast först måste vi ju prata och fotografera lite till. Gå en promenad och kolla in de rätt skumma kvarteren runt om. Allra tryggast är det från vår egen balkong.
 
 
Och på morgonen såg det lite ljusare ut…..det finns inget som sydeuropeiska balkonger !
 
 
Och efter mycket god nattsömn och sen frukost var det dags för tågresa nummer två…
 
 
Mot nya djärva mål….vår slutdestination.
 
Fortsättning följer…..

10 kommentarer

Under Tid

Morgonstund

 
 
Jag går upp på morgonen. Tidigt vaknar jag. Känner efter om jag har ont i halsen idag ? Nej, skönt ! Inte heller huvudvärk. Kan göra min morgongymnastik utan att få men för livet. Kaffebryggaren på. Mat till katterna. Och så upp på golvet för min kvart-20-minuters seans med min kropp. Den har blivit starkare, kroppen, men också tyngre under våren som gått. Inget cyklande och inget stressande genom skolans korridorer. Men å andra sidan ett målmedvetet tränande av vissa rygg- och naclmuskler. Ett schema jag har fått av min sjukgymnast, för att inte drabbas av så mycket spänningshuvudvärk.
 
Efteråt blir det en kopp latte och två mackor till frukost, som vanligt och så dagens DN. I början under min sjukdomsperiod kunde jag inte koncentrera mig på tidningsläsning ens en gång. Hör till symptomen förstår jag, efteråt. Orkade inte koncentrera mig på innehållet. Det enda jag kunde läsa med behållning var bloggar. Av någon anledning var det de enda texterna som fastnade och därmed fastnade jag vid datorn. Kändes ändå lite trist. Jag som har älskat mina frukostar med DN och att ta del i det som händer runt omkring. Har gillat att debattera och sno runt till andra bloggare och ta del i deras debatter. Plötsligt fanns det inga vettiga (eller ovettiga, beroende på vad man har för åsikter) tankar kvar i pallet. Men ändå var det skönt att låta sig förvillas in i andras liv och leverne. Gå till människor som man känner men ändå kan ha distans till både bokstavligt och bildligt. Och det andra "verkliga livet" fick träda i bakgrunden. Nej, jag tror att jag helt enkelt tvingade undan det i början. Orkade inte med något annat. Och då menar jag det verkliga "arbetslivet". Även kören blev millroll-lös under en period. Kände även där att jag hade gett lite mer än jag hade fått tillbaka. Kanske att jag borde ha gjort ett större avbrott även med bloggen. Försökte ett tag med att ta det lite lugnare, men fastnade sen igen i "träsket". Antagligen för att jag behövde det och för att det var roligt. Lagom roligt ! Utan större förpliktelser. "FärgRadio-producenten" såg man däremot inte skymten av. Mindes med vemod min förra vår då jag eldade upp både mig och andra för att göra egna sommarprogram. Hur orkade jag ? Kändes helt obegripligt nu, fast jag vet att jag gjorde det av lust förra året.
Nu var den lusten försvunnen, fast jag är ändå glad att jag har varit inne här i stort sett varje dag under våren. Det har ju ändå  varit ett fönster ut, och jag har inte känt mig så "ensam hemma" som jag annars antagligen hade gjort. Det vet man inte, förstås. Men nu blev det som det blev, och jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort utan.
 
Men härom morgonen när jag satt med min DN/På Stan i knät höll jag på att sätta kaviarmackan på tvären i halsen. Bengt Ohlssons krönika var det som hade en sån effekt på mig. Alltså, jag har alltid gillat hans krönikor och hans sätt att skriva oavsett om jag håller med honom eller ej. Och så också nu….kunde inte annat än skratta igenkännande men också skratta åt hans slutkläm "Jag ska bli analogare än Åsa-Nisse". Jag tror ni måste följa länken och läsa krönikan om ni inte redan gjort det. Det är drastiskt och fräckt och jag tror att han vet att han får en hel bloggvärld emot sig. Måste ge honom rätt på vissa punkter även om jag vet att han har en helt annan utgångspunkt än de flesta som bloggar och surfar runt bland andra bloggare. Hur lätt är det inte att sitta på Sveriges största morgontidning med egen krönika och göra sig lustig över bloggande amatörer och andra komiska nätingredienser ? Inte behöver han blogga fär att få tillfälle att tycka till och få gensvar. Inte behöver han öva sin skrivskicklighet på detta simpla vis som alla vi andra dödliga. Inte behöver han heller höra allt gnäll och skäll som den här krönikan komer att ge upphov till, för han har stängt av och har blivit "analogare än Åsa-Nisse" ! Trots att det är retsamt och överlägset och snobbigt av honom att skriva så, måste man ju ändå vara lite självkritisk också. Han har ju på sätt och vis rätt i det mesta, bara det att han skruvar till det i överkant, för att han kan det och för att det bli roligare så. Han kan kosta på sig det eftersom han inte har brytt sig om att skaffa sig några bloggvänner här, för vad skulle han med dom till ? Han är väl sig själv nog, kan tänka. Men en liten misstanke gnager inom mig. Jag tror att suget från nätet höll på att övermanna även honom och för att göra sig fri från det beroendet var han tvungen att ta i så pass mycket att där inte fanns någon återvändo. Ingen skulle önska honom välkommen åter om han mot förmodan skulle kliva in i det "digitala" livet igen. Han var likt en nykter alkoholist tvungen att göra ordentligt avstamp, för att inte falla i detta livsfarliga amatöristiska nätgap igen.
 
Ibland är jag glad att jag inte är proffs så jag slipper ha någon prestige att leva upp till. För jag trivs bra här bakom skärmen där jag kan läsa mina bloggar och slipper gå ut och strida för min publicistiska heder.
 
Leve amatörerna….de verkliga "älskarna av konsten"…..eller ?

10 kommentarer

Under Tid

In i väggen och ut på andra sidan ?

 
 
För nästan fyra månader sedan sprang jag in i den berömda väggen med ganska god fart. Trodde att jag bara skulle bli hemma en vecka för förkylning först. Men tiden gick och jag med den. Så blev det inte.  Väggen var i vägen och jag kunde inte bara passera utan att ingenting skulle märkas. Hade blivit en våt fläck. Förblev en våt fläck i många veckor. Men har fått stöd från läkare och allhanda samtalspartners, försäkringskassor, arbetskamrater, mfl vänner och släktingar under hela den här tiden. Måste säga att jag har känt mig mycket respektfullt behandlad av alla dessa människor som jag har kommit i kontakt med. Alla dessa som har till yrke att lyssna till människor som har hamnat i min situation. Enda felet är väl att de har varit många och jag har fått upprepa min historia ett oändligt antal gånger. Hur och varför det har blivit som det har blivit. Men samtidigt har jag ju upptäckt och förstått nya saker för varje gång. Så upprepning är inte alltid fel. Om man inte förstår första gången, så kanske att det trillar ner någon polett andra eller tionde gången.
 
 
Efter alla tusen turer som jag har gått igenom börjar jag komma ut på den andra sidan. Och idag var jag med hela min avdelning i skolan, ut i skogen. Mycket lyckad start på en "arbetsprövartid" som jag ska ha nu fram till avslutningsdags. För att se vad jag går för. Jag kan lova att det bästa som finns med att jobba med barn är när man kommer tillbaka efter en lång period. Att möta en sådan oförställd glädje unnar jag varenda kotte. Sen att allt blir som vanligt efter en kvart och de försvinner bland sina kojor och strandlekar hör ju till. Men bara barn kan ge tillbaka den energin man har förlorat under sin sjukdomsperiod. Man får en kick. Och samtidigt framträder också minnena tydligare av hur det var innan jag skrapade näsan i väggen. Personalen vittnade om att de här stunderna i skogen är egentligen de enda tillfällen de har haft att prata med varann på hela terminen. Annars rusar bara alla runt för att hinna till något annat åtagande än de som de just har sprungit ifrån.
 
Så för min del var det naturligtvis lyxigt att komma en sådan här dag. När solen sken och barnen och personalen var glada. Tänk vad tid kan betyda mycket. Tid som inte finns och tid som finns. Bristen på tid gör människor sjuka (om de känner sig förfördelade) och tillgång på tid är guld värd. Både ur kunskapsmässig och social synvinkel. Det är bara ekonomin som talar emot. Som vill effektivisera människan och göra henne till en robot. Som talar om att tid är pengar och utan pengar är människan inget värd.
 
Men just idag tänker jag inte klaga på det. Jag hade en guldstund. Behöver under den här prövotiden inte ta något ansvar. Bara ta mitt pick och pack och gå när tre barn plötsligt har badat med kläderna på och tre andra hade börjat kasta pinnar på varann.
 
Väldigt svårt att stanna kvar i en sån situation utan att börja ställa tillrätta i vanlig ordning. Men ingen vuxen beklagade sig när jag gick utan snarare tvärtom uppmanade mig til det (inte för att de ville bli av med mig, förhoppningsvis ;-)) och barnen ropade: Vi ses på tisdag !
 
Och innan jag gick fick jag en liten blombukett av fyra flickor och en liten fågel satt på stigen och blinkade åt mig när jag gick till tunnelbanan.
 
 
  

5 kommentarer

Under Tid

Ja, vad vill jag säga ?

 
Ja, vad vill jag ha sagt ?
 
Att vissa är svåra att förstås sig på och andra inte ? Att några är dumma, andra inte ? Nä, inget sånt. Bara att våra förväntningar på varann styr vår tolkningsvilja och förståelse. Och där är vi alla lika goda kålsupare, skulle jag tro. Även om jag vill tro gott om alla och inte vill ha förutfattade meningar om någon är det allt väldigt svårt att tänka bort vem det är man besöker, alternativt får besök av. Och det är ju förstås mänskligt, men ändå vill i alla fall jag sträva bort från fördomar och gängse uppfattningar om mina medmänniskor URL såväl som IRL. Men lätt att säga, ja…
Har besökt några andra bloggtillhåll och märker hos många ett betydligt hårdare ordval om någon ogillar den andras åsikter, typ:"Är du dum i huvet, eller", och andra intelligensbefriade uttalanden. Märker att jag har lindats in i en ganska vänlig atmosfär här på spaces. Och blir bestört av att människor som aldrig har träffats förut kan vara så arga på vilt främmande människor. En del har inte ens läst färdigt i den blogg de har besökt utan går igång på första stavelsen.
Så jo…det är nog det jag vill ha sagt…Att försöka läsa en blogg förutsättningslöst och läsa det som står skrivet och tolka det som står och inte det man tror sig läsa. Men det är ju också lättare sagt än gjort 😉
 
Ha den bästa helgen ni kan !

5 kommentarer

Under Tid

Efter vårens tvekan…

 
Så….nu till helgen ska det äntligen ske…efter oändlig tvekan och många
och långa ångerperioder.
Nu ska vi ta vårt pick och pack och katter och allt, och fara ut till landet. Varför tveka ? Ja, det kan man undra. Men mycket hänger samman med att vi delar sommarställe med mina syskon och eftersom några av släktingarna är kattallergiker måste vi alltid städa undan efter oss mer än brukligt för varje gång vi lämnar stället även om den stugan som just vi bor i är en särskild "djurstuga". Frågan är alltså om det är värt besväret för bara en helg. Då vill det till att vädret är prima och dessutom, att vi lyckas fånga in katterna på söndag kväll när det är dags att fara in till stan. Fördelen nu är att jag har möjlighet att vara kvar på måndag om allt skulle skita sig…Det blir många aspekter att ta hänsyn till och mycket som ska klaffa för att man ska kunna åka ut för att ta det lugnt och koppla av och njuta av luften och ljuset och våren och allt.
Lämna katterna hemma ? Jo, men halva nöjet är ju att se de små liven komma ut på grönbete efter en lååång period i stadslägenheten. Ut i deras rätta element, liksom. Upplevelsen av landet via deras sinnen blir på något vis så mycket större än genom våra simpla människosinnen…fast vi har ju förmågan att tänka att vi ska njuta av det också. De njuter absolut också, fast med hela kroppen och inte bara huvudknoppen. Katterna är absolut en hjälp och påminnelse om nödvändigheten av att uppleva och känna med hela sitt jag och att vara närvarande med alla sina sinnen. En svår konst för många människor i vårt stressade storstadssamhälle.  Jag vet inte hur det är att bo permanent utanför en storstad, men inbillar mig att närheten till naturen ger en mer sinnesfrid, om man inte till sin natur är en rastlös själ, förstås. Men kanske blir man en rastlös själ av att vara åtskiljd från naturen ? Ja, vad är hönan och vad är ägget, kan man fråga sig så här i påskens efterdyningar.
Nå, jag vet en bra genväg till såväl kroppslig som själslig helhetsupplevelse av naturen.
Att starta med ett bastubad inklusive dopp i den ännu inte uppvärmda Östersjöviken (självplågeri ? nej, men man vet att man lever !), och en god middag med utsikt över vattnet och sen törna in med katterna i en ljudlös sömn för att vakna upp till kvittrande fågelsång.
Annat än stressad morgondusch och att vakna till ambulansens sirener och tjuvlarm på någon bil. 
Men…hade man inte det ena, visste man ju inte att njuta av det andra….
Nej, det finns ju ingen optimal lycka eller upplevelse…bara en relativ, men inte heller den är att förakta….
Man kan tycka att det är lyxproblem, vilket det också är….fast jag tror att alla människor oavsett rikedomar eller brist på
demsamma, har förmåga att uppleva en relativ lycka eller njuta av ett visst sinnestillstånd om det så bara är för en kort stund. Och det är ju inte alltid de rikaste som är de lyckligaste, eller hur ?
 
Så "ha det" i helgen, oavsett hur eller var, men passa på när det händer, där det händer !
(Fast missar du tillfället står dig tusende åter, får man väl säga, så att man inte behöver känna sig misslyckad även i det fallet….?)
 
Psst…och känner du för att flyga förbi och hälsa på mig på landet så ser det ut så här från ovan…coolt, eller hur ?
Och får jag oväntat besök så….kaffe har vi ju alltid…om än inte Gevalia…;-)
 
 

16 kommentarer

Under Tid

Tid, förvandlerska….

Tid – förvandlerska, tid – förstörerska, tid – förtrollerska,

kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro

som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?

Tid – du mörderska – vik ifrån mig!

 
Så skriver en känd poet. Vilken ?

Här i västerlandet säger man att "tiden går" och i österlandet säger man att "den kommer", och det låter onekligen trevligare om det bara inte vore så att den rusar emot dig utan stopp. Så kan det ju faktiskt upplevas ibland. Antingen reagerar du då med "anfall är bästa försvar" vilket kan leda till total konfrontation som i sin tur oftast leder till att du mår fysiskt och psykiskt illa av det, eller så går du helt enkelt och gömmer dig. Avsäger dig dina plikter och nöjen och stannar världen i en skymd vrå för dig själv.

Men finns det då inget mellanting ? En balans i livet. Där man hinner både få och ge, och vila lite dessemellan. Jag inbillar mig ju att vår tid är mer stressad än någon annan trots alla tekniska hjälpmedel som ska ge oss mer tid för annat, men att döma av raderna ovan så är tiden ett tidlöst problem, eller åtminstone en faktor att hela tiden ta ställning till. Att i tid och otid bli avbruten av annat än det man önskade sig. Och när sedan ett hav av tid oväntat infinner sig, minns man inte vad man ville göra av den…egentligen !

Så är det nog…För mycket och för lite skymmer allt. Ska vi då behöva ge oss för det gamla hederliga, men tråkiga ordet "lagom". Vad är då lagom ? Det är precis det…varken för mycket eller för lite….helt enkelt "perfekt" !

Säger man "perfekt", låter det i alla fall mindre tråkigt och mer perfekt.

Men lagom tid ?

"Hon levde lagom länge"….kan man säga så ? Och vem bestämmer vad som är lagom ?

Det gör nog bara du….och tiden du använder för att leva. Om någon säger:"Hon levde egentligen inte", menar denne någon då att hon slösade bort sitt liv (och tiden), eller att hon använde tiden så effektivt så att hon inte hann uppleva den, och därmed inte själva livet…… ?

Hmmm….Sug på den karamellen ett tag….  

See You ! In times to come…..

Tid för bad ? Ja, redan igår enligt dessa gossar, som ropade "jävla kärring" efter fotografen. Mycket står man ut med, för konsten…

 

Musiken idag heter Elvor (för att det är nästan bara "elva-ackord, inte för att  kompositören, som inte var jag, var dålig på att stava…;-)).
Bandet hette Edit och jag var med…gissa vilket instrument  !
 

 

16 kommentarer

Under Tid